Visar inlägg med etikett Tankar om yrket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tankar om yrket. Visa alla inlägg

6 oktober 2018

Oktoberuppdatering, barn&mat och en hummuspesto




Uppdaterar bloggen nu då vi bytt månad. Ja nu är det månadsuppdateringar som gäller här. Vad har hänt sen senast?

Funderade smått i våras om jag igen borde börja dra Sapere-/ mellanmålsklubbar för skolbarn nån dag i veckan så som jag ännu gjorde för nåt år sedan. Det var främst för barn i 10 års åldern. Gillade det, men kräver tid och energi... kanske mer än jag riktigt orkar med, så har tänkt om.

Istället har det blivit ännu mer måltidspedagogik på ordinariejobbet. Sexåringarna får turvis bli mellanmålskockar, under handledning och både de och jag har så kul! En eftermiddag i veckan har jag möjligt att koncentrera mig på det då vi har soppa som lunch och mindre jobb/disk. Resten av veckan hjälper de till med dukning och får presentera dagens mat. Känns bra att måltidspedagogiken blivit mer strukturerad och de unga väntar såå ivrigt på sina veckor.

Hej alla ni som jobbar med barn, låt barnen "jobba"!!

Sen har vi gjort diverse annat matrelaterat. Potatisen togs upp, skördefesten var lyckad, månadens grönsak har kört igång, Äppelprojekt har vi haft och allt möjligt annat.

Kan man ha ett bättre jobb? Det frågar jag mig själv ibland men visst finns det dagar då man tänker i andra banor också. De dagar som kroppen skriker efter vila. Kockjobb kan vara fysiskt tungt ibland. Man står och går, lyfter och har sig dagarna i ända. Mitt nuvarande kök är helt ok men kunde vara bättre sett ur ergonomisk synvinkel. Men ska inte klaga... (med stödstrumpor och bekväma skor kommer man ändå rätt långt;)

Men barnen! Och måltidspedagogiken! Och se matglädjen och mätta nöjda barn, sånt ger en sån fin känsla. Tänker ibland hur annorlunda det vore om jag istället jobbade i ett kök utan den omedelbara kontakten till matgästerna. Skulle säkert sköta mitt jobb men ...  svårt skulle det vara att så här konkret syssla med matglädje. För det är det det handlar om. En bra måltidspedsgogik, ett tätt sammarbete mellan kök och pedagoger OCH barnen involverade - det ger matglädje. Så är det.

Jobbar du med barn? Hur tänker du kring barn, mat och måltidsstunder? Hittar ni matro eller är det oftare stökigt och en  kamp mellan många viljor. Får ni god  mat? Ger ni respons till köket? Har ni ett fungerande sammarbete? Om inte gör en förändring!. Sammarbete och en strävan mot samms mål: ätande barn och matglädje är värt att satsa på.



Med önskan om en fin oktober,  ha det bra! återkommer i november.



Ps. Bra höstmat: lägg rotsaker på en plåt ( t.exrova, palsternacka, potatis, motötter, kålrabbi, rödbeta, rotselleri, kålrot.... vad du råkar ha till hands. och medan de sköter sig i ugnen mixa ihop en god "hummuspesto". En kombination av hummus och pesto. Grönkålspesto kanske (förväll grönkålen innan). Kikärter, förkokta,  istället för frön eller nötter.
Olja, citron, vitlök, salt, peppar... lite riven ost. Servera till rotsakerna. Blir det hummuspesto kvar så spar det till pålägg.
(Inget hindrar att ni ännu serverar en bit fisk, chorizokorv eller t.ex halloumi till... men mättar även bra med "bara' hummuspesto till rotsakerna.)





18 maj 2018

Måltidspedagogik är "win-win" -sysslar ni med måltidspedagogik?


Med hjälp av måltidspedagogik får man barnen 
att gilla annat än bara "blommig falukorv"!

Började en morgon på jobbet utomhus innan jag bytte om till innejobb och kökskläder. Vi träffades ute i trädgården, pedagog, barn och jag för nu hade vi planerat tid för trädgårdssysslor. Närmare bestämt potatis och lökplantering. Ja lite örter och sommarblommor också.


Att odla med barn är ett sätt att syssla med "måltidspedagogik".  Barnen får en uppfattning om matens förlopp från jord till bord. I höst när vi skördar drar vi oss till minnes hur vi planterade. Av en potatis blir det många! Resultatet med "matmedvetna barn" ger så mycket tillbaka, det är en bra väg till sunda matvanor och nyfikenhet på mat. Ett matnyfiket barn vågar smaka och som kock vill man naturligtvis att maten man med möda kockar faktiskt äts. De vinner, jag vinner...win-win. 


Men måltidspedagog då - hur blir man det? Själv har har jag bara läst på av purt intresse på egen hand. Gått på olika kortkurser och seminarier och funderat ut hur det i praktiken ska fungera bäst just hos oss. ... det är kock jag är och ser förstås gärna att sammarbetet mellan pedagogerna och köket fungerar smidigt. Både kökspersonal och pedagoger borde under utbildningarna läsa vissa block gemensamt enligt mig. Dels för att kök och daghem ska fungera bra ihop, alla ska ha samma målinriktning och vilja att tillsammans skapa bra rutiner och stämning kring måltiden och  hela måltidsmiljön. Smakskola är dessutom roligt! Det är så mycket inom småbarnspedagogiken som bygger på de dagliga rutinerna, rutiner där maten har en väsentlig roll. Regelbundenheten, de återkommande måltidsrutinerna. Frukost, lunch, mellanmål...frukost, lunch, mellanmål...fem dagar i veckan. Tillsammans kan vi skapa nåt bra kring det!

