Bokslukaren/ Sapere

Vid Mariatorget 2 på Söder i Stockholm ligger "Bokslukaren" , böcker&bakverk för barn.En barnbokhandel med eget café. 

Utdrag från Bokslukarens hemsida:

*********************************************************
 Bokslukaren har inlett ett samarbete med Allebarnsrätten. En rikstäckande kampanj vars syfte är att stärka måltiden och måltidens roll på och runt förskolor i Sverige. Allebarnsrätten vill vrida utvecklingen bort från centralkök och halvfabrikat. Man fokuserar mycket på måltiden som mötesplats. En måltidssituation är en ypperlig möjlighet för barnen att sätta ord på det de upplever med sina sinnen. Det pedagogiska verktyget är en fransk metod - Sapere - som via Carl-Jan Granqvist och Grythyttan, togs till Sverige på 90-talet.
Bokslukaren genomför ett sensoriskt bokprat med utgångspunkt i Saperemetoden, med en mindre grupp barn. Vi utgår ifrån bilderboken Dunderlunds bästa bokstav (Åsa Lind& Sara Lundberg). Tillsammans med två skådespelare och en musiker gör vi nedslag i boken och bjuder barnen på små smakprover inspirerade av innehållet. Vi uppmuntrar barnen att lukta, smaka, känna och lyssna. Ett nyfiket utforskande av ett konstnärligt litterärt verk. Maten och språket i sinnlig kombination. 

******************************************************

Heja Sverige, ni har fattat något!!!

Allebarnsrätten, alla barns rätt till bra maträtter. Rätt och slätt, det är ur barnens behov maträtterna och matsituationerna skall planeras. Man först måste man väcka barns nyfikenhet. Det är där Sapere kommer in i bilden. Det ska få ta tid att bekanta sig med nya smaker. Det tar också tid att laga bra mat. Det tar tid att slå sig till ro och att äta. Maten, vare sig det är frågan om frukost, skolluncher eller måltider i hemmen bör få ta tid.

Tänk om Sapere - smakskolor kunde slå igenom på allvar. Om Sapere blev en del av läroplanen. Om alla barn fick en chans att lära sig smaker. För de måste läras, sakta, långsamt...upprepas. Hur många är inte de föräldrar/ kosthållspersonal som slutar ge råvaror en chans om de inte visar intresse genast. Nej "Kalle" äter inte blomkål, ingen idé att koka sånt". Skulle denne Kalle ha gått i smakskola något år, ja kanske redan på dagis, då är jag nästan säker på att Kalle skulle gilla blomkål nu...men det ska inte bara smakas på råvaror, maträtter det ska pratas om råvaror/maträtter också. Matprat. Matglädje har varit ett favoritord för mig länge, men matprat är ett minst lika viktigt ord. Prata om mat, eller sjung om mat, läs om mat, berätta sagor om mat...och smaka på det som man talat/sjungit/berättat om. Låt barnen känna. Låt ögat, örat, näsan, och känseln vara med. Göm grönsaker i en tygpåse, låt barnen gissa sig fram vad det kan vara. Det finns hur mycket som helst som man kan göra för att locka fram nyfikenheten till mat. Barn är nyfikna. Vetgiriga och faktiskt ganska lätta att få att ändra smak. Något som är "blää "idag kan mycket väl bli "mums" i morgon. Ibland kan bara en så enkel sak som att vara god förebild få barnet att äta. Barnet ser att du äter något visst, barnet gör som du för barnet ser upp till den vuxne. Det kanske kräver några gånger men intresset börjar sakta spira...därför är gemensamma måltider i hemmet även är så viktiga.

"Allebarnsrätten" är på rätt spår, vi vuxna bär faktiskt ansvar, vi måste fundera vad det stoppas i våra barn. Runt måltiderna kan sedan allt annat kretsa, men MÅLTIDEN borde absolut vara i fokus.

Detta var min kvällspredikan, amen;)

och god natt...

Dunderlunds bästa bokstav, Åsa Lind och Sara Lundbergs bok var det alltså...