Julbilder och vinterkrig

Copyright MW-11

Pepparkaksgubbar och tomtenissar. Ritar till en kommande jultidning. Det bör börjas i tid.Vet att jag kommer ha fullt upp med annat i höst, hinner kanske inte plocka fram pennorna så ofta. Ännu någon dag semester. Läser också om vinterkrig och elände. Hittade en diktbok på torpvinden skriven av en soldat. Så det blir lite julbilder och vinterkrig mitt i sommaren...

Boken"Stig fram vårt land" är skriven1942 av Kaj Lindgren. Utgiven av Holger Schidts förlag. En dikt handlar lite om mat...så den får komma med i bloggen.

På permission

Han var smutsig och skäggig och mager och blek,

men han kom som den käraste gästen.

Hans kläder bar spår av en allvarlig lek

och blickarna talte om resten.

Men munnen den frågade huru vi mått

och talte ej alls om krevader och skott

och glömda maskingevärsnästen

Han åt av vår enkla och fattiga mat

och smålog fint åt servietten,

han hanterade varligt dricksglas och fat

 och njöt utav efterrätten.

Han satt i vår bästa, bekvämaste stol,

drack kaffe ur kopp och sken som en sol

mot ett småbröd, som låg på assietten.

Vi ville ju veta om han haft det svårt

och om han varit utsatt för fara,

men han ville höra om allt som var vårt

vår fattiga verklighet bara.

Han smekte ett barn såg ömt på en sak,

som funnits sen barndomen under vårt tak

och hans ögon blev stilla och klara.

Han klagade ej, fast vi visste han led

av att snart fara bort och tillbaka

till fronten, där tysta kamraterna stred

i köld och i mörker och vaka

Han sökte istället få oss att förstå

att vi för dem, som mot fienden gå,

får offra och mycket försaka

Så kom tillslut den dag, då han for;

mors ögon var röda och skumma

I våra hjärtan blott han var stor,

men vi så eländigt ljumma.

Vi vände om, när vi vinkat adjö,

och ställde oss kanske i livsmedelskö,

men ödmjuka, stilla och stumma.