Städ-dax

I december  ska det julstädas  lite här i bloggen.

Inga stora förändringar men etiketter och sånt som är fel.

Från och med i morgon blir bloggen lite annorlunda för
24 dagar framåt. Det blir en liten "lucka" varje dag.
Mera bild, mindre text i

MAT,SERIER OCH ANNATS 
adventskalender
 
Och temat...
tja, det blir väl mat,serier och annat
smått och gott.  

Så titta in! 

Kålrotsvåren 1942

"Kristidstemat" fortsätter. Nu har jag en till bok om kristidsmat. Den heter 123 krigstida recept och är en översättningg av Jouni Kallioniemis bok 123 Sotavuosien ruokaohjetta. Varav detta intresse för kris/ krigsmat? Jo jag tycker helt enkelt att det är intressant att se hur uppfinningsrikedomen blomstrade. Man var så illa tvungen. Under vinterkriget hade man fakiskt ännu ganska gott om mat men under fortsättningskriget blev det värre ställt och endast genom ransonering kunde man säkerställa att maten skulle räcka till alla. Man uppfann surrogat och man började plocka bär och svamp i mycket större utsträckning och tog tillvara allt naturen kunde ge. År 1941 kunde man köpa  14,4 kg kött/person/år på kort. Ett år senare var man nere i 6,6 kg. 1941 var ett dåligt potatisår. Då blev det förbjudet att mata kålrot till djuren, kålroten behövdes till människoföda. 1942 åt man alltså mycket kålrot och det berättas i boken att  våren 1942 kom att kallas "kålrotsvåren". År 1942 blev även havsfisken ransonerad medan brödsädsransoneringen inleddes redan 1940. Man delade in finländarna i fyra kategorier: Barn under sju, personer med lätt arbete, personer med tungt arbete och personer med synnerligen tungt arbete. 1940 beslöt man att mjölk och alla fetter som man producerade skulle överlåtas till folkförsörjningsmyndigheterna. De såg sedan till att småbarn, gravida och ammande kvinnor fick sina behov tillfredställda om det sedan blev något över kunde det sedan distribureras till övriga.

Det man fick köpa på kort beräknades täcka 2/3 av näringsbehovet. Resten måste man försöka få ihop på något sätt själv. Genom småskalig odling, bär- och svampplockning, byteshandel, jakt och fiske för husbehov,  eller kanske en egen gris /alternativt  köpa dyra råvaror på "svarta börsen". Familjerna var ofta barnrika och man fick jobba en hel del för att mätta alla munnar.

I medeltal gick finländaren ner 4,5 kg under dessa krisår. 

Här ännu ett recept på potatissmör en lite enklare variant än det förra: 50 gram mjukt smör rörs ihop med 100 g mosad potatis. Förvara i en burk. Täck med papper så ytan inte blir hård. Eller pröva morotsvarianten: 50 gram mjukt smör och 150 gram mosad morot. koka morötterna, passera genom en sil. Blanda morot och smör noggrant.

Leverburgare

Det finns hamburgare och det finns hamburgare...

Den här var god!

Mald leverbiff

Cole slaw

Kryddgurka

Örtost

Rödlök

 Annat pågång...surdeg. Gör den steg för steg enligt
 "Pain de Martins" nyaste bok.

Ute kallt värre men det hindrar inte stans pilkare.

Gösen nappar! 

Brillat-Savarin och kvinnorna

  Jean Anthelme Brillat-Savarin (1755-1826)

Första gången jag kom i kontakt med boken  "Smakens fysiologi" av Jean Anthelme Brillat-Savarin var när jag studerade till kock. Det var min lärare som uppmuntrade oss att läsa boken. "Det hör till allmänbildningen om man tänker ägna sitt yrkesverksamma liv i ett kök att känna till en storhet som han, och dessutom är hans bok rolig". 

Det är inte fråga om en kokbok. Jean Anthelme var egentligen advokat och härstammade från en fransk ämbetsmannafamilj. Han levde åren 1755-1826. Samma år som han dog utkom hans bok Smakens fysiologi. Det var en samling anekdoter, iaktagelser och visdom han under årens lopp plitat ner. B-S var en "matmänniska" av stora mått och dessutom en stor filosof. Han gillade att iakta människor och speciellt människors förhållande till mat. B-S gifte sig aldrig utan förblev ungkarl hela sitt liv men han tycks ändå ha varit intresserad av kvinnor. Han ger noggranna beskrivningar av olika kvinnotyper. Han anser det vara ett rent nöje att se en kvinnlig gourmandise i full verksamhet vid måltidsbordet - "ögonen strålar, hennes läppar glänser, hennes samtal är angenämt..." han påstår sig även t.ex.känna igen "friandise" (en  gourmandise som har dragning mot sött) "genom hennes sätt att smacka med tungan när hon äter".  Ja och sen finns det de vanlottade, vilka naturen vägrat befallenhet för smakens njutningar." De som känner ledsnad vid bordet och lever endast för kortspelet boston och förtal...".  I Smakens fysiologi hittas även bantningsråd till korpulenta men även motsatta råd kommer han med, som hur en mager flicka kan få rundare former. När han inte skriver om kvinnor handlar det om bordets nöjen, om finsmakare, om aptiten, om näringsmedlen i allmänhet m.m. I slutet av boken finns ett sändebrev till gamla och nya världens gastronomer. En hälsning från författaren med slutraderna;

"Arbeta, Excellenser! Förkunna edra läror till vetenskapens fromma, håll matsmältningen vid makt i edert eget intresse. Och om I såsom frukt av edra forskningar har lyckan att göra någon viktig upptäckt, så meddela den benägenhet åt eder ödmjukaste tjänare,

Meditationerna författaren till de gastronomiska."