Visar inlägg med etikett Tankar om miljö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tankar om miljö. Visa alla inlägg

27 juni 2023

Om mujkor & mos och förändrade tider


Mujkor (Coregonus albula), eller siklöja som fisken heter på svenska är riktigt gott ibland. Friterade och serverade med en god hemlagad potatismos. Det fick det bli ikväll som omväxling till sallader, plättar, pastor och grillat som det lätt blir nu i sommartider. Men potatismos när det finns nypotatis? Ja varför inte, om det ännu finns "gammal" potatis lämplig för mos är det lika bra att använda bort den och speciellt till mujkor är mos så gott!

I dagens tidning kunde man läsa om en fiskare som gett upp sitt yrke. Han menar att det är slut på laxen i våra vatten. Gösen minskade radikalt redan på 1990-talet. Fiskaren i artikeln menar att det är invasionen skarv och ökningen av säl samt förhöjda vattentemperaturer som är orsaken till förändringen. Blåstång ser man däremot mer av vilket tyder på renare vatten än tidigare som ett led av att avfallsvatten (speciellt från Sankt Peterburg) inte längre dumpas direkt i havet. Miljön förändras och med den förändras även artbestånden. Nya arter tränger ut de tidigare. Att vara fiskare är numera olönsamt.

Priset på fisk har också skjutit rejält i höjden under det här året. Man tycker nästan man köper "lyxmat" numera om man vill ha färsk fisk på bordet. Om man inte fiskar själv vill säga. Det blir att ta fram metspöna i sommar! Med god tur nappar ändå några abborrar.


9 februari 2018

Om plast och om pytt och om en Tesla i rymden



...här håller man på med att försöka leva mer minimalistiskt, drar ner på shoppandet, försöker minnas ta med sig tygkassen när man ska handla, sorterar  plast och lagar mat på rester från igår. Allt för att inte i överkant utnyttja naturresurser och för att jorden ska vara en dräglig plats att bo på även för kommande generationer.

Så skjuts det upp en Tesla i rymden,  länder lägger ner oändligt massa pengar på t.ex. vapenindustri och försöker överträffa varandra med ditt och datt. Dessutom vill en "typ klädd i Angry birdrött" (och tydligen även andra) satsa stort på ett svindyrt tunnelbygge mellan Helsingfors och Tallin. En tunnel dubbelt längre än den under engelska kanalen. Miljötänket, var blev det?

Tillbaka till Teslan. Är det där Teslaförsöket ändå början till nåt nytt? Problemavfall, kunde det inkapslas och likt Teslan skickas iväg till nån omloppsbana? Men om det går fel? Hm...

På tv i veckan, i programmet "Efter nio", ett intressant inslag om en kommande dokumentär. En film som handlar om en ursprungsbefolkning. Dokumentärfilmaren Alexandre Dereims var i studion och berättade om Jerewafolket (Googla "We are Humanity"). Människor som kunde förklara för oss att vi är inne på fel spår gällande mycket.

Nå, här på hemmaplan... plastförpackningen åkte i rätt kärl och potatisen från i går blev pytt. Alltid nåt för jorden och miljön. Eller bara en stark tro på att såna småsaker gör skillnad? Hur som helst en god pytt!

Potatis-fänkålspytt med Ruska
 (ca. 2-3 port.)

3-4 kokta potatisar/pers
1 medelstor röd lök
1-2 dl strimlad fänkål
1-2 msk kapris
svartpeppar
vildört-svampsalt 
ruska ost
(Hade en egen mix vildört-svampsalt: blandnig av torkad nässla, duntrav, svarttrumpetsvamp och flingsalt)

Fräs löken. Tillsätt potatisen och fänkålen. Stek och krydda. Toppa portionerna med snabbt uppstekt Ruskaost (Kolaton Ruska), får du inte tag på den smula då istället t.ex fetaost eller grynost över.


(Ps. Detta var ett icke sponsorerat inlägg trots några varumärken slank med...)