Vet ändå att långt ifrån alla daghemskockar*/kökspersonal har tid eller ens möjlighet att engagera sig med barn, mat och måltid på det vis som jag gör. Men har haft möjlighet att påverka och har kunnat komma med förslag och ideer då det gäller  just mat och måltid, och är så glad för det! Tycker att jobbet också får mervärde om jag kan få bidra med måltidssysslor för barnen. I praktiken blir det ändå bara nån liten stund nu och då det hittas tid men lite måltidspedagogik är bättre än ingen alls.
Måltidspedagogik behöver inte heller ligga  på kökets lott, alla på daghemmet kan jobba  med "matprat" och   involvera smakskola , baka och odla med barnen och annat. Alla barn behöver inte heller samtidigt syssla med samma sak. Låt barnen turvist delta i måltidssysslor.

(* skriver daghemskock, i Sverige kallar ni er förskolekockar, men här i "österlandet" är det daghem som gäller

Har du gått kurser, utbildat dig just inom området barn, mat och måltid? Berätta gärna i kommentarsfältet nedan vilka vägar du i såfall gått. Har ni möjlighet med att samarbeta med köket? Har ni inspirerad kökspersonal? Vad kan man göra åt saken om så inte är fallet? Finns det lösningar hur ni kunde få bra måltidspedagogik inbäddat i den dagliga verksamheten?  Eller, du som läser, kanske du jobbar i kök? Tycker ni det borde finnas en huvudansvarig för just måltidssysslor eller är det något alla ställer upp med? Kan barnens föräldrar tänka sig att engagera sig i t.ex trädgårdssysslor och med "talkoanda" starta upp en fungerande odling med t.ex odlingslådor för örter och sallad. Kräver förstås lite extra jobb om daghemmet är stängt under semestertid. Men kanske frivilliga kan sköta bevattning turvist? 

Överlag kan du påverka i ditt jobb? Sjäv tycker jag det är en förutsättning om man ska trivas i jobbet vad man än sysslar med. 
  
Brrrm, brrrrm... 

Lista på veckans måltidssysslor
- hemliga påsen, vi undersökte mango ( som senare i veckan fanns i både, sallad, fruktsallad och joghurt)
-fruktsallad, förskoleuppgift, ett barn var med och lagade
-odlingarna påbörjades. Potatis och annat petades ner i jorden. 
-Traktorboken, studerades ivrigt av de yngsta

Ps. På finlandssvenska Marthaförbundets webbsidor hittas mycket bra material, tips och ideér under projektet "Tack för maten", titta in där!! Även Folkhälsan jobbar mycket kring barn, mat och måltid under projektet Gimme5. 



Trevligt veckoslut! Råkar själv ha en ledig dag
...men här sitter jag och skriver om ...😏 jobb!


20 april 2018

No comments... och en god varm smörgås


©MW-17 - en närgången trut i Tallinn


Jag har (försökt) sluta yttra mig om skolmat. Skolmat kan i bästa fall vara bra. I sämsta fall mindre bra... Metoderna hur man gör skolmat idag är varierande. I vår stad gick man in för ett jättekök som ska laga mat till 9000, kapaciteten i nybygget finns att laga mat för 19000. Eleverna i skolorna har fått komma med respons sen de började äta den "nya maten". En åsikt som jag läste i tidningen fäste jag mig vid. "Visst går den att äta, visst blir man mätt av den men det är ingen mat man blir glad av".

Hade jag fått bestämma hade varenda endaste skola och daghem haft sina egna kök. 

Än finns det kommuner i Finland där centralkökstankarna inte slagit igenom och jätteköken inte byggts. Hoppas de vågar gå mot strömmen!

Och ja... nej... inga kommentarer var det...så slutar med skolkökstankarna här.

Fortsätter att kocka i liten skala i mitt lilla kök för mitt lilla gäng, på mitt lilla vis, och får nästan dagligen höra om matglada barn. Så otroligt synd bara att vi inte är fler som jobbar så här, nära matgästerna.

I dag har jag en ledig dag. Först ett tips här i bloggen vad man kan göra med halvgammalt bröd och grönsaker sedan ska jag ut och vända trädgårdsland, snart kan odlingssäsongen börja. Håll stövlarna leriga!


Goda varma smörgåsar

Du behöver, halvgammalt bröd
en god matolja
några skivor ost
sparris
broccoli
paprika
timjan
basilika

Fräs sparrisarna och broccolin i smör och krydda med lite flingsalt och timjan. Rosta brödet i brödrosten (om de inte är alltför torra). Bred sen ut dem på en plåt och droppa lite olja över. Lägg på ugnen på grilläget Lägg en ostskiva på varje smörgås. På osten läggs sedan de förstekta grönsakerna (paprikan, här var en "gårdagsrest" så den hade redan rostats i ugnen). Grönsakerna behöver inte vara just dessa utan ta vad som finns till hands, eller kanske nån "matrest", från veckan som gick, finns kvar i kylskåpet. De kan bli goda varma matiga smörgåsar av kylskåpsfynd!

ca.6- 8 minuter i ugnen, och de allra godaste smörrebröden är klara.



"Fredagsmys" med kylskåpsrester kanske?
 - en smörgås att bli glad  av!




Trevligt veckoslut!


17 mars 2018

Jobbtankar, Gastro 2018 och årets kock och servitör


Så länge de dagar då man glatt går till jobbet och känner passion för det man gör är betydligt fler än de dagar då man känner sig oinspirerad och yrkestrött, så länge ska man stanna kvar. Blir däremot de oinspirerade tröttsamma dagarna, dagar utan motivation, i majoritet då är det bäst att söka sig till något annat. Så tycker jag.

Jag jobbar i en låglönebransch utan "glamour" men jag gillar verkligen mitt jobb. Tillsvidare känner jag motivation. Ibland känns det ändå inte bra att vara i denna bransch t.ex när man läser detta  i tidningen:



Blir beklämd och frustrerad. Lågavlönade ska alltså gå ner i lön. Det här gäller denna gång kostservicepersonalen vid de skolkök som nu börjat ta mat från nya stora centralköket. Deras arbetsuppgifter har blivit lättare anser nån skrivbordskonsult och då ska också lönerna ner. Det känns som ett hån mot hela yrkeskåren. Får det gå till så? Vad säger facket? Ändå är det ett slitsamt och fysiskt tungt arbete de här människorna uträttar och lönerna har inte varit något att hurra för tidigare. Om de går ner i arbetstid förstår jag att lönen går ner men så är inte fallet nu.

