Det Goda Hallonåret, kofta och hur man kokar majs

Den här sommaren kommer jag att minnas som Det Stora Hallonåret. Oj så mycket hallon det finns på kalhygget! Plockat och plockat, stora saftiga bär. Saknar skogen  men samtidigt är det intressant att se naturen igen ta över "det stora grå", kalhygget, som såg förfärligt ut ännu för något år sedan. Tänker på de skogar som nu brinner. Bedrövligt och hemskt men så fin jord där kommer bli i framtiden. På kalhygget här går det långsamt. Innan kvistar, rishögar och bark förmultnat tar det tid. Svårt att ta sig fram och svettigt att försöka ta sig till skogen  längre bort. Speciellt nu denna heta sommar. Men hallonen! De fyller kärlen snabbt. I skogen intill de kalhuggda ytorna finns blåbär, också de fina i år, men svampen kan man bara drömma om i torkan. 

I matväg var nepalesiskt på restaurang väldigt gott en kväll i veckan. Åt kofta med ris och goda såser och tillbehör. Gott vegetariskt och en tacksam variation till all torpmat som mest består av fisk och potatis, diverse pastor och sallader.

Semestern lider mot sitt slut. Nå, ännu en dryg vecka. Njuter av det det som återstår.

Roar mig ibland att läsa gamla tidningar här på torpet... denna artikel handlade om majs. Tydligen inte så vanligt ännu på 50-talet. Goda råd hur majs ska kokas.

Osteria Francescana....

...i Modena, Italien är i topp när det gäller "The World's 50 Best Restaurants, 2018". På andra plats El Celler de Can Roca, Spanien och på tredje Mirazur, Frankrike.

Två nordiska bland de 50 i topp: Geranium, Danmark på nittonde plats och Maaemo i Norge på 35.

Utöver dessa 50 finns det enormt många andra bra restauranger runt om i världen  som gör fin och framförallt god mat. Var på en  bra ikväll. En som aldrig nånsin kommer att hamna på "lyxkroglistor" och inte eftersträvar det heller. Men med en personal som njöt av sitt jobb och sken av yrkesstolthet. Sånt blir man så glad av!

                       Trevlig Midsommar!

Jobbtankar, Gastro 2018 och årets kock och servitör

Så länge de dagar då man glatt går till jobbet och känner passion för det man gör är betydligt fler än de dagar då man känner sig oinspirerad och yrkestrött, så länge ska man stanna kvar. Blir däremot de oinspirerade tröttsamma dagarna, dagar utan motivation, i majoritet då är det bäst att söka sig till något annat. Så tycker jag.

Jag jobbar i en låglönebransch utan "glamour" men jag gillar verkligen mitt jobb. Tillsvidare känner jag motivation. Ibland känns det ändå inte bra att vara i denna bransch t.ex när man läser detta  i tidningen:

Blir beklämd och frustrerad. Lågavlönade ska alltså gå ner i lön. Det här gäller denna gång kostservicepersonalen vid de skolkök som nu börjat ta mat från nya stora centralköket. Deras arbetsuppgifter har blivit lättare anser nån skrivbordskonsult och då ska också lönerna ner. Det känns som ett hån mot hela yrkeskåren. Får det gå till så? Vad säger facket? Ändå är det ett slitsamt och fysiskt tungt arbete de här människorna uträttar och lönerna har inte varit något att hurra för tidigare. Om de går ner i arbetstid förstår jag att lönen går ner men så är inte fallet nu.

Kostsservicearbetaren  där i skolköket vad kan hon göra för att kompensera sin reducerade lön? Ge upp? Byta bransch? Bita ihop och gå på tills hon stupar? (Skriver hon, inte "hen", för i det stora hela är just dessa skolköksarbetare just kvinnor i Finland)

Detta om detta. Det finns kockar och det finns kockar... och endel är mer tävlingsinriktade än andra:

Glad att se åtminstone en kvinna bland alla män i de här sammanhangen....

