Visar inlägg med etikett Skogen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skogen. Visa alla inlägg

1 maj 2018

Mjöd med doft av skog och Glada Vappen!


Nordiska smaker - några goda tips! 





Hittade en liten påse granskott i frysen. Hade fryst in skott med lite socker senaste säsong och nu när jag håller på och tömmer frysen hittar man både det ena och det andra.

Vad göra med dem? Jag mixade dem smått, fuktade glaskanterna med lime och gjorde goda granskotts-limesocker kanter på mjödglasen. Vackert, och så fick man en underbar skogsdoft i näsan när man drack mjöden. Rena rama sockerdrickan -men vad då... Valborgsmässoafton är det bara en gång om året och då ska det vara mjöd!


Skål och *Glada Vappen!




Ljuvligt gott att ha halvfruset granskottskross och lingon på naturell joghurt också!



*Glada Vappen  är en talspråkig finlandssvensk hälsningsfras som i standardsvenskan motsvaras av uttryck som Glad Valborg och Glad första maj
(källa: Institutet för de inhemska språken)

8 april 2018

Boken Villiyrtit - hyvinvointia kotikulmilta och vildmat på en söndag


En bok att hämta vilda ideér ifrån.

Bokens titel: Villiyrtit -hyvinvointia kotikulmilta (Vildörter - välbefinnande från hemknutarna)
Författare och bilder: Helsinki Wildfoods/ Annika Hannus, Anna Nyman, Pauliina Toivanen, Aino Huotari, Nick Victorzon
WSOY 2017


Inventerar skåp och frys och hittar diverse som "hamstern i mig" samlat på sig under senaste säsong.
Torkad svamp, torkade nässlor, rabarber och t.om en liten ask där jag visst kokat ihop och kombinerat rabarber med granskott och fryst in. Ett burk med rostad havre, salt, mjölkört och nässla hittas också. Skatter med andra ord när man precis funderat på vad vi ska äta. Dagens tema blir visst vildmat. Plockar även fram en av böckerna maken har hämtat hem. En fin (finsk) vildörtsbok från Helsinki Wildfoods, kanske lite inspiration kan hämtas från den.



Vad det sen blev av mina frys- och skåpfynd:
En paj till lunch med nässla nedsmulad i degen, svampen som fyllning med bla. lite fetaost, cheddarost och paprika. Sen blev det också en rabarbersoppa, eller snarare en god saft eftersom potatismjölet hade tagit slut.

Den lilla asken med "granskottsrabarbern" åts bara som så, bredvid pajen. Jättegott! Granskott och rabarber är en ovanlig men bra kombination! Skulle passa bra med vaniljglass också.


Gott på en söndag!

Vildörtsboken visade sig också innehålla många bra ideér och recept, kommer säkert testa något. Björkbladssorbet t.ex låter gott!



29 juli 2017

Över stock och sten för att finna guld





Nu är det tre år sedan "vår bästa skog" försvann. Har skrivit om det tidigare t.ex här och här. Ja egentligen inte vår skog men vi var så gott som de enda som plockade svamp och vandrade omkring i just den skogen. Fina mörka gamla granskogen blev ett grått svårframkomligt kalhygge. Förtvivlan kände jag då, ett stort vemod än i dag.
Nya svampställen har hittats men man är tvungen att vandra längre och först ta sig fram över hygget vilket är lite jobbigt... men med svetten lackande i pannan, mycket "finsk sisu" och målmedvetenhet travas det fram över stock och sten. Otroligt så mycket sten som kommer fram då mossor försvinner!



Mjölkört/duntrav/rallarros
... ger vackra isbitar till sommardrinken.


Några bra saker följde ändå i avverkningens kölvatten:
-Ljuset! Nu har vi kvällssol och ser vacker kvällsrodnad från köksfönstret. Innergården blev ljusare och riktigt vackert då kvällssolens sista strålar letar sig fram mellan träden.
-Lundkänslan. Björkarna, almarna och ekarna på vår sida mår bra av ljuset och hela området är fullt av fåglar. Olika trastar och flugsnappare mest.
-På kalhygget händer faktiskt en hel del trots man inte skulle tro det. Helt nya växter dyker upp som från ingenstans. Kaveldun för att ta ett exempel. Uppe på kalhygget där det tidigare stod stolta granar har det bildats en myrliknande vattenrik biotop där vitmossan frodas. Duntrav och nåt starrliknande gräs har börjat ta plats. Familjen Trana trivdes också utmärkt där vid häckningstid. Smultron finns det en hel del av på de torrare partierna och hallon och ormbunkar breder ut sig. Lite nyplantering av gran har också gjorts.

Men "ack o ve" så jobbigt att trava omkring på hygget för att ta sig till svamparna längre bort. Stenbumlingar, rötter, stubbar och förmultnade kvistar och ingen chans att gå raka vägen över "nybildade myren" då där är så sank mark. Blir långa omvägar för att ta sig fram till svampen. Men sen hittar man dem, de gula fina. De goda. Då inser man att det var mödan värt.


Vad gör man inte för de goda gula...

26 maj 2017

Torptranor, trädgårdsregler och en helt ny diet: vildmatsdieten!


(Skog i förvandling del 6)

När andra håller sig med höns så håller vi oss med tranor...
Vild natur in på knuten, våra nya grannar. Ska bli intressant att se om de återkommer nästa år igen.


Liten, näpen och orädd.
Irrar sig ner till torpet
 trots sina föräldrars varningsrop.

- "se så, tillbaks upp till boet nu!"


Här var tät moskog för bara några år sen...innan rågrannen beslöt avverka.
Många arter försvann. Tranan är en nykomling.


Har ni föresten hört talas om "digital detox" och om hur nutidsmänniskan, den evigt mobilstirrande Homo sapiens sapiens, börjat längta tillbaks till tiden innan digitaliseringen. Det har gått så långt att man anser sig behöva avvänjning. Ja numera ordnas det t.om läger eller resor ut i Moder Natur. Resor vars syfte är att "logga ut", ta time out, se verkligheten i verkligheten, att uppleva världen som den är och inte via skärmar. Smarttelefoner och andra manicker är då bannlysta...

Låter lite knäppt att det blivit så.  Men ja se er omkring... Så många runt om er som är uppkopplade ofta ofta. För ofta.

Brukar testa ibland att ta nån mobilfri dag. Ibland blir det fler på raken. Sen kommer "återfallet" och man scrollar, läser, uppdaterar sig kanske mer än vanligt. Vad jag kan dra som slutsats de dagar jag håller mig långt borta från mobilen och andra skärmar är att jag helt klart är mer koncentrerad, fokuserad, harmoniskare, får ideér och har mer energi men samtidigt är det just dessa dagar jag lägger speciellt mycket märke till andras "mobilberoende" och blir smått irriterad av andras stirrande på skärmar. Just nu sitter jag vid en skärm men dagen i övrigt har varit skärmfri till 99% (...nå nästan). I dag , ledigt från jobbet, har jag fått massor gjort i hemmaträdgården. Planterat och fixat och tänkt. Vad jag tänkt på? Jo t.ex jag har funderat ut tre punkter/ regler som resulterar i en fin trädgård. De kommer här:

Trädgårdsregel no 1.
Håll dig borta från tidstjuvar som Facebook, bloggar, vloggar, instagram o dylikt. Lägg tiden på trädgård och odlingar istället. Håll en "digital detox" när det är trädgårdsdags med andra ord.

Trädgårdsregel no 2.
Sluta upp med att lägga upp bilder på vartenda frö du sår, på varje blomma du planterar, på varje vacker blomma ( eller ditt eget "fejs"). Njut själv av att iakta det vackra här och nu i ögonblicket. Lär dig uppskatta smått du redan gjort och lyckats med i trädgården istället för att bara se "sånt du borde göra"och har framför dig.

Trädgårdsregel no 3.
Vattna, vattna, vattna...

Ja och sen har jag förövrigt hittat på en ny trendig diet när jag gått där och tänkt. En diet till er alla som är "dietberoende", ifall ni tröttnat på de gamla som redan finns. Den nya kommer här:

Vildmatsdieten

Vildmatsdieten är en helt ny diet som får dig att må bra! Den går ut på att du käkar så mycket vilda örter och grönska som du bara hinner så länge de hittas. Nässlor, mjölkört, granskott, kirskål, björklöv, maskrosblad...
Resten av året ät vad du vill, ta fast en nubbe med sill därtill.
En viktigt aspekt med denna nya revolutionerande diet är att den (likt andra trendiga dieter) bör tas med en nypa salt.


Det var allt.




(Inläggets fågelbilder - fotograf: min man)

11 september 2016

Bovetevåfflor, lax på spett och naturen in på knuten




Skär laxen i strimlor, smaksätt med pesto, rulla laxen och trä upp på spett tillsammans med svampen.





Det fick bli goda bovetevåfflor med nässla och mangold på torpet denna gång. Serverade med rårörda lingon. Det blev också laxrullader på spett med kantareller, samt potatis, rödbetor och bönor. Laxskinnet fördes ut på simbryggan och blev kalasmat till havsörnen (tyvärr hann inte kameran fram när Herr Örn gjorde entré). På kantarellrundan träffade jag på en älg... lite för nära... så fick dagens adrenalindos men frågan är om inte den ändå blev mer skrämd för mig än jag för den. 

Bovetevåfflor (liten sats för tre, laga dubbelt upp om ni är fler)

2 dl mjölk
1 dl smält smör
1 dl finhackad förvälld mix på nässla&mangold
1 dl bovetemjöl
1 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
1 tsk bakpulver
1 ägg

Vispa ägget med mjölk och nässla-mangold. Rör ner mjölet blandat med bakpulver och salt, tillsätt det smälta smöret. Låt stå och svälla en stund. Ta fram våffeljärnet och värm upp det. Stek frasiga våfflor och servera med rårörda lingon.







1 september 2016

Skog i förvandling del 5/ sandsoppar och havsörnens middagsbord


Inte ett moln...så långt ögat kan nå. 

Hade en följetong tidigare i bloggen om hur bästa svampskogen plötsligt förvandlades till hyggesmark (läs mer under etiketten "skogen" här i bloggen) Sommaren då vår närskog försvann. Då kände jag mest förtvivlan. Idag hittas inte mycket svamp där som tidigare fanns stora fält med trumpetsvamp och trattkantareller.  Vill man ut i skogen måste man först  ta sig över två besvärliga hyggesytor med kvistar, stubbar och allmänt dålig terräng. Trodde inte heller det skulle bildas så mycket "vattenpölar" uppe på hygget som det gjort. Marken är sank och vitmossa har brett ut sig. Kanske där ännu blir en myrmark? Nu på hösten måste jag trots saknaden av skogen ändå medge att det är rätt vackert på vissa ställen, och intensivt grönt gräs vid vattenpottarna.

Nå, tar man sig över hygget kommer man ändå fram till en skog. Där hittas blandsvamp som soppar, riskor och kantareller. Flera nya bra svampställen har upptäckts och kantareller har det funnits extra mycket i år. Glädjande nog! Sandsoppar och björksoppar är också typiska i "mina vandringsmarker". Har dessutom hittat fina lingonställen jag tidigare inte visste om.

Sandsopp är föresten en helt ok svamp om man blandar den med annan  i t.ex en paj. Den blir lite missfärgad mörk/ blåaktig när man skär i den men det är inget att bry sig om. Här hittas fakta om sandsoppen.



Inser att jag hittat havsörnens middagsbord när jag mitt inne i skogen stöter på fiskben, fiskfjäll och rester av en fiskmiddag. Havsörnen som då och då ses flyga över torpet har fått sig ett skrovmål.

Nu gäller det bara att hitta nya bra trattkantarell- och svart trumpetsvampställen...bara att ge sig ut i skog och mark och fortsätta leta...







25 juli 2016

Citronslemskivling, kartfjäril och en stressad gärdsmyg




Citronslemskivling är en enkel matsvamp att lära känna. Den har såna karaktäristiska drag. De här exemplaren är stora och har inte längre så mycket slem som små slemskivlingar. "Slemmet" drar man naturligtvis bort innan man använder svampen. Här är en länk på till en fin svampblogg där man ser hur svampen ser ut som mindre. Jag brukar sällan hitta fler än några exemplar så den får blandas med soppar och kantareller i min matlagning. 


