Långrest närmat

Varför köpa långrest mat när man hittar fina råvaror i sin närhet? Varför använda sig av råvaror som producerats i en annan del av världen? Som konsument kan man göra val. Man kan påverka och inte minst med tanke på miljön är den kortresta maten att föredra. Men det gäller att se upp att man inte blir lurad. 

Ta t.ex en Närpesbo som går till supermarketen i sina hemtrakter för att köpa sig lite tomater. Närpestomater givetvis. Närodlade! Men hur var det nu med dessa tomater är de vekligen så kortresta som denna konsument kanske tror?

Nja...kanske. Kanske, om handelsmannen hör till de få som köper in tomater direkt av någon lokal odlare. Men det är större sannolikhet att de här tomaterna har åkt flera hundratals kilometer. De flesta marketar köper nämligen tomaterna via någon större grossist som har sina lagerlokaler i södra Finland. Till de stora logistikcentralerna , de stora lagerhallarna, kommer tomatlådorna från Närpesodlarna. De packas om och körs sedan vidare runt om i landet, ja t.ex norröver, till en market i Närpes. Från Närpes till Helsingfors är det ca. 350 km. Fram och tillbaka ger 700 km. Så kan det alltså komma sig att en Närpeskonsument köper tomater som färdats 700 km medan Helsingforskonsumentens tomater åkt 350 km. Bägge har köpt tomater från samme Närpesodlare...  Varför säljer då inte odlaren i Närpes istörre utsträckning direkt till marketen. Nej, det är bekvämast att sköta det via "de stora". De stora uppköparna har transporter, de har lagerhallar,  de ser till att produkten får stor spridning. Det är helt enkelt smidigast för odlaren och marketen tycker det är bekvämt att få allt från samma ställe. Men... skulle det inte kunna finnas logistikcentraler lite utspritt i landet, varför ska de koncentreras till södra delarna av landet? 

 I dagens Finland åker enorma mängder av råvaror omkring på våra vägar. De transporteras fram och tillbaka. Och det är ju inte svårt att räkna ut vem som står för kostnaderna. Konsumenten förstås. Man kan med rätta fråga sig vari ligger logiken i logistiken?

 Detta frågade sig också flera i ett av avsnitten av programmet Spotlight som visades i FST hösten 2009. Mig veterligen är situationen precis densamma i dag som då. Minskade transportsträckor ger mindre avgaser. Minskade avgaser ger bättre miljö. Skulle tomaterna inte behöva åka fram och tillbaka kunde de kanske kallas för närmat där i Närpes. Men som det är nu är de långresta närodlade tomater. 

Definitionen på närmat varierar en hel del. Endel anser att inhemsk mat är samma som närmat. Andra vill dra en gräns inom en radie av 200 km. Bor man i södra Finland, ja då är det mer närmat att köpa estniska råvaror än råvaror från Österbotten eller norra Finland. Närmat är det man har i sin riktigt omedelbara närhet säger en tredje. 

Jag är väldigt nöjd över att ha hittat en fin närbelägen kvarn där jag kan köpa ekomjöl/gryn/ärter till ett förmånligt pris (man undviker ju mellanhänderna om man handlar direkt av bonden!) och äggen tas från en hönsgård där hönorna tas om hand på bästa möjliga vis.  Och så har vi torget! Från torget hittar man mycket gott, närproducerat. Lite härifrån och lite därifrån. Det kräver kanske en liten insats av en att leta fram de här producenterna. Men varför följa minsta motståndets lag? Fast det är klart att det även blir köpt en del mer långrest ibland. Kaffe- och teodlingar hittar man ju inte precis bakom knuten;) och...choklad... Men tänker man efter är det ändå  mycket man kan lämna kvar på butikshyllan. Exotisk frukt kan bytas ut mot t.ex bär eller rotsaker. Brasilianska biffar eller Lamm från Nya Zeeland får också bli kvar. Fiskar som  t.ex Hoki och tonnfisk är faktiskt inte heller nödvändigt! Ta strömmingen, gösen och gäddan istället till heders.  Just nu finns det en boom av människor som börjat tänka i ekologiska tankegångar. Matpooler grundas och man gör gemensamma beställningar till olika grossister som säljer ekologiska oljor, pastor, nötter, superfood... Många av dessa produkter är långresta. Känns lite komiskt (eller tragiskt?! rättare sagt!) att vi i Finland beställer goij, acai, och maca och annat möjligt annat från asien eller sydamerika  medan t.ex. asiaterna vurmar för våra blåbär. Fåglarna kvittrar om att havre kommer bli nästa stora supergrej, vår nästa stora exportsuccé? Havrekli är nämligen jättebra för tarmen...

En tallrik havregrynsgröt och blåbär är både närmat, "superfood" och nyttigt så det förslår ...dessutom gott och mättande så  varför då gå över ån efter vatten?