Var på Gastromässan i torsdags. Satt och kollade på semifinalen till Årets kock. På Gastro vimlade det av yrkesstolta kockar, servitörer och branschfolk som professionellt och med stolthet i blick trivdes som fiskar i vatten. Årets kock och årets servitör och sållades fram bland unga energiska människor som valt yrke. Ett yrke som garanterat ger jobb men man får slita hårt. Ett yrke som tillför en så mycket om man lär sig hantera stress och om man är plikttrogen, serviceminded och njuter av att fokusera på sitt, mitt i en omgivning som ofta kan upplevas som kaotisk. Vill du ha en acceptabel lön för mödan är det kvällsjobb och obekväma tider som gäller, långa dagar eller kanske ett jobb på sidan om. T.om "stjärnkockarna",  kändisarna, i branschen gör en massa på sidan om, ingen lever lyxliv med "bara en simpel kocklön".

Årets kock ja det blev  Kalle Tanner, (från Villa Störsvik i Sjundeå). Syns på bilden ovan längst till höger.  Årets servitör heter Noora Sipilä. Henne hittar man till vardags på restaurang Ora i Helsingfors. Hoppas de blir lyckliga  med sina yrkesval och att motivationen finns kvar ännu om många många år! Hoppas också att lönerna och villkoren blir bättre för alla som väljer kök och restauranger som arbetsplats och att man kan känna yrkesstolthet i framtidens kök. Det är trots allt bra yrken och en alldeles speciell atmosfär  ❤

Stort grattis till Kalle & Noora!

(Nästa Gastromässa i Helsingfors är år 2020.)

Bönburgare på Östersjön. Tummen upp eller tummen ner?

Mariestad - ett Spendrups öl,
passade bra som måltidsdryck till burgaren.

På Stockholmskryssningen vi nyligen var på åt vi smörgåsbord på hemfärden. Många riktigt goda smakkombinationer blev det. Bjärekyckling med lingon  i kombination med inlagd svamp var en oväntat god kombination t.ex. 

På ditresan åt vi enklare. Hamburgare på Ocean grill (Viking Line, Mariella). Tog en en vegetarisk burgare med en biff av svarta bönor. Eller egentligen var det en veganburgare då den varken innehöll  ägg eller mjölkprodukter. När ägget lämnas bort i vegetariska biffar blir konsistensen tyvärr lätt för grynig och "biffen" blev väldigt smulig. Ett majonnässurrogat vid sidan om burgaren vann inte "äkta majonnäs" i smak, (borde väl ha bett om äkta vara då detta bara smakade "skumt skum"... ) men i det stora hela var det ändå en god burgare. Spiskummin i biffen gav den typisk falafelsmak. Avokadocremen som hörde till var supergod, likaså den picklade rödlöken och tomatsalsan. Lite dumt att många ställen som numera bjuder på köttfria burgare bara satsar på just veganburgare ("Så de passar precis alla dem som ej önskar köttet") och inte gör skillda vegetarian- och veganvarianter. Jag tycker definitivt att biffmassan bör innehålla ägg och majonnäsen likaså. Så är jag inte heller vegan utan allätare som väldigt gärna äter vegetariskt... inklusive ägg med andra ord.

Trots sina små brister fick den ändå tummen upp. Eftersmaken bra och mätt blev man. Serveritören proffsig, glad och trevlig. Som det ska vara!

Kaskis - årets restaurang 2018

Och så lite restaurangnyheter...

Finlands Gastronomiska sällskap har valt årets restaurang. Det här året föll valet på Åborestaurangen Kaskis som drivs av bl.a Årets kock 2013 Erik Mansikka. Förra året var det Restaurang Grön i Helsingfors som utsågs och året före det Restaurang Roux i Lahtis. Ett bra teamarbete, bra kvalitet/pris och fin vinlista i en avslappnad miljö gör Kaskis till vinnare. Vegantrenden har man också haft i åtanke. 6 rätters menyn finns att få med veganalternativ om man så önskar. 

Vanhan Porvoon Glassikko och en kryddig kladdkaka

Nya restauranger dyker upp med jämna mellanrum. Ibland existerar de bara några år, byter kanske  ägare och i den vevan byts kanske också konceptet. Vinbaren blir plötsligt hamburgerhak. Bistron blir pizzeria... 

