Visar inlägg med etikett Matmänniskor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Matmänniskor. Visa alla inlägg

10 juni 2018

Gädda, antikt brynstål och Anthony Bourdain





Idag åt vi gädda. Jag lagade lunch tillsammans med sonen, den äldre.

Snickarboa städades inför sommaren. Har tänkt fixa upp några stolar under semestern i år. Möblerade om och skurade  till och med den gamla snickarbänken så nya stolstygen inte blir smutsiga sen. Sorterade gamla verktyg också... hittade vackra grejer.
Två brynstål. Det ena modell "jättegammalt". Putsade  bort rosten och hittade en stämpel F. Dick.

Googlar... F. Dick "Tyska knivmärket Anthony Bourdain nämde i "Kitchen Confidential"... Google berättar vidare att Johann Friedrich Dick grundade sitt företag redan 1778. Det var hans son Paul som senare specialicerade sig på knivslipning och speciellt brynstål.
Brynstålet jag fann kom genast i användning då sonen ville ha vass kniv då han fileade den nyfångade gäddan.

God lunch! Sonen doppade (nästan) benfria bitar gädda i uppvispat ägg, vände i mjöl. Saltade och pepprade. Jag gjorde en vitsås med örter till och så hade vi potatis, från igår att steka.

 Sommarmat♡.

Appropå Anthony B... han har precis gått bort. Vila i frid. Borde ha en av hans böcker nånstans.
Visste ni föresten att Anthony också tecknat serier?


17 mars 2018

Jobbtankar, Gastro 2018 och årets kock och servitör


Så länge de dagar då man glatt går till jobbet och känner passion för det man gör är betydligt fler än de dagar då man känner sig oinspirerad och yrkestrött, så länge ska man stanna kvar. Blir däremot de oinspirerade tröttsamma dagarna, dagar utan motivation, i majoritet då är det bäst att söka sig till något annat. Så tycker jag.

Jag jobbar i en låglönebransch utan "glamour" men jag gillar verkligen mitt jobb. Tillsvidare känner jag motivation. Ibland känns det ändå inte bra att vara i denna bransch t.ex när man läser detta  i tidningen:



Blir beklämd och frustrerad. Lågavlönade ska alltså gå ner i lön. Det här gäller denna gång kostservicepersonalen vid de skolkök som nu börjat ta mat från nya stora centralköket. Deras arbetsuppgifter har blivit lättare anser nån skrivbordskonsult och då ska också lönerna ner. Det känns som ett hån mot hela yrkeskåren. Får det gå till så? Vad säger facket? Ändå är det ett slitsamt och fysiskt tungt arbete de här människorna uträttar och lönerna har inte varit något att hurra för tidigare. Om de går ner i arbetstid förstår jag att lönen går ner men så är inte fallet nu.

Kostsservicearbetaren  där i skolköket vad kan hon göra för att kompensera sin reducerade lön? Ge upp? Byta bransch? Bita ihop och gå på tills hon stupar? (Skriver hon, inte "hen", för i det stora hela är just dessa skolköksarbetare just kvinnor i Finland)

Detta om detta. Det finns kockar och det finns kockar... och endel är mer tävlingsinriktade än andra:

Glad att se åtminstone en kvinna bland alla män i de här sammanhangen....

Var på Gastromässan i torsdags. Satt och kollade på semifinalen till Årets kock. På Gastro vimlade det av yrkesstolta kockar, servitörer och branschfolk som professionellt och med stolthet i blick trivdes som fiskar i vatten. Årets kock och årets servitör och sållades fram bland unga energiska människor som valt yrke. Ett yrke som garanterat ger jobb men man får slita hårt. Ett yrke som tillför en så mycket om man lär sig hantera stress och om man är plikttrogen, serviceminded och njuter av att fokusera på sitt, mitt i en omgivning som ofta kan upplevas som kaotisk. Vill du ha en acceptabel lön för mödan är det kvällsjobb och obekväma tider som gäller, långa dagar eller kanske ett jobb på sidan om. T.om "stjärnkockarna",  kändisarna, i branschen gör en massa på sidan om, ingen lever lyxliv med "bara en simpel kocklön".



Årets kock ja det blev  Kalle Tanner, (från Villa Störsvik i Sjundeå). Syns på bilden ovan längst till höger.  Årets servitör heter Noora Sipilä. Henne hittar man till vardags på restaurang Ora i Helsingfors. Hoppas de blir lyckliga  med sina yrkesval och att motivationen finns kvar ännu om många många år! Hoppas också att lönerna och villkoren blir bättre för alla som väljer kök och restauranger som arbetsplats och att man kan känna yrkesstolthet i framtidens kök. Det är trots allt bra yrken och en alldeles speciell atmosfär  ❤

Stort grattis till Kalle & Noora!

(Nästa Gastromässa i Helsingfors är år 2020.)








21 januari 2018

Från Paul Bocuse till vegansk skräpmat


Två "matrelaterade nyheter" uppsnappade igår ur mediabruset:

1. Sorgebud: den franska "kockarnas kock", "matgurun för det nya franska köket" och så många kockars förebild Paul Bocuse (1926-2018) har avlidit i en ålder av 91. Han levde ett smakrikt, matglatt liv!

Vila i frid.

Den andra nyheten:

2. Alla veganer är inte roade av matlagning. De veganerna tömmer nu en viss affärskedjas frysdiskar på billig pizza då det lilla ordet "vegan" står skrivet på kartongen. Det var också de som applåderade hamburgarkedjans nya tillskott veganburgaren. Billig vegansk skräpmat lockar kunder. Ja det är just vegansk fastfood som de, som här i Finland kallar sig "Sipsikaljavegaanit" (chipsölveganerna), efterlyser. De (åtminstone en del av dem) vill inte stämplas som hälsofreak och önskar ha "samma rättigheter till skräpmat" som alla andra.

(... och Bocuse vänder sig säkert i sin grav).

Några förslag på veganpizzor, godare än köpepizzorna och "med -glädje- tillagade -hemlagade" hittas här nedan:

-Pizza med kronärtsskocka och spenat (ta något ostsurrogat för veganvariant)

-Vildörtspizza (lämna bort renen, lägg mer svamp istället för veganvarianten och byt ut osten). Lite råg, dinkel. eller quinoamjöl kan omväxlingsvis blandas i pizzadegen så blir det också lite nyttigare. Risken finns att du (mot din vilja?)  kanske ändå blir ett hälsofreak😏, för smaken, den viktiga  s m a k e n,  blir så avgörande. Så mycket godare är dessa pizzor nämligen än de som hittas i frysdisken. Och en "skräpmatsdiet" är väl inget att eftersträva?

 " Life is too short for cuisine minceur and for diets.
 Dietetic meals are like an opera without the orchestra."

Paul Bocuse


Här en länk till en bra artikel om ni vill läsa på om Paul Bocuses principer.








8 augusti 2017

En ode till torkskåpet och till "De utmattade husmödrarnas försvarare"




En bra artikel i  Hufvudstadsbladet senaste vecka. Den  var skriven av Sofia Holmlund och handlade om Maiju Gebhard (1896-1986), chef  på hushållsavdelningen på Arbetseffektivitetsförbundet i Finland och även uppfinnare. Vilken kvinna! Maiju var nämligen den som såg hur saker och ting kunde göras annorlunda, smidigare och enklare. Hon som med sina bra ideér och uppfinningar gjorde att husmödrarna på många sätt fick en bekvämare arbetsmiljö. Hon bl.a införlivade torkskåpet som idag finns i så gott som alla finländska hem. (...ja förutom i de hemmen där man köpt utländska köksskåp då.)

Torkskåp, ja. Finns det nån smartare köksuppfinning? Och ändå har den knappt fått spridning utanför Finlands gränser. Så frustrerad jag var mången gång då jag som 20-åring flyttat till Sverige för en period och inget torkskåp fanns i köket. Hur bra diskmaskin man än har, och hur torr disken sen är när den plockas ur så finns det alltid sånt man ändå vill diska för hand. Nåt enstaka glas, nån kastrull, något ömtåligt... när det diskats är det vått. I Sverige fann jag att man då endera har ett diskställ på diskbänken (tar mycket utrymme!) eller så tar man en handduk och torkar kärlet så man ställa in den i nåt skåp. I Finland: lägg in kärlet i torkskåpet (=ett diskställ med flera hyllor placerat inne i ett skåp som saknar underhylla)... klart! (Torkskåpet kan bra fungera som förvaringsplats tills man nästa gång behöver kärlet). Kärlet är dessutom fräschare då det får stå luftigt på hyllor av galler. Har vid ett antal tillfällen försökt förklara för någon icke finländare det praktiska med detta system. De har mest tittat lite oförstående på mig... Vaddå, det blir ju vått på diskbänken då om det droppar sen". Nej det blir det faktiskt inte. Eller nåja det lilla som droppar faller rakt ner i diskhon och har verkligen ingen betydelse. En diskställning på diskbordet är mest bara ivägen och samlar vatten den med. Och att lägga upp våt/ fuktig handdiskad disk direkt på hyllor känns fel. Åtminstone jag diskar inte allt i maskinen.

Gebhard funderade på mycket annat rörande köket som arbetsplats. Hur långt är avståndet mellan diskho och spis? Hur är det med ergonomin?  Allt för att underlätta  husmödrarnas arbete.
Hon skrev också dessa  "budord":
(Här översatta till svenska)

Till den helt utmattade husmodern

Lär dig finska
-ibland behövs det.
Kuva din överdrivna ambition.
Var inte så hopplöst gammalmodig.
Bry dig inte om vad andra tänker om dig.
Lär dig att också låta andra jobba.
Var inte lat.
Ta en tupplur, pusta ut.
Kom ihåg att helga helgdagen.
Var glad.

Maiju Gebhard
Information om arbetseffektivitet
7/8 1947

Året var 1947... Budorden kan bra användas än i dag för hen som jobbar i köket. Tidigare helt kvinnans domän men tiderna förändras. Nu ska jag försöka kuva min överdrivna ambition, inte vara lat men kanske...ta en tupplur och pusta ut.

Men innan dess måste jag ännu visa er en annan smart uppfinning...


Denna bärplockargrej vi har i våra gömmor på torpet. Uppfinnare okänd. Ett kärl man hänger på armleden medan man plockar vinbär. Man får bägge händerna fria att bara att plocka, böja undan kvistar och fylla kärlet med fart. Tror den kan härstamma från 60-talet eller tidigt 70-tal (namn på uppfinnare och årtal, någon som vet?) Fick tydligen ingen större genomslagskraft... detta är åtminstone det enda exemplar jag har sett. Fungerar bra. Vinbären, de svarta, är mogna nu!

Lite smått och gott från trädgårdsrundan:
 sallad och örter, svarta vinbär och nässlor.
I bakgrunden en nyanläggd örtabänk vid en sten
.

Ha det bra, ät gott och som uppfinnare M Gebhard sa:

Var glad!


11 mars 2017

Fastfood, café- och restaurangmässan 2017/ del 1


Matmänniskor och mat. Mycket mat och mycket människor. Smakbitar och en massa smakkombinationer. Intressanta teman och paneldebatter Så såg min torsdagsförmiddag ut. Jobbrelaterat men ändå mer nöje än jobb. Besökte nämligen fastfood, café- och restaurangmässan i Helsingfors.

När man jobbar ensam i ett kök till vardags är såna här tillställningar välkomna. Att ta sig ut och träffa folk, likasinnade som jobbar med mat. Försöker komma iväg nångång i året på nån mässa, på nåt seminarium eller nån kurs. För att få inspiration, för att hålla mig "up to date", hitta nya produkter och bli påmind om det som så vackert kallas yrkesstolthet. Jag ser det som viktigt att man med jämna mellanrum kommer bort från sitt eget kök, reflekterar över vad man gör, vad man kan, vad man är duktig på och varför man valt branchen och också det att trots man jobbar ensam finns det ändå en massa människor som delar passionen för maten, för yrket. Som en enda stor "familj". En slitsam branch med så mycket jobb men ändå så inspirerande.

Lyssnade på två föreläsare och en paneldebatt medan jag mellan varven snurrade runt bland utställare och representanter från olika företag och smakade mig igenom en massa smått och gott. De jag lyssnade på var 1. Samuli Korhonen (Trust Creative Society Oy) som tog oss in på en matresa i framtiden. (Mer om det i ett senare blogginslag) 2. Jyrki Sukula (köksmästare) om tankar kring ledarskap och hur man överhuvudtaget får tag i arbetskraft (i en tid då restaurangerna skriker efter kockar - jobb finns!). Slutligen lyssnade jag ännu på paneldebatten om ekologiskt med chefredaktören Maaret Launis från tidningen Aromi, Köksmästaren Ulla Liukkonen, Satu Silvo restauranginnehavare, den vegetariska restaurangen Silvoplee, Helsingfors och  Benjamin Frostell (vinnare i  tävlingen Årets ekokock och köksmästare på Gastrobar Emo, Helsingfors).

Jyrki Sukula om ledarskap


Paneldebatt om ekologiskt


Det godaste jag smakade på under dagen var kanske en minihamburgare där själva biffen endast bestod av kalvkött, salt och peppar. En härligt god mix med pistageglass och en citronglass råkade mina smaklökar också få stifta bekantskap med. För att inte tala om alla goda kaffeskvättar jag drack under dagen allt från "vanliga" kaffesorter till mer speciella.

I övrigt la man märke till att köttsurrogat som havreprodukter, bönor och andra vegetatiska alternativ blivit mycket mer i fokus än under tidigare år . En trend eller boom som nu definitivt tycks ha kommit för att stanna. Likaså är "gamla sädeslag" starkt framme. Spelt och emmer är t.ex väldigt fina produkter. Fick en påse emmer talkkuna (skrädmjöl) från Malmgård som jag snart ska testa.

Malmgårdsprodukter på mässan


Under mässan som pågick i dagarna två hann man också kröna årets pizzakock. Vinnare blev Davide Sindoni från restaurang Sergio´s i Åbo.

Fortsättning följer... 

4 januari 2016

Chokladstaden Borgå och minnet av en vän




Nytt År och bloggen fortsätter... Bloggen som tog fart 2009 och som visserligen inte uppdateras lika ivrigt som i början men som dock lever kvar. Inte för att jaga läsare och följare utan mest för att den är en receptbank och dagbok för mig själv. Ja man vet ju aldrig när man blir senil och glömmer bort vad man sysslat med. Eller kanske det är p.g.a Gunilla W jag fortfarande skriver?

Tack vare den här bloggen lärde jag känna Gunilla. Vi hann bara träffas en enda gång innan hon gick bort p.g.a sjukdom. Vi hade säkert aldrig träffats utan den här bloggen eftersom det var här hon hittade mig. Kanske det var år 2010 hon tog kontakt. Hon, beydligt skickligare skribent än jag, matjournalist som hon var, äldre, erfarnare, klokare. Fågelintresset också en gemensam nämnare. Glada amatörskådare båda två. Vi skrev ibland nån rad till varandra och när hon nåt år senare var på besök i Finland och råkade vara i min hemstad ville hon gärna ses över en kopp kaffe, prata lite. Hon pensionerad men gjorde ibland freelancereportage till sitt gamla jobb på Dagens Nyheter. Nu var hon nyfiken på Borgå som sötsaksstad  Detta drygt fem år före staden nu smått börjat kallas för "Chokladstaden". Då var det bara två chokladfabrikörer här. Den gamla stora fabriken och den lilla boden vid kyrkan där chokladen är ett hantverk och innehavaren t.om rostar bönorna själv. Numera har orten fått ytterligare en chokladmakare så visst kan man  kalla stan en sötsaksstad, en chokladstad! Förutom all choklad finns här även lakritstillverkare. Så om Gränna är kännt i Sverige för att dra turister till sina polkagrisar så varför inte marknadsföra Borgå som Finlands sötsaksstad no. 1. Söt i annan bemärkelse är staden också.  En vacker liten stad!

Tillbaka till Gunilla, vi träffades, hon och jag och hennes fotograf och satt och pratade bort en stund på ett café. Pratade om mat, om skrivandet och lite allmänt om våra liv. Ja det var ju första gången vi sågs! Jag så säker på att vi skulle ses igen. Men så gick det då inte. "Du ska fortsätta skriva" sa G till mig innan vi skiljdes. "Du ska skriva om mat!". Kände mig förstås smickrad och kanske det är p.g.a G denna blogg ännu existerar? Borde jag kanske börja skriva mer?

Om ni vill hitta bra recept och läsa  bra texter om mat är det hennes blogg ni ska titta in i.

Här skriver hon om sötsakstaden och här hittas t.ex en riktigt god dressing med bl.a parmesan i som hon föreslår till fisk. Vi har blandat denna dressing med sallad och nötter ibland. Vänd ner salladen i dressingen så det blir lite "Ceasarstil"över salladen, toppa med ytterligare lite parmesan och rostade frön och nötter  och det blir riktigt gott! (Vi hade solrosfrön och pistagenötter senast och serverade salladen vid sidan om ugnsrotsaker och lövbiff, men den kan även ätas som en "lite lättare rätt" som sådan utan extra tillbehör. Kanske bara med en bit batong).




(...och ja, visst förstås, ytterligare en anledning till bloggens vidare existens är att jag i denna blogg samlat en hel del Sapere/ smakskole material. Det kommer jag fortsätta med. Som en "information-inspirations -matglädje för barn blogg".) 


30 oktober 2015

Ville Vallgren och maten


  

Viivi, Ville och  kelgrisen SikaPelle.

Hade en period för något år sedan här i bloggen då jag skrev mycket om Ville Vallgren (1855-1940) Det var under den tiden jag plöjde igenom hans böcker en efter en. Förutom att han kunde skulptera de allra finaste skulpturer, konstnär som han var, kunde han njuta av mat. På riktigt alltså. Hade han levt idag hade han kallats matnörd och kanske bloggat om mat... Inga exakta mått i recepten men ack så noggranna beskrivningar om matupplevelser, smaker, dofter och matminnen. Skriva kunde han nämligen också, mångsidig som han var, och resultatet blev en bokskatt för alla som är intresserade av historia, matkultur, matupplevelser och konstnärsliv kring sekelskiftet. Bilden jag har av Ville är att han var en sann livnjutare som visst kunde irritera sig på saker och ting  och säga ifrån men bara tanken på god mat fick honom igen på sprudlande humör.

Mat och dryck med roliga gubbar rekommenderas varmt. Likaså hans bok Matkatekesen. Det är främst de två som handlar om mat men de övriga av hans böcker är också läsvärda!

(bilder avfotograferade vid föreläsningstillfället i Holmska huset)

Det är 160 år sedan "Villegubben" föddes så det har ordnats ett och annat kring honom detta år. I kväll var jag på en föreläsning som handlade om Ville & maten. På bilden ovan Villes och hans (tredje och sista hustru) Viivis bröllopsmeny. Här på finska, men kan för svenska läsare berätta att det bjöds bl.a på kräftor, snålsoppa (ängamat), abborrar, kalvstek m.m Som efterrätt bär och en kaka som kallades "krigssockerkaka".


Mer om Ville hittas under etiketten: Ville Vallgren här i bloggen.



21 juni 2015

Fransk mat med Pellaprat och en hönsgryta med granskott




Titel : Franskt kök för alla 
orginalets titel: La Cuisine Familiale et pratique
Författare: H.P Pellaprat (översatt och redigerad av Anders Björkegård)
Förlag: Bergs bokförlag
Utgivningsår: 1959

En vän rensade bland böcker och erbjöd mig några kokböcker. Två fina gamla "rariteter" som jag kan åtekomma till senare och så den här klassikern: H.P Pellaprat Franskt kök för alla. Översatt till svenska 1959. Den är något omarbetad och anpassad till nordiska förhållanden av Anders Björkegård. Det var Henri-Paul Pellaprat  (1869-1954) som grundade kockskolan l´ École du Cordon Bleu i Paris och han räknas till en av de stora inom det moderna franska köket. Denna bok var en bästsäljare då det begav sig. Hans mest kända bok är ändå Modern French Culinary Art.

