4 mars 2011

Älgmöten


 Vad lugn och avslappnad han ser ut cyklisten! Som om det är vardag med älgmöten=). Ett par gånger har jag själv varit nästan lika nära skogens konung. Då var jag inte alls så där "cool". Var ute och lyssnade på ugglor i en mörk uggleskog för något år sedan då vi plötsligt noterade att nånting stort och skrämmande kom galopperande rakt emot oss på skogsstigen. Klev snabbt åt sidan medan älgen rusade förbi...en annan gång ensam i svampskogen gick jag rakt på en älg som blev lika vettskrämd som jag. Då lade vi båda benen på ryggen och sprang åt olika håll;) Nordiskt djur- och naturliv kan vara ganska så spännande ibland!
Trevligt veckoslut!

3 kommentarer:

Fru Purjo sa...

Helt otroligt :)

I dag såg jag två rådjur i trädgården mitt på dagen som "pallade äpplen". Troligen var det de två kalvar som jag sett på besök i trädgården då och då under hela vintern. Men i vanliga fall brukar de vara på plats när det är mörkt och tillsammans med sin mamma. Så jag gissar på att de blivit ivägjagade av mor och nu letar mat på kända platser men utan att ha vett (=kunskap) om att vara försiktiga.

Jag knackade på rutan och de tittade bara. Hade jag bott inne i en stad skulle jag inte bli fövånad...där blir ju djuren otroligt oskygga mot människor men så här på landet brukar de inte vara så orädda.....

MoWe sa...

De är magiska ögonblick när man kommer nära skogens djur tycker jag. Ett grävlingsgryt med massor av små grävligsbarn som lekte utanför, såg jag som barn en gång. Ett minne för livet. Men de var blixtsnabba när de märkte oss människor och på bara någon sekund försvann de allihop in i grytet.

Christian Tikkanen sa...

Naturens påfallenhet och ögonblickliga reaktion är unik i sitt slag, det ät bara där sådant här kan ske. Älgarna verkade mer vana med situationen än själva cyklisten...=) Mäktig syn måtte de ha varit. Själv har jag ännu inte kommit dem närmare än att jag kunnat lukta deras närvaro.

Skicka en kommentar