Inleder min "nymöblerade blogg" med ett litet kåseri:
Råvarans rätt eller historien om fröken Purjo.
Alla har vi väl hört talas om djurens rätt, barnens rätt, sexuella minoriteters rätt... Rättigheter hit och rättigheter dit, men har du någongång hört talas om råvarans rätt? Råvarans rätt att bli accepterad, beundrad och lagd i fokus. Ja tänk dig själv om du vore en...tja låt oss säga en purjo. Hur skulle du då vilja bli behandlad? Skulle du då vilja bli sönderhackad till oigenkännlighet och slängas i en hastigt tillredd wok? Eller kanske bli en liten utspädd beståndsdel i en buljong där du skulle trängas med en massa mer eller mindre märkliga tillsattsämnen. Där starka aromförstärkare gör allt för att tränga förbi din goda arom?
Nej hu! Du är en purjo och ska behandlas för den du är! Varsamma händer skall smeka över din gröna kjol, skölja dig noggrant och sedan skära dig i vackra strimlor med den bästa av knivar. Ja det gör inte ens ont då det görs av kärlek! Sedan blir du huvudingrediens i den lenaste av soppor. Vichysoise! Du får göra bekantskap med andra lökar, smaklökarna. Och dessa kommer att prisa dig och hänföras av din ytterst goda smak. Så ska det vara. Låt purjon vara purjo. Även en purjo behöver rättigheter!
Vi lagade Vichysoise en dag lillpojken och jag. Men innan fröken Purjo hamnade i soppan tog vi ut henne på promenad=)! Har månne någon annan någonsin gjort det förut? Ja jag vet att man inte skall leka med maten men barnet inom mig och barnet bredvid mig hade skoj! Och det hade nog purjon med. För vet ni, jag tyckte nästan hon log mot oss med en liten näpen mun så lik ett goijbär. Och ögonen! De tittade på oss med en pillemarisk blick, likt små pepparkorn. Hennes självlockiga hårsvall blåste i vinden där hon stod i sin gröna kjol....(och nu vet nog lillpojken hur en purjo ser ut för all framtid=)
Crème Vichysoise
100g gul lök
200 g purjolök (det vita)
4 normalstora potatisar
1 msk smör
1 liter buljong
1 bouquet garni (örtknippe)
1 dl grädde
gräslök
Skär lök och purjolök i tunna skivor.
Fräs löken i matfettet så löken sjunker ihop.
Späd med varm buljong
Lägg i potatisen i bitar och koka den mjuk.
Lägg med kryddbuketten.
Koka tills soppan mosat sig
Ta bort kryddbuketten och mixa soppan slät.
Tillsätt grädden och låt soppan få ett uppkok.
Servera med finskuren gräslök.
Soppan serverades med en kall öl (vuxna)
mjölk (barnen) och
rågbröd med svart emmentahl
och soltorkade minitomater...
Mums!
Denna bild vill av någon anledning inte svänga sig??
Vad tycks föresten om nya bloggdesignen?
Lättare att läsa så här på ljus botten eller hur. Enkelhet är sist och slutligen bäst.
4 kommentarer:
Det där kallar jag för en ordentlig och värdefull dikt det. Och så kan man inte annat än lyfta på hatten för det fina arbete du gjorde med att låta lillpojken vara med i köksarbetet, att laga denna gudarnas och ämbetsmännen, "lyckobringarsoppa" är en konst i sig som man kan lära sig från barnsben, en enkel råvara tillredd med måttfullhet, kärlek och entusiasm, fortsätt så!
Förresten fin bloggdesign. =)
Egentligen ingen skillnad alls, lomper görs på samma vis som rieskorna, lomperna är kanske aningen sötare i smaken och dessutom mycket mera tunnare en rieskan. men så finns det också här någonting som heter potetleffse, de är då någonting helt annat och används för både söta och salta tilltugg, är fyrkantiga och bakade i stenugn med en liten röksmak i sig. Men lomperna är exakt det samma som potatisrieskan.
Och så skall lomperna inte användas till någonting annat än att vira in korven i, man äter pölse med lompe. Och jag har någon gång i min ungdom sagt att den finländska grönsaken nummer ett skulle vara suomikorven eller korv över lag, men sedan vi flyttade hit till Norge har jag nog fått revidera den utsagan, här är pölse närmast en kult och varje norrmann äter minst en pölse med lompe om dagen och så har jag också blivit lärd att man skall aldrig ifrågasätta varför, för det är en självklarhet här att äta minst en korv om dagen, det är närmast att liknas vid ett personligt nederlag om inte en korv blir förtärd om dagen, och kulmen på korvätandet är just 17 maj Norges nationaldag, och så är det också den dagen på året då barnen får äta så mycket glass det överhuvudtaget orkar och vill.
Kanske jag bakar "Lompor" då nästa gång istället för rieskor... inte så svårt om det är samma sak.
Vår äldsta pojke "den alltid lika hungriga tonåringen" tog alltså seden dit han kom när vi var i Oslo för ett par år sedan.Han åt en hel del korv under den resan.(Ps. hur är fågellivet där i väster? Hinner du ut och skåda nåt? Här har varit grågam! kejsarörn! och antagligen jungfrutrana i farten idag.
Mannen gnisslade tänder då han måste åka på jobb precis under vårens häftigaste dag.)
Skicka en kommentar