Kampen mot den japanska pilörten och biologisk bekämpning

Japansk pilört, under en sommar blir den 2-3 meter hög.
Tyckte den var vacker och gav bra skugga,
men nu ser jag den som ett besvärligt ogräs som inte hör
hemma här...

I trädgården pågår en kamp. Kampen mellan mig och den japanska pilörten (Fallopia japonica) eller japanintatar som den kallas på finska.. Bloggade om den tidigare. Hittas här.

Just när jag tror att den gett upp skjuter nya skott fram flera meter från moderplantan. Jag har gjort som de gjorde i Vejle, Danmark (se länken ovan) täckt in den och gjort miljön ogästvänlig (eller kanske man kan säga oväxtvänlig). Har försökt gräva upp den,  knipsat av stammarna som är ihåliga och hällt kokhett vatten i dem men de nya skotten som skjuter upp har verklig växtkraft.

Får se vem som vinner kampen.

Ja det finns växter man inte borde bjuda in i sina hemmaträdgårdar: lupiner, balsaminer, den riktigt giftiga björnlokan...och den japanska pilörten är några exempel. Nykomlingar i vår flora som snabbt utarmar de ursprungliga arterna.

Minns barndomssomrar när vi flyttat till Finland då dikesrenarna nästan svämmade över av sommarblommor. Vi cyklade iväg längs oasfalterade landsbygdsvägar och plockade blåklocka, blåklint, prästkrage och rödklöver, syster och jag. Sen hem till mamma med de allra vackraste buketter. Sen minns jag hur det blev tal om att dikesrenarna skulle besprutas och slyröjas. Vi skulle inte längre plocka blommor från dikeskanter tyckte mamma och det gick inte heller för blommorna försvann. Idag ser man sällan dikesrenblommor i sån omfattning som då. Mjölkört eller lupiner kanske nånstans men blåklockorna, prästkragen och rödklövern lyser med sin frånvaro längs vägarna.

På tal om slyröjning, igår läste jag i lokalbladet om slyröjning på biologisk väg. Ett experiment som pågår i grannkommunen. Man använder sig av en rötsvamp, purpurskinn, som förekommer naturligt i Finlands skogar men det kan ännu ta några år innan preparatet kan godkännas och hittas i butikshyllorna.  Det är naturresursinstitutet Luke som har som mål att ta fram ett preparat som bekämpar sly på biologisk väg.  Purpurskinnsvampen lägger sig på de färska snittytorna och sprider sig ner mot rotsystemet och tar kål på växten inom några månader.

Tanken slår mig att rötsvampen kanske kunde vara ett knep att ta till för att bli kvitt japanen, den japanska pilörten, där i trädgården. Men i brist på preparatet får jag väl fortsätta med att täcka ytor, gräva med spade...uthållighet och envishet, så får vi se hur det går.

"Gossen i det gröna"
Maskrosor och kirskål frodas i kaninhagen.

Även inne i kaninhagen har jag hittat pilörten. Lite orolig att den kan vara giftig för en känslig kaninmage...

Någon annan som har erfarenhet av bekämpning av denna växt? Är den giftig?



(Ps. På nätsidan vieraslajit.fi kan man läsa mer om s.k "invasiva arter" i Finland)