3 augusti 2010

Höns




Jag har alltid varit förtjust i höns. Varenda liten höna (och tupp) borde få leva ett anständigt litet hönsliv innan den hamnar i hönshimlen. I den österrikiska dokumentären "Vårt dagliga bröd" som visats i tv (någongång förra vintern, och kanske tidigare?) utspelas rena rama skräckscenariorna i de stora djurfrabrikerna. Tusentals små gula kycklingar som på löpande band i hiskelig fart sorteras och såsmåningom hamnar i stora hallar med mycket mycket liten plats att röra sig på. Där ska de sen växa upp i trängsel utan någon som helst värdighet. Deras enda uppgift har i livet är att växa bra och bli föda för oss... När hönsen vistas så tätt är risken för sjukdomar stor. Detta avhjälps med antibiotika, lite mediciner i kräken så hålls de friska...
Nej! En höna ska leva ett bra liv! En höna ska vara glad och fri. En höna som levt lycklig är garanterat godare än en lessen en.
Mina egna erfarenheter av hönor sträcker sig ganska långt tillbaks i tiden. Som tonåring hade jag en egen liten "fjäderfä-farm". Den bestod av låne ankan Paul Anka med fruar samt mina helt egna små pärlhöns, tre stycken, och en kaxig tupp.
Medan ankorna (som till min förtret åts upp när sommaren tog slut) var ganska "grisiga av sig" var hönorna pedanta. Ankorna ville ha vatten att skvätta runt i medan de "koketta" hönsdamerna föredrog att bada i sand. "Kot-kot kot", "kvack-kvack" lät det och ibland hade jag en hel karavan efter mig om jag gick omkring utomhus. De visste nog vem som var deras matmor. Innan jag rusade iväg till bussen om mornarna för att ta mig till skolan så skulle de matas. En dag var en höna försvunnen. Hade räven tagit henne? Det gick ett tag men så en dag stod hon plötsligt där igen framför mig. Runt henne spatserade 6-7 små dunbollar på vingliga ben. Hon hade ruvat under uthuset. Den stolta modern satte huvudet på sned tittade på mig och sa: "Kot-kot"...
Ett boktips till alla hönsvänner... Ja det måste bli Sven Nordqvist böcker då. Tuppens minut, Kackel i grönsakslandet, Pannkakstårtan m.fl. rekommenderas varmt;)




I dagsläget får jag nöja mig med dessa.
Gårdsfåglarna, de är också skojiga att följa med.




Nu blir det bloggpaus ett tag, har lite annat för mig...


2 kommentarer:

majsan sa...

Hej du bra skrivet..=)
Jag får ofta höra att
- men det är ju bara en hööööönna så fort någon av mina är dåliga.Men alla har sina egna namn och egna personligheter.
Föresten så heter min älskade anka Paul oxå..=)
mvh
Majsan

Fru Purjo sa...

Hönor är underbara tycker jag....och inte alls så hönsvimsiga och korkade som det sägs om dem....långt ifrån. Utan sociala och trevliga djur där alla har olika temperament och personlighet :)

Skicka en kommentar