En glad nyhet i "restaurangstaden" Borgå är lilla Glassikko i närheten av domkyrkan. Det är Michelinkocken Samuli Wirgentius som slagit upp dörrarna precis invid domkyrkan. I ett gammalt hus, där det nångång i tiderna faktiskt funnits ett café, finns nu ett mysigt ställe för ca.50 pers. Wirgentius kör med en mångsidig mix av goda luncher, pizza på fredagar, brunch på veckoslut, julbord i jultider, egen liten delikatessbod och förstås specialiteten artisanglass. Utsikten från restaurangen är så fin med den upplysta domkyrkan. Jag var där och åt julbord - fina råvaror, goda smaker!

Ja nu är det julfesttider...

På jobbets julfest häromkvällen bjöd jag på kryddig kladdkaka. God var också den! Klassiska kladdkakan men med lite julkryddor i.

Här kommer receptet:

Kladdkaka med julkryddor

200 g hushållschoklad
200 g smör
4 ägg
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk kanel
1 tsk nejlika
1 tsk ingefära

Vispa ägg och socker
Smält choklad och smör
Blanda mjöl och kryddor

Rör ihop allt till en jämn smet och häll smeten i en smord och bröad form ca 24-26 cm i diameter. Grädda 12-15 min i 200 grader. (Beror lite på ugnen hur länge, testa er fram, ska vara lite lös när den tas ut).

Mixa halvtinade jordgubbar och vispa grädde till.

Älgfarfalle, pepparkakor och lite gnäll

Färs på älg fick bli älgköttbullar på självständighetsdagen. På fredagen åts de sista köttbullarna upp. Nu kokades pasta, farfalle till. Färsk spenat fick också ingå.

Koka upp pastan. Häll bort kokvattnet. Rör ner några klickar creme fraiche, nån msk olivolja, några tsk finhackad rosmarin, svartpeppar, lite fint riven parmesan, rör om. Bottna djupa tallrikar med någon näve sköljd färsk spenat, på med pastan och toppa med  köttbullarna.

(Med de färdiga köttbullarna var detta snabbmat. Tog 10-15 minuter max innan maten var på bordet.)

Pepparkakor nu också aktuellt. 

Smält 300 g smör

Knäck tre ägg i en skål

1 1/2 dl sirap kokas upp med 4 1/2  dl rårörsocker 2 tsk finmald nejlika, 2 tsk kanel och 2 tsk ingefära.

Strax innan socker-kryddblandningen börjar koka tillsätts 2 tsk matsoda. Låt sen svalna något innan smör och ägg växelvis rörs ner tillsammans med mjöl. Jag hade 7 1/2 dl ekologiskt vetemjöl och 2 1/2 dl speltsikt denna gång. Degen ska bli rätt lös. Låt stå svalt till nästa dag. Baka ut och grädda pepparkakorna. Ät och njut eller spara till jul.

Och så det "lilla gnället" jag tog med i bloggrubriken. Var en kväll och åt på restaurang med familjen. God mat men så trist då man betalar restaurangpriser och ändå får fabriksskurna grönsaker på tallriken. Dessutom samma grönsaker trots att vi alla tog olika rätter. Såsen, fisken, biffen, pastan potatisen eller vad man än har på sin tallrik må sen vara hur gott som helst men den lilla ditslängda grönsakshögen var bara SÅ trist! Hallå kockar! Bättre kan ni. Vill inte skämmas över min yrkeskår... 

Restauranger MÅSTE kunna prestera mer, speciellt då priset på a la carten är betydligt högre än lunchpriserna. Handskurna grönsaker och lite mer fantasi och portionerna skulle bli så mycket bättre! Vill se inhemska rödbetor, rovor, selleri, persiljerot, kålrabbi, kålrötter, grönkål och jordärtskockor... denna tid på året! Ta fram kreativiteten!!

Måste ta mig en pepparkaka, och nu får det vara slut på gnäll... 

... pepparkakor gör en snäll. 

Från Eden till Helvete via vikingamat

En resa till Tammerfors under höstlovet. Inledde resan med ett stopp i Iitala där vi fyndade lite nytt porslin, komplettering av vårt vardagsporslin Arabias arctica. Sedan blev det Muminmuseet i Tammerfors. Är så imponerad av Tove, men vem är väl inte det! Intressant att se orginalteckningarna, de alla bokillustrationerna och att riktigt noga studera hennes teknik. Så pyttesmå många av bokillustrationerna är! En väldigt fin samling! Fick själv sån lust att börja rita mer...

Denna bild  är "helt lovlig" (fotograferad där bilder fick tas)
annars är det där med copyright viktigt i muminsammanhang.