Trevligt veckoslut! 
Själv har jag en ledig fredag 👍
Vilket betyder...



utloggning och städdag.




27 juni 2017

Skulle du äta tandnoting?



Jakten på Thunder
- en dokumentär thriller om världshavens piratfiskare och en kompromisslös svensk kapten.

Författare: Eskil Engdahl och Kjetil Saeter

Utgivningsår 2017 Offside press

På Mallorcaresan i maj kom en bok med i bagaget. Flygplanslektyr och läsning vid poolkant då vi inte vandrade, såg på fåglar eller besökte droppstensgrottor och dylikt.

Boken den handlade om tandnoting och överfiske och jakten på illegala piratfiskare. En något tungläst men stundvis mycket spännande bok vars handling till stor del utspelade sig ute på de stora världshaven och i antarktiska vatten.

Men för det första vad är då en tandnoting?

Tandnoting (Dissostichus eleginoides) saluförs under många namn t.ex chilensk havsabborre. Den är en djuphavsfisk som kan väga upp till 120 kg. Den lever sina första 6-7 år på grundare vatten men simmar sedan ner till 1000-2000 meters djup där den kan bli upp mot 50 år gammal. Beståndet tandnoting har reducerats kraftigt men får fiskas legalt i mindre skala. Tyvärr bedrivs också illegalt rovfiske på denna fisk p.g.a dess höga pris och för att det finns efterfrågan. Tandnotingen finns beskriven redan på 1800-talet men sen glömdes den bort för att igen "återupptäckas" på 1980-talet då många restauranger ville erbjuda den goda delikatessfisken. Smaken lär påminna om en blandning av hummer och pilgrimmsmussla. Köttet är till färgen vitt och konsistensen är fast.

I boken får man följa miljöaktivisterna inom organisationen Sea Shepherd, kapten Hammarstedt och hans besättning på fartyget Bob Barker när de jagar illegala fartyg som fiskar tandnoting. I detta fall är det främst trålaren Thunder de har riktat in sig på. Spänningsmoment i boken finns det gott om men också utdragna beskrivingar om dagar det är lugnt och knappt händer nånting. Kanske för att läsaren ska få en ärlig bild hur det är ombord. Men om endel dagar är händelselösa då händer det desto mer under andra. Men det är inte för spänningen som besättningen på Bob Barker mönstrat på, nej det är framförallt önskan om att få fast bovarna, de som olagligt tar upp "det vita guldet" från världshaven.

Men är de då bovar, besättningen i rovfiskefartygen? Kanske de inte har nåt val? Kanske det inte är så lätt att hitta "ärliga etiskt rätta" jobb när världen ser ut som den gör? Eller kanske de inte ens förstod att det var en illegal fiskebåt de mönstrade på?

Kanske det är gourmanden på finrestaurangen som är den egentliga "boven"? Restauranggästen som nödvändigtvis vill beställa in djuphavsfisken och som skapar efterfrågan. Konsumenten som är villig att betala. Betala mycket för en fisk som är hotad.

Eller är de stora bovarna redarna som äger fartygen? De som inte själv är ombord men skickar iväg fartygen för att tjuvfiska. Skumma bolag som håller sig dolda bakom falska papper och ser till att besättning ofta byts ut och fiskefartygen byter namn mellan varven. De som sedan håvar in de riktigt stora pengarna.

En tankeväckande bok. Det är så mycket som pågår som man vet så väldigt lite om. Det lilla man läser eller hör om i dagsmedia om piratfiske, rovfiskemaffian och de som kämpar mot detta är bara ett litet skrap på ytan. Det här handlar om världen av idag, sånt som sker här och nu. En viktig dokumentär i bokform.

Boken är rikt illustrerad med fotografier tagna under Bob Barkers månader ute till havs. Otroliga bilder tagna i en miljö där de inblandade säkert mången gång kände sig helt utlämnade till vädrets makter. Att inte heller veta vad den jagade fisketrålarens kapten hade för strategi måste också ha varit ansträngande. Hur tänker han? Vad gör han här näst? Det blev slutligen ett dramatisk öde som väntade Thunder...brättar inte mer.

Skulle du äta tandnoting även om du vet att arten är hotad? Om du svarar ja ta då åtminstone först reda på om fisken du serveras är fiskad legalt. Seriösa grossister/ restauranger har koll på sånt.

Jag skulle välja något annat på min tallrik.





10 juni 2017

Kampen mot den japanska pilörten och biologisk bekämpning


Japansk pilört, under en sommar blir den 2-3 meter hög.
Tyckte den var vacker och gav bra skugga,
men nu ser jag den som ett besvärligt ogräs som inte hör
hemma här...

I trädgården pågår en kamp. Kampen mellan mig och den japanska pilörten (Fallopia japonica) eller japanintatar som den kallas på finska.. Bloggade om den tidigare. Hittas här.

Just när jag tror att den gett upp skjuter nya skott fram flera meter från moderplantan. Jag har gjort som de gjorde i Vejle, Danmark (se länken ovan) täckt in den och gjort miljön ogästvänlig (eller kanske man kan säga oväxtvänlig). Har försökt gräva upp den,  knipsat av stammarna som är ihåliga och hällt kokhett vatten i dem men de nya skotten som skjuter upp har verklig växtkraft.

Får se vem som vinner kampen.

Ja det finns växter man inte borde bjuda in i sina hemmaträdgårdar: lupiner, balsaminer, den riktigt giftiga björnlokan...och den japanska pilörten är några exempel. Nykomlingar i vår flora som snabbt utarmar de ursprungliga arterna.

Minns barndomssomrar när vi flyttat till Finland då dikesrenarna nästan svämmade över av sommarblommor. Vi cyklade iväg längs oasfalterade landsbygdsvägar och plockade blåklocka, blåklint, prästkrage och rödklöver, syster och jag. Sen hem till mamma med de allra vackraste buketter. Sen minns jag hur det blev tal om att dikesrenarna skulle besprutas och slyröjas. Vi skulle inte längre plocka blommor från dikeskanter tyckte mamma och det gick inte heller för blommorna försvann. Idag ser man sällan dikesrenblommor i sån omfattning som då. Mjölkört eller lupiner kanske nånstans men blåklockorna, prästkragen och rödklövern lyser med sin frånvaro längs vägarna.

På tal om slyröjning, igår läste jag i lokalbladet om slyröjning på biologisk väg. Ett experiment som pågår i grannkommunen. Man använder sig av en rötsvamp, purpurskinn, som förekommer naturligt i Finlands skogar men det kan ännu ta några år innan preparatet kan godkännas och hittas i butikshyllorna.  Det är naturresursinstitutet Luke som har som mål att ta fram ett preparat som bekämpar sly på biologisk väg.  Purpurskinnsvampen lägger sig på de färska snittytorna och sprider sig ner mot rotsystemet och tar kål på växten inom några månader.

Tanken slår mig att rötsvampen kanske kunde vara ett knep att ta till för att bli kvitt japanen, den japanska pilörten, där i trädgården. Men i brist på preparatet får jag väl fortsätta med att täcka ytor, gräva med spade...uthållighet och envishet, så får vi se hur det går.

"Gossen i det gröna"
Maskrosor och kirskål frodas i kaninhagen.

Även inne i kaninhagen har jag hittat pilörten. Lite orolig att den kan vara giftig för en känslig kaninmage...

Någon annan som har erfarenhet av bekämpning av denna växt? Är den giftig?



(Ps. På nätsidan vieraslajit.fi kan man läsa mer om s.k "invasiva arter" i Finland)



5 mars 2017

Söndag med surdeg och sopsortering



Söndag och sol. En promenad i solen får inleda dagen. En runda på begravningsplatsen. Tittar till en speciell grav. Söndag och saknad.