Kostsservicearbetaren  där i skolköket vad kan hon göra för att kompensera sin reducerade lön? Ge upp? Byta bransch? Bita ihop och gå på tills hon stupar? (Skriver hon, inte "hen", för i det stora hela är just dessa skolköksarbetare just kvinnor i Finland)

Detta om detta. Det finns kockar och det finns kockar... och endel är mer tävlingsinriktade än andra:

Glad att se åtminstone en kvinna bland alla män i de här sammanhangen....

Var på Gastromässan i torsdags. Satt och kollade på semifinalen till Årets kock. På Gastro vimlade det av yrkesstolta kockar, servitörer och branschfolk som professionellt och med stolthet i blick trivdes som fiskar i vatten. Årets kock och årets servitör och sållades fram bland unga energiska människor som valt yrke. Ett yrke som garanterat ger jobb men man får slita hårt. Ett yrke som tillför en så mycket om man lär sig hantera stress och om man är plikttrogen, serviceminded och njuter av att fokusera på sitt, mitt i en omgivning som ofta kan upplevas som kaotisk. Vill du ha en acceptabel lön för mödan är det kvällsjobb och obekväma tider som gäller, långa dagar eller kanske ett jobb på sidan om. T.om "stjärnkockarna",  kändisarna, i branschen gör en massa på sidan om, ingen lever lyxliv med "bara en simpel kocklön".



Årets kock ja det blev  Kalle Tanner, (från Villa Störsvik i Sjundeå). Syns på bilden ovan längst till höger.  Årets servitör heter Noora Sipilä. Henne hittar man till vardags på restaurang Ora i Helsingfors. Hoppas de blir lyckliga  med sina yrkesval och att motivationen finns kvar ännu om många många år! Hoppas också att lönerna och villkoren blir bättre för alla som väljer kök och restauranger som arbetsplats och att man kan känna yrkesstolthet i framtidens kök. Det är trots allt bra yrken och en alldeles speciell atmosfär  ❤

Stort grattis till Kalle & Noora!

(Nästa Gastromässa i Helsingfors är år 2020.)








25 januari 2018

Matbluff, dofter och sinnen


I Sverige har årets (2017) matbluff röstats fram. Kronhjortskav från Nya Zeeland trots att förpackningen för tankarna till Lappland och kött från norden. Ja den "bluffen" genomskådade "moasmirakel" redan för flera år sedan😏. Förpackningen innehåller kött av bra kvalitet men förpackningen misslyckad och vilseledande då konsumenten tror sig köpa en relativt kortrest råvara men som visar sig komma från andra sidan jordklotet.

På jobbet underbara dofter. Vi åt varmrökt lax till potatismos och spenatsås, sen kokade jag ihop en chilisås till morgondagens grönsaksbiffar. Kokade också rödbetor som passerades och ska hamna i biffsmeten i morgon tillsammans med kikärter, palsternacka, lök, ströbröd eller havreflingor, ägg, och kryddor Dofterna av den rökta fisken, lite stickande vinägerdoften i chilisåsen, rödbetor som kokar och ännu brödet till mellanmålet i ugnen (havrebatonger) var bara såå goda. Man går omkring och myser när det doftar så gott. Kök ska dofta.

Väl hemma efter vandring i snöstorm väntade en kopp kaffe. Kaffedoft! Kanske bästa stunden på dagen då man jobbat och stått i så det känns i hela kroppen och sen bara kan slappna av en stund. Så tacksam att näsa o svalg fungerar igen som de ska efter jobbiga hösten. Flytten gjorde gott. Helt tydligt kom vi nu till ett friskare hus. En kock behöver sina sinnen.



5 november 2017

Dinosaurierna dog också ut...



"recyclebild", har funnits med i bloggen tidigare...
Har nångång skojat om att jag känner mig utrotningshotad. Kock på litet daghem. Vilket daghem har råd med en alldeles egen kock? Idag då barngrupper ska vara stora och daghemsmat ska lagas så billigt som möjligt av så få som möjligt. 

Hos oss har det ändå gått bra att ha en egen kock p.g.a att två daghem har funnits i samma hus och "delat på kocken". Som privata aktörer har man också kunnat påverka i arbetet med matlistor och sånt. Det blir billigare att baka eget bröd, att föredra bönor, linser och fisk fram om dyrt kött. Matspillet blir litet, knappt nåt alls, då man känner "sitt hus", känner "sina barns" aptit och kan förutspå mängder. Det finns många sätt att kocka ekonomiskt om man får jobba som jag fått göra.

Men nu då? Daghemmen går skilda vägar, flyttar isär. Eftersom jag har lite svårt med att klona mig och bli två fick jag först skrämselhicka...

Småkökskockens saga all...? Dinosaurierna dog också ut, kanske småkökskocken här, det vill säga undertecknad, går samma väg? Nå, nu för stunden ser det ändå rätt bra ut. Följer med den ena gruppen till ett mindre hus. Jag har kvar mitt jobb, åtminstone tillsvidare...

Från att i många år jobbat i litet trångt kök hann det bli ett drygt ett år i stort bekvämt och praktiskt. Nu blir det smått igen. Adjöss med fisken! Tillstånd för enbart vegetarisk mat då det nya stället inte har ett riktigt yrkeskök och har sina brister. Specialarrangemang fram till sommaren. Nådetid. Men sen då? Dags att slänga in handuken? Byta arbetsplats? Byta bansch? Eller hinner vi hitta det Friska Fina Huset med det Stora Godkända Köket innan tiden rinner ut? Fortsättning följer i denna lite för spännande följetong...

Från det ena till det andra, skrev tidigare om den goda rosmarinröran vi åt på brödet i Tammerfors. Försökte dra mig till minnes hur den smakade och testade att laga här hemma. Blev minst lika gott!

