15 november 2010

Ateria10 (del3)


Skolmat- mellanmål

Hänger ännu kvar med mässteman ett tag här i bloggen.  Eftersom det var program hela dagen och föreläsare efter föreläsare pratade  så blev det mycket att lyssna på. Det var program samtidigt i tre salar så man fick vraka och välja och puzzla ihop sin dag. Vissa intressanta saker krockade lite tidsmässigt med varandra. Hade gärna t.ex. lyssnat på några föredrag om hälsa men prioriterade ändå skolmatsfrågorna. Auli Guillard hette en av föreläsarna som pratade skolmat, en annan var Terhi Virtanen som tog upp mellanmålet i skolorna. Hon kom från Leipätiedotus ry, och talade sig naturligtvis varm om bröd. Hur våra ungdomar borde få i sig mycket mer fibrer. Hon visade även bilder på skolmatssituationer, där de fotograferat elevernas brickor när de tagit sin mat. En ganska deprimerande syn! Enligt deras undersökning var det i medeltal endast 70% av eleverna som åt av skolmaten (i de skolor som var med i undersökningen). Av dessa var det bara 30%! som tog hela lunch-helheten. Många var de som hoppade över salladen eller grönsakerna. Tog vatten istället för mjölk, ytterst lite av huvudfödan o.s.v. Klart att de sen behöver mellanmål! Mina egna tankar är att om man fick dessa barn och unga att äta mer skolmat kanske rentav mellanmålet kunde slopas (Inte hade vi mellanmål på min tid...) Nå, det finns visst en regel att barnen bör ha möjlighet att äta något efter varje tredje timme. Men kanske det kunde räcka med "knäckebröd-äppel-linjen" sen på de sena eftermiddags timmarna OM man fick ungarna att ÄTA SKOLMATEN.
Leipätiedotus har en kampanj som heter "Haukkaa välillä", de vill införa ett mellanmålskort och har funderat ut hur ett lämpligt mellanmål kunde se ut. Det här var deras snilleblixt: -  Vi vill närma oss de unga. Vi har funderat på vad de unga äter, hur de vill att mellanmålet ska se ut. Unga äter mycket typ hamburgare... därför vore det kanske skäl att brödet påminner om hamburgare "Leipätasku" ("Brödficka", bröd som är uppskuret instoppat i en papperspåse och man kan sen fylla fickan med sallad, pålägg). 
Hm.De anser alltså att vi skall göra de ungas mellanmål ännu mer likinriktat. Istället för att uppmuntra dem att äta frukt, rejäla smörgåsar och rotsaker. Ska även mellanmålet bli utseendemässigt "snabbmat", kamouflerade nyttigheter. För ser det ut som det de är vana vid att äta - så äter de, var budskapet. Men jag undrar är det rätt sätt att närma sig problemet? (Här skulle igen Sapere ha såå mycket att ge.Väcka de ungas intresse för råvarorna i sig utan att behöva gå omvägar via visuella skräpmats-kamoufleringar). Martha förbundets uppmaning att skolorna skulle börja med grönsaksbuffé tycker jag låter som ett bättre initiativtagande. Grönsaksbuffé skulle göra hela skollunchen intressantare och väcka de ungas nyfikenhet för grönsaker/rotsaker/sallader. Det finns utmärkta bevis på hur grönsaksbuffé har blivit succé i de skolor som vågat ta emot utmaningen. Skulle barnen äta mer till lunch kanske det räckte med ett äppel sedan.

Ännu om Sapere. Sapere nämdes inte en gång under de föredrag jag lyssnade på. Hoppas att när mässan ordnas nästa gång även det ryms med i programmet! För det börjar finnas här och där i landet intresse  för att väcka barns och ungas matintresse.

13 november 2010

Sapere: Blinka lilla...


Det är skymmning.
Lite kyligt ute. 
En kväll i november,
ännu en tid till jul.

Det hörs barnskratt.
Föräldrar som småpratar.
Såsmåningom tänds lyktorna.
En efter en.
Sagan berättas.
Alla står tysta och lyssnar.
Sedan börjar sången.
Små barnahänder griper tag i lyktorna
och barnen börjar vandra 
tillsammans med de vuxna. 
Sång efter sång i lyktornas sken.
Växelvis finska och svenska.

Efteråt blir det kaffe med dopp
och varm saft för de små
...och stjärnkex som glittrar.
Bakade av barnen, penslade med
äggvita, lite glittersocker på.

Lyktfest i november,
Årets vackraste fest
och godaste kex. 
Det är sånt man minns sedan
när man blir stor. 

Ett tips till alla som tycker att november är mörk, lång occh tråkig. Ordna en lyktfest när skymningen faller. Det finns få upplevelser som går upp mot det. Det är samtidigt SAPERE i praktiken. Vi har bara inte kallat det så tidigare. Smakupplevelse med alla sina sinnen, och sinnena förstärks på något sätt där i mörkret. I fladdrande ljuslyktors sken försöker man urskilja varandra, känner doften av kaffe och varm svartvinbärssaft, ser hur sockret glittrar på de spröda stjärnkexen...smakar, doftar, känner, lyssnar, och ser ...och så blir man så varm i hjärtat också!

 Recept på stjärnkex.  
(Halvera satsen eller laga bara en tredjedel om du inte lagar för ett "helt kompani")

500 g rumsvarmt smör
3 3/4 dl strösocker
4 tsk vaniljsocker 
12 1/2 dl vetemjöl (eller en del utbytt mot speltsikt)

Blanda snabbt samman alla ingredienser (tillsätt lite vatten vid behov)
Låt stå svalt.(Degen kan med fördel lagas långt innan utbakning. Ibland lägger jag tillplattad kexdeg i frysen i stora satser och tar fram, tinar och bakar vid behov).
Kavla ut degen och tryck ut stjärnor med pepparkaksmått. (Här tar man hjälp av barnarbetskraft!)
175 grader 5-8 minuter

Låt dem svalna, pensla sedan med uppvispad äggvita och strö fintsocker över, låt torka.







(...och naturligtvis vettig mat innan "sockerkexen"... bara nåt enstaka kex. Undantagsgott)

Sapere - matbokprat

 ...och Dunderlund igen! Skrev om boken för ett tag sedan. Här under rubriken Bokslukarens matbokprat kan man höra  utdrag ur sagan och se hur en Saperestund med matbokprat kan se ut. Barnen får bl.a smaka på det Dunderlund tycker om. Rökt fläsk på hårt bröd.

http://allebarnsratten.se/bokslukarens-matbokprat

12 november 2010

Ateria10 (del2)

En av de kanske mest intressanta föreläsningarna jag gick på under mässdagen var Seija Lintukangas.  "Kouluruokailuhenkilöstö matkalla kasvattajaksi" hette hennes framförande och handlade om hur även kökspersonal har en fostrande roll.

Idag blir köken allt mer avskilda från skolvärlden. Maten kanske tillverkas i ett kök långt ifrån, maten tas från linjer och den tidigare naturliga "extra resursen" fostrare har allt mer förbisetts. Det är inte bara pedagogerna som skall uppfostra våra barn och unga. Det är alla vuxna omkring barnet. Skolornas kökspersonal, städare, gårdskarl, föräldrar... sammarbete och att alla vuxna drar åt samma håll... De ungas vardag kan vara nog så kaotisk, vi behövs, alla.

http://www.edutaru.fi/ajankohtaista.php