Visar inlägg med etikett kåseri. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kåseri. Visa alla inlägg

26 maj 2017

Torptranor, trädgårdsregler och en helt ny diet: vildmatsdieten!


(Skog i förvandling del 6)

När andra håller sig med höns så håller vi oss med tranor...
Vild natur in på knuten, våra nya grannar. Ska bli intressant att se om de återkommer nästa år igen.


Liten, näpen och orädd.
Irrar sig ner till torpet
 trots sina föräldrars varningsrop.

- "se så, tillbaks upp till boet nu!"


Här var tät moskog för bara några år sen...innan rågrannen beslöt avverka.
Många arter försvann. Tranan är en nykomling.


Har ni föresten hört talas om "digital detox" och om hur nutidsmänniskan, den evigt mobilstirrande Homo sapiens sapiens, börjat längta tillbaks till tiden innan digitaliseringen. Det har gått så långt att man anser sig behöva avvänjning. Ja numera ordnas det t.om läger eller resor ut i Moder Natur. Resor vars syfte är att "logga ut", ta time out, se verkligheten i verkligheten, att uppleva världen som den är och inte via skärmar. Smarttelefoner och andra manicker är då bannlysta...

Låter lite knäppt att det blivit så.  Men ja se er omkring... Så många runt om er som är uppkopplade ofta ofta. För ofta.

Brukar testa ibland att ta nån mobilfri dag. Ibland blir det fler på raken. Sen kommer "återfallet" och man scrollar, läser, uppdaterar sig kanske mer än vanligt. Vad jag kan dra som slutsats de dagar jag håller mig långt borta från mobilen och andra skärmar är att jag helt klart är mer koncentrerad, fokuserad, harmoniskare, får ideér och har mer energi men samtidigt är det just dessa dagar jag lägger speciellt mycket märke till andras "mobilberoende" och blir smått irriterad av andras stirrande på skärmar. Just nu sitter jag vid en skärm men dagen i övrigt har varit skärmfri till 99% (...nå nästan). I dag , ledigt från jobbet, har jag fått massor gjort i hemmaträdgården. Planterat och fixat och tänkt. Vad jag tänkt på? Jo t.ex jag har funderat ut tre punkter/ regler som resulterar i en fin trädgård. De kommer här:

Trädgårdsregel no 1.
Håll dig borta från tidstjuvar som Facebook, bloggar, vloggar, instagram o dylikt. Lägg tiden på trädgård och odlingar istället. Håll en "digital detox" när det är trädgårdsdags med andra ord.

Trädgårdsregel no 2.
Sluta upp med att lägga upp bilder på vartenda frö du sår, på varje blomma du planterar, på varje vacker blomma ( eller ditt eget "fejs"). Njut själv av att iakta det vackra här och nu i ögonblicket. Lär dig uppskatta smått du redan gjort och lyckats med i trädgården istället för att bara se "sånt du borde göra"och har framför dig.

Trädgårdsregel no 3.
Vattna, vattna, vattna...

Ja och sen har jag förövrigt hittat på en ny trendig diet när jag gått där och tänkt. En diet till er alla som är "dietberoende", ifall ni tröttnat på de gamla som redan finns. Den nya kommer här:

Vildmatsdieten

Vildmatsdieten är en helt ny diet som får dig att må bra! Den går ut på att du käkar så mycket vilda örter och grönska som du bara hinner så länge de hittas. Nässlor, mjölkört, granskott, kirskål, björklöv, maskrosblad...
Resten av året ät vad du vill, ta fast en nubbe med sill därtill.
En viktigt aspekt med denna nya revolutionerande diet är att den (likt andra trendiga dieter) bör tas med en nypa salt.


Det var allt.




(Inläggets fågelbilder - fotograf: min man)

10 januari 2017

Sniffa kakao, städa som Kondo och vila sedan - Trender 2017

 
Tittade in i Frk Kraesens blogg igen, den är bra! Senaste inlägg handlade om trender 2017. Läs mer HÄR! Tidningen Politiken har visst listat de stora mattrenderna. Nu ska vi inte käka mörk choklad, nej det senaste är att sniffa kakao. Och kanske blir vi då lite höga på det... ni vet kakao får endorfinerna - må bra hormonerna- att vakna till liv och vi känner oss väl till mods av dofterna. Frk Kraesen har  lagt upp en video där hon testar den trenden. Om än med lite dålig framgång....

Kanske blir vi sen så pass allerta av all kakaodoft att vi får energi till att städa. Städa från grunden, som Marie Kondo vill lära oss. ja ni har väl läst om KonMarimetoden. Rensa, rensa och åter rensa. Du klarar dig med mindre och får full koll.