Installerade oss därefter i ett alldeles proppfullt Eden (badinrättningen i Nokia) som andades 80-tal... kändes som om tiden stått lite stilla. Lite väl mycket högljudda höstlovsfirande barnfamiljer där men i utebassängen var det inte många. Svalt och skönt och ljuvligt tyst. Nästan magiskt att simma omkring i dimman och andas frisk luft.

På kvällen for vi igen in till Tammerfors. Det blev trerätters på Vikingarestaurangen Harald, ja en av oss hade faktiskt födelsedag under resan! Haraldkedjans restauranger finns numera i flera städer.

Den allra godaste rätten var förrätten: en god svampsoppa med kantareller, till den maltlimpa med rosmarinmousse - jättegott! Huvudrätten grillad broiler med getost, rotsaker, potatis och god sås och efterrätten chokladkaka med både mörk- och vitchoklad och diverse tillbehör. Hade gärna sett lite mer vildörter i  s.k vikingamat och rotsakerna hade gärna fått vara ojämna handskurna på vikingavis istället för industriskurna kuber (suck...de är så trista!)

Måltidsdrycken, ölet,var gott, Haralds eget. Maken drack ett öl smaksatt med kanel. Lite i sötaste laget var hans. Son drack god tranbärsdricka. Proppätta (portionerna i största laget) och en känsla av överätning höll hunger borta även dan därpå! Men varför klaga... smakerna var bra. Familjen rullade övermätta "hemåt till Eden" igen för att nästa dag ta oss till... Helvete!

Ja det är faktiskt namnet på en av alla fina nationalparker i Finland. Eller Helvetinjärvi för att vara korrekt. Ett område i Ruovesi (ca. 65 km norrut från Tammerfors) där både Aksel Gallen-Kallela och Louis Sparre har hämtat inspiration. Där tassade vi sen omkring några timmar  i ett himmelskt vackert landskap med både skog och myr och även branta stup och utsiktställen innan vi hoppade i bilen och styrde kosan söderut...

Skogar, sjöar och myrar - Finland som bäst!

 - "Där satt en uggla!" sa maken på vägen till nationalparken. Vi vände om och hoppade ur bilen, fram med kikaren...

Javisst! En slaguggla (Strix uralensis) Fotograferad via tubkikaren.

En fin fågel,
en fin resa!

Tsarens kök och god gös i Kotka

Igår blev det en utfärd till Kotka helt ex tempore. Först ett stopp vid Langinkoski och Tsar Alexander IIIs och Maria Fjodorovnas (Dagmar of Denmark) fint bevarade sommar- /fiskeställe på en mycket vacker plats!

Husen står kvar och är museum idag.

Vacker skog! 

Sommarkök för en Tsarfamilj.

Sedan fortsatte "Kejsartemat" då vi åt vid restaurangen Keisarinsatama. Underbart god rågpanerad gös med nypotatis och en basilika-limeaioli samt varm grönsakssallad. (Rätten hade namnet: Kukourin kupeesta, Kukouri är en ö utanför Kotka med en gammal fästning).

Dagmars ostar: Peltolas blåmögel, Hilma och Keisarinna ,
 nötter och honnung.

Anastasias sorbet (ekologisk vinbärssorbet)

Bryggeriet som tillverkar lokala ölet Ukko.

Keisarinsatama.

Parken Katariina  (Katariinan polku) är också en pärla i Kotka. Vackert område med grillplatser, promenadstråk, lek- och aktivitetsredskap, konstverk, utsiktstorn, fina planteringar. Här trivs ung som gammal. Städigt, lugnt och fint!

Mallorca - Sjötunga på två sätt och mat från liten kokvrå

Mallorca del 1.

Nu blir det lite Mallorcatema här i bloggen. Börjar med maten.

Anser mig inte vara nån expert på mallorcansk mat efter endast två resor till ön och dessutom blev det mycket självlagat denna gång. Visst är det lite trångt att kocka i en kokvrå med bara två kokplattor och avsaknad av ugn men det går! "All inclusive" kändes inte rätt för en resa som denna. Under den här resan prioriterades natur och fågellivet så hotellhäng vid poolkant och mat vid hotellets matställen stannade vid ett minimum. Istället drog vi ut i naturen och åt picknickmat eller åt på mer lokala ställen, ja då vi inte kockade i egen kokvrå förstås. Pastarätter är utmärkt mat efter en dag ute i naturen. Risotto och paella likaså. Antipasti och sallader går också fort att svänga ihop.

Sallader! Sallader och antipasti, sallader med getost, ja sallader åt vi i många varianter. Perfekt balkongmat om kvällen. Balkongutsikt mot fina fågelmarker: S´Álbufera Natural Park (Mer om natur och fåglar i ett kommande blogginlägg...)

Risotto. Här med sparris, lök och champinjoner. Eller alternativt laga en paella.

Ta en tur till närmaste "Mercadona" och köp någon fisk. Här blev det lax och vildris. 
Enkelt och gott!

Omväxling förnöjer, här åts det på restaurang. Sjötunga på El Patio i gamla Alcudia. En skål med ugnsgrönsaker hörde till portionen.

...och eftersom sjötunga är så gott: Sjötunga som lunch  med kaffe och kaka på det. Den Mallorkanska restaurangen hette Cas Pagés och fanns i Port de Soller på Mallorcas sydsida.

En klassisk Mallorcansk mandelkaka.

En pizzakväll blev det också. Denna med getost, äpple, valnötter och honung. Gott med äpple men hade själv kanske lämnat bort honungen, den blev aningen för söt för min smak. Restaurang Picco i Alcudia.

Ensalada Verde. En riktigt god grönsallad på Ametlla+ i staden Arta på nordöstra sidan av Mallorca. (Återkommer till Ametlla+ i ett senare blogginlägg.)


Ser ut som vi inte gjort annat än ätit på vår resa... Men man behöver mycket energi när man rör på sig. Vi har vandrat mycket i norra delarna av Mallorca och hittat många fina smultronställen lite längre bort från de vanliga turiststråken. 

En fin resa!

Läs mer om Mallorca:
 Natur och fåglar
Mallorca -Lunch i Arta

Årets kock i Finland och lite andra "matnyheter"

Mattias Åhman, ursprungligen från Österbotten och  till vardags kock på Bhoga i Göteborg, kröntes i går till "Årets kock" i Finland på "Raflamässan" i Peurunka. Arrangörer för tävlingen var som vanligt stiftelsen ELO-säätiö som främjar finländsk matkultur.

Här  i hemmaknutarna har Finlands första krönta ekokock, Benjamin Frostell, nu börjat jobba som köksmästare på Brasserie L' amour. God mat att vänta!

I radion hörde jag i dag ett inslag om siken.  Nu nappar siken i Åboland. April är bästa tiden för sikfiske då siken håller till vid ständer, så alla intresserade av fiske - ut och pröva fiskelyckan!

Det blåses nytt liv i "Restaurangdagen" i och med nästa Restaurangdag.  Ett start-up bolag kommer hålla i trådarna och bl.a en mobilapp är på kommande. I maj är det dags för nästa stora pop-up. Lägg 20.5 i minnet!

Läs mer om en Restaurangdag här!

Husmanskost och fine dining

Det blev två restaurangbesök under sportlovsledigheten. En dag blev det rejäl husmanskost i Tallinn på en restaurang med estniska maträtter och så åt vi "fint" en kväll  på restaurang Wanha Laamanni (Gamla Lagmannen) här i hemmaknutarna.

I Tallinn åt vi på Liisu juures intill Vana Turg. Hemtrevligt ställe och med en leende glad betjäning i en liten restaurang som trots det kanske sett sina bästa dar. Åtminstone fick jag det intrycket då jag fick en sliten nästan söndertummad meny i min hand. En så liten sak som att ha fräscha menyer att räcka kunden skulle ha stärkt imagen betydligt. Maten var helt o.k. Gös, potatis och vitsås i bästa husmanskoststil. Gott och mättande men inte så mycket mer. Efterrätten Kama god i all sin enkelhet. Estnisk traditionell efterrätt bestående av grädde, socker, talkkuna och varvat med lingonsylt.

Här några andra restauranger jag skrivit om då vi besökt i Tallinn de senaste åren.

Tristan & Isolde/ och St Patrick´s
Peppersack
F-hoone
Kohvik Komeet

Peppersack är den restaurang som trollat fram den godaste maten hittills när vi besökt Tallinn. Den hörde visserligen till skalan dyrare (ändå något lägre priser än dyrrestaurangerna här). Fler matresor lär det bli framöver så bara att fortsätta utforska Tallinn som matstad.

