Dagens citat

"Mamma nu behöver vi aldrig mer köpa citroner, för harsyra smakar citron."
Vi gick till jobb/förskolan idag och smakade på harsyra som vi hittade i det lilla skogspartiet på vägen...

Kvinnor, mat och kroppsideal

Sammanför en skara kvinnor och börja diskutera mat och jag kan nästan svära på att samtalet mycket snart går in på ett sidospår. Man behöver bara kasta fram det lilla ordet "gräddsås" då någon börjar flacka med blicken, klappar sig på magen och utbrister :"Förbjudet, man måste ju tänka på kurvorna!".

Sedan påbörjas den ändlösa diskussionen om bantning, dieter, kolhydrater, fetter."Jag följer LCHF!" säger någon. "Nej Aktins är det rätta" påstår en annan. Och så följer försök i att övertyga sina medsystrar (och sig själv?) att man nu äntligen har hittat rätt i kostrådsdjungeln. (...skulle vi inte "tala mat" tänker jag beklämd i mitt stilla sinne...)

För väldigt många tycks mat och njutningen i att äta gott vara laddat. Lite tabubelagt. Det finns så oerhört mycket "förbjudet". Jag har stött på människor som ägnat timmar, veckor, månader kanske rentav år? av sitt liv på att fundera över sin vikt. Många av dessa har i mina ögon inte varit överviktiga alls. Kraftigt överviktiga eller människor med någon sjukdom i botten ska naturligtvis se över sin situation och fundera över dieter. Men vi  andra? Måste vi verkligen? Måste man vara så hård mot sig själv att själva matglädjen försvinner? Jag tror nämligen att mycket av glädjen går förlorad om man strikt håller sig till nån visst diet.

Jag är inte rätt person att kritisera andra. Själv lång som en stör och smal som en sticka gick jag som tonåring mången gång och önskade att jag kunnat "ta över" väninnornas bortbantade kilon. Om det är effektiv ämnesomsättning, ligger i generna eller det att jag är en ganska rörlig person som gillar kroppsarbete jag kan tacka för vet jag inte. Äter normalt, rör på mig, försöker undvika stress och mår relativt bra. Det är nog egentligen väldigt svårt att tänka sig in i en annan människas situation. Jag vill inte heller moralisera eller kritisera andra i deras val. Klart att man får följa precis vilket kostråd/diet man själv vill. Jag har dock en önskan. Den om att vuxna människor inte i allt för stor mån talar om bantning och dieter i sina barns närvaro. "Barn tar efter vuxna i allt" säger ett ordspråk.

Lyssnade på två flickor när jag väntade på en buss för några dagar sedan. De var knappast äldre än 12 år. De talade om bantning.

" ...men jag åt nog ett äpple i morse." Sa den ena som tydligen hade hoppat över skolmaten.

"Jag borde också banta" sade den andra "Se så bred jag blivit över låren!" fortsatte hon och sträckte fram ett tillsynes helt normalt ben.

De lät precis som vuxna, hade de lyssnat på sina mammor? Bara tolv och maten har redan blivit förbjuden. Tolvåringar ska inte behöva tänka på bantning. Barn ska vara barn! Barn ska hitta glädje i ätandet, röra på sig och må bra. Sporra barnen istället till goda matvanor. Var en förebild. Ät tillsammans. Regelbundet. Varierande av allt.

Jag har visst också funderat över kroppen som yngre... hittade bl.a denna bland "de gamla" alstrena. Ritad någongång i tonåren.

Copyright MW

Ps. Har ni föresten sett vad som står uppe längst till höger i bloggen?
Där står: Respektera lagen om upphovsrätt. De tecknade bilderna och fotografierna är mina om inget annat uppgetts. Bilden ovan tycks ett flertal ha "lånat". En regel man kan ha är att alltid uppge källan. 

Du får använda bilden (i okomersiella sammanhang) om du skriver ut varifrån du tagit den H. moasmirakel

Tack😘

Råvarans rätt (kåseri)

Inleder min "nymöblerade blogg" med ett litet kåseri:

Råvarans rätt eller historien om fröken Purjo. 

