Igår låg jag på soffan, läste gamla tidningar och åt choko...
...uppslukad av Illustrerad veckoskrift, anno 1901-04 upphittade på torpet. Det var en stundvis mycket roande läsning! Tankar och anekdoter från en tid som flytt. Hittade bl.a en historia skriven av någon som kallade sig "Huck". Såg att den handlade om mat så intresset vaknade till liv.
Huck hade skrivit: En intervju med en framtidsmänniska. Detta skrev han alltså för dryga hundra år sedan. Den fiktiva framtidsmänniskan han träffade var en människa 200 år fram i tiden (alltså bara 100 år framåt ur vårt perspektiv). Han inleder historien med att berätta att han läst några artiklar av kemisten Berthelot och fysikern sir William Ramsay. De hade spekulerat i om man i framtiden kommer att kunna framställa födoämnen på kemisk väg. Historien tar sin början och beskriver hur denna Huck går på en gata för att hitta en restaurang. Han möter en man som tycker att han ställer en underlig fråga då han frågar vägen till närmsta restaurang.
-Hvasa? Har ni inga restauranger här i stan? frågar Huck.
-Inte hvad jag vet, men om herrn är hungrig så kan jag bjuda på en bit.
Och så följer Huck med den okända mannen (mannen från framtiden) hem.
Senare (berättelsen är lång...) kommer mannen ihåg att Huck var hungrig och går efter något att äta. Han kommer in med en hög med piller.
-Kanske det får lof att vara en sup, sa han.
-Tackar sa jag (Huck). Kanske en för köldens skull.
Han gaf mig ett piller.
-Skål, sa han och räckte upp ett liknande piller och tillade upplysande:
-Ja vi brukar klinga med alkoholpillerna mot varandra när vi tar in dem.
-Brukar ni äta fettet först eller kolhydraterna?
-Tack stammade jag, det är mig likgiltigt.
Han sträckte mig en skiva af något mjukt och klibbigt ämne. Därefter togo vi in en stor mängd stora piller. De gröna var kolhydrater, de hvita var socker, de röda ägghviteämnen.
Historien fortsätter med at de senare även intar nikotinpiller. Framtidsmänniskan berättar för H att han hört av sin farfar att människor för länge sedan åto djur och gräs och alltmöjligt annat osmakligt.
Även ett annat skriveri i Illustrerad veckoskrift handlar om Tidens gång, där fanns en spalt som jag tycker är aktuell än idag. Speciellt det där om att man på allvar borde lägga sig in i ett ämne...
...må vi åtminstone visa våra barn att gå en bättre väg, än den vi trampat.
Att ta fram matglädje och lyfta fram matkultur hoppas jag allt fler gör. Och att visa våra barn hur stor vikt det är att få ett bra förhållande till mat. Det är ändå ett förhållande man har med sig genom hela livet.
Annars sitter nog våra barnbarnsbarn där och äter piller en vacker dag, precis som i Hucks framtidsscenario.
