En fiktiv historia.
(Om att äta etiskt.)
Viggo Vegan föll pladask och bönade och bad att hon skulle följa med honom hem.
-"Ok, kan jag väl", sa Else, "men jag kilar in en sväng till Siwa först." (Siwa= Finlands motsvarighet till Konsum, författarens anmärkning)." Jag handlar lite smått och gott till oss".
Viggo gav henne sin adress. Rusade hem för att hinna städa upp lite innan hon skulle komma.
Han dammsög och ordnade, vattnade hibiskusen och gick visslande omkring på små rosa moln. Snart skulle HON komma!
Sedan uppenbarar hon sig då, drömbruden. Hon står i hans kök, hon lyfter upp matkassarna från golvet. Hon halar upp ett stort paket med bacon och lägger det på hans köksbord.
-"Ja jag tänkte vi kunde smaska i oss något gott".
Viggo bleknar och tittar med avsmak på den mördade grisen på hans bord. Vill helst blunda...
-"Du... jag har en seitan i kylen" försöker han.
-"En seitan.., ursäkta vadå?" Else tittar frågande på Viggo.
-"Tja, en slags... vegetarisk skinka, nästan som tofu!"
Stämmningen vid middagen blir lite krystad. Hon äter bacon, han äter seitan. Samtalet går trögt. Men så börjar Viggo berätta för Else om hur den haft det, den där grisen, ja innan den hamnat på hennes tallrik. Han berättar om långa trånga djurtransporter, hur grisarna körts kors och tvärs, mil efter mil, om trängsel i de stora "köttfabrikerna", om kultingar som är stressade och inte alls mår bra, om deras mammor som är drogade av mediciner men ändå känner smärta. Det här är ett område han kan, Viggo. Ja han har ju ägnat timmar av sitt liv till att ta reda på detta. Han försöker förklara för henne om djurens rätt till ett värdigt liv innan de hamnar på tallriken. I sin iver ber han henne titta på en film. Ett skräckexempel. Sanningen om köttindustrin, hur djuren har det - maten du äter. Klickar fram You tube: YOUR FOOD. Baconet fastnar i halsen på Else. Hon som frossat i bacon de senaste åren, ja sen hon började den här dieten. Men hon mår ju så bra av den!
Hur historien slutar? Hittar Else Håef och Viggo Vegan några gemensamma nämnare? Kommer de någonsin förstå varandra? Kan man acceptera varandra och respektera varandras totalt olika matvanor? Kanske man kan det om man är kär? Men hur är det egentligen? Är Vegan Viggos seitan eller den där tofun han brukar äta helt fläckfri, "etiskt rätt" som föda? Eller var där någon regnskog som rök med? Och hm, GMO-fri, ja var den verkligen det? Hur mycket gifter sprutades ut över de där sojaodlingarna innan bönorna skördades? Hur många arbetare och civila andades in giftångor? Och Elses gris då, hur var det med den, den åt visst också soja? - Men man kan ju köpa ekologisk skinka, grisar som ätit ekosoja! - Ekologiska glada grisar! (Sen kan man kanske även fråga sig frågan: kan en skinka vara glad?) I Italien uppdagades för ett tag sedan fusk av vissa ekologiska produkter. Livsmedel som påstods vara ekologiska och såldes som sådana men i grund och botten inte var det. Hur är det ställt? Vem kan man lita på? Köper man grisen i säcken vad man än köper? I Afrika räddar man liv med näringslösningar och nötkräm. I Europa tjafsar vi om kolhydraternas och proteinernas andel i kosten. Köttkonsumtionen bara ökar och ökar här. Billiga, näringsrika råvaror som bröd och potatis duger inte i samma utstäckning som tidigare. 7 miljarder människor på jorden antas öka med ytterligare 2 miljarder fram till till 2050. Mat finns, men hur är det med fördelningen? Hur är det med kvaliteten? Det finns så mycket ruttet inom matindustrin och matvärderingar av idag. Kroppsfixering och egotrippat tänkande lämnar inte mycket rum till empati och omtanke till medmänniskan. Till henne som har det verkligt svårt. Kanske man dock kunde tänka sig att frossa lite mindre i köttväg till jul och istället dela med sig av sitt överflöd?
Tillbaka till Viggo och Else. ..Framtiden får utvisa om dessa fiktiva personer fann varandra. Blev det en gris eller blev det en seitan eller någon sojaprodukt på ders julbord isåfall? Eller kanske något helt annat? Och vad de än åt var det då "schysst", etiskt, miljömärkt, ett klimatsmart val? Ett val med tanke på djurens bästa?
När det gäller mat är det bara att inse faktum: Mat är tyvärr inte bara mat numera. Mat är ställningstaganden och frågeställningar, mat är politik, mat är ekonomi och mat är makt. Konsumenten, du och jag, har har denna makt. Genom att välja vad vi lägger på tallriken kan vi även visa vad vi står för. Ska vi visa djuren respekt? Ska vi tänka på ätandets etik? Hur mår djuren när de enbart ses som produkter till för att tjäna människan? Ska vi börja säga ifrån då vårt samvete önskar något annat än vad som erbjuds? Men hur många orkar lyssna på samvetet, hur många orkar tänka? Hur många väljer att trotsa det minsta motståndets lag? Det är så lätt att simma medströms, åt samma håll som industrin vill föra oss. Det är så lätt att blunda.
Boktips! Prisbelönta boken: Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
Läs mer om Soja t.ex. här!
-Att äta etiskt är inte alla gånger så lätt-
(Ps....fortsättning följer i följetongen "Viggo och Else", vi ska kolla upp dem vid jul hur det gick.)
Fortsättningen hittas här
