Visar inlägg med etikett yrkesstolthet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett yrkesstolthet. Visa alla inlägg

21 juni 2018

Osteria Francescana....


...i Modena, Italien är i topp när det gäller "The World's 50 Best Restaurants, 2018". På andra plats El Celler de Can Roca, Spanien och på tredje Mirazur, Frankrike.

Två nordiska bland de 50 i topp: Geranium, Danmark på nittonde plats och Maaemo i Norge på 35.

Utöver dessa 50 finns det enormt många andra bra restauranger runt om i världen  som gör fin och framförallt god mat. Var på en  bra ikväll. En som aldrig nånsin kommer att hamna på "lyxkroglistor" och inte eftersträvar det heller. Men med en personal som njöt av sitt jobb och sken av yrkesstolthet. Sånt blir man så glad av!

                       Trevlig Midsommar!








18 maj 2018

Måltidspedagogik är "win-win" -sysslar ni med måltidspedagogik?


Med hjälp av måltidspedagogik får man barnen 
att gilla annat än bara "blommig falukorv"!

Började en morgon på jobbet utomhus innan jag bytte om till innejobb och kökskläder. Vi träffades ute i trädgården, pedagog, barn och jag för nu hade vi planerat tid för trädgårdssysslor. Närmare bestämt potatis och lökplantering. Ja lite örter och sommarblommor också.


Att odla med barn är ett sätt att syssla med "måltidspedagogik".  Barnen får en uppfattning om matens förlopp från jord till bord. I höst när vi skördar drar vi oss till minnes hur vi planterade. Av en potatis blir det många! Resultatet med "matmedvetna barn" ger så mycket tillbaka, det är en bra väg till sunda matvanor och nyfikenhet på mat. Ett matnyfiket barn vågar smaka och som kock vill man naturligtvis att maten man med möda kockar faktiskt äts. De vinner, jag vinner...win-win. 


Men måltidspedagog då - hur blir man det? Själv har har jag bara läst på av purt intresse på egen hand. Gått på olika kortkurser och seminarier och funderat ut hur det i praktiken ska fungera bäst just hos oss. ... det är kock jag är och ser förstås gärna att sammarbetet mellan pedagogerna och köket fungerar smidigt. Både kökspersonal och pedagoger borde under utbildningarna läsa vissa block gemensamt enligt mig. Dels för att kök och daghem ska fungera bra ihop, alla ska ha samma målinriktning och vilja att tillsammans skapa bra rutiner och stämning kring måltiden och  hela måltidsmiljön. Smakskola är dessutom roligt! Det är så mycket inom småbarnspedagogiken som bygger på de dagliga rutinerna, rutiner där maten har en väsentlig roll. Regelbundenheten, de återkommande måltidsrutinerna. Frukost, lunch, mellanmål...frukost, lunch, mellanmål...fem dagar i veckan. Tillsammans kan vi skapa nåt bra kring det!

Vet ändå att långt ifrån alla daghemskockar*/kökspersonal har tid eller ens möjlighet att engagera sig med barn, mat och måltid på det vis som jag gör. Men har haft möjlighet att påverka och har kunnat komma med förslag och ideer då det gäller  just mat och måltid, och är så glad för det! Tycker att jobbet också får mervärde om jag kan få bidra med måltidssysslor för barnen. I praktiken blir det ändå bara nån liten stund nu och då det hittas tid men lite måltidspedagogik är bättre än ingen alls.
Måltidspedagogik behöver inte heller ligga  på kökets lott, alla på daghemmet kan jobba  med "matprat" och   involvera smakskola , baka och odla med barnen och annat. Alla barn behöver inte heller samtidigt syssla med samma sak. Låt barnen turvist delta i måltidssysslor.

