15 november 2011

Världens godaste smörgås! /Sapere


Man får visa tungan, man får visa sura miner, man får peta i maten, leka med maten...
Det låter inte som ett bra bordskick precis. Men det är kul! Och egentligen är det inte så förfärligt som det låter. Det är smakskola det handlar om och då får man faktiskt göra allt det där!

Tungorna, ja de sträcktes ut och visades upp för att jag bad om det. Det var nämligen tungan som denna dag skulle vara vårt viktigaste redskap. Vi skulle ta reda på var på tungan man känner bassmakerna: sött, salt, surt och beskt. Framför varje barn fanns fyra små knäckformar av papper. I dem hittades: russin, flingsalt, en liten bit av en skiva citron och så en liten skiva rädisa. Det var citronen som ledde till de sura minerna. Grimaserna som var så roliga att skratta åt.  När tungan fått jobba och vi hittat de områden på den där smakerna kändes intensivast gick vi över till "hemliga påsen". En påse med ett knäckebröd i vandrade runt. Man fick känna men inte titta. Beskriva vad man kände utan att nämna knäckebrödet vid namn. Sandpapper, tefat, gropigt, alla visste ju förstås vad det var men nu var idén att lägga ord på brödet på ett annorlunda sätt. Hur doftade det då knäckebrödet?...och hur såg det sedan ut om man fick titta närmare på det? Att studera ett vanligt knäckebröd så noga gör man ju inte så ofta. Man blir förvånad av att upptäcka hur mycket det finns att prata om det! När alla fick små smakbitar var det dags att fundera på ljud och smak. Hur lät det när man bröt det i bitar? När man tuggade? Vad smakade det?

Lektionen (sammanlagt 1 1/2 h) tog även upp vikten av hygien och så fick barnen ett uppdrag: Laga "Världens godaste smörgås"! Det viktiga var att alla grundsmaker skulle finnas med. Någonting sött (Äppel, päron,torkade plommon, tomat, söta ärtskott), något salt (skinka och ost), något beskt (ruccola och några andra salladsorter, rädisa) något surt (appelsinskivor, syrad färskost). Barnen fick tvätta grönsaker, skiva upp, och komponera härliga fyllda rågbrödsmörgåsar. Till dem dracks svartvinbärssaft. Vad goda de blev smörgåsarna - ja de blev faktiskt världens godaste! Och fina namn fick de också som t.ex. Gotte-pär.

Vid varje klubbträff ska vi fundera över våra sinnen och så ska ett gott mellanmål lagas. Barnen var i åldern 9-10 och var ivriga att komma igen.
Sapere betyder i stora drag att "smaka med sina sinnen". Att man vill veta, ta reda på. I Sapere- smakskola väcks nyfikenheten. Man blir modig, man vågar smaka. Kanske är det fråga om lite grupptryck. Kompisen vågar, då vågar jag med! Och så vill man plötsligt veta mer om råvaran, om maten och om sina sinnen. Mat är inte bara mat. Mat är synintryck, doft, konsistens, smak-, ljudupplevelser. Maten blir sinnesupplevelser!....och dessutom blir man förhoppningsvis mätt och glad av den. Barnen jag hade såg åtminstone mycket mätta och glada ut efter lektionen.
Världens godaste smörgås!

Ps. Om umami (och det allra senaste påfundet: kokumi) skall räknas till  grundsmak tvistar de lärda. Jag beslöt att inte alls ta med dem. De har inget smakcentra på tungan och själv tycker jag de är en kombination av de övriga. Är inne på samma linje som t.ex .Matihas Daghlgren

3 kommentarer:

Christian Tikkanen sa...

Fint gjort Monika. Det är ganska så intressant det här med smakupplevelser och sinnesupplevelser hur nära hand i hand det sist och slutligen går. En annan relevant studie man kan genomföra är att be folk berätta hur det reagerar när man bara talar om tex: citroner, och ofta brukar det resultera i att det flesta drar på munnen, inte för att de skulle behöva skratta åt det hela utan därför att gommen reagerade på talet om citronen, den drar ihop sig, musklerna så att säga reagerar på vad slags signal hjärnan gett dem och den där signalen för syran i citronen är det man reagerar på så att fast man inte har ätit just då en citron så kan man förnimma den känslomässigt. Den här reaktionsförmågan har inte ett spädbarn då det ännu inte fått smaka på den upplevelsen, men vi som har skaffat oss ett lager av både smakliga som osmakliga referenspunkter genom åren får automatiskt framfört den här upplevelsen till våra smaklökar via hjärnans minneslager, intressant att studera hur man kan på vissa utvalda råvaror reagera på dem redan fören man stoppat dem i munnen, men som sagt det förutätter att man har dem lagrade i hjärnkontoret från förr.

Mikaela Wickström (majmamma) sa...

Roligt Monika! Låter så bekant!

Bara tanken på grape får munnen att vattnas hos mig. Alltid.

Monica sa...

Dofter är också så intressant! Doftminnen man har. Bara man koncentrerar sig lite och tänker på hur det doftar ja t.ex i ett vedlider, eller hur det doftar när man bakar bröd...eller doften av en nyfödd baby, ganska otroligt hur man kan minnas dofterna så bra att man tydligt tycker att man känner dem då man tänker på dem. Det är rätt mycket fråga om koncentrationsövningar när man sinnestränar. Sinnesintryck och koncentration går hand i hand, är man okoncentrerad går mycket en förbi.

Mikaela! Låter säkert bekant! Du börjar ju vara "veteran" som klubbledare jämfört med mig;).

Skicka en kommentar