När vi besökte Wanha Laamanni (i Borgå) tog vi  "februarierbjudandet" - tre rätter med blini som förrätt, grillad höna som huvudrätt och avslutningsvis mockabakelse. En fin helhet där rätterna tillsammans gjorde hela restaurangbesöket till en läcker smakresa.

Blini med tillbehör

Grillad majshöna, batat och gremolata
(och väldigt god friterad broccoli!)

Mockakaka med apelsinmousse

(och...naturligtvis "marängströssel" som tycks vara de senaste årens trend...

var och varannan restaurang har maräng i efterrätten numera)

...men gott var det!

Quinoatips och " Perheet Safkaa"- ta barnen med på restaurang!

Det finns en massa knep att ta till för att öka näringstätheten och tillföra protein i grönsaksrätter. Själv har jag t.ex blivit förtjust i quinoa även kallad mjölmålla (Chenopodium quinoa). Inte minst för att man nu också kan få tag på inhemskt odlad quinoa eller "kvinoa" som det heter här i Finland. Quinoa har många bra egenskaper. Det höga proteinvärdet är ett. Att det är glutenfritt ett annat. Jag gillar smaken! Perfekt är det också som beståndsdel i biffar eller i sallad. Quinoamjöl blir gott i bröddegen, byt då ut en del av vetemjölet mot quinoamjöl. I Kållåda har quinoan också visat sig vara superbt! Så gott att barnen på jobbet letat sig in till köket och frågat när vi nästa gång ska ha "quinoakållåda". Sånt värmer ens kockhjärta!

När man använder quinoan bör man skölja den innan. Häll upp i en skål, häll varmt vatten på, rör om och byt ut vattnet några gånger tills det blir klarare. Proceduren med vattnet gör att mycket av beskheten försvinner med vattnet och quinoan blir inte heller så grötig.. Sen kokar man upp quinoan. Brukar ha ungefär dubbelt mer vatten än quinoa. När det börjar koka låt det sjuda en stund, dra sen av från plattan och låt stå och svälla under lock. Avsmaka med salt, kanske någon ört och en klick smör.

Här lite goda förslag på quinoarätter jag tidigare beskrivit i bloggen:

Quinoa i sallad
Quinoa i kållåda
Quinoa i lammfärsbiffar (t.ex till hamburgare)
Quinoa i veganpastejer

Gott mellanmål! Hittar du iinte quinoa som mjöl kan man bra använda

 sig av  kokt quinoa, blir då mer som "rieska", Eller testa att laga 

 rispiroger (karjalanpiirakka) med quinoafyllning istället för grötris. 

Quinoa i bröd

1 l vatten
1 bit jäst (50 g)
Nån nypa salt
1 1/2-2 dl riven ost ( kan utelämnas...men blir gott).
2 dl quinoamjöl (har inte än fått tag i inhemskt mjöl)
vetemjöl (inga exakta mått här... men till degen är smidig och släpper från bunken). Låt jäsa en minst 20 min. Baka ut o jäs ytterligare minst 20 min.
Grädda i 200 grader.

Och kom ihåg att det är fritt fram att experimentera. Använd degrot om du du råkar ha istället för jäst, kalljäs över natten om du vill. Smaksätt med nån brödkrydda... valet är ditt!


Övrigt:

Detta veckoslut riktar många restauranger i Helsingfors sig till barnfamiljer med uppmaningen "Perheet Safkaa" - vi äter tillsammans! Man önskar familjer varmt välkomna till gemensamma smakupplevelser. Man vill på detta sänka ribban för småbarnsfamiljer som kanske drar sig för att gå ut och äta med barnen och upplever det som besvärligt. Många gånger går det trots det över förväntan att gå på restaurang med barn.  I torsdagens Nyt-liite (Helsingin Sanomat) kan man läsa mer om tankar kring barn och restauranger. "Perheet Safkaa- arrangemanget är ett av många händelser i Finland - under Finland 100 jubileumsåret.

Ett av mina tidigare blogginslag om barn och restaurang hittas: här

(ps. och så lite "moralpredikan" så här till sist 😉... går man på restaurang: plocka inte fram mobilen. Har faktiskt nångång sett familjer där alla suttit i sina egna världar och stirrat på skärmar medan restaurangbesöket pågår inklusive minstingarna, inte många år gamla. Nej satsa på kvalitetstid och se och lyssna på varandra! Njut av maten och servicen. Det ger så mycket mer!

Saker i omlopp, "noitarumpu" och god mat på Zum

Det är konstigt hur mycket saker man samlar på sig under åren som går. Vi har saker på vinden som vi inte rört på år och dar. Bara fört upp "för förvaring" och där har de sen blivit. Tog mig i kragen och hyrde loppisbord för en vecka, ja för att bli av med lite grejer.

Summa sumarum när veckan var till ända har vi nu tiotals saker färre men blev på kuppen två koppar rikare. Fick nämligen ögonen på Marimekkos oivakoppar på ett annat försäljningsbord. Mönstret heter "noitarumpu" (häxtrumma) och är designat av Aino-Maija Metsola. Föll för kopparna direkt (eller förhäxades av dem?). Egentligen är de glöggkoppar men jag tycker de är perfekt storlek för morgonkaffet, då jag ändå bara brukar hinna dricka en liten kopp. Gillar färgen på dem, gillar formen, gillar mönstret. 

Har inte för vana att avge nyårslöften men ett löfte hade kunnat vara att inte "samla grejer på hög". Minimalist borde man bli och verkligen bara köpa sånt som är absolut nödvändigt.

 (De där noitarumpu kopparna kändes dock  väldigt nödvändiga)

Ett restaurangbesök har vi också hunnit med. Vi gick till Zum Beispiel och åt gott maken, en av sönerna och jag. Tog en hummerrisotto som huvudrätt medan de andra tog rosmarinhöna men den goda fänkålsbruschettan  som jag åt till förrätt var "kvällens allra godaste smak". Makens gäddröra på mörkt bröd var inte heller helt fel och sonen som åt en mexicansk köttsoppa som förrätt var också helt nöjd. Efterrätten fick bli glass...hemma.

Bruschetta med, citron, vitlök, mynta,, pecorino, körsbärstomater och så massor av syrad fänkål.

Zum Beispiel - med passion för det goda

Passionsmousse Zum Beispiel

Ett restaurangbesök blev det i veckan. God mat på zum Beispiel. Sonen som tog husets goda egentillverkade pasta var nöjd, Den andra sonens hamburgare fick också godkännt. Min mezetallrik var stor och mycket mättande  med många olika smaker ,trots att där var nån "aubergineröra" som smakade lite märkligt, (alltför beskt...) maken var mer än nöjd med sin goda grillade hönsrätt. Pricken över i:et var ändå joghurtmoussetårtan smaksatt med passionsfrukt. Så god så jag sen försökte mig på att laga en motsvarande hemma.

Passionsmousse på mitt vis

Passionsmoussetårta 

ca. 150 g kexsmulor (valfritt: havrekex, digestive, pepparkakor...jag hade digestive)
50 g smör
2 msk kaffe

Fyllning:
5 gelatinblad
saften av 6 st passionsfrukter
1 dl tropsikjuice
1 dl fintsocker
1/2 tsk äkta vanilj
4 dl joghurt naturel
2 dl vispad grädde

kakao
pistagenötter

Smält smör och banda med kexsmulorna och smaksätt med kaffe. Tryck ut i en kakform med löstagbar kant.

Lägg gelatinbladen i kallt vatten ca. 10 minuter. Pressa passionsfrukterna genom en sil så kärnorna ej kommer med. Sjud  juice, passionfruktssaften med sockret. Vispa grädden och mät upp joghurten. Krama ur gelatinbladen och smält dem med saften. Blanda ihop grädde, joghurt och gelatinblandningen. Rör snabbt ihop alltsammans. och bred på massan på kexbottnen i kakformen. Låt stå i kylskåp och stelna till. Garnera med siktad kakao och hackade pistagenötter.

(...men jag valde denna gång att ta till vara på fruktkärnorna och lagade en del av massan med kärnor. Lät understa skiktet, utan kärnor, stelna först så det blev skiktat (annars hade kärnorna sjunkit till botten antar jag, ett annat alternativ hade varit att göra en klar "spegel" som lock med kärnor, juice och gelatin och helt skippat kakaon.)

