27 april 2011

Olja -tankar om miljö

Någon som minns vilka år filbyttorna såg ut så här?
80-90 talet? Fotograferade på en "soptipp" i en skog
år 2010. Ingen förmultning här inte.
För några år sedan gjorde dokumentärfilmaren John Webster en film om ett projekt. Han och hans familj skulle försöka leva utan olja och oljebaserade produkter under ett års tid. (Ja inte ens tandkrämstuben i plast fick godkännt.)
Mig berörde filmen och fick mig att tänka till. Skulle man kanske klara sig med lite mindre olje-/ plast konsumtion. Det är ju ändå något vi måste börja vänja oss vid om vi ska bo kvar på den här planeten.
 Men ännu värmer vi huset med olja, har bil, visserligen bara en (och mest cyklar jag faktiskt), har motorbåt och gräsklippare... ännu glömmer vi rätt ofta tygkassarna hemma när vi går till affären, ännu köps det rätt mycket i plastväg. Ja tänk bara på allt  förpackningsmaterial vad man än köper. T.om nån flygresa blir det ibland... Inte är det lätt inte. Fadderbarnet i Indien har nog ett pyttelitet "ekologiskt fotspår" jämfört med mig.

I Fotografiska museét i Stockholm finns just nu en utsällning av Edward Burtynsky som går under namnet:

Oil
- Bl.a med bilder från oljekatastrofen i Mexico 

"... vi är så bra på att tänka kortsiktigt." Edward Burytynsky

25 april 2011

Knytkalas/ Påsk 2011



Lördagens knytkalas:

Det var räksallad med Malmgårds-havre och spännande kryddor.
Det var svärmors svampsallad, mycket god. 
Det var marinerade oliver med vitlök och örter.
Det var råriven rödbeta och blåbärsvinäger a´la Oker-Blom. 
Det var smörstekt sparris, Pellingerökt lax och kokta ägg.
Det var en majonnäs-creme fraichè sås med ramslök och timjan 
Det var risotto med lök och svamp. 
Det var påsklimpa och goda ostar, Präst och mögel.
Det var vin så gott 
och så kaffetår på.
Och pasha i två varianter; en klassisk rysk med "rosk" i, som svärmor sade, och en med vaniljsmak utan "rosk".

För den som ännu kunde klämma in någonting fanns det ännu
...rulltårta
...memma
...bullar med kvarg 
...och chokladägg förstås.

Knytkalas kan bli ganska intressanta när man inte riktigt vet vad som skall komma.

Räksalladen var jag extra nöjd med:
Rosta havre lätt (helkornshavre) och fräs sedan i lite smör/olja. Späd med vatten (3dl skalat "havreris"/ 5-6 dl vatten (ev. lite vittvin), krydda (jag hade en mix av senaste års egna kryddor där var: timjan, isop , gräslök, chili,+ tsk kummin som stöttes lätt i morteln innan. (Kummin och räkor är gott tillsammans!)  någon nypa salt i slutskedet.När havren var färdig kokt vändes de skalade räkorna försiktigt ner. Någon buljong användes inte alls då där fanns så mkt kryddor. Till räksalladen passade majonnäs-creme fraicè såsen fint.

I går åt vi mat hos mina föräldrar och idag blev det smått, gott, enkelt och snabblagat på torpet. Dagen gick mest ut på att jaga dammråttor och sopa igen spåren efter vinterns snyltgäster mössen. Nu är det vår tur att bo där=). Lyckligtvis hade de inte ställt till med så stor oreda. Men älgarna hade ätit upp en halv gran, och det var ingen liten gran!



Långfredagen ännu: Och nu vet jag att jag upprepar mig; rosmarincrepes med lammfärs, ja de har varit med i bloggen förr. Det är bara så gott så det fick bli "långfredagskvällsgott" i år. Med ett glas rött.


24 april 2011

Kirskål-nässelpesto


Lagade just en pesto som blev så god! Samlade ihop lite smått grönt som jag hittade på gården.

Pesto med Kirskål och nässlor 

En stor näve nässlor, toppskott
En stor näve kirskål
några libbsticksblad
svartpeppar 
rypsolja
en nypa salt
fintriven pramesan
lätt rostade pecannötter (eller solrosfrön)
en  vitlöksklyfta om man vill
ett "kläm" av en citronhalva 

Förväll nässlor och kirskål i kokande vatten (spara vattnet, perfekt att späda ut och ha som gödselvatten till krukväxter). Krama ur dem, mixa. Rosta nötterna, riv osten, kör allt med lite olja i mixer, salta och peppra lätt, droppa ner lite citronsaft, späd med olja till önskad konsistens. 

23 april 2011

Jacques Puisais-smakfilosofen


"France has always been a nation of philosophers. Descartes contributed rigorous thinking. Montesquieu and Voltaire inspired democracy, and Sartre made it cool to despair. It was inevitable, sooner or later, that along would come Jacques Puisais, philosopher of taste."
(Edward Cody, The Washington Post)
 
Mannen bakom Sapere måste få lite uppmärksamhet här i bloggen.  Fransmannen som förtvivlad märkte att våra matvanor började bli mer och mer likinriktade. Jacques föddes 1927 i staden Poitiers i centrala Frankrike och är med andra ord en ålderstigen man idag. Egentligen är hans specialområde viner och han har digra kunskaper i vinkunskap (oenologi) men han har även jobbat med livsmedelsprodukter. På 70-talet  började han mer och mer fundera på hur man kunde få barn och unga att lära sig uppskatta mat och vad man kunde göra för att de inte skulle bli alltför avtrubbade av allt som den moderna matindustrin  lyfte fram.  Han drevs av en stark önskan att motarbeta den smaklikriktning som tycktes bli allt vanligare. Han lade märke till att barn hade allt svårare att acceptera beska, syrliga och hårda livsmedel och i stället inriktade sig på söta och mjuka produkter. Snabbmatskulturen höll på att ta över. Barnen kände knappt  till vad som menades med fransk matkultur. Jacques doktorsexamen i kemi och hans yrke som vinkännare hjälpte honom hitta nya vägar inom området mat- och smakupplevelser med hjälp av sinnesträningar. Han utvecklade en metod som han kallade Sapere. 
Relationen mellan sinnena och mat är det som metoden Sapere bygger på. Sapere - är ett verktyg som ger barnen möjlighet att lära sig mer om mat på ett roligt sätt. Med Sapere kan man lära barnen att sätta ord på det de upplever. Vad är det de ser, hur smakar det, hurudan doft, hur känns det i munnen, hur låter det. Inget svar är rätt eller fel, var och en har sin egna sensoriska upplevelser men med ett utökat ordförråd kan man upptäcka nyanserna. Se skillnader och bli medveten om att t.ex ett äppel inte bara "smakar äppel". Ett äpple kan vara syrligt och saftigt, ett annat torrt och grynigt, ett tredje ha en blommig smak o.s.v  Man blir mer medveten och uppmärksam på det man stoppar i sig. Med smakträningen blir man även mer kritisk till de industriellt framtagna smakerna, man upplever mer variation och finner fler nyanser i de naturliga råvarorna.

Någonstans läste jag att Jacques beskrivs som en stor humanist, filosof och samtidigt en skicklig historieberättare. Han har fått många utmärkelser för sitt arbete med Sapere.En metod som även här i Norden börjar få allt större fotfäste. Det var Carl-Jan Granqvist   som tog metoden till Sverige på 1990-talet. 
Här kan man läsa en artikel om Jacques Puisais, skriven av Edward Cody, som varit publicerad i The Washington Post för ett par år sedan:
Jacques Puisais