Hemma igen: startar en surdeg som ska får sura till sig några dar. Kanske det får bli en pizza på surdeg i slutet av veckan. På jobbet bakade jag också med surdegsrot i veckan. Prövade med spelt denna gång. Lyckades helt o.k. Påbörjar man surdegen på en måndag  och matar den lite några dagar så kan man baka det godaste bröd innan veckan är slut. Det skulle alla skolkök/ daghemskök kunna göra. Tar inte alls mycket tid i anspråk. (Här hemma blev roten en spelt-råg-emmermix).

Övriga söndagssysslor: städat lite smått, tvättat, sorterat strumpor och sånt. Maken på jobb så det fick bli en hemmadag efter vår förmiddagspromenad. 

Vänder kompost, väcker sömndruckna stora daggmaskar med att köra ner vissna tulpaner, lökskal och äppelskrutt. Solstrålarna värmer. Komposten lite för sur och kräver strö. Städar hos Kanin och får torrare material att varva ned i komposten. Energin räcker till att fortsätta påbörjad källarstädning. Sorterar plast, metall, kartong skillt för sig. Bråte som samlats. Saker som ska bort. Plastinsamlingen har sent om sider börjat fungera här i stan. Nu finns det fler plastinsamlingsställen än tidigare. Det är bra! Hur man än försöker minimera plast är det ändå mystiskt hur mycket plastsopor som landar i en vanlig familj. Plastkrukor, flaskor, påsar, emballage...

I ugnen potatis, i grytan lamm. Bara två familjemedlemmar hemma så det kommer att räcka till dagarna två. Tänker på sopor och på komposter o plast medan jag planterar pelargonskotten som hunnit få långa rötter.


Hej då tulpaner! Den här gamla "jordglobskomposten" har funkat helt bra! Bara man några gånger i veckan rör om, och "matar den"  fryser den inte trots köldgrader.  Eller...nåja...2-3 veckor vid årsskiftet stod den ganska stilla och fungerande  mindre bra när det var som kallast men snabbt blev det liv i den igen när det blev varmare.

Komposter är bra att ha! Och bra att ha två så får den ena vila medan den andra används. Den andra kompostens mylla kommer att bli finaste "mat" till årets zuccinin. Den här måste vila snart.

Ännu ett varv ut i solen innan måltid. Måste ju ta en kompostbild till bloggen och solen den skiner än!=)

Vad gör ni en helt vanlig söndag?



15 december 2016

Lucka 15 /adventskalender 2016 / Sinnen



Upprör sinnen. Plast, skräp... spår av människa (Homo sapiens sapiens). Sånt som spolats upp på stränder, sånt som aldrig hört hemma i havet... ingen vacker syn.

/Esbjerg, Danmark sommaren -16

5 augusti 2016

Lite extra "knas" till salladen? / Vejle del 2






Får det vara lite "knas" till salladen. Krispiga mjölmaskar kanske? I Vejle där vi bodde under några dygn under vår Danmarksresa finns ett fint "vetenskapscenter" økolariet som det lönar sig att besöka! Förutom att man kan experimentera med allt möjligt där är det samtidigt en bra infoplats om Vejle. Här hittas broschyrer, ges tips om vandringsleder m.m Vejle ådal presenteras på ett alldeles utmärkt sätt. Experimenten är skojiga för både ung som gammal samtidigt som man lär sig om sophantering, återanvändning, framtidsmat och om vad som händer och sker i Vejle med omgivning och också globalt. Inträde till økolariet är dessutom (otroligt nog) gratis! En av utställningarna i økloariet handlade om insekter som föda. Här lite bilder från den, det fina "Bugs cafe". I den lilla shopen  kunde man köpa godis med insekter i om man kände för det.








13 september 2015

Bland Charolais i Jakob Sabelhiertas fotspår




Igår vandrade jag omkring på ryttmästare Jakob Sabelhiertas domäner. Ja det är länge sedan han själv gick omkring där eftersom han  föddes kring år 1580 och  dog sextio år senare år 1640. Före Jakob har många andra bott på området och man har funnit arkeologiska fynd och spår av tidig bosättning samt grunden av en borg från 1300-talet i närheten. Numera finns gården Bosgård på markerna i Ylike, Östra nyland. De äldsta delarna på det vackra gula karaktärshuset uppfördes på 1800-talet.

Idag har man många järn i elden på Bosgård. Det idkas det jord- och skogsbruk, viltvård och man håller sig med boskap för köttproduktion, har en liten restaurang samt ordnar diverse tillställningar. Nyligen har Bosgård även börjat sälja sina köttprodukter i Hagnäshallen i Helsingfors. Man värnar om gamla traditioner och håller betesmarkerna öppna med att låta korna av rasen Charolais gå fritt inom stora områden året runt, med möjlighet att  korna kan gå in i en ladugård om vädret blir för kargt.

Skogsbruket sköts som s.k kontinuitetsskogsbruk vilket betyder att man istället för kalhyggen hugger färre träd men oftare. Som exempel: kalhygger man en skog tar det 70-100 år innan skogen är tät och klar för avverkning  igen, i ett kontinuitetsskogsbruk kan man hugga 3-4 gånger under samma tidsperiod, färre träd åt gången men i det långa loppet t.om mer lönsamt! Metoden är skonsammare, skogen mår bättre, arterna utarmas inte, miljöpåverkan inte alls så katastrofal som vid kalhyggesmetoden/ "bioekonomi-metoden", då tyvärr många arter helt försvinner. Vid kontinuitetsskogsbruk kan man fortsätta plocka svamp och bär i skogen och ha skogen som rekreationsområde. Man behöver inte heller lägga pengar på nya plantor eftersom man låter en hel del unga träd växa vidare. De fritt gående korna gödslar markerna och kretsloppet fungerar.  Det är så här skogar skall skötas!

Bosgård bjuder också på några fina naturstigar om man vill ut i naturen.





 
 




Avslutningsvis lunch på gården. Charolaishamburgare
(med rågbröd på vår begäran, specialitet för dagen).




5 juli 2015

Sutare - med en lukt av gammal sjöbotten







"När storfiskaren talar om hur många fiskar han får, så skarvar han som han vill så inte armarna räcker till...", tänker på den visan då sonen med andan i halsen berättar om storfångsten.

-"Det är sant! Vi fick 22 sutare i katsan!"
- "Eller var det kanske bara två...?"
-" NEJ! Jag har bildbevis, titta!" fortsätter son och visar ett fotografi taget med mobilen.

Katsan på bilden ser onekligen fylld ut.

-"21 släppte vi ut tillbaka men en ska vi äta!"

Snart kommer andra sonen gående med en rensad gulgrön slemmig fisk. Jag har tillrett sutare (Tinca tinca), lindare) nångång för länge sedan men smaken har varit... ja, inte precis god om vi säger så.... Berättar för dem att visst kan vi tillreda den men att de inte ska förvänta sig alltför mycket.

Vi kan ju alltid se det som en liten Sapereövning. Fundera över smak, doft, konsistens och så , en liten "sutare-studie". Tur har vi också (köpt) lax att tillreda så om inte sutaren faller dem i smaken finns det ändå mat. Medan potatisen kokar och laxen steks ligger sutaren i en rökpåse på en glöd... Den är fylld med lökskaft, vitpeppar och salt, lite libbsticka och en klick smör. När vi ska äta klipps påsen upp.


Sutare med alla sinnen

Utseende och konsistens: Ett tjockt "geleaktigt" fettlager på ytan och skinnet tjockt och osmakligt grått nu när den är rökt. Köttet ljust som braxens men fetare i konsistensen. Benen ganska stora och lätta att plocka bort.
Doft: Här kan man snarare tala om lukt. Lukten av "dy och gammal sjöbotten".
Smak och munkänsla: Nå, smaken är inte så speciell. Lite dysmak men pressar man MYCKET citron och strör lite extra vitpeppar över går den faktiskt att äta.
Får på någotvis lite lutfiskkänsla i munnen, kanske beroende på konsistensen. Funderar på om bacon"strössel" och gröna kokta ärter kanske kunde passa till. Eller så borde man ha en stark sås som trollar bort dysmaken.

Summasumarum av vår sutar-test: Man kan äta den i brist på annat, men man kanske ändå inte äter den så gärna... Då var våra mörtexperiment tidigare mer lyckade. (Se mer under etiketten mörtexperiment här i bloggen!)

Att det finns så otroliga mängder av denna bottenfisk i vår vik är inte så skoj. De är en indikator på att viken inte mår så bra har jag förstått (rätta mig om jag har fel). Vi vill ha abborrar och gädda i katsan! Sutaren lever i stora stim och simmar en in i buren är snart hela gänget efter. Tror vårt senaste rekord låg på elva... nu dubbelt upp! Kanske man borde ha tagit upp alla 22 och bjudit in alla ortens sjöfåglar på fiskfest. Vem vet kanske den gamla havsörnen dykt upp då. Nu var det ett par måsar som fick kalasa på rökta sutarrester denna gång och det var de mycket nöjda över.






1 november 2013

Fredagskvällens rysare


I kväll får det bli en film i bloggen.
Tecknad.
 En riktig rysare.
Den hittas här.


Frågan är om inte människan är mer skrämmande än alla Halloweenmonster?

Hur som helst, Trevlig Allhelgona Helg!


30 september 2011

Om hundra år

...hur ser det ut i världen då? Frågan slängdes fram vid middagsbordet för ett tag sedan av släktens Grand Old Man som i år fyller 91. Världen har hunnit förändras radikalt under hans livstid. Och allt har gått i rasande takt. Om hundra år - hur ser det ut då? Ja ingen av oss som satt kring middagsbordet lär leva då. Knappast ens våra barn, men deras barn och barnbarn. Vad är det för värld vi ger vidare till kommande generationer? Oljan sinar, haven utfiskas, och säg hur många kärnkraftverk blir nya "Tjernobyler" eller "Fukushimor"? Hur många människor kommer att dö svältdöden under följande hundra år? Miljöförstöring, naturkatastrofer, krig och elände... Kan vi göra något gott för framtiden gemene man? Bromsa lite? Hur?
Kanske vi kunde börja med att se över våra matvanor. Man kan ju tänka på att det vi stoppar på tallriken verkligen kan ha konsekvenser på någon annan plats på jorden, i vissa fall förödande konsekvenser. Genom att äta klimatsmart mat från närområdet kan man påverka. Varenda konsument har makt- egentligen- om man tänker efter.
Det skulle egentligen inte behöva vara svält på jorden. Mat finns nämligen, det är bara det att den är mycket fel fördelad. Idag lär det finnas fler överviktiga på jorden än svältande. Ganska otroligt då man tänker på de många miljoner som för varje dag kämpar för att överleva!
"Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar, vi lånar den bara av våra barn".

27 april 2011

Olja -tankar om miljö

Någon som minns vilka år filbyttorna såg ut så här?
80-90 talet? Fotograferade på en "soptipp" i en skog
år 2010. Ingen förmultning här inte.
För några år sedan gjorde dokumentärfilmaren John Webster en film om ett projekt. Han och hans familj skulle försöka leva utan olja och oljebaserade produkter under ett års tid. (Ja inte ens tandkrämstuben i plast fick godkännt.)
Mig berörde filmen och fick mig att tänka till. Skulle man kanske klara sig med lite mindre olje-/ plast konsumtion. Det är ju ändå något vi måste börja vänja oss vid om vi ska bo kvar på den här planeten.
 Men ännu värmer vi huset med olja, har bil, visserligen bara en (och mest cyklar jag faktiskt), har motorbåt och gräsklippare... ännu glömmer vi rätt ofta tygkassarna hemma när vi går till affären, ännu köps det rätt mycket i plastväg. Ja tänk bara på allt  förpackningsmaterial vad man än köper. T.om nån flygresa blir det ibland... Inte är det lätt inte. Fadderbarnet i Indien har nog ett pyttelitet "ekologiskt fotspår" jämfört med mig.

