Visar inlägg med etikett kök. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kök. Visa alla inlägg

8 augusti 2017

En ode till torkskåpet och till "De utmattade husmödrarnas försvarare"




En bra artikel i  Hufvudstadsbladet senaste vecka. Den  var skriven av Sofia Holmlund och handlade om Maiju Gebhard (1896-1986), chef  på hushållsavdelningen på Arbetseffektivitetsförbundet i Finland och även uppfinnare. Vilken kvinna! Maiju var nämligen den som såg hur saker och ting kunde göras annorlunda, smidigare och enklare. Hon som med sina bra ideér och uppfinningar gjorde att husmödrarna på många sätt fick en bekvämare arbetsmiljö. Hon bl.a införlivade torkskåpet som idag finns i så gott som alla finländska hem. (...ja förutom i de hemmen där man köpt utländska köksskåp då.)

Torkskåp, ja. Finns det nån smartare köksuppfinning? Och ändå har den knappt fått spridning utanför Finlands gränser. Så frustrerad jag var mången gång då jag som 20-åring flyttat till Sverige för en period och inget torkskåp fanns i köket. Hur bra diskmaskin man än har, och hur torr disken sen är när den plockas ur så finns det alltid sånt man ändå vill diska för hand. Nåt enstaka glas, nån kastrull, något ömtåligt... när det diskats är det vått. I Sverige fann jag att man då endera har ett diskställ på diskbänken (tar mycket utrymme!) eller så tar man en handduk och torkar kärlet så man ställa in den i nåt skåp. I Finland: lägg in kärlet i torkskåpet (=ett diskställ med flera hyllor placerat inne i ett skåp som saknar underhylla)... klart! (Torkskåpet kan bra fungera som förvaringsplats tills man nästa gång behöver kärlet). Kärlet är dessutom fräschare då det får stå luftigt på hyllor av galler. Har vid ett antal tillfällen försökt förklara för någon icke finländare det praktiska med detta system. De har mest tittat lite oförstående på mig... Vaddå, det blir ju vått på diskbänken då om det droppar sen". Nej det blir det faktiskt inte. Eller nåja det lilla som droppar faller rakt ner i diskhon och har verkligen ingen betydelse. En diskställning på diskbordet är mest bara ivägen och samlar vatten den med. Och att lägga upp våt/ fuktig handdiskad disk direkt på hyllor känns fel. Åtminstone jag diskar inte allt i maskinen.

Gebhard funderade på mycket annat rörande köket som arbetsplats. Hur långt är avståndet mellan diskho och spis? Hur är det med ergonomin?  Allt för att underlätta  husmödrarnas arbete.
Hon skrev också dessa  "budord":
(Här översatta till svenska)

Till den helt utmattade husmodern

Lär dig finska
-ibland behövs det.
Kuva din överdrivna ambition.
Var inte så hopplöst gammalmodig.
Bry dig inte om vad andra tänker om dig.
Lär dig att också låta andra jobba.
Var inte lat.
Ta en tupplur, pusta ut.
Kom ihåg att helga helgdagen.
Var glad.

Maiju Gebhard
Information om arbetseffektivitet
7/8 1947

Året var 1947... Budorden kan bra användas än i dag för hen som jobbar i köket. Tidigare helt kvinnans domän men tiderna förändras. Nu ska jag försöka kuva min överdrivna ambition, inte vara lat men kanske...ta en tupplur och pusta ut.

Men innan dess måste jag ännu visa er en annan smart uppfinning...


Denna bärplockargrej vi har i våra gömmor på torpet. Uppfinnare okänd. Ett kärl man hänger på armleden medan man plockar vinbär. Man får bägge händerna fria att bara att plocka, böja undan kvistar och fylla kärlet med fart. Tror den kan härstamma från 60-talet eller tidigt 70-tal (namn på uppfinnare och årtal, någon som vet?) Fick tydligen ingen större genomslagskraft... detta är åtminstone det enda exemplar jag har sett. Fungerar bra. Vinbären, de svarta, är mogna nu!

Lite smått och gott från trädgårdsrundan:
 sallad och örter, svarta vinbär och nässlor.
I bakgrunden en nyanläggd örtabänk vid en sten
.

Ha det bra, ät gott och som uppfinnare M Gebhard sa:

Var glad!


31 juli 2017

Tsarens kök och god gös i Kotka



Igår blev det en utfärd till Kotka helt ex tempore. Först ett stopp vid Langinkoski och Tsar Alexander IIIs och Maria Fjodorovnas (Dagmar of Denmark) fint bevarade sommar- /fiskeställe på en mycket vacker plats!


Husen står kvar och är museum idag.


Vacker skog! 





Sommarkök för en Tsarfamilj.

Sedan fortsatte "Kejsartemat" då vi åt vid restaurangen Keisarinsatama. Underbart god rågpanerad gös med nypotatis och en basilika-limeaioli samt varm grönsakssallad. (Rätten hade namnet: Kukourin kupeesta, Kukouri är en ö utanför Kotka med en gammal fästning).




Dagmars ostar: Peltolas blåmögel, Hilma och Keisarinna ,
 nötter och honnung.


Anastasias sorbet (ekologisk vinbärssorbet)





Bryggeriet som tillverkar lokala ölet Ukko.


Keisarinsatama.



Parken Katariina  (Katariinan polku) är också en pärla i Kotka. Vackert område med grillplatser, promenadstråk, lek- och aktivitetsredskap, konstverk, utsiktstorn, fina planteringar. Här trivs ung som gammal. Städigt, lugnt och fint!