Här är min version/ mitt recept på ett ungefär:

Rosmarinsmetana

1 burk (2 dl) smetana
1 kruka (mycket) rosmarin, rensa bort de grövsta kvistarna
en liten skvätt (nån msk) olja (valnötsolja hade jag)
1-2 nypa salt 
1-2 nypa svartpeppar
citron ganska mycket (några msk minst)

Kör ingredienserna i mixer till en slät, grön röra. Smaka er fram tills smakerna blir precis som ni vill. Förvara i kylskåp. Använd istället för smör/ pålägg på skärgårdslimpa. (Lite färsk spenat hade man också kunnat ha med för än ännu intensivare grön färg).


Nu en kopp kaffe, starkt, och smörgås med rosmarinpålägg och skivad tomat!


(Uppdatering: en vecka har gått och "nya köket" bättre än väntat! Det går att laga mat där och nu fick vi även tillstånd till fisk så allt är frid och fröjd för stunden. Skönt!)


8 september 2017

Matglädje, yrkesstolthet och ett världsrekord





Det finns två ord som betyder mycket för mig i yrkeslivet. Två ord som gör att jag orkar i ett fysiskt rätt så tungt jobb. Det första: Matglädje. Vet inget bättre än att barn kommer och pratar mat med mig, eller se dem njuta av något de smakar på. Idag var det en liten som ville ha ett recept en annan dag en stolt 6-åring som hämtade in en skål full med bär de plockat i skogen. Lingon och blåbär. De passade bra till gröten som vi åt, (...återkommer till gröten)  

Det andra viktiga ordet: yrkesstolthet. Att lyckas "trolla fram" mat varje dag, att komma ihåg att beställa än det ena än det andra för att få vardagen att fungera, att planera in teman, ja t.ex deltagandet i  "Världsrekord i ekogröt" som vi var med i. Ja vi har tagit världsrekord i veckan! sammanlagt 390230 personer på daghem, skolor, arbetsplatser och andra ställen åt ekologisk gröt i Finland under onsdagen. På mitt jobb åts ekologisk korngrynsgröt med olika bär. Ett ganska skojigt sätt att sätta fokus på ekologiska råvaror. Barnen fick t.om diplom. Ett föräldramöte med lite matinfo ingick också i vardagsveckan. Jag har jobbat som sjutton under den gångna veckan. Jobbat och sprungit än hit än dit. Städat och donat, funderat och planerat, skalat och hackat, kokat och stekt. Känns i benen, känns i kroppen. Trött men det känns bra!

Nu är det ändå äntligen fredag....och ledig fram till måndagmorgon. Loggar ut, varvar ner...

Ha ett riktigt fint veckoslut!

Ps. Vill ni se mer från "Världsrekorddagen" finns det massvis med bilder/filmer på t.ex instagram, facebook och you tube m.m. Sökord  luomupuuronME.




6 juni 2017

Dags att byta jobb?


Jag hade precis börjat tvätta golv (på jobbet), rullat fram vattenslangen och stod och spolade vatten då jag hörde en liten röst:

-"Men VAD GÖR du Monica?"

 Det var en mycket förvånad treåring som tittade in i dörröppningen till köket.

- "Jag leker brandman Sam", kläckte jag ur mig. Vet att just detta barn brukar älska att leka brandman Sam.

Såg på gossen hur det glittrade till i hans ögon, han begrundade vad jag sa och det såg ut som om han blev djupt imponerad. Sen började han babbla på om slangar och vatten och brandmän och sånt.

Nästa dag när vi möts...

-"Det var SÅ COOLT igår när du lekte brandman Sam!" säger han andäktigt och tittar mig djupt i
ögonen.

Visst måste man få leka ibland även på atbetstid? Golvet blev  i allafall rent trots att inga större brandhärdar upptäcktes.

(Men nu är det bara det att... jag nu starkt går och överväger om jag faktiskt borde byta jobb. Från att vara en lite sliten kock till nåt "coolare"...)



11 mars 2017

Fastfood, café- och restaurangmässan 2017/ del 1


Matmänniskor och mat. Mycket mat och mycket människor. Smakbitar och en massa smakkombinationer. Intressanta teman och paneldebatter Så såg min torsdagsförmiddag ut. Jobbrelaterat men ändå mer nöje än jobb. Besökte nämligen fastfood, café- och restaurangmässan i Helsingfors.

När man jobbar ensam i ett kök till vardags är såna här tillställningar välkomna. Att ta sig ut och träffa folk, likasinnade som jobbar med mat. Försöker komma iväg nångång i året på nån mässa, på nåt seminarium eller nån kurs. För att få inspiration, för att hålla mig "up to date", hitta nya produkter och bli påmind om det som så vackert kallas yrkesstolthet. Jag ser det som viktigt att man med jämna mellanrum kommer bort från sitt eget kök, reflekterar över vad man gör, vad man kan, vad man är duktig på och varför man valt branchen och också det att trots man jobbar ensam finns det ändå en massa människor som delar passionen för maten, för yrket. Som en enda stor "familj". En slitsam branch med så mycket jobb men ändå så inspirerande.

Lyssnade på två föreläsare och en paneldebatt medan jag mellan varven snurrade runt bland utställare och representanter från olika företag och smakade mig igenom en massa smått och gott. De jag lyssnade på var 1. Samuli Korhonen (Trust Creative Society Oy) som tog oss in på en matresa i framtiden. (Mer om det i ett senare blogginslag) 2. Jyrki Sukula (köksmästare) om tankar kring ledarskap och hur man överhuvudtaget får tag i arbetskraft (i en tid då restaurangerna skriker efter kockar - jobb finns!). Slutligen lyssnade jag ännu på paneldebatten om ekologiskt med chefredaktören Maaret Launis från tidningen Aromi, Köksmästaren Ulla Liukkonen, Satu Silvo restauranginnehavare, den vegetariska restaurangen Silvoplee, Helsingfors och  Benjamin Frostell (vinnare i  tävlingen Årets ekokock och köksmästare på Gastrobar Emo, Helsingfors).