I Fotografiska museét i Stockholm finns just nu en utsällning av Edward Burtynsky som går under namnet:

Oil
- Bl.a med bilder från oljekatastrofen i Mexico 

"... vi är så bra på att tänka kortsiktigt." Edward Burytynsky

26 mars 2011

Earth hour

Dags att 
släcka ner... 
snart. 

22 mars 2011

Världsvattendagen



Sol, sand och strand. Det är hett hett hett
-för hett!
Törstar.
Måste ha vatten.
Svettas. 
Måste ta mig ett dopp.
Så dyker de opp.
Konstiga små figurer, de finns överallt!
Likt "hattifnattar" kryllar de omkring.
Obehagliga. 
De hindrar min väg till vattnet.
Känner paniken stiga. Jag måste ha vatten!
När jag väl kommer fram ser jag skylten.
Inget dopp och inte heller dricksvatten inom närhåll. 
Radioaktivt!
Svettas, törstar, smälter...

...vaknar.

-"Jag eldade lite i spisen, du sa att du va så frusen"
säger maken när jag slängt av mig filten.
Tröjan åker av.
Yllesockorna också.
Hasar mig ut i köket och dricker vatten.
En liter minst.
Huttrar till, hackar tänder.
Fryser.
Fryser alldeles kolossalt. 

Säsongsinfluensan med feberdrömmar och hela köret höll mig i sitt grepp flera dagar men nu kommer krafterna sakteligen tillbaka. Skönt!

I dag är det världsvattendagen.
Rent dricksvatten och sanitetstjänst är en mänsklig rättighet (FN:s generalförsamling)
I världen lever idag över en miljard människor utan tillgång till rent vatten. 

Läs mer: worldwaterday 2011 

21 mars 2011

Palmolja och regnskogar


Raffinaderiet här i hemknutarna har satsat hårt på biobränsle. Men allt tycks inte gå enligt planerna. Palmoljeleverantören malaysiska IOI Group har plötsligt meddelat att de nu kommer att prioritera livsmedelsproducenterna istället. Livsmedelsindustrin skriker nämligen efter palmolja. Den har den fördelen att den inte behöver härdas. Ofta är det palmolja som avses när det står "vegetabiliskt fett" på innehållsförteckningar. Men palmolja - hur  vettigt är det?  - Hur påverkas  regnskogarna?...och orangutangerna...

Läs mer:  Palmolja

Vi konsumenter borde börja kräva noggrannare innehållsförteckningar, vad är det för vegetabilisk olja som använts i produkter? Har vi inte rätt att veta? 








15 mars 2011

Det plötsliga...

Skrämmande det som händer i Japan. Naturkatastrofer kommer alltid att finnas. På något konstigt sätt kan man acceptera att de händer, naturkatastroferna. Jordbävningar, tsunamin... Vad jag däremot inte någonsin kommer att förstå är de katastrofer där människan ställt till det. När människan bygger upp en värld med kärnkraft och tror hon är herre över jorden. Och sen händer sånt som nu händer jordbävning, tsunami OCH så ännu dessa kärnkraftverk som inte klarar av att stå emot  naturkatastroferna.

 ...och som om funderingar kring detta som händer i Japan inte det vore nog... 
En vän, en kär person, dog igår. Knall och fall, plötsligt, oväntat mitt i dagsbestyren. Visst, hon var lite till åren men hade väl kunnat få vara med oss ett tag till... Man vet aldrig vad morgondagen för med sig. Man borde lära sig att leva fullt ut i stunden som är. Hade tänkt skriva om matglädje egentligen, om fina festen som vi ordnade förra veckan, men det får vänta...återkommer till den.

16 februari 2011

EU och fiskerinäringen


Det finns mycket inom EU jag inte förstår...
hur man kan tillåta fiskdumpning t.ex?