Igår hade vi en invasion av kartfjäril och påfågelöga i trädgården. Kartfjärilens undersida är ljusbrun- roströd och har teckning likt en karta. Översidan mörkbrun (nästan svart) och vit, se bilden ovan.

Och gärdsmygen har löpt amok och fått för sig att vi är de värsta fiender som intagit dess territorium. Från tidig morgon till sena kväll försöker den med varningsläte varna sina små för oss stora hemska varelser. Första gången den häckar hos oss (lite för nära huset...). Gärdsmygen hör med andra ord till en av de nya arter som kommit sedan grannens skog fälldes. Det har blivit lite mera "lund" nu på vår sida då ljuset kommer från två håll. Vissa arter har gett upp, andra har kommit istället. Ugglorna finns kvar. Sparvugglan höll till i en ek sent om kvällen och havsörnen flyger över hygget ibland, har säkert lätt att hitta föda där.






13 september 2015

Bland Charolais i Jakob Sabelhiertas fotspår




Igår vandrade jag omkring på ryttmästare Jakob Sabelhiertas domäner. Ja det är länge sedan han själv gick omkring där eftersom han  föddes kring år 1580 och  dog sextio år senare år 1640. Före Jakob har många andra bott på området och man har funnit arkeologiska fynd och spår av tidig bosättning samt grunden av en borg från 1300-talet i närheten. Numera finns gården Bosgård på markerna i Ylike, Östra nyland. De äldsta delarna på det vackra gula karaktärshuset uppfördes på 1800-talet.

Idag har man många järn i elden på Bosgård. Det idkas det jord- och skogsbruk, viltvård och man håller sig med boskap för köttproduktion, har en liten restaurang samt ordnar diverse tillställningar. Nyligen har Bosgård även börjat sälja sina köttprodukter i Hagnäshallen i Helsingfors. Man värnar om gamla traditioner och håller betesmarkerna öppna med att låta korna av rasen Charolais gå fritt inom stora områden året runt, med möjlighet att  korna kan gå in i en ladugård om vädret blir för kargt.

Skogsbruket sköts som s.k kontinuitetsskogsbruk vilket betyder att man istället för kalhyggen hugger färre träd men oftare. Som exempel: kalhygger man en skog tar det 70-100 år innan skogen är tät och klar för avverkning  igen, i ett kontinuitetsskogsbruk kan man hugga 3-4 gånger under samma tidsperiod, färre träd åt gången men i det långa loppet t.om mer lönsamt! Metoden är skonsammare, skogen mår bättre, arterna utarmas inte, miljöpåverkan inte alls så katastrofal som vid kalhyggesmetoden/ "bioekonomi-metoden", då tyvärr många arter helt försvinner. Vid kontinuitetsskogsbruk kan man fortsätta plocka svamp och bär i skogen och ha skogen som rekreationsområde. Man behöver inte heller lägga pengar på nya plantor eftersom man låter en hel del unga träd växa vidare. De fritt gående korna gödslar markerna och kretsloppet fungerar.  Det är så här skogar skall skötas!

Bosgård bjuder också på några fina naturstigar om man vill ut i naturen.





 
 




Avslutningsvis lunch på gården. Charolaishamburgare
(med rågbröd på vår begäran, specialitet för dagen).




6 september 2015

Lamm i dagarna två, saftiga björnbär och vita kantareller








Vi köpte ett parti lammkött. Det mesta hamnade i frysen  men av färsen fick det bli god veckoslutsmat.

Lägg rosmarin i plätt-, crepes-, pannkaks-, sodaplätts- eller blinismeten och det blir så gott så! Speciellt om man sedan serverar dem med t.ex en god lammfärssås! Det upptäckte jag för nåt år sen då jag av misstag tappade en kryddburk med rosmarin i plättsmeten. Skrev om det här.

Den här gången fick det bli tjocka sodaplättar (med gräddfil och lite bovete i smeten, så de smakade nästan som blinier). Som fyllning; lammfärssås smaksatt med bl.a vitlök och ännu lite extra rosmarin. Riven västerbottenost till. Efterrätten fick bli havtornsglassen jag lagade för ett tag sedan av årets fina havtornsskörd. Förutom havtornen hittas nu också björnbär i trädgården, de passade bra ihop med glassen! Av lammsåsen som blev över från fredagsmiddagen fick det sedan bli en "lammfärstagliatelle" till lunch igår.

Mellan regnskurarna blev det en tur till skogen och upp på kalhygget. Inte mycket i svampkorgen denna gång men de ovanliga vita kantarellerna växer där de brukar. Kalhyggesvandringar ger bra motion men inte mycket till svamp. På kalhygget har nu en växt som heter skogssallat brett ut sig här och där. Borde vara ätlig enligt uppgift men likt maskrosen besk i smaken. På kvällen var det inte längre lamm som gällde utan det fick bli abborrar med stekt potatis och diverse grönt från trädgårdslandet. God höstmat det med! Höst i luften och en otroligt vacker stjärnklar kväll. Skönt med lugn och ro och en andhämtningspaus innan en arbetsvecka igen tar vid.







31 juli 2015

Nyanser av grått, promenader i regn och Berglins serier













En ovanligt grå sommar. Så grå att man endera måste börja gilla grått eller duka under. Beslöt mig att göra det första. Plötsligt ser jag det vackra i allt det gråa. Så många olika grå nyanser det finns. En gång för länge sedan under en utbildning (till dekoratör) skulle jag måla gråskalor som ett arbetsprov. Minns hur jag slet och kämpade med att få ihop tio nyanser av grått. Allt från ljusaste vagt gråa till mörkaste nästan svart.

Det ligger ett lugn över färgen. Grått kan vara riktigt vackert som på morgonen då gråhägern  i all sköns ro sträcker på benen på den grå simbryggan. Senare går jag upp på kalhygget, det "stora grå". Där tar jag fina bilder av den unga sädesärlan med alla sina grå nyanser.

Vi äter gråa fiskar. Silvergrå.

En dag bestämmer vi oss för att ta färjan över till Tallinn. Där fortsätter det gråa i borgar och stora gråa djur på Tallinn Zoo.

Läser Berglins serier om kropp och hälsa. Pärmens färg: grå.

Regnet och grådaskiga dagar har dominerat denna semester. En dag trotsar jag ett ösregn och klär mig från topp till tå i regnkläder och bara går... Kommer underfund med att regnpromenader är riktigt fräscha, eftersom det inte blåser är det rentav behagligt att traska omkring. Hittar kantareller, många, på helt nya platser. De lyser intensivare än vanligt  -inte det minsta grå. Ja förutom grått är gult också riktigt fint! Och kombinationer av grått och gult.

Som snokens färger. Snoken som bor vid stenfoten och håller mössen borta.




Boktips!

Titel: Berglins stora bok om kropp och hälsa (om matvanor, ovanor, hypokondri, åldrande, ångest och hela skiten)
Text och illustrationer: Jan och Maria Berglin
Förlag:Whalström & Widstrand
Utgivningsår: 2014

Liknande teman som jag också brukar rita serierutor om=). Några av mina rutor hittas här.


2 juli 2015

Fågellivet och abborrmiddagar


Semestertider pågår och då blir det inte så mycket bloggat. Har en hel del nyritade bilder men orkar inte scanna in nån av dem nu så det får bli en gammal en från "bildarkivet". En bild på blåbär, de börjar mogna nu sakta men säkert. 

Nu är det ungefär ett år sedan  favoritskogen höggs ner. Den bästa svampskogen. Skogsområdet där vi brukar plocka blåbär finns tack och lov kvar. Hittade ett par tidiga aspsoppar i blåbärskogen. På kalhygget har det nu planterats pyttesmå granar men det kommer att ta tiotals år innan granarna står höga och täta där igen. Den förändrade biotopen har påverkat faunan. Små skogsfåglar som svartmes och tofsmes har fått flytta på sig, däremot har vi haft mindre flugsnappare och gärdsmyg på besök, två arter som vi ej noterat tidigare på området. Spillkråkan tycker hygget är rena rama himmelriket. Hela familjen spillkråka (4 exemplar) trivs mer än väl och har t.om sökt sig nära vårt hus. De hittar myror i en gammal trädstam som blivit liggande. Dagarna har vi ägnat åt huset som kräver sitt. Är det inte nåt som ska målas så är det nåt som skall skrapas eller nånting annat som kräver underhåll. Gamla hus är charmiga men ganska arbetssamma. Gäller att ha rätt inställning så inte semestern börjar kännas som ett arbetsläger. Kvällarna har ägnats åt fiske och några av sommarens abborrmiddagar är redan avklarade. Fler lär det bli.

Nu börjar visst värmeböljan så ha det gott i värmen och drick mycket vatten!



3 maj 2015

Vandring i en skog som inte längre är

Skogen förr...
Förra sommaren var sommaren då skogen försvann. En vemodig sommar då furorna och granarna föll en efter en. Det var en rågranne som fått för sig att fälla sin skog och visst, granbarkborren, den lilla skadeskalbaggen som ökat så, var väl en av orsaken bakom. Vad avverkningen ledde till för oss som bor intill... ja biotopen har verkligen förändrats. Idag gick jag ut i skogen, eller rättare sagt i skogen som inte längre finns. Nu i maj är där fuktigt och nästan som kärrmark på många ställen på avverkningsområdet (eller "föryngringsytorna" kallas det väl numera). Man får akta sig så inte man fastnar i leran. De stora skogsmaskinerna har gjort djupa spår, nu vattenfyllda. Jag såg några ekorrar hoppa omkring i några kvarlämnade lövträd och maken sa att han lagt märke till flera skogssnäppor, en fågelart som inte tidigare funnits på området. Spillkråkan trivs också bra. Spår av hjortar och älgar hittas här och där. På vissa ställen ser området nu nästan ut som ett parkområde om dock med en ganska oframkomlig terräng p.g.a mycket kvistar och stenrösen som kommit fram då mossa försvunnit. Lövträd är lämnade och solen lyser upp områden som jag tidigare minns som täta, mörka mossbelupna ställen. Känner mig lite vilsen då miljön förändrats så...


En ensam björk hade blivit tyngd av sorg
efter av att ha förlorat sina trädkompisar så
den böjde sig ner och såg mest ledsen ut. 

Skägglav på några träd "på vår sida".



Sen hittades ett fynd i skogen.
Vid en gammal soptipp från flera årtionden 
tillbaka. Ett öga. Skogens öga? 


Putsades och bucklades försiktigt ut 
och visade sig vara en "skatt"!
En kopparskål med fyra "fästen"
 i kanten. Troligen en f.d ampel? 



Skönheten i gammalt skrot.



Som mat blev det risotto och sedan plättar till efterrätt som stektes av familjens yngsta.





31 augusti 2014

Skog i förvandling del 4



I somras blev det en "följetong" här i bloggen om skogen. Skogen som skogsägargrannen plötsligt bestämde att skulle avverkas. Skogen som varit rekreationsstället no.1 för mig i närmare tjugo års tid.
Skogen där vi brukade plocka korgarna fulla med svamp om höstarna. I dag är det en helt annan syn som möter en när man går längs stigen man knappt känner igen. En f.d skog. Svampen då? Ja den försvann förstås. I kanterna runt omkring hygget hittas litegrann. Soppar och kantareller, men inte mycket. Trattkantarellerna kanske kommer lite senare i höst längs bergskanterna men även där har biotopen förändrats och det har blivit torrare. Positivt tänkande har varit av nöden och försöker se skönheten i det som återstår. Plötsligt ser man hur kuperad terräng det egentligen är frågan om. Stora delar av skogen har legat nere i en dal som nu är som ett öppet fält och omges av bergväggar. Tydliga spår av istiden ses. Här någongång för länge länge sedan har isen hämtat med sig stora flyttblock och samtidigt format landskapet efter sin framfart. De träd som fått stå kvar på hygget sträcker mot skyn men ser så ensamma ut. Små björkdungar även lämnade. Spillkråkan trivs bra och här och där ses spår av älgar. Solen värmer och älgflugorna är  naturligtvis mycket färre nu. De få svampar man hittar känns som de vore guld värda. Nästa höst kommer här kanske att grönska mer, men nu är det mest som en leråker fylld med kvistar och stubbar. Motion får man åtminstone genom att trava omkring i markerna. Kanske jag börjar hitta nya stigar längre bort, nya svampmarker. Hoppas det!


Forneld och god mat blev det
också igår och morötterna skördade.