Visar inlägg med etikett Else och Viggo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Else och Viggo. Visa alla inlägg

27 december 2011

Else, Viggo och Lillnasse

Minns ni den fiktiva historien om veganen Viggo Vegan och LCHF:aren Else Håef? Veganen som mötte köttfrossaren strax innan jul. Två individer med ganska olik syn på mat.

Copyright MW-11

Hur gick det? Blev det ett par av dem trots att deras matvanor var så olika?

 
-Jo då! De kunde kompromissa. Else ville så gärna ha gris till jul så Viggo gav med sig och det fick faktiskt bli en. Men inte i den tappning hon var van vid. Denna åts nämligen inte upp. Några marsipan dito slank däermot ner. Lillnasse kan man inte äta! Viggos första julklapp till Else kom att bli deras lilla kelgris. En ny medlem i familjen!

Och på julbordet... ja där dukades det upp viltköttbullar och fisk, för Else beslöt efter att ha sett Viggos filmer att hon inte längre äter djur som behandlas dåligt i de stora djurfabrikerna. De vilda djuren får åtminstone leva ett normalt djurliv tills kulan fäller dem resonerar hon och dessutom har de garanterat inte växt upp på soja. Viggo äter fortfarande veganmat han, men har också börjat fundera mer på sojans effekter både för miljön och människan. Borde man kanske ta reda på lite mer om soja eftersom den nuförtiden tycks finnas "överallt"... Varför vill matindustrin peta in sojan i så mycket? I Asien äter man mycket soja, där har den varit en naturlig ingrediens i matlagningen sedan länge. Men den är då oftas fermeterad i form av miso, tempeh, eller tamari. Sojamjölken som Viggo tidigare drack i parti och minut har han nu bestämt att byta ut mot nordisk tillverkad havremjölk. Linser, ärter och bönor får i hans kost allt oftare ersätta sojan. På julbordet hittades även den goda korngrynsgröten med plommonkräm. Else gick med på att den kokades på havremjölk så de alla kunde äta densamma.Till och med lillnasse åt av den med god aptit.
Snipp, snapp , snut, så var denna story slut.
Men vem vet...kanske de dyker up någongång igen, Else, Viggo och Lillnasse.


Nöff nöff!

Fermentering = en jäsningsprocess som syrar och ger maten ökad hållbarhet, ändrar näringssammansättningen, tar bort giftämnen m.m. Läs mer om soja i våra livsmedel t.ex här .

15 december 2011

Else, Viggo, grisen och sojan

En fiktiv historia.
(Om att äta etiskt.)


Viggo Vegan föll pladask och bönade och bad att hon skulle följa med honom hem.
-"Ok, kan jag väl", sa Else, "men jag kilar in en sväng till Siwa först." (Siwa= Finlands motsvarighet till Konsum, författarens anmärkning)." Jag handlar lite smått och gott till oss".
Viggo gav henne sin adress. Rusade hem för att hinna städa upp lite innan hon skulle komma.
Han dammsög och ordnade, vattnade hibiskusen och gick visslande omkring på små rosa moln. Snart skulle HON komma!
Sedan uppenbarar hon sig då, drömbruden. Hon står i hans kök, hon lyfter upp matkassarna från golvet. Hon halar upp ett stort paket med bacon och lägger det på hans köksbord.
-"Ja jag tänkte vi kunde smaska i oss något gott".
Viggo bleknar och tittar med avsmak på den mördade grisen på hans bord. Vill helst blunda...
-"Du... jag har en seitan i kylen" försöker han.
-"En seitan.., ursäkta vadå?" Else tittar frågande på Viggo.
-"Tja, en slags... vegetarisk skinka, nästan som tofu!"

Stämmningen vid middagen blir lite krystad. Hon äter bacon, han äter seitan. Samtalet går  trögt. Men så börjar Viggo berätta för Else om hur den haft det, den där grisen, ja innan den hamnat på hennes tallrik. Han berättar om långa trånga djurtransporter, hur grisarna körts kors och tvärs, mil efter mil, om trängsel i de stora "köttfabrikerna", om kultingar som är stressade och inte alls mår bra, om deras mammor som är drogade av mediciner men ändå känner smärta. Det här är ett område han kan, Viggo. Ja han har ju ägnat timmar av sitt liv till att ta reda på detta. Han försöker förklara för henne om djurens rätt till ett värdigt liv innan de hamnar på tallriken. I sin iver ber han henne titta på en film. Ett skräckexempel. Sanningen om köttindustrin, hur djuren har det - maten du äter. Klickar fram You tube: YOUR FOOD. Baconet fastnar i halsen på Else. Hon som frossat i bacon de senaste åren, ja sen hon började den här dieten. Men hon mår ju så bra av den!

