Kalakukko på burk, skolmat och stjärnkrogar

. Hittade en burk med "modern kalakukko" i affären, med lax och bacon. Köpte. Tänkte testa om den kan vara bra att ha som utflyktsmat ifall vi drar iväg och ser på "arktikan". De börjar anlända nu fågelsträcken. Jovisst, kan man äta mat på burk någongång ...tycker åtminstone jag.

. Håkan, skolkocken, funderar på skolmat i sin blogg. Om villkoren i dagens skolkök och vad som förväntas av en då man jobbar under tidspress. Hittas här. En bra text! Lika aktuellt här på andra sidan Bottenviken. Här på orten har lokalservice igen dragit ner på personal. Nu är det fjorton årsverken mindre på kost- och städsidan sedan året innan. Man undrar hur länge kan de fortsätta dra ner på dem som jobbar i köken? Effektivitet och inbesparningar som inte leder till annat än utbrändhet och förlorad yrkesstolthet. Proportionerna kockar/ antal gäster är så snedvridet i dagens storkök. Med en alldeles för liten personalstyrka är det inte konstigt att det blivit allt mer hel- o halvfabrikat.

. Under påsken såg jag dokumentären "Hunger" på tv om den svenska stjärnkrogen Frantzén/Lindeberg, numera Frantzén (Filmen hittas ännu på stv play) Kockarna där uppgick till 11-12 då matgästernas antal var sammanlagt 17 (jämför då antal kockar i skolkök/ matgäster..., men nej man kan inte alls jämföra...)  I en annan film jag sett tidigare från stjärnkrogen Noma verkade det också vara väldigt trångt på kökssidan. Där satt en massa kockar runt ett bord och petade blad från timjankvistar. Ett och ett... Hur känns det månne att jobba bland så många kockar på en stjärnkrog? Finns det verkligen arbetsuppgifter till alla, de ha  ju ändå inte såå många kunder per kväll. Och blir där inte lite väl trångt kring timjanbordet och vid spisarna? Får man komma fram med sina egna ideér eller är det "stjärnan" själv som styr o ställer? Får man ens vettigt betalt för sitt jobb eller gör man ett "slavjobb" för en fin merit på pappret?

Går du och överväger att bli kock vare sig skolkock eller stjärnkock eller "helt vanlig resturangkock" fundera då om... skulle jag ha lust att säga. Det ÄR ett slitgöra och egentligen ett riktigt oglamoröst jobb trots man kan få en annan uppfattning via tvprogram och tjusiga reportage.

Men konstigt nog känns det ändå ofta som att mitt yrkesval blev helt rätt, kanske för att jag är en arbetsmyra... och livet ska kanske inte vara en dans på rosor?

.Här hittas recept på kalakukko om ni själva vill  laga.

Smakkombination: Rabarber, nejlika och stjärnanis

Fick en burk med ett  hemlagat "kryddsocker" av svärmor. Innehåll: Socker, nejlika, kanel, kryddpeppar, vanilj, kardemumma och stjärnanis. Smakade man på sockret var det speciellt stjärnanis och nejlika som framträdde lite extra. Funderade var jag skulle kunna använda detta, det var så "juliga" smaker så fick fundera en stund, men efter att ha kollat i frysen och sett att vi ännu hade rätt mycket rabarber så bestämde jag mig att koka en rabarberkräm. Snart kommer det ny och fin rabarber så bra att använda frysens nu. Och visst! Rabarber, nejlika och stjärnanis funkar!

Det goda sovjetiska köket / Boktips

Titel:  Det goda sovjetiska köket - minnen, mat och längtan 

Orginalets titel: Mastering the Art of Soviet Cooking - a Memoir of Food and Longing
Författare: Anya von Bremzen.
Utgivningsår: 2013
Tryck: ScandBook Ab, Falun


Under påskhelgen försjönk jag ner i en bok. Det goda sovjetiska köket - minnen, mat och längtan av Anya von Bremzen.

Oj, vilken bok! Mycket mat och matminnen men också så mycket annat! Historia, människoöden, krig och svält, hopp och längtan. Att läsa om hungersnöd under påskhelgen då borden ofta dignar av mat leder till eftertanke. Vi tar ofta allt så för givet. Tänk er att dag ut och dag in äta en soppa kokad på vatten och strömmingshuvuden och lite hirs. Som kvällsmål en hirsgröt och inget löfte om nån förbättring i kosthållet följande dag. Så kunde det se ut under de värsta nödåren.

Boken bygger mycket på Anyas släkthistoria och hennes mammas minnesbilder från Sovjettiden. Om historiska händelser och ideologiska tankegångar. Om Stalintiden och om Lenin. Om Sovjetsamhället ur ett barns perspektiv. Anya själv är född 1963 och immigrerade med sin mor till USA i början av 70-talet. Anya jobbar som matskribent idag. Boken handlar mycket om matminnen och lusten i att återuppleva smaker ur det förflutna. Anya och mamman står timtals vid spisen för att sedan kunna bjuda andra immigranter, forna sovjetmedborgare, på mat med historia. Anyas bok "Det goda sovjetiska köket" avslutas med en receptdel där bl.a Kotleti, Tjanachi, Blinier och Kulebjaka ryms med.

"Som en stor rysk roman, fylld av svart humor och nostalgi. Den öppnar ett helt nytt universum och får oss att förstå matens djupa betydelse på det kulturella, politiska, sociala, historiska och personliga planet" 
Ferran Adria

Lysande...von Bremzen beskriver Sovietunionen med en sviken älskares ögon- med förtvivlan, förfäran, bestörtning och ändå trots allt...med kärlek"
Russ Parsons, Los Angeles Times

 Läs den!

Nu är det dags för en...

... men återkommer lite senare i vår.