Koka kaffe, bjud in några vänner ät&njut!

Lammbiff på Kohvik Komeet och recept på finska pinnar

Utsikt över operan från Komeet.

Lammfärsbiff med rotsaker som simmar i sås.

Igår blev det en resa med arbetskamrater till Tallinn tur-retur i stormen. I Tallinn en lammbiff på Kohvik Komeet. Ett ställe med fin utsikt och närhet till shopping. Maten helt o.k smakmässigt sätt, goda vackra bakelser fanns där också. Idag på Finlands självständighetsdag kommer här ett recept på:

Finska pinnar
50 g mandelmjöl
4 1/2 dl vetemjöl
1 dl socker
200 g smör

äggvita
hackad mandel

Mjöl, socker, mandel och rumsvarmt smöret rörs i hop och låt degen sedan vila en stund på kall plats. Rulla degen och forma fingertjocka längder. Pensla med uppvispad äggvita och strö på socker och mandel. Skär i 4 cm långa bitar och lägg dem på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda ca. 10 minuter.

Ps. Fler restaurangtips i Tallinn hittas under etiketten "Tallinn" i denna blogg.

Uppfinnar Jocke, Nordic Food Lab, Jacques Puisais och vildmat

Lingon, havtorn och honung i kastrullen
 - en sötsur kombination pågång.

Det har varit havtornsexperiment i mitt hemmakök i höst. Har testat och kombinerat havtorn med andra råvaror. Gillar att fundera över kombinationer, att testa och smaka mig fram. Borde kanske jobba som "Uppfinnar Jocke" i nåt matlabb på heltid? Skulle trivas väldigt bra med ett sånt jobb tror jag. Nu blir det bara på hemmaplan och jag funderar över hur vi överhuvudtaget skall få åtgång på alla burkar med marmelader, saltbär, sirapskombinationer, parfaiter och torkade havtornsbär. En sak är säker, i vinter äter vi c-vitaminer med havtornssmak i denna familj. Nu när havtornsbuskarna är skördade är det istället  lingon, nypon, björnbär och såsmåningom rosenkvitten som står i tur.

I Nordic Food Lab (som finns i Köpenhamn) har bl.a Edith Salminen (från Finland) hållit till och laborerat med råvaror. Vilket intressant jobb! En länk om vad de sysslar med hittas här: Nordic Food Lab. Och nu när jag är inne på det här med jobb... här en annan som vikt sitt liv för något intressant. Jacques Puisais som vid sidan av sitt jobb med viner arbetat en hel del med mat och barn och sensorik. Han har många tänkvärda åsikter om det här med smaker och sinnesupplevelser och hur man kan få barn att redan som små upptäcka nyanser.

"Vildörtsamlare" vore inte heller ett så dumt jobb. Samla vilda växter till vidare förädling och till restauranger. Tänk så mycket man skulle kunna vara ute i naturen! Läste i Helsingin Sanomat nyligen om engelsmannen Miles Irving som insett möjligheten av att göra business av våra vildörter. Vildörter är också i fokus i helsingforsaren Ossi  Palonevas pop-up restaurang Villd i Vasa. Där det lagas mat enbart på råvaror från naturen.

Men... jag fortsätter knega på det jobb jag har. Egentligen helt lyckat val det med då jag ändå har friheten att ibland experimentera, ibland kan syssla med barn&sensorik och visst kan jag samla örter om jag så önskar och hemma vid spisen fortsätter kombinationsexperimenten. Att jobba med mat är att jobba med sinnen!

Tips! Det finns ännu fina nässlor! Speciellt på ställen där man tidigare skördat kommer det nu upp nya små skott. Plocka, förväll lätt eller torka, frys eventuellt in och laga de allra godaste nässelrätterna sedan i vintermörkret.

Lingon-havtornshonungssylten klar, salta havtornsbär på gång och likaså lite havtornssnaps...

Tips! Pröva laga en riktigt god chokladkaka eller alternativt en kaka med en god kinuskiglasyr. Dekorera med något enstaka saltbär "havtornskapris". Smakexplosion på tungan då det nästan översöta möter det  lilla supersura salta bäret.

 Trevligt veckoslut!


Ps. under etiketten "Havtorn" här i bloggen hittas fler havtornsideér.