Nordiskt tema...

igen. Det blev trerätters igår på en vanlig måndag! Så kan det gå om jag inte får kocka tillräckligt på veckosluten=). Denna gång en helt vegetarisk trerätters.

Förrätt: Sallad på strimlad morot och palsternacka,apelsin och maskros-timjan vinägrett

Varmrätt: Svamprisotto med siitake och svart trumpetsvamp

Efterrätt: Fattiga riddare med blåbär, jordgubbar och vispgrädde

Torkad maskros såldes  under benämningen maskros-te men blir fint och ger god smak i vinegrätt eller annan salladsdressing. I sommar måste man nog börja ta tillvara maskrosorna och torka själv! (Bilderna blev inget vidare då jag använde vår sämre kamera...)

Vinägretten: 1/2-1dl matolja, 2-3 msk vitt vinsvinäger, en nypa salt, en nypa socker, 2 tsk torkad maskros, 1 tsk torkad timjan. Låt rotsaksstrimlorna dra i vinägretten.

Risotton, ja den ger jag inget exakt recept på här och nu men bestod av risottoris, siitakesvamp, en näve svart trumpetsvamp, lök, en skvätt vitt vin, grädde, parmesan, persilja... 

Fattiga riddarna: torkat bröd som fick ligga i äggmjölk smaksatt med vaniljsocker och kanel. Stektes i stekpannan. Vispad grädde och bär till. 

Matprat, Fredrika och fåglar

Ett intensivt veckoslut med  med "Matpratar-kurs" i Helsingfors (fredag-lördag) i Folkhälsans regi och (söndag) besök till Runebergs hem för att höra på Merete Mazzarellas tankar kring sin bok Fredrika Charlotta född Tengström - en nationalskalds hustru.

Familjens övriga har fått kocka en hel del  på egen hand medan jag varit på vift. Ena kvällen hade de lagat pizza tillsammans och på lördagen väntade en ugnslax med tillbehör och ett vackert dukat bord på mig när jag kom hem=)=)! Kanske man borde rymma hemifrån lite oftare...

Kursen med Folkhälsan inspirerande. Meretes bok tillsvidare oläst men föredraget intressant. 

I dag har det taxerats fåglar i hela landet. En landsomfattande "gårdskryssdag" som Birdlife arrangerar årligen. En timme på vår gård resulterade i 11 arter. De vanliga, inga speciella rariteter. Januarimånads saldo på mitt eget gårdkryss stannade vid 17. Ännu 11 månader kvar av året så många lär det ännu bli. Fasanen och sparvhöken har jag konstigt nog inte sett till januari trots de annars brukar dyka upp titt som tätt. Maken har nog sett dem + många fler. Men han är proffs och jag glad amatör...räknar bara de fågelarter på min lista som jag själv ser och kan artbestämma.

Stekt lakrom

...tillsammans med hollandaise är grymt  gott! Detta var någonting helt nytt för mig.

Laken  hör ihop med just det här vintermånaderna. Nu är den som bäst. Samtidigt är proceduren kring fisken lite extra, som det där med att flå den. Tidningar breds ut över köksgolvet. Den slemmiga fisken plockas fram. Skinnet snittas upp vid nacken och sen skall det dras av. Kräver starka nypor och en villig medhjälpare som håller stadigt i.  "Huvudet och renset" kokas till  buljong med lite lök och pepparkorn.  Det fick bli soppa av fisken denna gång med potatis, gullök och purjo. Lite grädde, peppar, salt och en klick smör. Kokade fisken skillt och silade spadet (som användes i soppan). Ur den kokta fisken togs benen bort innan fiskbitarna  lades upp på tallrikarna, slog heta soppan över fiskbitarna. Stor näve bladpersilja fick toppa portionerna. 

Av rommen blev det:

1) en liten sats till frysen, att ta fram någongång som lyxigt pålägg med lök eller dill.

 2) stekt lakrom. Packade in (den hela) rompåsen i smörpapper. Den fick sjuda i 15-20 min i lakbuljong och en skvätt vittvin. Lät svalna. Lades i kylskåpet tills nästa dag. Skar upp i tunna skivor, stekte i smör, kryddades med vitpeppar och lite salt. Serveras med en hollandaise.  

 (Tack än en gång för receptet C! Det var supergott! Gräslökshollandaise blev det inte till men  en vanlig hollandaise samt rödlök, purjo och torkad dill var gott det med.)

Några gånger lake ska det ännu bli i vinter. Ps. En jättebra barnsoppa för de barn som annars är skeptiska för fisk. Smaken är så "egen", mild och annorlunda, finns få som ogillar den smaken! 

Sjunde budet

ur Ville-Gubbens matkatekes (1921)

Du skall icke stjäla din nästas mat och dryck

Med att stjäla sin nästas mat och dryck menas, att man undandrager människan hennes fulla rätt att av de produkter, moderjorden lämnar henne, tillreda den mat och dryck som är hälsosam för hennes kropps välbefinnande.

Det var det sista av de sju buden i matkatekesen. Ville själv uttrycker sig i början av boken:" Meningen med denna lilla matkatekes är att vi rätt skola uppfatta vad "hygienisk matkultur" är och betyder för vårt folks väl. Samt att vi lära oss måttlighet och sparsamhet samt noga taga vara på allt det nyttiga och goda i mat- och dryckesväg här i Finland."

 Han skulle säkert vända sig i sin grav om han vetat hur det äts här i landet  idag och hur livsmedlen blivit tillkonstlade. Förvirrade människor går omkring och funderar vilka kostråd, metoder och dieter de skall följa. Redan då boken skrevs (1921) var han bekymrad av matkulturen som han tyckte spårat ur. " Här i Finland spisa vi som man säger huller om buller, och hava tills dato en mycket oregelbunden mattid. Detta är ett missförhållande som vi bör reglera..." han jämför Finland med Frankrike där han bodde i mer än trettio år.  I en av hans andra böcker (Mat och dryck med roliga gubbar, 1917) funderar han också på vår matkultur. Eller rättare sagt vår brist på matkultur. "Vi har ännu ingen matkultur här i landet..."
Ja hur är det nu nästan 100 år senare, har vi någon matkultur?

Enligt mig är matkultur så mycket mer än att hålla fast vid traditioner vid jul och andra helger. Matkultur för mig är att lyfta fram matglädje dagligen, varje dag. Också till vardags. Till min syn på  matkultur hör också att fostra sina barn i "Villes anda", i hans matkatekes ingår det viktigaste.