Helan går och Hirams gurksoppa

"Hirams gurksoppa" kanske skulle passa bra som en förrättsoppa innan kräftorna kommer på bordet...

copyright MW 2010

Hirams gurksoppa

5 hg grön gurka

1,5 l grönsaksbuljong av extrakt

eller kokad av grönsaker.

Den som tycker så kan använda god hönsbuljong.

smör

mjöl till redning.

äggula och grädde

Skär lejonparten av gurkan i skivor eller bitar och låt dem sakta fräsa i ett par msk smör.

Efter en stund häller man på buljongen och låter gurkan koka mjuk. den skall nästan gå sönder. Passera alltsammans.

...så långt Hiram (Svenska Dagbladet  18 juli 1957)

Hon rekommenderar att soppan kan serveras med Tarte a l ´oignon. Lökpaj som innehåller kokt skivad potatis och lök som man mjuknat i stekpanna.

Jag lade lite krutonger i soppan. Hade dessutom Walldorfsallad (med stjälkselleri i istället för rotselleri) kvar från dagen innan. Walldorfsallad i kombination med surbröd var kanske inte så lyckat. Smakade mest surbröd... Och Walldorf och gurksoppa...njä... Tror Hirams lökpaj varit bättre, eller som sagt som en förrätt till kräftor.

En annan gurksoppa jag lagat tidigare är en med passerad potatis, gurka, bujong och innan  serveringen ännu mycket dill och lite smetana samt toppa med fina tärningar kryddgurka. Den brukar också vara god!

Talkkuna

...eller talkonmjöl som jag nämde för någon dag sedan finns det flera varianter av. Nu när jag läst på lite vet jag att mjölet har vissa regionala olikheter. I Tavastland blandas nämligen ärtmjöl med i blandningen. I östra Finland är det huvudsak korn man använder, medan man i västra Finland använder havre. Den varianten jag nu har hemma har både korn, havre och råg. Talkkuna är en bra råvara från det traditionella finländska köket som borde lyftas fram!

Lagade en paj som stod på förpackningen:

Snabb talkonpaj

1 ägg

150 g smör el. margarin

2 dl socker

4 dl vetemjöl

1 dl talkkunamjöl

1 tsk bakpulver

2 dl bär

Blanda degen jämn och tryck degen i botten och kanterna i en rund pajform ( 23 cm). Strö bären på ytan och grädda pajen i 200 grader ca. 30 minuter

(receptet från Taivalkosken Myllys förpackning Herkku talkkuna)

Jag använde blåbär. Bra resultat! Om mjölet ska kallas Talkon eller talkkuna på svenska tycks även Taivalkosken Mylly tveka om, då de växelvis i den svenska texten använder talkon/ talkkuna. Typiskt finskt som det är kanske talkkuna är det rätta?

Svedjefinnarna som i tiderna emigrerade till Värmland förde traditionen med talkkuna med sig. I Sverige kallas det rostade mjölet skrädmjöl, om det är blandat med ärter där vet jag inte... kanske någon annan vet?

Barn och restaurang

Sre, Befrämjandet för finländsk matkultur, gjorde senaste år en undersökning om barnfamiljers inställning till restauranger och restaurangkultur. 500 familjer med barn i åldern 0-12 år och över 250 restaurang- ägare/chefer utfrågades.

Vad kom man fram till? Går barnfamiljerna på restaurang?

De främsta orsakerna till att man går på restaurang tillsammans med sina barn är följande:

a) Man är på resa.

b) Man är "ifarten" och vill snabbt få någonting i sig (Vilket ofta leder till att familjerna uppsöker snabbmatsställen)

Lägst på listan över orsaker kom den att man vill lära barnen restaurangkultur . Därtill kan nämnas att av dessa familjer ansåg majoriteten att familjer som går på "fin restaurang" är slösaktig och/eller rik.

Hm...

Jag känner mig varken slösaktig eller särdeles förmögen ändå går vi nu och då ut och äter hela familjen på "riktig" restaurang. Orsak: vill lära dem restaurangkultur och att de lär sig uppskatta god vällagad mat. Det är igen en fråga om PRIORITERING. Man kan lämna två eller tre snabbmatsbesök emellan och i stället satsa på ett ordentligt. Man kan lämna någonting "onödigt" oköpt, man kan se restaurangbesöket som kvalitetstid, som "en programpunkt", någonting som är värt att satsa på. Hela familjen möts avslappnad över god mat i en trevlig miljö, ett avbrott i vardagen.

Restaurangmaten då? Hur ser restaurangerna på barn? Har de bara knackkorv, köttbullar, nuggets och en panerad fisk på barnens meny?

Kom ihåg att du som kund/gäst alltid kan frågasätta och komma med önskemål. En bra restaurang som är mån om sina kunder är medgörlig.

