Vandring i en skog som inte längre är

Skogen förr...

Förra sommaren var sommaren då skogen försvann. En vemodig sommar då furorna och granarna föll en efter en. Det var en rågranne som fått för sig att fälla sin skog och visst, granbarkborren, den lilla skadeskalbaggen som ökat så, var väl en av orsaken bakom. Vad avverkningen ledde till för oss som bor intill... ja biotopen har verkligen förändrats. Idag gick jag ut i skogen, eller rättare sagt i skogen som inte längre finns. Nu i maj är där fuktigt och nästan som kärrmark på många ställen på avverkningsområdet (eller "föryngringsytorna" kallas det väl numera). Man får akta sig så inte man fastnar i leran. De stora skogsmaskinerna har gjort djupa spår, nu vattenfyllda. Jag såg några ekorrar hoppa omkring i några kvarlämnade lövträd och maken sa att han lagt märke till flera skogssnäppor, en fågelart som inte tidigare funnits på området. Spillkråkan trivs också bra. Spår av hjortar och älgar hittas här och där. På vissa ställen ser området nu nästan ut som ett parkområde om dock med en ganska oframkomlig terräng p.g.a mycket kvistar och stenrösen som kommit fram då mossa försvunnit. Lövträd är lämnade och solen lyser upp områden som jag tidigare minns som täta, mörka mossbelupna ställen. Känner mig lite vilsen då miljön förändrats så...

En ensam björk hade blivit tyngd av sorg
efter av att ha förlorat sina trädkompisar så
den böjde sig ner och såg mest ledsen ut. 

Skägglav på några träd "på vår sida".

Sen hittades ett fynd i skogen.
Vid en gammal soptipp från flera årtionden 
tillbaka. Ett öga. Skogens öga? 

Putsades och bucklades försiktigt ut 

och visade sig vara en "skatt"!

En kopparskål med fyra "fästen"

 i kanten. Troligen en f.d ampel? 

Skönheten i gammalt skrot.

Som mat blev det risotto och sedan plättar till efterrätt som stektes av familjens yngsta.