Hurdana matminnen får dina barn?

När man talar med äldre människor om mat är det ganska vanligt att de börjar tala barndomsminnen. De minns smaker och dofter från sin barndom och försöker hitta ord för att beskriva för en som inte var med då det begav sig. " I bastun kokades sockerbetor tillsammans med syrliga äpplen och morötter till en saft som kunde ersätta socker, en sötsur oförglömlig doft", ..."jag minns än i denna dag hur gott det var med nykärnat smör på limpan"... " eller kanske någon berättar " jag minns ännu smaken från vidbränd gröt, den var så vidrig och orsaken till att jag inte så gärna äter gröt idag"

Många egna matminnen från barndomen hittar jag från mommos kök. Dofter som jag helt tydligt kan känna om jag blundar och tänker på dem. Köttsoppan som kokat länge och väl på vedspisen t.ex. Eller när man gick in i "kammaren" där kaffebordet stod uppdukat och kaffe och blåbärsbulladoft blandades med doften av de vackra blommande terosorna och doftpelargonerna som vi barn så gärna rörde vid för att känna doften ännu starkare. Matminnen från barndomen finns också från gånger vi reste omkring med familjen i en gammal husbil och pappa gärna stannade och köpte nån lokal råvara som vi inte var så vana vid. Torkat renkött av en lappgubbe. Tunna skivor renkött som han sen karvade med kniv och rullade ihop mellan ett tunnbröd. Eller det första smakmötet med mesost i ett vackert fjordlandskap i nordnorge. Mamma först lite försiktig och tveksam, syskonen också men jag och pappa njöt till fullo. Det var även han som introducerade mig i unga år för mögelosten, -den underbara. Och den halstrade strömmingen.
Stekta knapriga mujkor (siklöja) i kombination med färska jordgubbar åt vi för något år sedan i bilen med barnen då vi var på väg på en längre biltur. Tror det kan ha blivit ett matminne för dem då det ibland  hörs "Mamma vi kan väl köpa mujkor... och jordgubbar också!"

God kombination:

Mesost, päron och dill på smörgås - pröva!