(* skriver daghemskock, i Sverige kallar ni er förskolekockar, men här i "österlandet" är det daghem som gäller

Har du gått kurser, utbildat dig just inom området barn, mat och måltid? Berätta gärna i kommentarsfältet nedan vilka vägar du i såfall gått. Har ni möjlighet med att samarbeta med köket? Har ni inspirerad kökspersonal? Vad kan man göra åt saken om så inte är fallet? Finns det lösningar hur ni kunde få bra måltidspedagogik inbäddat i den dagliga verksamheten?  Eller, du som läser, kanske du jobbar i kök? Tycker ni det borde finnas en huvudansvarig för just måltidssysslor eller är det något alla ställer upp med? Kan barnens föräldrar tänka sig att engagera sig i t.ex trädgårdssysslor och med "talkoanda" starta upp en fungerande odling med t.ex odlingslådor för örter och sallad. Kräver förstås lite extra jobb om daghemmet är stängt under semestertid. Men kanske frivilliga kan sköta bevattning turvist? 

Överlag kan du påverka i ditt jobb? Sjäv tycker jag det är en förutsättning om man ska trivas i jobbet vad man än sysslar med. 
  
Brrrm, brrrrm... 

Lista på veckans måltidssysslor
- hemliga påsen, vi undersökte mango ( som senare i veckan fanns i både, sallad, fruktsallad och joghurt)
-fruktsallad, förskoleuppgift, ett barn var med och lagade
-odlingarna påbörjades. Potatis och annat petades ner i jorden. 
-Traktorboken, studerades ivrigt av de yngsta

Ps. På finlandssvenska Marthaförbundets webbsidor hittas mycket bra material, tips och ideér under projektet "Tack för maten", titta in där!! Även Folkhälsan jobbar mycket kring barn, mat och måltid under projektet Gimme5. 



Trevligt veckoslut! Råkar själv ha en ledig dag
...men här sitter jag och skriver om ...😏 jobb!


17 mars 2018

Jobbtankar, Gastro 2018 och årets kock och servitör


Så länge de dagar då man glatt går till jobbet och känner passion för det man gör är betydligt fler än de dagar då man känner sig oinspirerad och yrkestrött, så länge ska man stanna kvar. Blir däremot de oinspirerade tröttsamma dagarna, dagar utan motivation, i majoritet då är det bäst att söka sig till något annat. Så tycker jag.

Jag jobbar i en låglönebransch utan "glamour" men jag gillar verkligen mitt jobb. Tillsvidare känner jag motivation. Ibland känns det ändå inte bra att vara i denna bransch t.ex när man läser detta  i tidningen:



Blir beklämd och frustrerad. Lågavlönade ska alltså gå ner i lön. Det här gäller denna gång kostservicepersonalen vid de skolkök som nu börjat ta mat från nya stora centralköket. Deras arbetsuppgifter har blivit lättare anser nån skrivbordskonsult och då ska också lönerna ner. Det känns som ett hån mot hela yrkeskåren. Får det gå till så? Vad säger facket? Ändå är det ett slitsamt och fysiskt tungt arbete de här människorna uträttar och lönerna har inte varit något att hurra för tidigare. Om de går ner i arbetstid förstår jag att lönen går ner men så är inte fallet nu.

Kostsservicearbetaren  där i skolköket vad kan hon göra för att kompensera sin reducerade lön? Ge upp? Byta bransch? Bita ihop och gå på tills hon stupar? (Skriver hon, inte "hen", för i det stora hela är just dessa skolköksarbetare just kvinnor i Finland)

Detta om detta. Det finns kockar och det finns kockar... och endel är mer tävlingsinriktade än andra:

Glad att se åtminstone en kvinna bland alla män i de här sammanhangen....

Var på Gastromässan i torsdags. Satt och kollade på semifinalen till Årets kock. På Gastro vimlade det av yrkesstolta kockar, servitörer och branschfolk som professionellt och med stolthet i blick trivdes som fiskar i vatten. Årets kock och årets servitör och sållades fram bland unga energiska människor som valt yrke. Ett yrke som garanterat ger jobb men man får slita hårt. Ett yrke som tillför en så mycket om man lär sig hantera stress och om man är plikttrogen, serviceminded och njuter av att fokusera på sitt, mitt i en omgivning som ofta kan upplevas som kaotisk. Vill du ha en acceptabel lön för mödan är det kvällsjobb och obekväma tider som gäller, långa dagar eller kanske ett jobb på sidan om. T.om "stjärnkockarna",  kändisarna, i branschen gör en massa på sidan om, ingen lever lyxliv med "bara en simpel kocklön".