Jyrki Sukula om ledarskap


Paneldebatt om ekologiskt


Det godaste jag smakade på under dagen var kanske en minihamburgare där själva biffen endast bestod av kalvkött, salt och peppar. En härligt god mix med pistageglass och en citronglass råkade mina smaklökar också få stifta bekantskap med. För att inte tala om alla goda kaffeskvättar jag drack under dagen allt från "vanliga" kaffesorter till mer speciella.

I övrigt la man märke till att köttsurrogat som havreprodukter, bönor och andra vegetatiska alternativ blivit mycket mer i fokus än under tidigare år . En trend eller boom som nu definitivt tycks ha kommit för att stanna. Likaså är "gamla sädeslag" starkt framme. Spelt och emmer är t.ex väldigt fina produkter. Fick en påse emmer talkkuna (skrädmjöl) från Malmgård som jag snart ska testa.

Malmgårdsprodukter på mässan


Under mässan som pågick i dagarna två hann man också kröna årets pizzakock. Vinnare blev Davide Sindoni från restaurang Sergio´s i Åbo.

Fortsättning följer... 

28 januari 2017

Om hamstar, kvinnor och ett vintermattips




- Börjar med tipset. Istället för tacos en "fredagsmyskväll" blev det rotsaker i ugen. Palsternacka, morot, selleri och potatis. Svamp hittades ännu i frysen så medan rotsakerna gottade sig i ugnen med olja, vitlök och rosmarin kokades en krämig svampsås till. Lite sallad på tallrikarna och uppläggning av maten. Så otroligt gott! Batongbitar och ett glas rött, så mycket mer behövs inte för ett fredagsmys med "nordisk prägel".

- Hamstrarna då, nämde visst hamstrar i bloggrubriken....
Läser i nyhetsflödet att man i Frankrike har undersökt hur hamstrar reagerar om de får för ensidig föda. En diet på majs leder till B3 (niacin) brist. Hamsterhonorna började visa kannibalistiska drag och gav sig på sina avkommor. Sen kan man ju fundera på hur allt för ensidig kost påverkar oss människor. Får vi tillräckligt med B3 om vi utesluter ett och annat från vår kost? och kanske vi inte borde äta så mycket majs... (så därav rotsaker framför tacomajsskalen, 😉 se ovan.)

"Monoculture in agriculture is really bad for biodiversity"... 
"Now we need concrete action." Gerard Baumgart

- Läser också om kvinnor som kockar. Efter att ha följt med den mansdominerade Bocuse d`Or tävlingen i veckan känns detta blogginslag välkommet. Men på något vis lite sorgligt att det blivit som det blivit. Att kvinnor måste "klumpa ihop sig" för att få synlighet. Men kanske det blir bättre tids nog...
Ps. Gå dit och ät om ni befinner er i Stockholm! 


13 augusti 2016

Nya köket tar form


Mot en ny adress...


Jag har ett nytt jobbkök! I junimånad lades mycket tid och energi ner på att packa ner ett helt dagis, en massa köksprylar och alltmöjligt annat i flyttkartonger. Sen tog vi semester för att nu i augusti packa upp alltsammans på ny adress. Vi har slitit som djur den senaste tiden för att få sakerna på sina rätta platser. Vi har shoppat grejer vi behöver, köpt begagnat, återanvänt och äntligen börjar det kännas som om vi är inne på slutrakan. Fem före färdigt. På många sätt bättre än vår gamla arbetsplats för hur charmigt det förra huset och mitt gamla kök var har jag nu äntligen ett kök som fungerar till fullo. Ett kök som är lätt att hålla rent, med golv som lutar åt rätt håll d.v.s mot golvbrunnarna! Många golvbrunnar dessutom. Det kan låta som en bagatell men i ett yrkeskök är golvbrunnar rätt så viktiga och golv som lutar åt fel håll bara irriterande. Som kock uppskattar man också arbetsytor, Det ska finnas rum att breda ut sig vid behov. Inget jag varit bortskämd med precis. Och ordentligt med förvaringsutrymmen bör det finnas. Stora förråd och mycket skåp. Bra fungerande maskinpark. Det har jag nu! Hej, det här känns lyxigt!



(Kommentar i efterhand: skenet bedrog. Det var tyvärr inte alls ett bra kök... alla fel och brister syns inte på ytan... som t.ex inomhusluftproblem🙁...  så mot ny adress blev det igen.)

1 oktober 2015

Vegetariskt med ekologiska råvaror - en inspirationskurs



Nyligen var jag på en kurs som ordnades av EkoCentria på Laurea i Alberga. Temat var vegetariskt och ekologiskt i yrkeskök.  Förutom att det är väldigt roligt att träffa andra som jobbar med mat och få kocka tillsammans tycker jag sådana här utbildningsdagar även är bra för ens egen yrkesidentitet. Det är viktigt att mötas och kunna utbyta tankar, speciellt om man som jag jobbar i en ganska "liten värld", ensam i köket. När kockar möter kockar finns ett slags samförstånd, vi vill alla laga god mat och vill bli ännu bättre. Deltagarna var både från små enheter, storkök och restauranger. Som dragare för själva matlagningen var Mika Heiskanen (Finlandiahusets köksmästare) och det var hans recept vi testade och sedan fick provsmaka. Innan vi styrde stegen till köket höll Annika Witting (Urtekram) en föreläsning om ekologiskt och ekoprodukter.

