Mikaelsskolan

 Bästa skolköket i svenskfinland blev en Steinerskola i Ekenäs!

Marthaförbundet delade ut priset för första gången. Sammanlagt tretton skolor hade nominerats för bästa skolköket i Svenskfinland, och nivån på kandidaterna var hög, konstaterar Marthaförbundets projektledare Harriet Strandvik.

GRATTIS!!!

Skolmaten i focus

Har inte uppdaterat på några dar, har varit så mycket annat intressant på gång. I morgon är skolmaten i focus Helsingfors...var på väg dit men äsch då...verkar som det blir hemmadag med huskurer och vila för mig...feber! Suck!

Men visst är det är skojigt när det händer så mycket nu i "mat-Finland"!!! 

Rättika- Sapere i småbarnsfostran

(Teckning av vår 7-åring)

Idag stiftade vi bekantskap med rättika med barnen på dagis. Den fick oväntat gott mottagande. De kände helt tydligt igen "rädis-smaken" men kom inte riktigt ihåg namnet på rädisa. Rättikan var stor och ståtlig. Ganska tung att hålla i. Sen åt vi smakbitar. Knaprig och god som rå. Och den återfanns även i dagens sallad:

Kålsallad med rättika

finstrimlad vitkål

riven morot

riven rättika

lite riven gurka

några msk rypsolja

Yrkesstolthet

Yrkesstolthet. Vad innebär det? Att man är stolt för sitt kunnande, att man känner att man kan sin sak. Att man kanske förstår sig på något som inte alla är insatta i. Ibland stöter man på människor som verkligen visar sin yrkesstolthet. Det lyser om dem när de får visa eller berätta om sitt yrke, dela med sig av sin yrkeskunskap. De håller huvudet högt. Känner sig tillfreds. 

När jag i tiderna blev kock blev jag samtidigt utexaminerad servitör. För mig är detta helt olika yrken men det hade  då bestämts att man skulle studera en kombination av yrken för att man som färdig skulle kunna "alla i en restaurang förekommande sysslor" (inklusive kassajobb). Servitördelen av utbildningen var i och för sig intressant och det är faktiskt ganska skoj att någongång jobba extra vid någon fest som just servitör men det var ju inte alls det jag tänkt mig som yrke. Så visst kändes det ändå lite onödigt. 

Sébastien Boudet funderade också för ett tag sedan i sin blogg om olika kombinationsutbildningar: Bagare/ Konditor två yrken som borde vara åtskillda från varandra.En bagare är en bagare. En konditor en konditor. Lika mycket som en kock är en kock och en servitör är en servitör. Det känns som om det är någon som inte är så insatt som fattat beslut om kombinationsutbildningar. Men det är väl så att effektivitetstänkandet även här spelar in. Mångsidighet och flexibilitet. Tror ändå att vi skulle få ännu skickligare kockar, ännu skickligare bagare o.s.v om man helhjärtat fick satsa på just det man brinner för.

Många arbetsgivare idag vill ha personal som man kan bolla med an efter behov. Har under en period i livet jobbat som "snuttjobbare" på en rekryteringsfirma. Där fanns det ibland dagar då man rusade från spis till kassa vidare till diskrummet för att sedan ställa sig vid spisen igen. Följande dag kunde man hitta sig själv i ett annat kök med andra rutiner, snurrigt värre. Att vara "snuttjobbare" är något man orkar med en tid men med instabila arbetsförhållanden och oregelbunden inkomst är det inget att efterstäva precis. I Finland lär det, enligt senaste nummer av Löntagaren, finnas omkring 700 000 s.k "snuttjobbare" idag. Många av dessa inom restaurangbranschen. Det går kanske an om man är ung och ännu inte har familj, men sen när man bildat familj kanske har ett bostadslån som skall betalas... 


När de små skolköken skall dras in här i staden inom kort är det meningen att städpersonalen skall få nya uppgifter. De skall ta emot maten som kommer transporterad från ett större centralkök. De skall plocka undan och däremellan skall de städa. De som sitter och besluter om sådant här har svårt att föreställa sig hur dagen kommer att se ut för den anställda. En stympad dag. Än ska det städas, än skall det grejas i köket. Allting blir lite på hälft och lika mycket städjobb som tidigare finns ju kvar. Låt städare vara städare. Och låt kokerskan vara kvar...låt människan få behålla sin yrkesstolthet. Och jobba med precis det hon vill och har yrkeskunskap om. Och... småkök skall finnas! De är hjärtat i skolan. Det är därifrån energi för dagen skall tas. Mat som görs på plats är helt enkelt bäst för våra barn. När maten kommer åkande med en transportbil blir steget mellan barn och mat för stort. Måltidsfostran och matglädje försvinner någonstans på vägen när tråkiga GN-formar plockas fram vid "utfodringen". Plockas fram av en städerska som kanske inte alls "brinner" för mat utan står och funderar på hur hon skall hinna med alla sina göromål.

...och i gårdagens tidning (Bbl) berättas det om en skolas gårldskarl som inte längre får byta glödlampor! Nej enligt de senaste bestämmelserna hör det nu till  lokalservicens uppgifter. Ja, det kan visserligen ta någon dag innan reservlampan och lokalservicens personal dyker upp , men nu är det bestämt så här...undrar om han kan känna sig yrkesstolt längre, gårdskarlen, som fråntas sina gamla sysslor?