12 januari 2011

Dioxiner och vitaminer

Dioxinskandalen i Tyskland bara växer, hur mycket dioxin som funnits i ägg, höns- och griskött är svårt att veta för det mesta är redan uppätet. För stora doser skadar hjärnan, fortplantningsförmågan, hormonsystemet och kange upphov till cancer. Muntert! Dessutom verkar det som det inte var ett misstag att livsmedelsfetter  bytts ut mot industrifetter i djurfodret. Någon har här sett chansen att göra business. Och det här är antagligen bara toppen av ett isberg av all bluff som försigår inom livmedelsbranschen.

I radion igår ett inslag om azofärger i våra kläder. Kläder tillverkade i tredje världen innehåller aldeles för mycket kemikalier. Inte så farligt för oss som köper dem, tvättar dem och får kemikalierna på oss endast i små doser. Men för t.ex den lilla indiska flickan i en fabrik... hon som dagligen hanterar dessa förgiftade tyger, för henne kan det betyda ohälsa. Ofta är dessa människor omedvetna om vad de egentligen hanterar. Azofärger har hon kanske aldrig hört talas om. 

Övriga nyheter när jag bläddrar i veckans tidningar: Vikten av D-vitamin poängteras. 7,5 mikrogram för barn under två, gravida och ammande. 10 mikrogram för barn (2-18 år). Även bra att ta i övriga åldrar. En annan ändring har också skett i rekommendationerna. Förr var det tal om vinterhalvåret, nu talas det om året om.

WWF har gett ut en fiskguide  där de poängterar att det är den inhemska vilda fisken som är det miljövänligaste alternativet. Abborre, gädda, gös och strömming. Och "skräpfisken" brax och mört skulle jag vilja tillägga. Tror man skulle kunna utnyttja dem i mycket större skala. Har man bara bra metoder och ideér så...det är en inställningsfråga först och främst. 

...och i Helsinforsskolorna äts härefter en vegetarisk lunch i veckan. Får se hur fantasirik den blir. Eller blir det bara fabriksgjorda spenatplättar uppvärmda i plastdynon lite oftare än förr?Antagligen blir det en hel del sojaprodukter. Soja"slimsor" och sojakross som försöker imitera kött. Inget jag själv är förtjust i trots att jag lagar mycket vegetariskt. 


30 maj 2010

Putte, olja och superfood

Försöket med att attackera grannkatten med vattenpistol har tydligen gett resutat! Ingen "Putte" har setts till på holktaket på ett par dagar nu, så pilfinkarna har fått lugn och ro i sitt bo!
Försöket att täppa till oljeflödet i Mexikanska golfen har dessvärre misslyckats...

 Läser i senaste Luomulehti (aprilnummret) att man tydligen inte blir en Superman/kvinna av Superfood om någon trodde det. Man kan helt enkelt få för mycket av det goda, vilket leder till obalans i kroppen. Citerar: så fram med ordboken ni som inte behärskar språket;)
"Elimistön tasapaino voi järkkyä liiallisista antioksidanteista, kun niiden niin sanotun pahan vastapari, pro-oksidanttien määrä kehossa vähenee. Tämä tasapainon menetys aiheuttaisi vanhenevissa ihmisissä hengitysvaikeuksia, joka puolestaan vähentään mahdollisuuksia terveellisen liikuntaan..."
Lähde: Daily Mail, UK, http://www.dailymail.co.uk/news/,28.1.201

Lagom är alltså bäst! Och lagom är enligt Daily Mail t.ex. en liten skål blåbär, jougurt några portioner, en liten portion broccoli ...Superfood är egentligen ingenting "nytt" alls, bara ett trick att få folk att köpa produkter. Lägg ordet super framför något och det säljer bättre. Men har vi inte alltid vetat att våra bär i vår skog är hälsosamma? Och behöver vi verkligen Chiafrön, Grönt te eller Goji från andra sidan jordklotet? Odla lite mynta eller laga te av vinbärsblad här hemma istället och ut och plocka blåbär... men erkänner visst har jag också vissa långväga i skåpen och vissa produkter som kaffe och sånt kan man ju inte överge...