Årets kock ja det blev  Kalle Tanner, (från Villa Störsvik i Sjundeå). Syns på bilden ovan längst till höger.  Årets servitör heter Noora Sipilä. Henne hittar man till vardags på restaurang Ora i Helsingfors. Hoppas de blir lyckliga  med sina yrkesval och att motivationen finns kvar ännu om många många år! Hoppas också att lönerna och villkoren blir bättre för alla som väljer kök och restauranger som arbetsplats och att man kan känna yrkesstolthet i framtidens kök. Det är trots allt bra yrken och en alldeles speciell atmosfär  ❤

Stort grattis till Kalle & Noora!

(Nästa Gastromässa i Helsingfors är år 2020.)








8 september 2017

Matglädje, yrkesstolthet och ett världsrekord





Det finns två ord som betyder mycket för mig i yrkeslivet. Två ord som gör att jag orkar i ett fysiskt rätt så tungt jobb. Det första: Matglädje. Vet inget bättre än att barn kommer och pratar mat med mig, eller se dem njuta av något de smakar på. Idag var det en liten som ville ha ett recept en annan dag en stolt 6-åring som hämtade in en skål full med bär de plockat i skogen. Lingon och blåbär. De passade bra till gröten som vi åt, (...återkommer till gröten)  

Det andra viktiga ordet: yrkesstolthet. Att lyckas "trolla fram" mat varje dag, att komma ihåg att beställa än det ena än det andra för att få vardagen att fungera, att planera in teman, ja t.ex deltagandet i  "Världsrekord i ekogröt" som vi var med i. Ja vi har tagit världsrekord i veckan! sammanlagt 390230 personer på daghem, skolor, arbetsplatser och andra ställen åt ekologisk gröt i Finland under onsdagen. På mitt jobb åts ekologisk korngrynsgröt med olika bär. Ett ganska skojigt sätt att sätta fokus på ekologiska råvaror. Barnen fick t.om diplom. Ett föräldramöte med lite matinfo ingick också i vardagsveckan. Jag har jobbat som sjutton under den gångna veckan. Jobbat och sprungit än hit än dit. Städat och donat, funderat och planerat, skalat och hackat, kokat och stekt. Känns i benen, känns i kroppen. Trött men det känns bra!

Nu är det ändå äntligen fredag....och ledig fram till måndagmorgon. Loggar ut, varvar ner...

Ha ett riktigt fint veckoslut!

Ps. Vill ni se mer från "Världsrekorddagen" finns det massvis med bilder/filmer på t.ex instagram, facebook och you tube m.m. Sökord  luomupuuronME.




11 mars 2017

Fastfood, café- och restaurangmässan 2017/ del 1


Matmänniskor och mat. Mycket mat och mycket människor. Smakbitar och en massa smakkombinationer. Intressanta teman och paneldebatter Så såg min torsdagsförmiddag ut. Jobbrelaterat men ändå mer nöje än jobb. Besökte nämligen fastfood, café- och restaurangmässan i Helsingfors.

När man jobbar ensam i ett kök till vardags är såna här tillställningar välkomna. Att ta sig ut och träffa folk, likasinnade som jobbar med mat. Försöker komma iväg nångång i året på nån mässa, på nåt seminarium eller nån kurs. För att få inspiration, för att hålla mig "up to date", hitta nya produkter och bli påmind om det som så vackert kallas yrkesstolthet. Jag ser det som viktigt att man med jämna mellanrum kommer bort från sitt eget kök, reflekterar över vad man gör, vad man kan, vad man är duktig på och varför man valt branchen och också det att trots man jobbar ensam finns det ändå en massa människor som delar passionen för maten, för yrket. Som en enda stor "familj". En slitsam branch med så mycket jobb men ändå så inspirerande.

Lyssnade på två föreläsare och en paneldebatt medan jag mellan varven snurrade runt bland utställare och representanter från olika företag och smakade mig igenom en massa smått och gott. De jag lyssnade på var 1. Samuli Korhonen (Trust Creative Society Oy) som tog oss in på en matresa i framtiden. (Mer om det i ett senare blogginslag) 2. Jyrki Sukula (köksmästare) om tankar kring ledarskap och hur man överhuvudtaget får tag i arbetskraft (i en tid då restaurangerna skriker efter kockar - jobb finns!). Slutligen lyssnade jag ännu på paneldebatten om ekologiskt med chefredaktören Maaret Launis från tidningen Aromi, Köksmästaren Ulla Liukkonen, Satu Silvo restauranginnehavare, den vegetariska restaurangen Silvoplee, Helsingfors och  Benjamin Frostell (vinnare i  tävlingen Årets ekokock och köksmästare på Gastrobar Emo, Helsingfors).

Jyrki Sukula om ledarskap


Paneldebatt om ekologiskt


Det godaste jag smakade på under dagen var kanske en minihamburgare där själva biffen endast bestod av kalvkött, salt och peppar. En härligt god mix med pistageglass och en citronglass råkade mina smaklökar också få stifta bekantskap med. För att inte tala om alla goda kaffeskvättar jag drack under dagen allt från "vanliga" kaffesorter till mer speciella.

I övrigt la man märke till att köttsurrogat som havreprodukter, bönor och andra vegetatiska alternativ blivit mycket mer i fokus än under tidigare år . En trend eller boom som nu definitivt tycks ha kommit för att stanna. Likaså är "gamla sädeslag" starkt framme. Spelt och emmer är t.ex väldigt fina produkter. Fick en påse emmer talkkuna (skrädmjöl) från Malmgård som jag snart ska testa.

Malmgårdsprodukter på mässan


Under mässan som pågick i dagarna två hann man också kröna årets pizzakock. Vinnare blev Davide Sindoni från restaurang Sergio´s i Åbo.

Fortsättning följer... 

29 januari 2015

Bocuse d`Or 2015 och yrkesstolthet


Plötsligt var den nordiska maten på allas läppar...

Den stora tävlingen för "Matglada Herrar i Hög Hatt" har igen gått av stapeln i Lyon. Tyvärr ingen kvinna med på slutrakan denna gång i den prestigefyllda tävlingen grundad av stjärnkocken Paul Bocuse. Tävlingen hålls varannat år och är som ett VM för kockar. Numera kan man via webben följa kockarna och domarna "in action" och också själva prisceremonin. Att på sätt eller annat följa med tävlingen är något som varje blivande kock och yrkesarbetande kock borde göra för hela tävlingen är samtidigt en lysande lektion i yrkesskicklighet och yrkesstolthet. Att ha som mål att bli världsbäst på sitt område är att lägga ribban högt, men kanske det är höga mål vi alla borde ha? Åtminstone försöka göra sitt bästa så man kan känna sig yrkesstolt. 

Hur det gick?

Det skandinaviska köket kan glädjas! 

1.Norge
2.USA
3.Sverige
4. Finland (bara 11 poäng efter Sverige... Finland vann också pris för bästa kötträtt och bästa assisent!)

Danmark (6) och Island (8)



10 oktober 2013

Cook and chill - är det det vi vill?


Centralisering, kostnadseffektivitet och personalnedskärning

är ord som rimmar illa med kvalitet, smak och nära.
 Det är också ord som rimmar illa med yrkesstolthet och ork i arbetslivet.

Det handlar än en gång om skolmat, om planerat jättekomplex. Mat som  fabriksmässigt ska lagas långt från matgästen av människor som borde ha mer inspirerande jobb, som borde få ta mer ansvar och få friare händer. Kockar som borde möta matgästen. Människor som kunde skapa bättre måltider. Måltider med kvalitet, med smak och dofter nära gästen. Men se det passar inte industrin, för deras produkter är ypperliga för just cook and chill - och offentlig måltid är stor business.

Ställer frågan: Finland, Cook and chill - är det det vi vill?




Funderar över matpolitiken på lokalt plan och läser om storsatsning på offentlig måltid på annat håll, om andra tankar i ett annat land. Sverige.

-Hur tänker de på Gotland? 