Alla har vi väl  hört talas om djurens rätt, barnens rätt, sexuella minoriteters rätt... Rättigheter hit och rättigheter dit, men har du någongång hört talas om råvarans rätt? Råvarans rätt att bli accepterad, beundrad och lagd i fokus. Ja tänk dig själv om du vore en...tja låt oss säga en purjo. Hur skulle du då vilja bli behandlad? Skulle du då vilja bli sönderhackad till oigenkännlighet och slängas i en hastigt tillredd wok? Eller kanske bli en liten utspädd beståndsdel i en buljong där du skulle trängas med en massa mer eller mindre märkliga tillsattsämnen. Där starka aromförstärkare gör allt för att tränga förbi din goda arom?

Nej hu! Du är en purjo och ska behandlas för den du är! Varsamma händer skall smeka över din gröna kjol, skölja dig noggrant och sedan skära dig i vackra strimlor med den bästa av knivar. Ja det gör inte ens ont då det görs av kärlek! Sedan blir du huvudingrediens i den lenaste av soppor. Vichysoise! Du får göra bekantskap med andra lökar, smaklökarna. Och dessa kommer att prisa dig och hänföras av din ytterst goda smak. Så ska det vara. Låt purjon vara purjo. Även en purjo behöver rättigheter!

Vi lagade Vichysoise en dag lillpojken och jag. Men innan fröken Purjo hamnade i soppan tog vi ut henne på promenad=)! Har månne någon annan någonsin gjort det förut? Ja jag vet att man inte skall leka med maten men barnet inom mig och barnet bredvid mig hade skoj! Och det hade nog purjon med. För vet ni, jag tyckte nästan hon log mot oss med en liten näpen mun så lik ett goijbär. Och ögonen! De tittade på oss med en pillemarisk blick, likt små pepparkorn. Hennes självlockiga hårsvall blåste i vinden där hon stod i sin gröna kjol....(och nu vet nog lillpojken hur en purjo ser ut för all framtid=)

Crème Vichysoise

100g gul lök

200 g purjolök (det vita)

4 normalstora potatisar

1 msk smör

1 liter buljong

1 bouquet garni (örtknippe)

1 dl grädde

gräslök

Skär lök och purjolök i tunna skivor.

Fräs löken i matfettet så löken sjunker ihop.

Späd med varm buljong

Lägg i potatisen i bitar  och koka den mjuk.

Lägg med kryddbuketten.

Koka tills soppan mosat sig

Ta bort kryddbuketten och mixa soppan slät.

Tillsätt grädden och låt soppan få ett uppkok.

Servera med finskuren gräslök.

Soppan serverades med en kall öl (vuxna)

mjölk (barnen)  och 

 rågbröd med svart emmentahl

och soltorkade minitomater...

Mums!

 Denna bild vill av någon anledning inte svänga sig??

Vad tycks föresten om nya bloggdesignen?

Lättare att läsa så här på ljus botten eller hur. Enkelhet är sist och slutligen bäst.

Nässelplättar

är barnens favoriträtt på torpet. Gör en vanlig plättsmet som du låter stå och svälla. Sen på med stövlarna, handskar på händerna och utrusta dig med en bra sax. Ut och klipp små toppskott av årets första nässlor!

Skölj och förväll nässlorna några minuter, sila bort vattnet. Men spara det, det kan användas t.ex som utspätt som näring till växter eller skölj ditt hår med nässelvatten och ge det på så vis en  närande kur. Krama ur de förvällda nässlorna, hacka smått och blanda ner i plättsmeten. Sen är det bara att börja steka, äta och njuta! Servera med lingonsylt, rårörda lingon eller kanske grynost (keso) med gräslök i.

Nässelplättar
1 l mjölk
4 1/2  dl vetemjöl (ett par dl kan bytas ut till speltmjöl) 
3-4 st ägg

1 tsk salt
nässlor,ca. 1 -1 1/2 l färska
(liten skvätt mineralvatten)