Som så många böcker från 50-70 talet är färgbilderna i boken inte av någon vidare kvalitet. Bilderna är lite bleka och framhäver inte maträtterna på bästa vis. Maträtterna är alla fotograferade så att de är framlagda på serveringsfat, fotograferade uppifrån  eller snett från sidan, inga extra vinklar eller någon övrig rekvisita. Helt olik dagens kokböcker med sitt överdåd av tjusiga bilder på mat i trevliga rustika miljöer och ofta människor och omgivningar i bild. Men recepten i boken är tydliga och klara. Slås av enkelheten i många rätter. Få ingredienser och inte så mycket jox. God mat, okomplicerad sådan. Små goda råd här och där. Ja man hittar faktiskt mycket lärdomar om man lusläser boken, så det är en helt bra bok med många goda rätter till vardag och till fest. 

Men trots bläddrandet bland franska rätter blev ändå nordiskt i grytan. En gryta utan recept och med råvaror som fanns tillgängligt. Hönsfileér skars i lite mindre bitar. Bryntes och lades i grytan för att puttra tillsammans med vitlök, tomat, förvällda nässlor, granskott, vinäger och salt och den smakade alldeles förträffligt.



Än hittar man på sina ställen mjuka granskott, men snart är den tiden förbi så passa på. Det går bra att frysa in eller sylta dem. Goda i grytor!

Nu blev det alltså något vi kan kalla "Nordisk granskottshöna" men kanske det får bli franskt med Pellaprat nästa gång. Kanske då Puolet sauté à la Provencale eller Poulet sauté chasseur....

Hoppas ni haft en fin midsommar trots att vädret varit lite trist!




17 december 2014

New Scandinavian Cooking - prisregn!


Vad är det som förenar Andreas Viestad (Norge), Tina Nordström (Sverige), Claes Meyer (Danmark) och Sara La Fountain (Finland) förutom passionen för god mat? Jo alla medverkar de i norska Tellus Works succéserie New Scandinavian Cooking. Som nu vunnit hela fyra! pris på the Taste Awards i Hollywood. Bästa mat- och reseserie, bästa internationella program, bästa presentatör och bästa regissör. Prisutdelning 15 januari 2015. Grattis!!



Sara La Fountain (Finland)

(Denna bild från Gastro Helsingfors  år 2012)


2 november 2014

Sex gånger rex och tio lektioner i matlagning



Fin söndag! Inte alla dagar man får träffa sex stycken rexkatter. Helt underbara personligheter! Och så har jag påbörjat boken "Tio lektioner i matlagning" av Lotta Lundgren.

Bokens titel: Tio lektioner i matlagning
Författare: Lotta Lundgren
Utgivningsår: 2013
Förlag:Wahlström & Widstrand 

En sån där sällsynt bok som handlar om mat och passionen för mat men ändå inte är en utpräglad "glassig" receptbok med nästan "överdrivet-stylade-matsnobberibilder". Såna böcker finns det numera i parti och minut. Nej den här är annorlunda. Inga bilder, och nej faktiskt inte ens en enda bild på skribenten själv. Ganska ovanligt idag då alla vill synas så mycket och överallt.  Men Lottas humor och glimten i ögat kan man ändå nästan se. Och recepten, visst finns de ändå där. Recept behöver inte alltid bilder, egentligen läser man recept lite annorlunda när inte ögat genast förser hjärnan med synintryck. Man koncentrerar sig mer vid innehållet och ser för sitt inre hur den färdiga portionen ser ut. Lotta har ett bra språk och hon har humor och hon kan det där med god mat.  Tio lektioner i matlagning är avkoppling och nöje att läsa. Härligt med människor som har en glad och avslappnad inställning till mat....

En av de fina missarna.


11 juni 2014

Filmen Foodies


"Det handlar om matlagning som elitidrott, om människor med alldeles för mycket pengar och klyftan mellan de som äter på högsta nivå och de som inte äter alls."

se trailern här


(Ett boktips om samma tema hittas här)

8 april 2014

Sopat! -Soppkockens bok




Titel: Sopat!
Författare Marc Aulén
Bilder: Jaeseong Park
Förlag: Gummerus
Utgivningsår: 2014

Maken överraskar mig ibland med nån bok. Denna gång en nyutkommen bok på finska: Sopat! av Marc Aulén, som har sopprestaurangen Qulma i Helsingfors.  Fin bok! Jag gillar soppor och det här är en bok som jag säkert kommer hämta inspiration ifrån. Kanske det blir nån "Qulma-soppa" här hemma eller på jobbet inom kort.

Har tidigare haft ett blogginlägg om Qulma, hittas här.

