"När storfiskaren talar om hur många fiskar han får, så skarvar han som han vill så inte armarna räcker till...", tänker på den visan då sonen med andan i halsen berättar om storfångsten.
-"Det är sant! Vi fick 22 sutare i katsan!"
- "Eller var det kanske bara två...?"
-" NEJ! Jag har bildbevis, titta!" fortsätter son och visar ett fotografi taget med mobilen.
Katsan på bilden ser onekligen fylld ut.
-"21 släppte vi ut tillbaka men en ska vi äta!"
Snart kommer andra sonen gående med en rensad gulgrön slemmig fisk. Jag har tillrett sutare (Tinca tinca), lindare) nångång för länge sedan men smaken har varit... ja, inte precis god om vi säger så.... Berättar för dem att visst kan vi tillreda den men att de inte ska förvänta sig alltför mycket.
Vi kan ju alltid se det som en liten Sapereövning. Fundera över smak, doft, konsistens och så , en liten "sutare-studie". Tur har vi också (köpt) lax att tillreda så om inte sutaren faller dem i smaken finns det ändå mat. Medan potatisen kokar och laxen steks ligger sutaren i en rökpåse på en glöd... Den är fylld med lökskaft, vitpeppar och salt, lite libbsticka och en klick smör. När vi ska äta klipps påsen upp.
Sutare med alla sinnen
Utseende och konsistens: Ett tjockt "geleaktigt" fettlager på ytan och skinnet tjockt och osmakligt grått nu när den är rökt. Köttet ljust som braxens men fetare i konsistensen. Benen ganska stora och lätta att plocka bort.
Doft: Här kan man snarare tala om lukt. Lukten av "dy och gammal sjöbotten".
Smak och munkänsla: Nå, smaken är inte så speciell. Lite dysmak men pressar man MYCKET citron och strör lite extra vitpeppar över går den faktiskt att äta.
Får på någotvis lite lutfiskkänsla i munnen, kanske beroende på konsistensen. Funderar på om bacon"strössel" och gröna kokta ärter kanske kunde passa till. Eller så borde man ha en stark sås som trollar bort dysmaken.
Summasumarum av vår sutar-test: Man kan äta den i brist på annat, men man kanske ändå inte äter den så gärna... Då var våra mörtexperiment tidigare mer lyckade. (Se mer under etiketten mörtexperiment här i bloggen!)
Att det finns så otroliga mängder av denna bottenfisk i vår vik är inte så skoj. De är en indikator på att viken inte mår så bra har jag förstått (rätta mig om jag har fel). Vi vill ha abborrar och gädda i katsan! Sutaren lever i stora stim och simmar en in i buren är snart hela gänget efter. Tror vårt senaste rekord låg på elva... nu dubbelt upp! Kanske man borde ha tagit upp alla 22 och bjudit in alla ortens sjöfåglar på fiskfest. Vem vet kanske den gamla havsörnen dykt upp då. Nu var det ett par måsar som fick kalasa på rökta sutarrester denna gång och det var de mycket nöjda över.