Sen när vi väl har städat är vi  förtjänta en skön vila. Också det en trend.  Läste nämligen kring jultid en artikel om att just vila kan bli nästa stora trend. Efter alla superfood- smootie och kickstartdrinkar, efter alla yogakurser, mindfullnessövningar och "gud vet vad" trender börjar vi nu nämligen längta efter vila. Sömnen kommer att prioriteras. Tror detta kan bli en trend t.om jag kan haka på. Speciellt nu efter stora städiverperioden som jag drabbades av efter nyår trots att jag inte ens sniffat kakao. Läs här om nya vilotrenden.
Alltså: sniffa kakao-städa-vila- Trender och året är 2017

17 juni 2012

Coacher

Funderar ibland på  modeord och på trender och fenomen i vårt samhälle. Ja ta det här med ordet coach t.ex. Hur många kallade sig coach för några år sedan? Inte så många. Hur många behövde en coach tidigare? Inte så väldigt många. Men har ni märkt så många coacher det börjar finnas runt omkring oss nu? Eller är det så att de alltid funnits? Är det de före detta rådgivarna, instruktörerna, inspiratörerna, konsulenterna, terapeuterna och de personliga tränarna som bara gått och bytt till ett kollektivt namn?  Coach låter minsann lite tufft -en yrkesbenämning i tiden ... ja det tycker väl åtminstone de som börjat kalla sig det. 


En fiktiv historia  om coachberoende Caroline (kåseri)
Den här historien handlar om Caroline, som hör till kategorin: Mycket Upptagen Kvinna. Vad är det då som upptar hennes tid? Ja, det får hon själv berätta:
Caroline:
På måndagar ska jag träffa min träningscoach Kaj.
Mitt träningsprogram, ett år, räcker från maj till maj.
Cross training, body jump... svetten ska rinna.
Muskler bli fasta, kilon försvinna.
På tisdagar det dags är för näringscoach Pål.
Han absolut inga kolhydrater tål...
Istället ska jag nu äta nibs, stevia och maca
lite alger samt hamppa... och solrosfrökaka.
På onsdagar ska jag till skönhetscoach Tara
Hon berättar om mode, om stil, om hur man bör vara.
Om krämer, om hudvård och om manikyr
Senast hon föreslog en helt ny frisyr.
På torsdagar bär det av till yogacoach Minna.
Med Yoga blir jag  en stresståligare kvinna!
(...och  på kvällen jag ännu ett hårt träningspass ska hinna.)
"Inget att förlora, bara att vinna!"
Ja så säger jämt min livstilscoach Eva
som vet bättre än mig hur man livet ska leva.
Som mat blir det ingen fredagsgod lax
nej fredagsmys  blir det med superfoodsnacks!
Ja ni ser jag är en upptagen kvinna.
Jag fullständig koll över livet vill vinna!
På weekenden ingen tid för att vila.
Då vidare jag på en kurs måste kila...
Kursen den heter:"Downshifta, må bra - lev billigt, lev så mycket mycket mer men på väldigt mycket mindre".
 Den måste jag nämligen gå... för jag är helt pank...
Mina pengar, hm... ja de har försvunnit, hamnat på coachernas bank...


Lästips: Anne-Christine Hornborg, professor i religionshistoria, har skrivit boken Coaching och lekmannaterapi- en modern väckelserörelse, Dialogos förlag 2012


" Till åttio procent är det ett budskap som anammas av kvinnor. Det är kvinnor som är coacher och lekmannaterapeuter och det är kvinnor som behöver coachas och få terapi". Anne-Christine Hornborg



27 december 2011

Else, Viggo och Lillnasse

Minns ni den fiktiva historien om veganen Viggo Vegan och LCHF:aren Else Håef? Veganen som mötte köttfrossaren strax innan jul. Två individer med ganska olik syn på mat.

Copyright MW-11

Hur gick det? Blev det ett par av dem trots att deras matvanor var så olika?

 
-Jo då! De kunde kompromissa. Else ville så gärna ha gris till jul så Viggo gav med sig och det fick faktiskt bli en. Men inte i den tappning hon var van vid. Denna åts nämligen inte upp. Några marsipan dito slank däermot ner. Lillnasse kan man inte äta! Viggos första julklapp till Else kom att bli deras lilla kelgris. En ny medlem i familjen!

Och på julbordet... ja där dukades det upp viltköttbullar och fisk, för Else beslöt efter att ha sett Viggos filmer att hon inte längre äter djur som behandlas dåligt i de stora djurfabrikerna. De vilda djuren får åtminstone leva ett normalt djurliv tills kulan fäller dem resonerar hon och dessutom har de garanterat inte växt upp på soja. Viggo äter fortfarande veganmat han, men har också börjat fundera mer på sojans effekter både för miljön och människan. Borde man kanske ta reda på lite mer om soja eftersom den nuförtiden tycks finnas "överallt"... Varför vill matindustrin peta in sojan i så mycket? I Asien äter man mycket soja, där har den varit en naturlig ingrediens i matlagningen sedan länge. Men den är då oftas fermeterad i form av miso, tempeh, eller tamari. Sojamjölken som Viggo tidigare drack i parti och minut har han nu bestämt att byta ut mot nordisk tillverkad havremjölk. Linser, ärter och bönor får i hans kost allt oftare ersätta sojan. På julbordet hittades även den goda korngrynsgröten med plommonkräm. Else gick med på att den kokades på havremjölk så de alla kunde äta densamma.Till och med lillnasse åt av den med god aptit.
Snipp, snapp , snut, så var denna story slut.
Men vem vet...kanske de dyker up någongång igen, Else, Viggo och Lillnasse.


Nöff nöff!

Fermentering = en jäsningsprocess som syrar och ger maten ökad hållbarhet, ändrar näringssammansättningen, tar bort giftämnen m.m. Läs mer om soja i våra livsmedel t.ex här .

15 december 2011

Else, Viggo, grisen och sojan

En fiktiv historia.
(Om att äta etiskt.)


Viggo Vegan föll pladask och bönade och bad att hon skulle följa med honom hem.
-"Ok, kan jag väl", sa Else, "men jag kilar in en sväng till Siwa först." (Siwa= Finlands motsvarighet till Konsum, författarens anmärkning)." Jag handlar lite smått och gott till oss".
Viggo gav henne sin adress. Rusade hem för att hinna städa upp lite innan hon skulle komma.
Han dammsög och ordnade, vattnade hibiskusen och gick visslande omkring på små rosa moln. Snart skulle HON komma!
Sedan uppenbarar hon sig då, drömbruden. Hon står i hans kök, hon lyfter upp matkassarna från golvet. Hon halar upp ett stort paket med bacon och lägger det på hans köksbord.
-"Ja jag tänkte vi kunde smaska i oss något gott".
Viggo bleknar och tittar med avsmak på den mördade grisen på hans bord. Vill helst blunda...
-"Du... jag har en seitan i kylen" försöker han.
-"En seitan.., ursäkta vadå?" Else tittar frågande på Viggo.
-"Tja, en slags... vegetarisk skinka, nästan som tofu!"

Stämmningen vid middagen blir lite krystad. Hon äter bacon, han äter seitan. Samtalet går  trögt. Men så börjar Viggo berätta för Else om hur den haft det, den där grisen, ja innan den hamnat på hennes tallrik. Han berättar om långa trånga djurtransporter, hur grisarna körts kors och tvärs, mil efter mil, om trängsel i de stora "köttfabrikerna", om kultingar som är stressade och inte alls mår bra, om deras mammor som är drogade av mediciner men ändå känner smärta. Det här är ett område han kan, Viggo. Ja han har ju ägnat timmar av sitt liv till att ta reda på detta. Han försöker förklara för henne om djurens rätt till ett värdigt liv innan de hamnar på tallriken. I sin iver ber han henne titta på en film. Ett skräckexempel. Sanningen om köttindustrin, hur djuren har det - maten du äter. Klickar fram You tube: YOUR FOOD. Baconet fastnar i halsen på Else. Hon som frossat i bacon de senaste åren, ja sen hon började den här dieten. Men hon mår ju så bra av den!

Hur historien slutar? Hittar Else Håef och Viggo Vegan några gemensamma nämnare? Kommer de någonsin förstå varandra? Kan man acceptera varandra och respektera varandras totalt olika matvanor? Kanske man kan det om man är kär? Men hur är det egentligen? Är Vegan Viggos seitan eller den där tofun han brukar äta helt fläckfri, "etiskt rätt" som föda? Eller var där någon regnskog som rök med? Och hm, GMO-fri, ja var den verkligen det? Hur mycket gifter sprutades ut över de där sojaodlingarna innan bönorna skördades? Hur många arbetare och civila andades in giftångor? Och Elses gris då, hur var det med den, den åt visst också soja? - Men man kan ju köpa ekologisk skinka, grisar som ätit ekosoja! - Ekologiska glada grisar! (Sen kan man kanske även fråga sig frågan: kan en skinka vara glad?) I Italien uppdagades för ett tag sedan fusk av vissa ekologiska produkter. Livsmedel som påstods vara ekologiska och såldes som sådana men i grund och botten inte var det. Hur är det ställt? Vem kan man lita på? Köper man grisen i säcken vad man än köper? I Afrika räddar man liv med näringslösningar och nötkräm. I Europa tjafsar vi om kolhydraternas och proteinernas andel i kosten. Köttkonsumtionen bara ökar och ökar här. Billiga, näringsrika råvaror som bröd och potatis duger inte i samma utstäckning som tidigare. 7 miljarder människor på jorden antas öka med ytterligare 2 miljarder fram till till 2050. Mat finns, men hur är det med fördelningen? Hur är det med kvaliteten? Det finns så mycket ruttet inom matindustrin och matvärderingar av idag. Kroppsfixering och egotrippat tänkande lämnar inte mycket rum till empati och omtanke till medmänniskan. Till henne som har det verkligt svårt. Kanske man dock kunde tänka sig att frossa lite mindre i köttväg till jul och istället dela med sig av sitt överflöd?
Tillbaka till Viggo och Else. ..Framtiden får utvisa om dessa fiktiva personer fann varandra. Blev det en gris eller blev det en seitan eller någon sojaprodukt på ders julbord isåfall? Eller kanske något helt annat? Och vad de än åt var det då "schysst", etiskt, miljömärkt, ett klimatsmart val? Ett val med tanke på djurens bästa?

När det gäller mat är det bara att inse faktum: Mat är tyvärr inte bara mat numera. Mat är ställningstaganden och frågeställningar, mat är politik, mat är ekonomi och mat är makt. Konsumenten, du och jag, har har denna makt. Genom att välja vad vi lägger på tallriken kan vi även visa vad vi står för. Ska vi visa djuren respekt? Ska vi tänka på ätandets etik? Hur mår djuren när de enbart ses som produkter till för att tjäna människan? Ska vi börja säga ifrån då vårt samvete önskar något annat än vad som erbjuds? Men hur många orkar lyssna på samvetet, hur många orkar tänka? Hur många väljer att trotsa det minsta motståndets lag? Det är så lätt att simma medströms, åt samma håll som industrin vill föra oss. Det är så lätt att blunda.

Boktips! Prisbelönta boken: Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
Läs mer om Soja t.ex. här!

-Att äta etiskt är inte alla gånger så lätt-

(Ps....fortsättning följer i följetongen "Viggo och Else", vi ska kolla upp dem vid jul hur det gick.)

Fortsättningen hittas här

13 november 2011

Leva till hundra

Vill du det? Ja då ska du inte sova med en kanariefågel eller andra djur i rummet! Du skall ej heller dra in gatsmuts i sovrummet...de var några av de råd James Savyer i Birmingham uppmanade läsarna i tidningen Lördagen - familjeläsning för alla. Anno 1900. Hade varit intressant att veta om James själv blev hundra....


20 september 2010

Lchf


Moas funderingar:

Alla tycks tala om någon Else Håef nuförtiden. Hon har någon metod man borde följa. Else Håef-metoden heter den visst.
Men jag undrar... jag försökte faktiskt ta reda på vad den går ut på. Man skall undvika att äta sånt som potatis och bröd. Redan det låter som det inte vore något för mig. Mitt dagliga bröd kan ingen ta ifrån mig! Och inte potatisen heller! Sen ska man vräka i sig proteiner, äta kött i mängder. Är inte lagom bäst? Och hur var det nu med sambandet mellan köttproduktionen och miljökonsekvenserna, var det inte så att vi borde minska med köttet tyckte jag bestämt?

Fett, fett och åter fett - ät så mycket fett du vill, förespråkar den där Else. Men om jag vill inte ha så mycket då, så gott är det inte. En klick i potatismoset eller lite på mackan räcker så bra så. Frukt - inte bra. Hon tycker alltså att jag ska lämna äppelskörden och förmultna? Nej gu bevars, jag som tänkt laga äppelmos för hela året. Korngrynsgröt med äppelmos är så gott! -Jaha, enligt Else är inte  korngrynen heller så bra. Sädesslag överhuvudtaget uppskattas inte i Elses diet.  Fett och proteiner och lite ångkokta grönsaker det är det hon vill hon leva på Else Håef! Inga kolhydrater, aja baja! 
Ska sanningen fram så låter det  som om hennes metod inte är något för mig. Om jag skulle ta och bjuda henne över nåt tag och smaka på min potatis-special? Lite nygräddat bröd och kanske ännu lite äppelpaj till efterrätt. Undrar om hon inte skulle tänka om då?


Else Håefs mardröm? 
Potatis och äppelklyftor i ugn med vitlök, timjan 
...och bara lite olja.
180-200 graders ugn ca 35-40 minuter. 


o.k, lite kött också.

Moas metod = lagom av allt är bäst 
Och gott ska det vá!


"God mat, mycket mat och mat i rättan tid"
sa de skånska drängarna...

(citatet hittat i Ville Vallgrens bok "Villegubbens matkatekes")

18 maj 2010

Råvarans rätt (kåseri)

Inleder min "nymöblerade blogg" med ett litet kåseri:


Råvarans rätt eller historien om fröken Purjo. 



Alla har vi väl  hört talas om djurens rätt, barnens rätt, sexuella minoriteters rätt... Rättigheter hit och rättigheter dit, men har du någongång hört talas om råvarans rätt? Råvarans rätt att bli accepterad, beundrad och lagd i fokus. Ja tänk dig själv om du vore en...tja låt oss säga en purjo. Hur skulle du då vilja bli behandlad? Skulle du då vilja bli sönderhackad till oigenkännlighet och slängas i en hastigt tillredd wok? Eller kanske bli en liten utspädd beståndsdel i en buljong där du skulle trängas med en massa mer eller mindre märkliga tillsattsämnen. Där starka aromförstärkare gör allt för att tränga förbi din goda arom?

Nej hu! Du är en purjo och ska behandlas för den du är! Varsamma händer skall smeka över din gröna kjol, skölja dig noggrant och sedan skära dig i vackra strimlor med den bästa av knivar. Ja det gör inte ens ont då det görs av kärlek! Sedan blir du huvudingrediens i den lenaste av soppor. Vichysoise! Du får göra bekantskap med andra lökar, smaklökarna. Och dessa kommer att prisa dig och hänföras av din ytterst goda smak. Så ska det vara. Låt purjon vara purjo. Även en purjo behöver rättigheter!

Vi lagade Vichysoise en dag lillpojken och jag. Men innan fröken Purjo hamnade i soppan tog vi ut henne på promenad=)! Har månne någon annan någonsin gjort det förut? Ja jag vet att man inte skall leka med maten men barnet inom mig och barnet bredvid mig hade skoj! Och det hade nog purjon med. För vet ni, jag tyckte nästan hon log mot oss med en liten näpen mun så lik ett goijbär. Och ögonen! De tittade på oss med en pillemarisk blick, likt små pepparkorn. Hennes självlockiga hårsvall blåste i vinden där hon stod i sin gröna kjol....(och nu vet nog lillpojken hur en purjo ser ut för all framtid=)

Crème Vichysoise

100g gul lök
200 g purjolök (det vita)
4 normalstora potatisar
1 msk smör
1 liter buljong
1 bouquet garni (örtknippe)
1 dl grädde
gräslök

Skär lök och purjolök i tunna skivor.
Fräs löken i matfettet så löken sjunker ihop.
Späd med varm buljong
Lägg i potatisen i bitar  och koka den mjuk.
Lägg med kryddbuketten.
Koka tills soppan mosat sig
Ta bort kryddbuketten och mixa soppan slät.
Tillsätt grädden och låt soppan få ett uppkok.
Servera med finskuren gräslök.

Soppan serverades med en kall öl (vuxna)
mjölk (barnen)  och 
 rågbröd med svart emmentahl
och soltorkade minitomater...

Mums!


 Denna bild vill av någon anledning inte svänga sig??

Vad tycks föresten om nya bloggdesignen?
Lättare att läsa så här på ljus botten eller hur. Enkelhet är sist och slutligen bäst.



9 maj 2010

Min morsdag

Idag på morsdagen har jag inte behövt ägna mig så mycket åt mat... ja bara ätit av den förstås.
Det blev en läcker brunch i morse lagad av familjens tre karlar, stora som små. Brie och croissanter bl.a. Jag kunde mätt och belåten istället ägna förmiddagen åt något helt annat. Studerade sommarens mode så nu vet jag hur jag ska klä mig...




Visittoilett på vänstra bilden och Fjäderboa med garnityr af strutsfjädrar på den högra!
Det ni, månne jag hittar det på Stockmann? Kaninen borde också få något nytt så han matchar mig. Kanske denna hundklädsel skulle passa med ståndkrage med röd och blå sidenkravatt! På rocken finnes baktill en ficka, ur vilken en kokett näsduk sticker fram....




Oj då! Nu märker jag plötsligt att det inte är dagens tidning jag läser...
utan Illustrerad veckoskrift från 1903...måste kanske tänka om då.

Glad morsdag alla mammor!