Titta in hos Marc

1 maj 2013

El Celler de Can Roca


På måndagen stod det klart att El Celler de Can Roca i Spanien har utsetts till årets bästa restaurang  av Restaurant Magazine, The worlds 50 Best Restaurants 2013. På plats nummer två: Noma (Danmark) och tredjeplats Osteria Francescana (Italien) Se hela listan här.

cellercanrocablog

(...Frantzén/Lindeberg (Sverige) hittas på 12 plats. Restaurangen som nu heter Restaurant Frantzén, då Lindeberg idag! har meddelat att han tänker gå sin egen väg).

28 april 2013

Årets Kock 2013 - Erik Mansikka


I fredags jobbade jag bara halvdag och åkte sen till Eko- och närmatsmässan i Helsingfors mässcentrum för at kolla in nya ekoprodukter och träffa "matfolk".

Medan jag var på mässan pågick semifinalen till Årets Kock i Finland. Årets Kock valdes för femtonde gången i vårt land. I går kväll korades vinnaren Erik Mansikka från Logomo Kitchen i Åbo. Titeln Årets Servitör gick till Maria Suihkonen, Hullu poro.

Glimtar från Årets Kock tävlingen
 i Helsingfors mässcentrum
(Semifinalen 26.4)




Koncentrerade domare...
... glada domare.
Årets Servitör tävlingen ordnades för första gången.




26 mars 2013

Gustafva flyttar till torpet!


En ny bok till torpköket! Eller ny och ny, den är nästan jämngammal med torpet.


Det hittades ett urklipp i boken om en annan bok 
"Skeppskocken" av Aina Panelius,  det var lite skoj
eftersom vi haft  just den boken i användning vid våra 
1800-tals middagar.

Smider sommarplaner. Det är Gustafva Björklunds kokbok (upplaga från 1885) som får bli "sommartema" i år har jag tänkt. Ja jag brukar ha nåt "tema för sommaren" då vi är där under semestertider. Ett år höll jag på med "skräpfisk"  och experimenterade  med  mört och brax (hittas under etiketten mörtexperiment i denna blogg), senaste år blev det "gäddtema" då vi fick ovanligt många gäddor. Före mörtarna var det "Saperesommaren" då jag läste det mesta jag kom över om metoden som väcker matnyfikenhet hos barn (och vuxna). I år kommer det förhoppningsvis igen bli mycket fisk men tänkte också kocka lite mer enligt gamla 1800-tals recept, bara för att det är så roligt och ofta blir det väldigt gott. På torpet är det mycket matlagning som gäller, men det är ganska annorlunda än till vardags. Ett hus utan rinnande vatten, med vedspis (en gasspis finns visserligen) och så alla fina råvaror in på knuten som fisk, bär och svamp! Sen är det tystnaden, lugnet, skogen, en helhet som gör gott i själen. Då vill man gärna laga god mat och bara njuta av tillvaron.

Boken ja, den beställdes på nätet från ett antikvariat. Hade kollat in den tidigare men då blev det inget köp, nu när jag såg att den ännu fanns kvar beställde jag den. En drös med urklipp föll ut ur boken när jag plockade upp den och bokens tidigare ägare har gjort anteckningar här och där i boken. Skojigt att läsa, som en hälsning från ett annat århundrade! Bl.a ett handskrivet recept på enbärsdricka som måste prövas. Gamla böcker är speciella, dammar man av gamla böcker kan det bli mycket gott. Ser fram mot sommaren...

Läs mer om Gustafva här!

Fynd i boken.
 Karl Fazers choklad konfekt är bäst! står det på baksidan
Så då vet vi vad vi äter till påsk.

20 april 2012

Barnens egen poet /Sapere

Kombinera böcker och mat. Lennart Hellsings böcker är perfekta för många små Saperestunder. Bjuder idag på:

