26 januari 2012

Sapere/smakskola/sensorik...


I Sverige kallar man smakträning med alla sinnen: Sapere, i Finland används benämningen Makukoulu/Smakskola (och ibland Sapere), i Norge sysslar man med Sensorik. Det är ändå samma sak är frågan om.  Jag har valt att tala om Sapere eller Sapere -matglädje för det är ju så att Sapere leder till matglädje och matglädje är just precis det jag vill hålla på med.  Har den stora fördelen med att till vardags få jobba som kock i ett litet kök med unga matgäster. En ypperlig plats att få sprida matglädje. Men helt ensam går det inte, det är av jättestor vikt att övrig personal på ett positivt sätt är involverad i måltiden. Så jag är väldigt tacksam att de övriga, mina arbetskamrater, lyckas skapa finfina måltidstunder. "Det är något magiskt över våra matstunder" sa en anställd en gång. Ibland tänker jag tillbaka på tiden på andra dagis/skolor jag tidigare jobbat på. Några, men mycket få av dem, har kunnat skapa just denna magi kring måltiden. Matron och lugnet...harmonin, matglädjen.

Jo jag vet, vi har den stora fördelen med att vara privata och kunna göra så som känns rätt. Med eget kök och allt, men är det möjligt att även barn i de stora oprivatiserade daghemmen kunde "komma närmare maten"?  Kanske de som planerar utbildningar alltmer kunde ta fasta på ett tätare sammarbete mellan köken och den dagliga verksamheten. Kanske de som utbildar sig till kockar/storkökspersonal kunde läsa något block pedagogik och ibland komma ut på fältet och "matprata" med barnen, medan de som utbildar sig till pedagoger kunde läsa lite (mer än nu) om måltidskunskap, måltidsfostran... lära sig mer om Sapere... framförallt tycker jag att det borde sammarbetas mer mellan personal i kök och daghemspersonal/lärare.

Temaveckor, månadens grönsak, skördefester, pyssel kring mat, baka tillsammans, matsagor, matsånger, matprat, odlingar... kocken/köket kan involveras och fixa fram smakprover, kryddor, prata mat i en positiv anda...det skulle garanterat finnas underlag för åminstone en eller ett par timmar måltidsfostran i veckan på veckoschemat både på daghem och i skolor.

Det är ganska katastrofalt vad som hänt de senaste 10-15 åren då köken alltmer blivit fjärmade från barnen. Mat tas allt oftare utifrån, från något kök långt borta, barnen vet inte ens namnet på kocken. Har ännu mindre sett henne/honom. Tragiskt! Och maten blir så identitetslös! En kock borde aldrig finnas på längre avstånd än att matgästen kan gå och tacka/eller (om anledning finns klaga;) på maten genast efter måltiden tycker jag. 
 

Läs även mer om Sapere i länklistan till höger i denna blogg.

"-Hej du! Vet du jag tycker SÅÅÅ mycket om dig!". Hur många möts av de orden när de kommer till sitt jobb på morgonen? Det var jag som möttes av de orden häromdagen=)! Av en fyraåring. Vi kockar behövs BLAND barnen inte i ett kök någonstans i periferin...  

3 kommentarer:

Christian Tikkanen sa...

Vackert skrivet Monica! Och det skall du veta att den måltidsaktivitet med det måltidsskapande och fram för allt viktiga måltidsfostrande arbete som ni saperister utövar i ert dagliga arbete är det verktyg som ger, ( hur mycket vi än vill glorifiera det) barnen och ungdomen en nära kontakt till maten och råvaran som det annars skulle bli helt utan, barnen får en relation till maten och en baskunskap som är så viktig i dagens samhälle, ni ger barnen en chans att få en nära kontakt till maten och samtidigt skapar ni en identitet till råvaran och måltiden, ett förhållande som är av största vikt i dag när allting har blivit så identitetslöst. Det kommer ännu den dagen emot oss när vi får börja tänka om i vår enfald över vårt förhållande till maten och måltiden och då är ni Saperister den stora tillgång som kan lotsa männskligheten in på rätt spår igen. tro mig den dagen kommer ännu.

Monica sa...

Tack, varför jag bloggar om just sånt här är väl främst min förtvivlan över att småköken försvinner i sån rasande takt, att denna yrkeskår inte längre har samma förutsättningar som tidigare om de numera ska jobba i enorma centralkök....hur många småkök kommer inte ännu att försvinna:(

Monica sa...

...måste ännu berätta om en gosse som fick komma på "studiebesök" in i köket i veckan fick se kastrullen med ärter och fick veta att man lägger ärter i blöt över natten om man ska koka ärtsoppa. Något som han sedan stolt kunde berätta vidare till de andra barnen när soppan åts.Han visste något inte de visste=). Det är så roligt med barn för de snappar upp små saker och så blir de "dagens samtalsämne".

28 januari 2012 06:29

Skicka en kommentar