19 maj 2010

Kvinnor, mat och kroppsideal


Sammanför en skara kvinnor och börja diskutera mat och jag kan nästan svära på att samtalet mycket snart går in på ett sidospår. Man behöver bara kasta fram det lilla ordet "gräddsås" då någon börjar flacka med blicken, klappar sig på magen och utbrister :"Förbjudet, man måste ju tänka på kurvorna!".
Sedan påbörjas den ändlösa diskussionen om bantning, dieter, kolhydrater, fetter."Jag följer LCHF!" säger någon. "Nej Aktins är det rätta" påstår en annan. Och så följer försök i att övertyga sina medsystrar (och sig själv?) att man nu äntligen har hittat rätt i kostrådsdjungeln. (...skulle vi inte "tala mat" tänker jag beklämd i mitt stilla sinne...)
För väldigt många tycks mat och njutningen i att äta gott vara laddat. Lite tabubelagt. Det finns så oerhört mycket "förbjudet". Jag har stött på människor som ägnat timmar, veckor, månader kanske rentav år? av sitt liv på att fundera över sin vikt. Många av dessa har i mina ögon inte varit överviktiga alls. Kraftigt överviktiga eller människor med någon sjukdom i botten ska naturligtvis se över sin situation och fundera över dieter. Men vi  andra? Måste vi verkligen? Måste man vara så hård mot sig själv att själva matglädjen försvinner? Jag tror nämligen att mycket av glädjen går förlorad om man strikt håller sig till nån visst diet.
Jag är inte rätt person att kritisera andra. Själv lång som en stör och smal som en sticka gick jag som tonåring mången gång och önskade att jag kunnat "ta över" väninnornas bortbantade kilon. Om det är effektiv ämnesomsättning, ligger i generna eller det att jag är en ganska rörlig person som gillar kroppsarbete jag kan tacka för vet jag inte. Äter normalt, rör på mig, försöker undvika stress och mår relativt bra. Det är nog egentligen väldigt svårt att tänka sig in i en annan människas situation. Jag vill inte heller moralisera eller kritisera andra i deras val. Klart att man får följa precis vilket kostråd/diet man själv vill. Jag har dock en önskan. Den om att vuxna människor inte i allt för stor mån talar om bantning och dieter i sina barns närvaro. "Barn tar efter vuxna i allt" säger ett ordspråk.
Lyssnade på två flickor när jag väntade på en buss för några dagar sedan. De var knappast äldre än 12 år. De talade om bantning.
" ...men jag åt nog ett äpple i morse." Sa den ena som tydligen hade hoppat över skolmaten.
"Jag borde också banta" sade den andra "Se så bred jag blivit över låren!" fortsatte hon och sträckte fram ett tillsynes helt normalt ben.
De lät precis som vuxna, hade de lyssnat på sina mammor? Bara tolv och maten har redan blivit förbjuden. Tolvåringar ska inte behöva tänka på bantning. Barn ska vara barn! Barn ska hitta glädje i ätandet, röra på sig och må bra. Sporra barnen istället till goda matvanor. Var en förebild. Ät tillsammans. Regelbundet. Varierande av allt.
Jag har visst också funderat över kroppen som yngre... hittade bl.a denna bland "de gamla" alstrena. Ritad någongång i tonåren.

Copyright MW

Ps. har ni sett vad som står uppe längst till höger i bloggen?
Där står: Respektera lagen om upphovsrätt. De tecknade bilderna och fotografierna är mina om inget annat uppgetts. Bilden ovan tycks ett flertal ha "lånat". Fråga mig innan, tack. En regel man åtminstone kan ha är att uppge källan. Tack!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar