Ekotänk och mattrender/ Gastro del 4

Ännu lite om Gastromässan 2012 i bloggen, eller egentligen lite om Ekodagen som gick av stapeln "vid sidan om" Gastromässan.  En dag som handlade mycket om  "ekotänk" och om "mattrender" och den stora frågan om hur ekoproducenter och de offentliga köken kunde nå varandra effektivare. För det är fortsättningsvis så att det inte riktigt löper... Köken vill gärna för smidighetens skull ta allt från en och samma grossist men de stora grossisternas ekourval kan vara ganska snävt. Intresset av ekologiska produkter ökar dock hela tiden och för att ta exempel så har man glädjande nog både i Helsingfors stad och i Åbo gått med i "Steg för steg mot ekologiskt" när det gäller daghems- och skolkök. Ännu trampar man bara i barnaskorna och ligger ljusår efter vad t.ex Carola Magnussons skolkök i Stockholm åstadkommit (inom just detta med ekologiskt inom offentliga kök) eller om man tittar på hur långt man kommit i Köpenhamn. Men viljan att öka det ekologiska har ökat markant även i Finland om man jämför med bara några år tillbaka i tiden. Och det är förstås positivt!

Lite annat plock ur ekodagen:

Hanni Rützler var en av huvudtalarna. En intressant

föreläsning om megatrender inom mat. Kvalitet,
lokal mat och hälsa  är de trender som nu är på växande
dessutom måste vi allt mer börja tänka globalt när
det gäller mat.

(Tips! På Yle Arenan kan man lyssna på henne. 

Länk: http://areena.yle.fi/audio/1331622373904
Hörs åtminstone i Finland)

Sebastian Nurmi från Bovik berättade om sin syn på
 mat och matproduktion och ser gärna att kunderna
kommer och bekantar sig med verksamheten.

Sasu Laukkonen har "ekotänkandet" som ledstjärna.

Och får inbitna köttätare att wurma för ... ja  t.ex
rotselleri. I hans restaurang har råvarorna en
historia.

Prisutdelnig. Årets ekoprodukter tillkännagavs.
Vinnare blev Juustoportin ekologiska mjölkkvarg,
hedersomnämnande fick Pajuniemis ekologiska
delikatessleverpastej och årets produkt för yrkeskök
blev Munax ekoäggmassa.

Ekodagen 14.3 2012 med temat: Mer ekologiskt i yrkeskök,  arrangerades av Luomuliitto och Ekocentria
 med stöd av jord-och skogsbruksministeriet

Kvinnor, mat och kroppsideal

Sammanför en skara kvinnor och börja diskutera mat och jag kan nästan svära på att samtalet mycket snart går in på ett sidospår. Man behöver bara kasta fram det lilla ordet "gräddsås" då någon börjar flacka med blicken, klappar sig på magen och utbrister :"Förbjudet, man måste ju tänka på kurvorna!".

Sedan påbörjas den ändlösa diskussionen om bantning, dieter, kolhydrater, fetter."Jag följer LCHF!" säger någon. "Nej Aktins är det rätta" påstår en annan. Och så följer försök i att övertyga sina medsystrar (och sig själv?) att man nu äntligen har hittat rätt i kostrådsdjungeln. (...skulle vi inte "tala mat" tänker jag beklämd i mitt stilla sinne...)

För väldigt många tycks mat och njutningen i att äta gott vara laddat. Lite tabubelagt. Det finns så oerhört mycket "förbjudet". Jag har stött på människor som ägnat timmar, veckor, månader kanske rentav år? av sitt liv på att fundera över sin vikt. Många av dessa har i mina ögon inte varit överviktiga alls. Kraftigt överviktiga eller människor med någon sjukdom i botten ska naturligtvis se över sin situation och fundera över dieter. Men vi  andra? Måste vi verkligen? Måste man vara så hård mot sig själv att själva matglädjen försvinner? Jag tror nämligen att mycket av glädjen går förlorad om man strikt håller sig till nån visst diet.

Jag är inte rätt person att kritisera andra. Själv lång som en stör och smal som en sticka gick jag som tonåring mången gång och önskade att jag kunnat "ta över" väninnornas bortbantade kilon. Om det är effektiv ämnesomsättning, ligger i generna eller det att jag är en ganska rörlig person som gillar kroppsarbete jag kan tacka för vet jag inte. Äter normalt, rör på mig, försöker undvika stress och mår relativt bra. Det är nog egentligen väldigt svårt att tänka sig in i en annan människas situation. Jag vill inte heller moralisera eller kritisera andra i deras val. Klart att man får följa precis vilket kostråd/diet man själv vill. Jag har dock en önskan. Den om att vuxna människor inte i allt för stor mån talar om bantning och dieter i sina barns närvaro. "Barn tar efter vuxna i allt" säger ett ordspråk.

Lyssnade på två flickor när jag väntade på en buss för några dagar sedan. De var knappast äldre än 12 år. De talade om bantning.

" ...men jag åt nog ett äpple i morse." Sa den ena som tydligen hade hoppat över skolmaten.

"Jag borde också banta" sade den andra "Se så bred jag blivit över låren!" fortsatte hon och sträckte fram ett tillsynes helt normalt ben.

De lät precis som vuxna, hade de lyssnat på sina mammor? Bara tolv och maten har redan blivit förbjuden. Tolvåringar ska inte behöva tänka på bantning. Barn ska vara barn! Barn ska hitta glädje i ätandet, röra på sig och må bra. Sporra barnen istället till goda matvanor. Var en förebild. Ät tillsammans. Regelbundet. Varierande av allt.

Jag har visst också funderat över kroppen som yngre... hittade bl.a denna bland "de gamla" alstrena. Ritad någongång i tonåren.

Copyright MW

Ps. Har ni föresten sett vad som står uppe längst till höger i bloggen?
Där står: Respektera lagen om upphovsrätt. De tecknade bilderna och fotografierna är mina om inget annat uppgetts. Bilden ovan tycks ett flertal ha "lånat". En regel man kan ha är att alltid uppge källan. 

Du får använda bilden (i okomersiella sammanhang) om du skriver ut varifrån du tagit den H. moasmirakel

Tack😘