På torpet hittas en del intressant i bokväg. Tyvärr har det inte funnits någon stor kokboksfantast bland husets tidigare invånare (eller så har de försvunnit med folk som kommit och gått...). Några pärlor hittas dock. Kokbok för hem och skola av Edit Reinilä, Sofie Calonius och Valma Krank var i miserabelt skick, pärmen hade lossnat då svärmor för något år sedan förde den till en bokbindare för att få nya pärmar. Det är en bok som användes av husets första invånare. Då man vet att barnens farfars mormor använt boken känns det nästan lite högtidligt att bläddra i den. Att hundra år senare fundera på vad de åt, hur middagarna kunde ha sett ut, vilka var favoritrecepten o.s.v. är också intressant. Gillar tanken att laga mat efter samma recept hon (och pigan) använt sig av. Men mest har jag hittills hållit mig till brödrecepten. Författarinnorna till boken var lärarinnor vid Pedagogiska Matlagningsskolan i Helsingfors. Boken är utgiven av Otavas förlag, andra upplagan från 1911. D.v.s 100 år i år! Den påminner ganska mycket om Runa Melanders Marthas kokbok som utkom några årtionden senare. Marthas kokbok hette egentligen "Hemhushållningens grunder" men började med tiden kallas "Marthas kokbok" då Marthorna i landet tog den till sig.
Just nu pågång: Äkta hederligt finskt surbröd=) enligt recept ur ovanstående bok. Receptet och "resultatrapport" kommer snart. Gjorde två varianter, ett försök med surdegsrot som bas ett med jäst.
Just nu pågång: Äkta hederligt finskt surbröd=) enligt recept ur ovanstående bok. Receptet och "resultatrapport" kommer snart. Gjorde två varianter, ett försök med surdegsrot som bas ett med jäst.
5 kommentarer:
Vet du vad, den samma kokboken ramlade jag över i Österbotten, i ett torp som man rustat upp för allmänheten, en plats mitt i skogen för rekreation och stillhet, en plats dit skidåkare eller vem annan som helst för den delen kunde komma, dörren var aldrig låst, utan nyckeln hänger på en spik bredvid dörren, alltså var det bara att stiga in, vilket vi, jag och mins hustru samman med några andra kompisar gjorde, och när jag synade huset och fann enb liten hylla där några slitna gamla böcker låg så fångade genast en av dem mitt intresse, och de var just den samma boken du nu läser i, kommer inte ihåg vilken utgåva den var men ändå, en intressant bok på alla vis, för att göra historien kort så ligger den nu i min kokboks-samlingshylla. Du ska veta att den lär bli värdefull en vacker dag speciellt av den anledningen att den är helt Finländsk, och den kategorien av kokböcker med en så hög ålder på nacken är det inte många av i vårt land, möjligen en handfull, medan man i Sverige har en hel uppsjö av gamla kokböcker och nuförtiden ges det ut en kokbok om dagen.
Så var rädd om den där klenoden!
Häftigt med en så gammal kokbok. Jag blir sugen på att kolla efter gamla kokböcker på antikvariat.
C:Jo jag ska vara rädd om den! "Mannen med snapsvisorna", 90-åringen, var observant och har hittat några roliga tryckfel i den. Bl.a har rostbiff blivit omdöpt till rotsbiff. Veterinär som han är kunde han berätta att rots var en smittsam sjukdom bland hästar under kriget som t.om kunde smitta till människan. Så han har gjort anteckningar om hästsjukdomar intill "Rotsbiffen" i boken=).
Fru Purjo:Ja det ska du göra, ibland kan man fynda!
For et fantastisk funn! Gamle kokebøker er en sann glede....Hege
Ja, jag har börjat upptäcka det. Riktiga skatter!
Skicka en kommentar