Mjöliga händer och örfilar

Att ha mjöliga händer då och då borde höra till
alla barns rättigheter!

Att baka ger glädje samtidigt som det ger sinnesträningar för barnet och hemtrevligt är det också när mjölet yr och förväntningarna på vad som komma skall är höga. Sedan kommer dofterna! och de igen följs av en god matupplevelse. Nybakta bullar med ett glas kall mjölk. Att baka med barn ÄR matglädje! Här bakade sonen örfilar men en del av vetemjölet utbytt till emmersikt. Emmer har så lite gluten i sig så att byta ut det helt till emmer ger inte bra resultat. Men ca.1/3 emmer blev bra! Och GOTT!

Örfil föresten... det fanns en artikel i lokala tidningen senaste vecka om just örfilen. Att dess namn är typiskt filnlandsvenskt. En man, universitetslektor Ilkka Mäkinen, har forskat i örfilen och dess historia. I Sverige talar man inte om örfil  utan bara rätt o slätt om kanelbulle. Enligt artikeln skulle namnet kunna ha en koppling till Borgå. Ja det finns t.om en gissning att det skulle ha varit Borgåbagaren Lars Henrik Astenius (1820-1860) som skulle ha varit "fader" till örfilen. L H Astenius utbildade sig till bagare i St. Petersburg. Det finska ordet "Korvapuusti" har enligt artikeln ett yngre datum. Kanske var det en bagarlärling som i misstag pressade ihop en bulle och mästaren gav honom en örfil...spekuleras det i texten. Nämnas kan även att det fanns en teatergrupp i trakten som hette Örfilarne i mitten av 1800-talet. Örfilarne leddes av "herr Stjernström" som var god vän till Runeberg. Sockerbagaren Astenius är förövrigt mannen som anses ligga bakom Runebergstårtan. Kanske det var Runeberg som föreslog namnet örfil? Ilkka Mäkinen - "örfileforskaren", kommer kanske fram till det en vacker dag om han forskar vidare...