Ekologiska produkter ökar hela tiden i vårt land, även inom offentlig måltid. Numera är det dessutom ganska lätt att hitta ekologiska produkter även i storköksförpackning. Vegetariska rätter är också starkt på kommande och enligt de senaste rekommendationerna är det det vegetariska (samt fisk) som ska lyftas fram ännu mer. Små barn rekommenderas att äta kött bara några gånger i veckan. Att få barn att ta till sig vegetarisk mat kan ibland kännas utmanande. Den måste vara god! Jag har alltid tyckt att man inte ska göra så stort nummer av att maten är vegetarisk när man lagar vegemat till barn. Istället för att poängtera att nu äter vi vegetariskt, säg istället idag äter vi en god blomkålsgratäng, eller en spenatlasagne...eller vad det är man tänker bjuda på. "Odramatisera" det hela och säg istället mer exakt vad det är. Då kan barnet om det sen inte gillar blomkål precisera sig. "Jag gillar inte blomkål" istället för att det blir: "Jag gillar inte vegetariskt". Vegetarisk mat kan vara så otroligt mångsidig och ha så många konsistenser, dofter och smaker så det är synd om ett enda ord krånglar till det för barnet.

 "Kofta" tyckte Mika att är en utmärkt rätt och han har också varit med om att ta fram en industriellt framställd vegetarisk variant som lämpar sig för de riktigt stora köken. I mitt lilla kök ska jag också pröva koftan men det får då bli handgjord, ja jag har inte så stort kök, så det går utmärkt. Falafelbiffar och rödbetsbiffar, biffar med bönkross och dyl brukar ha bra åtgång hos oss så tror också koftan kommer gå hem. Vi ska blicka lite åt det orientiska hållet nu ett tag tror jag. Spännande kryddkombinationer som ger fina smaker. Läser en bok om libanesisk mat som bäst. Nordiska råvaror men med orientkryddor kanske. Inhemsk hamppa är föresten något som är på kommande fick jag veta. Hamppa i bröddegen då kanske... ja, vi fick många goda ideér!

Kålrot i miniplättarna

Goda matiga sallader

Rätterna klara för avsmakning.

Olika peston (en med grönkål som bas, en annan med broccoli) kålsallad, rödbeta, aubergine m.m
Soppor mad samma bas men olika kryddning lagades också.
Tofu med olika smak fanns även på bordet (själv är jag lite "anti-tofu", tycker vi inte ska äta så mkt soja...)

(Kan läggga in nåt av recepten senare.)

Mika Heiskanen (Finlandiahuset) och Anu Arolaakso (EkoCentria)


Är du som läser detta kock? Är du kanske rentav en lite utråkad kock som monotont gör samma gamla rätter om och om igen? Har du tappat gnistan? Gå på kurs! Lär dig nåt nytt! Må det sen vara en vegekurs, en kurs med vildörtstema eller en kurs i kötthantering. Japansk mat eller brödbak ... något som intresserar, något som inspirerar. Du ska se att jobbet sedan känns lite roligare igen! Och matgästerna uppskattar det!

Jobbar du i ett yrkeskök i Finland? Använder du dig gärna av ekologiska produkter? Ja då ska du se till att köket går med i "Steg för steg mot ekologiskt" (Portaat luomuun). För en överkomlig årsavgift får man vägledning och information kring ekologiskt i Finland och dessutom ordnar de bra föreläsningar och kurser som denna.




18 september 2015

Uppfinnar Jocke, Nordic Food Lab, Jacques Puisais och vildmat



Lingon, havtorn och honung i kastrullen
 - en sötsur kombination pågång.

Det har varit havtornsexperiment i mitt hemmakök i höst. Har testat och kombinerat havtorn med andra råvaror. Gillar att fundera över kombinationer, att testa och smaka mig fram. Borde kanske jobba som "Uppfinnar Jocke" i nåt matlabb på heltid? Skulle trivas väldigt bra med ett sånt jobb tror jag. Nu blir det bara på hemmaplan och jag funderar över hur vi överhuvudtaget skall få åtgång på alla burkar med marmelader, saltbär, sirapskombinationer, parfaiter och torkade havtornsbär. En sak är säker, i vinter äter vi c-vitaminer med havtornssmak i denna familj. Nu när havtornsbuskarna är skördade är det istället  lingon, nypon, björnbär och såsmåningom rosenkvitten som står i tur.

I Nordic Food Lab (som finns i Köpenhamn) har bl.a Edith Salminen (från Finland) hållit till och laborerat med råvaror. Vilket intressant jobb! En länk om vad de sysslar med hittas här: Nordic Food Lab. Och nu när jag är inne på det här med jobb... här en annan som vikt sitt liv för något intressant. Jacques Puisais som vid sidan av sitt jobb med viner arbetat en hel del med mat och barn och sensorik. Han har många tänkvärda åsikter om det här med smaker och sinnesupplevelser och hur man kan få barn att redan som små upptäcka nyanser.

"Vildörtsamlare" vore inte heller ett så dumt jobb. Samla vilda växter till vidare förädling och till restauranger. Tänk så mycket man skulle kunna vara ute i naturen! Läste i Helsingin Sanomat nyligen om engelsmannen Miles Irving som insett möjligheten av att göra business av våra vildörter. Vildörter är också i fokus i helsingforsaren Ossi  Palonevas pop-up restaurang Villd i Vasa. Där det lagas mat enbart på råvaror från naturen.

Men... jag fortsätter knega på det jobb jag har. Egentligen helt lyckat val det med då jag ändå har friheten att ibland experimentera, ibland kan syssla med barn&sensorik och visst kan jag samla örter om jag så önskar och hemma vid spisen fortsätter kombinationsexperimenten. Att jobba med mat är att jobba med sinnen!

Tips! Det finns ännu fina nässlor! Speciellt på ställen där man tidigare skördat kommer det nu upp nya små skott. Plocka, förväll lätt eller torka, frys eventuellt in och laga de allra godaste nässelrätterna sedan i vintermörkret.



Lingon-havtornshonungssylten klar, salta havtornsbär på gång och likaså lite havtornssnaps...








Tips! Pröva laga en riktigt god chokladkaka eller alternativt en kaka med en god kinuskiglasyr. Dekorera med något enstaka saltbär "havtornskapris". Smakexplosion på tungan då det nästan översöta möter det  lilla supersura salta bäret.




 Trevligt veckoslut!


Ps. under etiketten "Havtorn" här i bloggen hittas fler havtornsideér.




18 april 2015

Kalakukko på burk, skolmat och stjärnkrogar


Hittade en burk med "modern kalakukko" i affären, med lax och bacon. Köpte. Tänkte testa om den kan vara bra att ha som utflyktsmat ifall vi drar iväg och ser på "arktikan". De börjar anlända nu fågelsträcken. Jovisst, kan man äta mat på burk någongång ...tycker åtminstone jag.

Håkan, skolkocken, funderar på skolmat i sin blogg. Om villkoren i dagens skolkök och vad som förväntas av en då man jobbar under tidspress. Hittas här. En bra text! Lika aktuellt här på andra sidan Bottenviken. Här på orten har lokalservice igen dragit ner på personal. Nu är det fjorton årsverken mindre på kost- och städsidan sedan året innan. Man undrar hur länge kan de fortsätta dra ner på dem som jobbar i köken? Effektivitet och inbesparningar som inte leder till annat än utbrändhet och förlorad yrkesstolthet. Proportionerna kockar/ antal gäster är så snedvridet i dagens storkök. Med en alldeles för liten personalstyrka är det inte konstigt att det blivit allt mer hel- o halvfabrikat.

. Under påsken såg jag dokumentären "Hunger" på tv om den svenska stjärnkrogen Frantzén/Lindeberg, numera Frantzén (Filmen hittas ännu på stv play) Kockarna där uppgick till 11-12 då matgästernas antal var sammanlagt 17 (jämför då antal kockar i skolkök/ matgäster..., men nej man kan inte alls jämföra...)  I en annan film jag sett tidigare från stjärnkrogen Noma verkade det också vara väldigt trångt på kökssidan. Där satt en massa kockar runt ett bord och petade blad från timjankvistar. Ett och ett... Hur känns det månne att jobba bland så många kockar på en stjärnkrog? Finns det verkligen arbetsuppgifter till alla, de ha  ju ändå inte såå många kunder per kväll. Och blir där inte lite väl trångt kring timjanbordet och vid spisarna? Får man komma fram med sina egna ideér eller är det "stjärnan" själv som styr o ställer? Får man ens vettigt betalt för sitt jobb eller gör man ett "slavjobb" för en fin merit på pappret?

Går du och överväger att bli kock vare sig skolkock eller stjärnkock eller "helt vanlig resturangkock" fundera då om... skulle jag ha lust att säga. Det ÄR ett slitgöra och egentligen ett riktigt oglamoröst jobb trots man kan få en annan uppfattning via tvprogram och tjusiga reportage.

Men konstigt nog känns det ändå ofta som att mitt yrkesval blev helt rätt, kanske för att jag är en arbetsmyra... och livet ska kanske inte vara en dans på rosor?

.Här hittas recept på kalakukko om ni själva vill  laga.



29 januari 2015

Bocuse d`Or 2015 och yrkesstolthet


Plötsligt var den nordiska maten på allas läppar...

Den stora tävlingen för "Matglada Herrar i Hög Hatt" har igen gått av stapeln i Lyon. Tyvärr ingen kvinna med på slutrakan denna gång i den prestigefyllda tävlingen grundad av stjärnkocken Paul Bocuse. Tävlingen hålls varannat år och är som ett VM för kockar. Numera kan man via webben följa kockarna och domarna "in action" och också själva prisceremonin. Att på sätt eller annat följa med tävlingen är något som varje blivande kock och yrkesarbetande kock borde göra för hela tävlingen är samtidigt en lysande lektion i yrkesskicklighet och yrkesstolthet. Att ha som mål att bli världsbäst på sitt område är att lägga ribban högt, men kanske det är höga mål vi alla borde ha? Åtminstone försöka göra sitt bästa så man kan känna sig yrkesstolt. 

Hur det gick?

Det skandinaviska köket kan glädjas! 

1.Norge
2.USA
3.Sverige
4. Finland (bara 11 poäng efter Sverige... Finland vann också pris för bästa kötträtt och bästa assisent!)

Danmark (6) och Island (8)



5 september 2014

Kväll i trädgården och en sejsoppa med nässlor




Fredagskväll som tillbringats ute. Är så skönt att koppla av i trädgården efter en lång och ganska tung arbetsvecka. Gillar mitt jobb, jovisst! Men när fredagen kommer är kroppen i skriande behov av vila. Alla som jobbar i kök vet vad jag menar. Det är kroppsarbete med en hel del tunga lyft och mycket stående med trött rygg, tunga ben och fötter som följd. En envis hosta nattetid har också gjort sitt till att man är mer än mör när fredagen äntligen kommer.
I trädgården dignar äppelträden fulla av frukt. Från plommonträdet som för första året ger frukt har vi kunnat plocka 20-30 st plommon. Björnbären skördar jag ungefär varannan dag. De mognar lite i gången, perfekt! Man hinner plocka litegrann då och då passlig mängd till frukost eller kvällsmål. Havtornen blev vi utan då skatorna hann före. Rovor hittas i trägårdslandet och lite morötter finns ännu kvar att skörda. Potatisen upptagen. Zuccini kommer än. Upptäckte hur fin rabarbern är. Det har nämligen kommit upp ny fin rabarber där vi redan skördat ett par gånger. Lite nässelskott kan man också plocka ännu. De kommer också i omgångar om man regelbundet skördar/ river upp gamla. Kanske man ännu borde torka lite nässlor till vintern. På tal om nässlor. Igår åt vi en helt vanlig vardagsfisksoppa på sej men den fick extra god smak med just torkade nässlor och lite pressad lime.
Kaninerna var också ute med mig. Gräver och njuter och trivs.De fick sen komma in i nystädade källarrummet där de ibland bor.

Sejsoppa med nässlor
2 l vatten
+ fiskfond eller grönsaksbuljong
6-8 potatisar
2-3 morötter
en bit purjo
1 pkt djupfryst sej
2-3 rågade matskedar torkad nässla
saften av 1/2 lime
vitpeppar
(salt)

Koka morötter, potatis och finstrimlad purjo. Tillsätt sej skuren i bitar, smaksätt med nässla, peppar och lime. Salta vid behov. Ät rågbröd till soppan. (Extra lyx i vardagen: Toppa soppan med räkor om du råkar ha räkor i frysen).


12 augusti 2014

Om att vinna små hjärtan


Många nya barn. Många nya barn som upplever intensiva dagar då allt är nytt. En turbulent tid. Lite skrämmande att bli stor och börja dagis. Lite gråt efter mamma som precis gick ut genom grinden. Måltidsstund. Maten smakar inte som hemma. De stora barnen, de som gått i dagis länge äter gärna medan de pratar om ditt och datt. De tar till men jag kniper ihop munnen. Vill inte! Vill hem! Vill till mamma.

Nu är det den tid på året då det igen är dags att vinna små hjärtan. Låta dem få ta tid att komma in i måltidsgemenskapen, låta dem få ta tid att träna sina sinnen. Så mycket är nytt. Så många nya intryck, alla dofter, alla smaker. Nya vänner, nya rutiner.

Men jag vet att det kommer den dag då den lilla står i dörröppningen till köket och nyfiket kommer att fråga: Vad blir det för mat idag? Och sen ivrigt berätta något matrelaterat till henne som lagar maten. För det är så de brukar göra förr eller senare.

Imorgon blir det solsoppa och nybakta semlor vilket brukar ge soliga miner, kanske även hos de nya små.


7 augusti 2014

The Heat Is On



Svetten lackar, bastu i köket. Vad gör man? Här några tips till en drägligare arbetsplats om du jobbar i kök när det råder tropisk hetta.

1. Skaffa en fläkt. Placera kylblock framför. Byt ut kylblocken när de smält mot nya kalla.

2. Bestäm dig att inte laga ugnsrätter, och minimera spisens användning. Endast någon enstaka varmrätt, resten kall fräsch sommarmat.

3. Ta fler pauser än vanligt, det har man faktiskt rätt till om temperaturerna i köket blir olidliga. Ta pauser på svalare ställen utanför det heta köket!

4. Drick drick drick; vatten och hoppa inte över lunchen så orkar du med dagen!

5. Jobba i luftiga kläder. T-shirts modell större rekommenderas.

6. Gör som flickan jag läste om i tidningen. Hon jobbade i en allt för het saluhall och gick med jämna mellanrum och blötte sin svarta t-shirt i kallt vatten. (Svart färg så synns det inte att den är våt).

7. Dusch på jobbet? ( ja det är väl obligatoriskt). Ta en sval dusch när svetten rinner som mest (läs ovan: man får ta extra pauser om det är för hett). Ta en duschpaus och kyl ner dig med andra ord.

8. Positivt tänkande. Sucka inte över hettan, då känns den bara jobbigare!

9. Drick vatten igen och stäng ute solen med persienner, markiser, gardiner eller häng upp ett tyg där solen gassar in som mest.

10.  Om möjligt sluta något tidigare än vanligt, jobba in timmarna en svalare dag. Hoppa i sjön på vägen hem... om du råkar ha en sjö på hemvägen alltså. Annars en dusch vid hemkomsten och drick igen ettglas vatten eller två!

Det var några råd, har du fler?

Glöm inte heller att njuta av sena svala augustikvällar! När arbetsdagen är över var stolt över att du uthärdade...

ps. nu går vi snart mot svalare tider!


6 november 2013

Offentlig måltid - Ateria-13


En dag i Helsingfors; Gamla hamnen och Ateria-13 blev det igår. Mässa och seminarium för yrkesfolk inom offentlig måltid. En tillställning där industrin har en framträdande plats men även många andra aktörer fanns på plats. Bland annat EkoCentria, Kommunförbundet och Arbetshälsan. Gick lite mellan salarna och lyssnade än på det ena, än på det andra. En sak blev jag ännu mer på det klara med efter dagen, jag är ingen storköksmänniska. Vill jobba nära matgästerna i ett så pass litet kök så att jag ännu greppar det hela. Jag är kock och vill laga mat, inte värma upp industrins. Jobba i ett kök där jag kan påverka och inspireras. Så som nu. Jag har haft tur, de är så många som bara måste acceptera de riktigt stora köken för annars går de utan jobb. Småköken blir tyvärr allt färre. Tror de största förlorarna är barnen och det är väldigt ledsamt.

Men många positiva saker lyftes ändå fram under dagen. Måltidspedagogik/måltidsfostran är starkt på frammarsch och de som jobbat med det ett tag är ivriga på att poängtera nyttan med det hela. Att på ett pedagogiskt sätt få barnen att våga smaka, väcka deras intresse för grönsaker och jobba för att skapa fina måltidstunder är viktigt i vardagen. En måltid är inte bara mat det är mycket kring den som också skapar kvalitet. - Vi behöver kanske en helt ny yrkesgrupp: pedagoger med måltidsfostran som specialitet.



Det är mycket som som bygger upp en bra måltidsupplevelse:
Fysiskt: miljön, hur man lägger fram maten, belysning...
Socialt: Atmosfären, att de vuxna äter med barnen...
Pedagogiskt: mallexempel, info om maten och inte minst
genom att väcka intresse genom SAPERE-smakskola! 


5 juni 2013

Värmebölja, glass och vallmo


Det är hett! Egentligen för hett för att det ska vara trivsamt på jobbet. Man känner sig ineffektiv och trögtänkt. På grund av hettan orkar man inte göra mer än det som är absolut nödvändigt. Årets hetaste dag i köket hittills och jag hoppas på regn... Det var dagens klagovisa.

Sen kändes det bättre. Efter en svalkande dusch och träff med son. Vi åt en glass på hemvägen vid ån.  Traskade sedan hemåt, vägen känns kortare då man har en pratglad son vid sin sida. Och hemma hade första vallmon slagit ut!