... och helt i en klass för sig är förstås Carolas eko 




10 februari 2011

Yrkesstolthet

Yrkesstolthet. Vad innebär det? Att man är stolt för sitt kunnande, att man känner att man kan sin sak. Att man kanske förstår sig på något som inte alla är insatta i. Ibland stöter man på människor som verkligen visar sin yrkesstolthet. Det lyser om dem när de får visa eller berätta om sitt yrke, dela med sig av sin yrkeskunskap. De håller huvudet högt. Känner sig tillfreds. 
När jag i tiderna blev kock blev jag samtidigt utexaminerad servitör. För mig är detta helt olika yrken men det hade  då bestämts att man skulle studera en kombination av yrken för att man som färdig skulle kunna "alla i en restaurang förekommande sysslor" (inklusive kassajobb). Servitördelen av utbildningen var i och för sig intressant och det är faktiskt ganska skoj att någongång jobba extra vid någon fest som just servitör men det var ju inte alls det jag tänkt mig som yrke. Så visst kändes det ändå lite onödigt. 

Sébastien Boudet funderade också för ett tag sedan i sin blogg om olika kombinationsutbildningar: Bagare/ Konditor två yrken som borde vara åtskillda från varandra.En bagare är en bagare. En konditor en konditor. Lika mycket som en kock är en kock och en servitör är en servitör. Det känns som om det är någon som inte är så insatt som fattat beslut om kombinationsutbildningar. Men det är väl så att effektivitetstänkandet även här spelar in. Mångsidighet och flexibilitet. Tror ändå att vi skulle få ännu skickligare kockar, ännu skickligare bagare o.s.v om man helhjärtat fick satsa på just det man brinner för.

Många arbetsgivare idag vill ha personal som man kan bolla med an efter behov. Har under en period i livet jobbat som "snuttjobbare" på en rekryteringsfirma. Där fanns det ibland dagar då man rusade från spis till kassa vidare till diskrummet för att sedan ställa sig vid spisen igen. Följande dag kunde man hitta sig själv i ett annat kök med andra rutiner, snurrigt värre. Att vara "snuttjobbare" är något man orkar med en tid men med instabila arbetsförhållanden och oregelbunden inkomst är det inget att efterstäva precis. I Finland lär det, enligt senaste nummer av Löntagaren, finnas omkring 700 000 s.k "snuttjobbare" idag. Många av dessa inom restaurangbranschen. Det går kanske an om man är ung och ännu inte har familj, men sen när man bildat familj kanske har ett bostadslån som skall betalas... 


När de små skolköken skall dras in här i staden inom kort är det meningen att städpersonalen skall få nya uppgifter. De skall ta emot maten som kommer transporterad från ett större centralkök. De skall plocka undan och däremellan skall de städa. De som sitter och besluter om sådant här har svårt att föreställa sig hur dagen kommer att se ut för den anställda. En stympad dag. Än ska det städas, än skall det grejas i köket. Allting blir lite på hälft och lika mycket städjobb som tidigare finns ju kvar. Låt städare vara städare. Och låt kokerskan vara kvar...låt människan få behålla sin yrkesstolthet. Och jobba med precis det hon vill och har yrkeskunskap om. Och... småkök skall finnas! De är hjärtat i skolan. Det är därifrån energi för dagen skall tas. Mat som görs på plats är helt enkelt bäst för våra barn. När maten kommer åkande med en transportbil blir steget mellan barn och mat för stort. Måltidsfostran och matglädje försvinner någonstans på vägen när tråkiga GN-formar plockas fram vid "utfodringen". Plockas fram av en städerska som kanske inte alls "brinner" för mat utan står och funderar på hur hon skall hinna med alla sina göromål.

...och i gårdagens tidning (Bbl) berättas det om en skolas gårldskarl som inte längre får byta glödlampor! Nej enligt de senaste bestämmelserna hör det nu till  lokalservicens uppgifter. Ja, det kan visserligen ta någon dag innan reservlampan och lokalservicens personal dyker upp , men nu är det bestämt så här...undrar om han kan känna sig yrkesstolt längre, gårdskarlen, som fråntas sina gamla sysslor?