Småkökens död

 Nu blir det mycket text här, när det är något som engagerar. Det handlar om  Finländsk (lokal) matpolitik, om barns rätt till vettig mat och om småkökens, de sista återstående små skolkökens död.

– "Jag hade hoppats att det skulle finnas något slags mänsklighet hos Borgåfullmäktige", säger en uppsagd skolkokerska med 43! tjänsteår bakom sig.(Bbl. dec.2010)

 Någon vecka innan jul kom beskedet att fjorton får gå från kostservicen och de som har tidsbundna kontrakt kommer inte få förnyade kontrakt när de nuvarande går ut.

-"Det måste göras inbesparingar, stan måste spara pengar...".
I nuläget finns inget annat att göra än att dra ner på personalkostnader. "De sista återstående småköken skall bort". De sista små skolorna som haft sin egen kock kommer nu att mista sin matmor. Alla små kök skall bli utdelningskök. Den ombildade lokalcentralen "ska tänka business". Lokalcentralens personal skall lära sig att jobba i ett affärsverk. Personalstyrkan som återstår förväntas vara flexibel. Ifall det behövs mer resurser på ett ställe en dag så får personalen röra på sig. Man kan även ta in städpersonal i köksuppgifter och få det hela att fungera med en betydligt mindre personalstyrka än nu.

Så beskrivs framtiden i dagstidningen. Den riktigt nära framtiden.

Eleverna då? De som i de små skolorna uppskattat sin alldeles egna kock. De måste nu vänja sig med maten från värmevagnar tillagad i ett stort tillagningskök. - "Men den (maten) uppfyller alla krav på näringskriterier. Vi följer rådande näringsrekommendationer".

Ja det är fraser vi har hört. Men är den god? Äter barnen? Hur mycket går i spillo? Hur mår de människor som jobbar kvar inom kostservice då deras kollegor sägs upp och arbetsbördan ökar? Finns det kvar någon arbetsglädje, motivation, yrkesstolthet? Vad blir det av det hela om allt det saknas? Barnen kommer även  att mista en del av de skolgångsbiträden som verkligen behövs i de ofta överstora klasserna. De kommer att mista vuxna omkring dem som gett trygghet.

Och sen undrar man vad som gått fel då allt fler barn mår dåligt.

Jag funderar hit och dit om man på något sätt kunde stoppa utvecklingen. Hjälper det överhuvudtaget att skriva några rader  i en blogg? Man  borde väl ställa till med världens hallå, ställa sig på barrikaderna, kämpa tills sista blodsdroppen för att våra barn skulle få det bättre. Senaste år skrev jag några insändare i lokaltidningen. Fick lite tack och tankar kring de raderna av människor i min närhet men lyckades inte skapa någon större debatt. Varför kan inte sakliga debatter föras? Inte smutskastning och indelning i två läger utan tankar om vad vi vill att våra barn får i sig. Det är inte fråga om att skolmaten skulle bli gourmerätter och lyx. Det är frågan om ren, tydlig, klok husmanskost. GOD husmanskost.  Vågar folk inte frågasätta? Varför inte? Orkar folk inte? Tror man att situationen är bättre än vad den är? Eller är det så att det är jag som överdriver? Kanske det bara är jag som tycker att skolmaten av idag är undermånlig att det inte känns rätt med jättekomplex där maten skall lagas till enorma mängder barn? Att en skolmat med riktig husmanskost, en rejäl grönsaksbuffe och ordentligt bröd skulle vara bättre för barnen än som nu med hel- och halvfabrikat och trist sallad.

Tyvärr tyvärr, jag ser en ganska dyster framtid. Det att man inte längre högaktar kockens roll. Snart kommer det att räcka med att personerna som skall trolla fram barnens mat har ett hygienpass. Vem som helst kan i princip tas in för det arbetet. Yrkesstolthet, utbildning och kunnande är inte längre värt ett ruttet lingon. - Men det är en billig lösning. Maten får inte kosta, personalen får inte kosta. Billigt, billigt, men bra?

Och tänk på kvinnan som jobbat i 43 år i stadens tjänst, hade inte hon kunnat få jobba kvar till sin pensionering? Vad tjänar staden på att dra in hennes tjänst egentligen?

Det här med skolmatens kvalitet och indragning av småkök  borde vara en STOR frågeställning när riksdagsvalet kör igång. Men vilken politiker tar barnens (och hela den offentliga måltidens) frågor som huvudsak? Vem vågar stå upp för dem, de små? Det ÄR "att tänka business" och folkhälsa, i det långa loppet, att tänka på våra barns matvanor. Prioriterar vi barnens mat så får vi mätta barn, glada barn och framförallt friska barn. De är vår framtid.


Läs vad man kan åstadkomma om viljan finns:
Anna-Karin bloggar om skolmat

...o nej, jag tänker inte ge mig in i politiken;) Men hoppas jag kan påverka någon, om så en endaste en, med mina skriverier.