10 januari 2012

Glaucidium passerinum


...som en liten boll i trädets topp. Fotograferad av yngsta sonen via tubkikaren. Sparvugglan (finska: varpuspöllö) hamnade nästan först på gårdkrysslistan i år.

Kriterier för gårdskrysslistan 2012:
1. jag (och/eller barnen) skall kunna artbestämma fågeln själv utan hjälp av husets hårdskådare (d.v.s mannen).
 2. Arten skall ses på vår egen gård eller från vår egen gård (man får använda tuben/ kikare).

Läs mer och lyssna på ugglan här!

2 kommentarer:

Christian Tikkanen sa...

Häftigt, lycka till med kotipinna, hoppas det blir ett artrikt år för det. Trevlig bekantskap med sparvugglan såg ni ut att få också. Undertecknad har en gång fått den där lilla krabaten på mössan och inte ville den heller släppa taget. Då fick jag lära mig att aldrig härma den när den är nära sitt revir, speciellt i februari mars månad, den kommer rakt mot en om man härmar den genom av att vissla och så är den så himla ljudlös då den attackerar en. Men en söt liten rackare.

M sa...

Jo ugglan var söt och fotografen var stolt. Det finns mycket att upptäcka om man lyfter blicken uppåt ibland.

Skicka en kommentar