Mommos mat

Mommos mat 

Hon lagade aldrig hummer.

Aldrig pilgrimsmusslor.

Bjöd inte på gåslevepastej, svärdfisk

eller filé Mignon.
 

Sushi - vad är det?

Kiwi, mango och quinoa?

Inga gojibär i hennes musli

Nej föresten, vid närmare eftertanke, -inte ens musli.
 

Inte åt hon heller chicken nuggets,

inte sojasås...eller fiskpinnar.

Ingen ketchup, drack inte Cappucino.

Inte Kellog´s frukostflingor.

Hon visste inte ens hur man stavade till pizza.

Men hon åt:

Potatis, morot och lök.

Stekta strömmingar med mos.

Kalops.

Fil och blåbär.

Lingonpaj!
 

Hon åt kantarellsås

och "sovel och potetär"

Uppstekt potatisgröt med rårörda lingon.

Ärtsoppa på torsdagar och pannkaka.
 

Hon åt köttsoppa med "klimp".

Hon åt kål.

Hon åt havregrynsgröt med smöröga

och hon åt inlagda rödbetor.
 

Hon drack kaffe med dopp

...och påtår.

"Blåbäribulla" blåbärstider!
Släpärter med skirat smör.

Böckling.
Braxen.
 

Hon lagade vispgröt och kokade äppelsylt.

Hon åt "ludiveetå" med nypotetär.

och surmjölk och rågbröd.

Rotmos och ärter.

Fläsksås.
 

Hon bakade jästbröd och lagade skorpor.

Gädda med äggsås! Underbart gott!

Glass kunde man få någongång (hon uttalade det så skojigt:"Glach")

Lite lakrits i skåpet , ja ifall något barnbarn dök upp.

Plommonkräm, och Mariekex
Gul Jaffa på verandan.
Limpor med hemlagad ost.

 "Stoppakaku" (gräddtårta) när det var fest.
 Och soppkatrullen full förstås!

Inte funderade hon en endaste sekund på

...om det var kolhydrater

... om det var fett

...om det var proteiner

som hon åt, som hon bjöd på.

Inga "kostdoktorer" tillfrågades... kunde tänka själv.
Tittade inte på vågen, behövde inte.

Och det fanns så mycket annat intressantare än egot. Vännerna, barnen, barnbarnen...vad hände i världen? Vad stod det i tidningen? Vem skulle få nästa par sockor hon stickade? Ville katten ha mat? Månne blåbären mognat i skogen redan? Vad skulle hon koka ihop idag? Skulle någon dyka upp?Om ingen kom kunde hon alltid gå ner till affären, bybutiken för en pratstund med handelsman eller ringa bästa väninnan. I butiken fanns allt som behövdes för ett gott liv. Inte behövde hon Stockas delikatess, inte hälsoaffärernas kosttillskott. Inga supermarketar.Ofta kom det någon och hälsade på.. Barn, barnbarn, vänner...vem skulle inte vilja komma till denna värme. Vedspis inne och vatten ute i brunn -inga problem! Kroppen är till för att arbeta!

Hon cyklade omkring ännu när hon var rejält över åttio. Och gick i skogen och plockade blåbär in i det sista. Klar i huvudet och relativt frisk, nöjd och en sann optimist

...sen dog hon... -det gör vi alla någongång.

Då var hon 93. Full av visdom och ett liv bakom sig med mycket mycket matglädje.