17 juni 2017

Gamla kök i gamla hus/ del 2


Fortsätter med temat kök och spisar. Denna gång ett kök som jag tittade in i för ett år sen. Ett kök som inte längre är i användning. Köket finns i Näse gård, Borgå. Det var en dyster syn som mötte mig då för drygt ett år sen när jag fick chansen att titta in i gården. Ett ödsligt och övergivet ställe som om hela huset låg och sov en Törnrosasömn. Dessutom plastmattor på golven och andra dåliga lösningar när man renoverat tidigare. Staden hade inga konkreta planer vad gården kunde användas till. Många hade åsikter och ideer men inget gjordes. Att lägga pengar på ett gammalt hus ligger kanske inte så högt upp på prioriteringslistan.

I våras fattades beslutet att gården ändå skulle ha ett galleri över sommaren och då tog allt fart. Nu inrymmer det 10 konstnärers konst som visas hela sommaren. Huset har putsats upp och fått "första hjälp". Ännu är det mycket som återstår i renoveringen men för en sommarutställning är det en perfekt miljö. Det gamla köket, (där det berättas att en varg en gång på 1800-talet stormade in) lär vara obrukbart som kök men lever nu upp med konsten på väggarna. Vackert så! Hoppas nu bara att huset verkligen har en framtid som en utställningslokal och att allt görs för att huset inte ska förfalla. Vet inte i hurdant skick taket är men fönsterna borde definitivt renoveras med varsam hand och takmålningar och kakelugnar vårdas som sig bör. Ett vackert hus på en vacker plats!


Köket 2016

Köket 2017







13 juni 2017

Gamla kök i gamla hus




Har varit lite kulturell den senaste veckan. Besökt gamla hus och hört historier från förr. Tre gamla fina hus har det blivit på bara några dagar. Sett vackra rum och helt underbara tapeter. När jag går in i ett gammalt hus känner jag mig hemma. Hus med själ och med mycket historia i väggarna, de är bäst. Kan kanske säga att jag har gamla hus som hobby även om det kanske inte framkommit så mycket i denna blogg. Nej det här är ju främst en matblogg och dessutom är många av husen jag vandrat omkring i privata och inte kan man blogga om andras privata sfärer.

I radion (som alltid är på under arbetsdagen) kom igår ett program om en fönsterhantverkare. I Finland finns det drygt 50 utbildade ( i Sverige över 300).  Gamla fönster är så vackra och att bevara dem är en stor kulturell gärning även om det innebör mycket jobb och  en stor portion tålamod. 

Bland det första jag brukar titta efter då jag kommer in i ett gammalt hus, föutom på fönster, är om köket är bevarat eller om det är moderniserat. Vanligtvis är det modernt även om resten av huset bevarats eller rustats upp i gammal stil. Det är lite synd, speciellt om fina gamla vedspisar har rivits ner. Men ibland stöter man på dem de där stora massiva vackra spisarna. I endel hus har man beslutat att bygga nytt och modernt kök i en helt annan del av huset (om huset är av modell större) och då samtidigt låtit det gamla vara kvar i ursprungligt skick. Eller kanske man får rum med en modern spis intill den gamla. I vårt eget "torp" ser köket i stort ut som det alltid gjort. En liten gasspis med ugn har vi visserligen numera men diskvatten och dylikt värms för det mesta på vedspisen. (Ja vi har inte ens vatten inne på torpet!...och ännu mindre varmvatten, men ett system som fungerar med slang och pump så det är inte många meter man behöver gå för att hämta vatten.


Vårt eget "spisystem" på torpet. 
Gillar vedspisen men oftas är gaspisen mer praktisk...




Det här gamla köket såg jag inte nu  utan förra hösten,
då vi besökte Knusbacka gård i Hertonäs. Ett gammal
gårdskomplex som fyttats från Sibbo till Hertonäs 



fortsättning följer... 



(Nu finns det en ny etikett i bloggen: "Spisar")


24 april 2010

Tre kök och några gamla recept

Mitt liv kretsar just nu kring tre kök. Det är betydligt färre än under den tid jag jobbade som "inhoppare" eller på rekryteringsfirman. Då kunde det bli många fler under bara en månad. Hur många kök det blivit under årens lopp har jag inte ens orkat räkna efter. Räknar man ännu med alla de kök i de bostäder där jag själv bott blir det ja, hur många som helst...Kök i Sverige, kök i Finland. Små kök, stora kök. Moderna kök och omoderna. Bekväma kök och obekväma, dåligt utrustade, kök som har allt, dragiga, slitna, superfina och små små köksvrår. Det har varit A la carté restaurangkök, hotellkök, kök inrymda i baracker, sjukhuskök, skolkök...
Men nu har jag alltså "bara"tre. Tre som jag tycker mycket om trots de också har en del brister. Inget av dem är toppmodernt. "Mina tre kök" finns i ett frontmannahus (hemma), i ett empirehus (jobbet) och i ett 1800-tals hus ("torpet"). I det sistnämda trivs jag allra bäst. Detta trots avsaknad av rinnande vatten! Detta trots att man måste börja dagen med att värma i vedeldade spisen. Hugga ved och bära vatten. Diska i fat. För att få mat på bordet måste man verkligen jobba där. Men man gör det så gärna.

Nedan några gamla recept jag hittat på torpet. De är daterade år 1900. Mannagrynskaka, Sockerkaka a´la Sippan, Variniki, Blinier och Viborgsbröd.