Hur historien slutar? Hittar Else Håef och Viggo Vegan några gemensamma nämnare? Kommer de någonsin förstå varandra? Kan man acceptera varandra och respektera varandras totalt olika matvanor? Kanske man kan det om man är kär? Men hur är det egentligen? Är Vegan Viggos seitan eller den där tofun han brukar äta helt fläckfri, "etiskt rätt" som föda? Eller var där någon regnskog som rök med? Och hm, GMO-fri, ja var den verkligen det? Hur mycket gifter sprutades ut över de där sojaodlingarna innan bönorna skördades? Hur många arbetare och civila andades in giftångor? Och Elses gris då, hur var det med den, den åt visst också soja? - Men man kan ju köpa ekologisk skinka, grisar som ätit ekosoja! - Ekologiska glada grisar! (Sen kan man kanske även fråga sig frågan: kan en skinka vara glad?) I Italien uppdagades för ett tag sedan fusk av vissa ekologiska produkter. Livsmedel som påstods vara ekologiska och såldes som sådana men i grund och botten inte var det. Hur är det ställt? Vem kan man lita på? Köper man grisen i säcken vad man än köper? I Afrika räddar man liv med näringslösningar och nötkräm. I Europa tjafsar vi om kolhydraternas och proteinernas andel i kosten. Köttkonsumtionen bara ökar och ökar här. Billiga, näringsrika råvaror som bröd och potatis duger inte i samma utstäckning som tidigare. 7 miljarder människor på jorden antas öka med ytterligare 2 miljarder fram till till 2050. Mat finns, men hur är det med fördelningen? Hur är det med kvaliteten? Det finns så mycket ruttet inom matindustrin och matvärderingar av idag. Kroppsfixering och egotrippat tänkande lämnar inte mycket rum till empati och omtanke till medmänniskan. Till henne som har det verkligt svårt. Kanske man dock kunde tänka sig att frossa lite mindre i köttväg till jul och istället dela med sig av sitt överflöd?
Tillbaka till Viggo och Else. ..Framtiden får utvisa om dessa fiktiva personer fann varandra. Blev det en gris eller blev det en seitan eller någon sojaprodukt på ders julbord isåfall? Eller kanske något helt annat? Och vad de än åt var det då "schysst", etiskt, miljömärkt, ett klimatsmart val? Ett val med tanke på djurens bästa?

När det gäller mat är det bara att inse faktum: Mat är tyvärr inte bara mat numera. Mat är ställningstaganden och frågeställningar, mat är politik, mat är ekonomi och mat är makt. Konsumenten, du och jag, har har denna makt. Genom att välja vad vi lägger på tallriken kan vi även visa vad vi står för. Ska vi visa djuren respekt? Ska vi tänka på ätandets etik? Hur mår djuren när de enbart ses som produkter till för att tjäna människan? Ska vi börja säga ifrån då vårt samvete önskar något annat än vad som erbjuds? Men hur många orkar lyssna på samvetet, hur många orkar tänka? Hur många väljer att trotsa det minsta motståndets lag? Det är så lätt att simma medströms, åt samma håll som industrin vill föra oss. Det är så lätt att blunda.

Boktips! Prisbelönta boken: Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
Läs mer om Soja t.ex. här!

-Att äta etiskt är inte alla gånger så lätt-

(Ps....fortsättning följer i följetongen "Viggo och Else", vi ska kolla upp dem vid jul hur det gick.)

Fortsättningen hittas här

20 september 2010

Lchf


Moas funderingar:

Alla tycks tala om någon Else Håef nuförtiden. Hon har någon metod man borde följa. Else Håef-metoden heter den visst.
Men jag undrar... jag försökte faktiskt ta reda på vad den går ut på. Man skall undvika att äta sånt som potatis och bröd. Redan det låter som det inte vore något för mig. Mitt dagliga bröd kan ingen ta ifrån mig! Och inte potatisen heller! Sen ska man vräka i sig proteiner, äta kött i mängder. Är inte lagom bäst? Och hur var det nu med sambandet mellan köttproduktionen och miljökonsekvenserna, var det inte så att vi borde minska med köttet tyckte jag bestämt?

Fett, fett och åter fett - ät så mycket fett du vill, förespråkar den där Else. Men om jag vill inte ha så mycket då, så gott är det inte. En klick i potatismoset eller lite på mackan räcker så bra så. Frukt - inte bra. Hon tycker alltså att jag ska lämna äppelskörden och förmultna? Nej gu bevars, jag som tänkt laga äppelmos för hela året. Korngrynsgröt med äppelmos är så gott! -Jaha, enligt Else är inte  korngrynen heller så bra. Sädesslag överhuvudtaget uppskattas inte i Elses diet.  Fett och proteiner och lite ångkokta grönsaker det är det hon vill hon leva på Else Håef! Inga kolhydrater, aja baja! 
Ska sanningen fram så låter det  som om hennes metod inte är något för mig. Om jag skulle ta och bjuda henne över nåt tag och smaka på min potatis-special? Lite nygräddat bröd och kanske ännu lite äppelpaj till efterrätt. Undrar om hon inte skulle tänka om då?


Else Håefs mardröm? 
Potatis och äppelklyftor i ugn med vitlök, timjan 
...och bara lite olja.
180-200 graders ugn ca 35-40 minuter. 


o.k, lite kött också.

Moas metod = lagom av allt är bäst 
Och gott ska det vá!


"God mat, mycket mat och mat i rättan tid"
sa de skånska drängarna...

(citatet hittat i Ville Vallgrens bok "Villegubbens matkatekes")