10 Saperetips
baserade på Lennart Hellsings matglada texter:
  1. Sjung Herr Gurka -smaka på gurka. Kanske ni vågar smaka på kryddgurka också. Ät gurksoppa (kanske Hirams) eller laga en tsaziki.
  2. Tre små rädisor - ja då smakar man förstås på rädisor, och kanske man t.om kunde tänka sig plantera lite egna rädisor med barnen, bara det blir lite varmare ute. De växer fort och är goda att skiva på smörgåsen.
  3. Ticke Tack, sjung om Peter Palsternack, Selma Selleri och Gabriel Gräslök....och riktigt snart kan man plocka den första gräslöken! (eller köpa) ja och så ska det smakas på palsternacka förstås, kanske både på rå och tillredd. Titta även närmare på selleri: rotselleri och bladselleri. Ungsbakad rotselleri är gott!
  4. Hertigen av Pisa: "Tuppar och kalkoner, champinjoner, ostron och citroner - det var gott!" Ja i den sången finns det minsann matord så det räcker för en riktigt riklig Saperestund.
  5. Nyponsoppa - Läs den fina nypondikten som börjar så här: "Nypon plockar vi i säckar från Törnrosas nyponhäckar. Det ska bli till nyponsjöar med små vispgräddsklickiöar".  Laga egna nyponsjöar med "klickiöar" och bara njut! Kanske utomhus!
  6. Sipa lipa lakritspipa - tja, kanske ett lite lakritstest...det finns många olika sorter. Godissapere kan man tänka sig att ha någon gång. Man kan fundera på anis och fänkål som har "lakritssmak".
  7. Där uppe i gardinerna - där hänger apelsinerna...duvorna tar druvorna -och så skär ni lite fruktbitar tillsammans! Fundera över druvor- Vilken färg är godast? Vad är russin egentligen? 
  8. Läs Bagare Bengtson, och lek bagare. Baka något gott!
  9. Där pepparn växer - Tabasco, paprika, ingefära, piripiri, curry...är kryddor i dikten. Ha lite kryddsapere. Dofta, smaka och hitta din favorit. 
  10. ur Spökmat:"Till vardags äter  spöken blott kall frukt från något gammalt slott" Festmat för spöken är förstås blodpudding á la Dracula. Smaka på blodpudding/ blodplättar med lingonsylt och hitta på annan "spökmat" tillsammans.
Boktips:
-Visor och ramsor i Hellsingland, Lennart Hellsing/ Raben&Sjögren  2011 (innehåller även en cd-skiva med musik.)
-Matbok, Lennart Hellsing/Raben&Sjögren, 1998

Det här var bara några av hans fina "matprat"böcker. Han har även gett ut: Bananbok, Den lycklige osten-Osteria  och många många fler.
Och den här lilla boken handlar om författaren själv:
-Lennart Hellsing, Kestin Ljunggren/ Raben&Sjögren 1992

Läs mer om Lennart Hellsing här!


9 februari 2012

Palsternacka för gottegrisar

Du får oväntade gäster och vill bjuda dem på något gott. Kylskåpet är dessvärre nästan tomt. Kanske Dansk karprom är lösningen på problemet. Dansk karprom? Vad då? -Jo man tager en påse sagogryn, de kokas i saltat vatten tills de är nästan mjuka. Låter det kallna och breds över rostat franskt bröd. Överströsslas med finhackad schalottenlök och dill, dekoreras med vriden citronskiva, en klick gräddfil och något grovmalen svartpeppar. Så där ja. Döper sedan anrättningen till dansk karprom och hoppas att gästerna inte genomskådar bedrägeriet... Om det var Ramels eller Alfredssons gäster som intet ont anade åt sagogryn med god aptit i tron att det var karprom framkommer inte i deras lilla bok/ almanacka "Vanliga Palsternackan för gottegrisar året 1987", utgiven under överseende av Gastronomiska Akademien och skriven av dess tallrikar N:ris 4 och 6 nämligen Povel Ramel och Hans Alfredsson. LTs förlg.Stockholm 1987
Här hittas humor och mat i en fin kombination. Vem var väl inte mästare på det om inte just Ramel och Alfredsson. I Palsternackan ger de tips på maträtter dag för dag längs ett helt år.

Hittade en bloggare, som  bestämt sig  att följa "Palsternackan" och blogga om den. Han har säkert ett gott år bakom sig! 
Bloggen hittas här: Palsternackan
Kollar upp rätten för dagens datum... 9 februari kunde man ha lagat: köttgrottan med den kantarella såsen. Låter gott! Men det blev ändå annat idag. "Kylskåpstömning", veckans kvarblivna rester åts upp. Barnen åt bolognesen från igår och jag en överbliven bit feta-mangoldpaj medan kvällsjobbande maken fick ty sig till Amicas grytor.

Feta-mangoldpaj
Pajbotten: 3 dl mjöl (gärna lite grövre), 150 g smör, en nypa salt och någon msk vatten. Förgrädda 5-8-min. 
Fyllning: 3 ägg, 3 dl mjölk (ev. en del utbytt till grädde), en näve riven ost, liten näve fetaost, och riktigt mycket mangold (eller färsk spenat, sommartid nässlor), svartpeppar. (Salt behövs ej då ostarna har sälta).



18 januari 2012

Hirampriset 2012 gick till...

Lotta Lundgren!

"Hirampriset tilldelas den person som i Hirams anda gjort insatser för genuin, opretentiös och lustfylld matlagning i vardagen och i hemmet, samt verkar för den vackra måltiden.
Motiveringen lyder: Lotta Lundgrens förhållningssätt till mat är lustfyllt och fritt från konventioner. Hon verkar gå på gudomlig intuition och med stil, grace och en stor portion humor förmedlar hon sin kärlek till maten. Resultatet är snyggt, inspirerande och manar till nytänk i det egna köket – både till vardag och fest."
(Kopierat från Natur- och Kulturs webbsida)

Grattis Lotta!

6 januari 2012

Mommos mat

Mommos mat 

Hon lagade aldrig hummer.
Aldrig pilgrimsmusslor.
Bjöd inte på gåslevepastej, svärdfisk
eller filé Mignon.
 
Sushi - vad är det?
Kiwi, mango och quinoa?
Inga gojibär i hennes musli
Nej föresten, vid närmare eftertanke, -inte ens musli.
 
Inte åt hon heller chicken nuggets,
inte sojasås...eller fiskpinnar.
Ingen ketchup, drack inte Cappucino.
Inte Kellog´s frukostflingor.
Hon visste inte ens hur man stavade till pizza.

Men hon åt:
Potatis, morot och lök.
Stekta strömmingar med mos.
Kalops.
Fil och blåbär.
Lingonpaj!
 
Hon åt kantarellsås
och "sovel och potetär"
Uppstekt potatisgröt med rårörda lingon.
Ärtsoppa på torsdagar och pannkaka.
 
Hon åt köttsoppa med "klimp".
Hon åt kål.
Hon åt havregrynsgröt med smöröga
och hon åt inlagda rödbetor.
 
Hon drack kaffe med dopp
...och påtår.
"Blåbäribulla" blåbärstider!
Släpärter med skirat smör.
Böckling.
Braxen.
 
Hon lagade vispgröt och kokade äppelsylt.
Hon åt "ludiveetå" med nypotetär.
och surmjölk och rågbröd.
Rotmos och ärter.
Fläsksås.
 
Hon bakade jästbröd och lagade skorpor.
Gädda med äggsås! Underbart gott!
Glass kunde man få någongång (hon uttalade det så skojigt:"Glach")
Lite lakrits i skåpet , ja ifall något barnbarn dök upp.

Plommonkräm, och Mariekex
Gul Jaffa på verandan.
Limpor med hemlagad ost.

 "Stoppakaku" (gräddtårta) när det var fest.
 Och soppkatrullen full förstås!


Inte funderade hon en endaste sekund på

...om det var kolhydrater
... om det var fett
...om det var proteiner

som hon åt, som hon bjöd på.
Inga "kostdoktorer" tillfrågades... kunde tänka själv.
Tittade inte på vågen, behövde inte.

Och det fanns så mycket annat intressantare än egot. Vännerna, barnen, barnbarnen...vad hände i världen? Vad stod det i tidningen? Vem skulle få nästa par sockor hon stickade? Ville katten ha mat? Månne blåbären mognat i skogen redan? Vad skulle hon koka ihop idag? Skulle någon dyka upp?Om ingen kom kunde hon alltid gå ner till affären, bybutiken för en pratstund med handelsman eller ringa bästa väninnan. I butiken fanns allt som behövdes för ett gott liv. Inte behövde hon Stockas delikatess, inte hälsoaffärernas kosttillskott. Inga supermarketar.Ofta kom det någon och hälsade på.. Barn, barnbarn, vänner...vem skulle inte vilja komma till denna värme. Vedspis inne och vatten ute i brunn -inga problem! Kroppen är till för att arbeta!

Hon cyklade omkring ännu när hon var rejält över åttio. Och gick i skogen och plockade blåbär in i det sista. Klar i huvudet och relativt frisk, nöjd och en sann optimist
...sen dog hon... -det gör vi alla någongång.
Då var hon 93. Full av visdom och ett liv bakom sig med mycket mycket matglädje.


 

4 september 2011

Klara soppteater och Helge Skoogs goda fisksoppa, del 1



Har städat på vinden, inte på torpvinden, utan här hemma. Mitt i allt när jag städade föll ett recept ut ur en pärm. Helge Skoogs fisksoppa!! Och minnena kring denna soppa ploppade fram de med. Plötsligt är jag tillbaka i ett kök i Sverige på åttiotalets slut. Kanske det var -88 eller 89. Jag hade fått jobb som "köksnisse", "köksmästarens högra hand". Ett av mina första riktiga jobb och det gick ut på att hjälpa köksmästaren med det mesta och mellan varven diska kastruller (ett alldeles utmärkt sätt för en nybörjare att känna efter om man trivs med restauranglivet.) Jag tror det var just i det köket jag första gången jag stötte på riktiga kockar med äkta yrkesstolthet. Det finns nämligen kockar av alla de slag. De som blir det av passion och de som blir det av ... tja, kanske av att det är relativt lätt att komma in på banan.
Den här passionerade kocken-köksmästaren kom en morgon in i köket viftande med ett papper. -"Vet ni vad jag har här! jo receptet på HELGE SKOOGS FISKSOPPA!" Sa han med ett tonfall så man förstod att detta var något extra. Han hade dagen innan varit på Klara Soppteater och sett skådespelaren Helge Skoog (kanske mera känd som Ture Sventon) uppträda. På soppteater bjuds man på soppa och denna dag hade det varit Helges specialitet.

Vi lagade därefter ofta Helges soppa på restaurangen, ska återkomma med receptet här i bloggen lite senare. Ska laga den nån dag och hoppas den smakar lika gott nu som då!

Klara Soppteater existerar än, men just nu är det korv som gäller...blommig.

Ps. Soppteater för barn (som "Blommig falukorv") är för övrigt ett utmärkt sätt att förena nytta med nöje. Låt barnen titta, dofta, smaka... -Sapere!... och barnen äter.