4 januari 2016

Chokladstaden Borgå och minnet av en vän




Nytt År och bloggen fortsätter... Bloggen som tog fart 2009 och som visserligen inte uppdateras lika ivrigt som i början men som dock lever kvar. Inte för att jaga läsare och följare utan mest för att den är en receptbank och dagbok för mig själv. Ja man vet ju aldrig när man blir senil och glömmer bort vad man sysslat med. Eller kanske det är p.g.a Gunilla W jag fortfarande skriver?

Tack vare den här bloggen lärde jag känna Gunilla. Vi hann bara träffas en enda gång innan hon gick bort p.g.a sjukdom. Vi hade säkert aldrig träffats utan den här bloggen eftersom det var här hon hittade mig. Kanske det var år 2010 hon tog kontakt. Hon, beydligt skickligare skribent än jag, matjournalist som hon var, äldre, erfarnare, klokare. Fågelintresset också en gemensam nämnare. Glada amatörskådare båda två. Vi skrev ibland nån rad till varandra och när hon nåt år senare var på besök i Finland och råkade vara i min hemstad ville hon gärna ses över en kopp kaffe, prata lite. Hon pensionerad men gjorde ibland freelancereportage till sitt gamla jobb på Dagens Nyheter. Nu var hon nyfiken på Borgå som sötsaksstad  Detta drygt fem år före staden nu smått börjat kallas för "Chokladstaden". Då var det bara två chokladfabrikörer här. Den gamla stora fabriken och den lilla boden vid kyrkan där chokladen är ett hantverk och innehavaren t.om rostar bönorna själv. Numera har orten fått ytterligare en chokladmakare så visst kan man  kalla stan en sötsaksstad, en chokladstad! Förutom all choklad finns här även lakritstillverkare. Så om Gränna är kännt i Sverige för att dra turister till sina polkagrisar så varför inte marknadsföra Borgå som Finlands sötsaksstad no. 1. Söt i annan bemärkelse är staden också.  En vacker liten stad!

Tillbaka till Gunilla, vi träffades, hon och jag och hennes fotograf och satt och pratade bort en stund på ett café. Pratade om mat, om skrivandet och lite allmänt om våra liv. Ja det var ju första gången vi sågs! Jag så säker på att vi skulle ses igen. Men så gick det då inte. "Du ska fortsätta skriva" sa G till mig innan vi skiljdes. "Du ska skriva om mat!". Kände mig förstås smickrad och kanske det är p.g.a G denna blogg ännu existerar? Borde jag kanske börja skriva mer?

Om ni vill hitta bra recept och läsa  bra texter om mat är det hennes blogg ni ska titta in i.

Här skriver hon om sötsakstaden och här hittas t.ex en riktigt god dressing med bl.a parmesan i som hon föreslår till fisk. Vi har blandat denna dressing med sallad och nötter ibland. Vänd ner salladen i dressingen så det blir lite "Ceasarstil"över salladen, toppa med ytterligare lite parmesan och rostade frön och nötter  och det blir riktigt gott! (Vi hade solrosfrön och pistagenötter senast och serverade salladen vid sidan om ugnsrotsaker och lövbiff, men den kan även ätas som en "lite lättare rätt" som sådan utan extra tillbehör. Kanske bara med en bit batong).




(...och ja, visst förstås, ytterligare en anledning till bloggens vidare existens är att jag i denna blogg samlat en hel del Sapere/ smakskole material. Det kommer jag fortsätta med. Som en "information-inspirations -matglädje för barn blogg".) 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar