Socker, socker, socker...

Bland nyhetsflödet där världskriser, u-båtar och ebola toppar rubrikerna har jag vid sidan om följt med den pågående sockerdebatten, vars vågor gått höga speciellt i vårt västra grannland. Visst pågår en sockerdiskussion även i Finland men de svenska debattörerna är kanske något mer offensiva. Läste Livsmedelverkets syn på saken och instämmer med mycket där. Tycker Ibland att det verkar  som om de som frågasätter bara ser det de vill se. Hör bara det som de vill höra... De får det att låta som om barnens mat i förskolor och skolor väller av socker, vilket inte är fallet. Ska man söka efter de stora sockerfällorna ska man titta in i folks hem och kolla vardagsvanor i hemmen tror jag. Kolla också utbudet i din närmaste affär. Hyllmeter efter hyllmeter med bl.a läsk, kex och godis. Så skulle inte vara fallet om inte efterfrågan fanns. Det som tidigare hörde till festmat, "sällanmat" har blivit vardagsvanor. Fetma hos unga kan inte heller enbart skyllas på socker det är fler faktorer som spelar in: gener, vanor, stillasittande o.s.v  Fetma föresten, om någon är lite mullig men i övrigt mår bra - so what? (Kraftigt överviktiga bör förstås få hjälp) men måste alla vara slanka som plankor? Alla vara stöpta i samma form? Huvudsaken är väl ändå att hitta en balans och glädje i livet -ja och så inte käka för mycket socker - för tandhälsans skull. Dessutom tror jag inte alls det är bra att "ta stress" av enskilda råvaror vilket jag faktiskt tycker att många i dagens samhälle gör. Klart att det inte är bra av överkonsumtion av något! Det tror jag alla förstår utan moralpredikningar och pekpinnar. Så sluta "matstressa", tack! Vare sig det gäller socker, fett, gluten, tillsattsämnen eller något annat. Och  tänk också på att när de vuxna "matstressar" överförs stressen lätt på barnen.

Nutidsparanoia
Att dricka föda (drycker kan också bli en källa till fetma/ överkonsumtion av socker)