En av våra söner var inte gammal när han en gång satte sig på tvären när vi läste upp alternativen från barnmenyn. "Nej! Jag vill ha samma som ni!!! "Vi hade talat om att ta gös med duchessepotatis... O.k, en fråga till hovmästaren om det gick för sig att få en identisk men mindre portion (och såsen i en skål bredvid , ifall den inte skulle falla honom i smaken). Det gick utmärkt. Gossen åt bra och var nöjd. Gös och "fina potatisrosor" är gott, tyckte han och fick medhåll av oss.

Nu i sommar var vi en kväll ute och åt med barnen och några gäster. Vi valde restaurangens sommarmeny: Ceasarsallad, Oxfilé med madeirasås och klyftpotatis/alternativ lax, kantarellsås och potatismos och som efterrätt Cremé Brulee. Äldsta barnet äter numera som en vuxen men den yngre däremot tog en grönsallad som förätt, tog lövbiff och klyftpotatis som huvudrätt och efterrätten fick bli en glassboll.

Tre rätter precis som vi, lika fint glas som oss vuxna. Han njöt. Och jag njöt! Jag njöt av att se hans ivriga och utforskande blickar, hur han nogrannt registrerade hovmästarens minsta lilla rörelse. Restauranger behöver inte vara utrustade med bollhav och dataskärmar där man kan "placera" sina avkommor. Det är konstigt egentligen hur lite man tar i beaktande barns behov. "Snabbt mat i magen sen kan du leka i bollhavet - medan mamma och pappa äter"-principen har många anammat... Hm...istället för att med gott exempel låta barnet ta del i njutningen av att sitta och småprata, äta, umgås. Lyssna på sitt barn. Behöver jag säga att jag är smått allergisk för stressiga snabbmatsställen? Ibland kan man inte undvika dem men kan jag så gör jag det.

Fina "kvalitetsrestauranger" är inte bara vuxnas revir! Om barn är det bästa vi har kan vi väl även unna dem "det bästa", åtminstone någongång ibland...

Barnen är restaurangernas framtida gäster. Lär vi inte dem restaurangkultur kan de (restaurangerna) lägga lapp på luckan. Och kön till snabbmatställena bara växer...

Oj jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mat och matkultur. Framförallt om barn & matkultur. Men orkar någon läsa? Bäst att lägga punkt. (för stunden;)

Måste ännu bara nämna Jamie Oliver... Scandichotellens restauranger har anlitat Jamie vid planerandet av barnmenyerna. Vi har haft möjlighet att pröva på dessa (på Scandic i Oslo, Örebro och Tammerfors) under de senaste åren. Utmärkt Jamie! Han har tagit fasta på att barn gillar att plocka åt sig. Många skålar, mycket färger. Nyttig mat kan läggas fram lockande. Får barnet själv komponera sin tallrik är den sedan mycket intressant. Och barnet och den lilla barnmagen mår bra:) = Matglädje som bäst.

Finsk sommar

...har i år varit het. Pust och stånk och filifjonk... Knappt man orkat med nånting. Åjovars, jag har målat ett rum. Så nu har vi snart ett till sovrum på torpet! Tidigare fyllt med skräp och bråte. Sen har jag gjort... ja vad mer? Minns mest lata dagar på en brygga. Bryggor är bra! Man kan t.ex. måla akvarell , praktiskt med vatten så nära;). Där kan man också ta sig svalkande fotbad eller rentav ett dopp. Äta matsäck, tvätta potatis, ja bryggor är mycket bra!

...sen har jag bykt för hand och hängt tvätten ute. Allt har torkat på nolltid:)

Makaonfjäril

... och iaktagit insektvärlden (som i år har varit extra riklig?) Makaonfjärilar, påfågelöga, blåvingar... och stora svärmar med trollsländor, en enorm fluga som enligt insektboken heter jätteparasitfluga och alla möjliga små kryp. Det är intressant att studera småkryp! Getingarna och fästingarna skulle jag dock gärna leva utan. De förstnämda dök alltid upp när vi skulle äta och de sistnämda märker man knappt och är svåra att få bort när de väl bitit sig fast. Plockat några stycken från barnen i år. Varje kväll obligatorisk"fästinggranskning".

Havtornskinuski

Sen har jag naturligtvis lagat MAT! Mycket fisk, pajer, omeletter, grillat... bakat limpor m.m

Havtorns"kinuski"(se ovan) är gott till vaniljglass! Hirams gurksoppa blev också mycket god. Kommer ett inslag om den snart. Mellan varven åts det fil, fil med blåbär och talkonmjöl eller musli. Appropå talkon: "I min barndom strödde vi alltid talkonmjöl på filen", sa mannen en dag. Så då köpte vi en påse. Och nu visade det sig att de föll även våra unga herrar i smaken. Talkon är enligt paketet (Taivalkosken mylly) en blandning av rostat vete, korn och råg. Innehåller massa kostfibrer och är en bra proteinkälla. Tillsammans med fil och blåbär är det ett mellanmål som slår de flesta med hästlängder!

Ja och när kvällen kom och hettan knappt gav vika kunde man ju alltid sitta uppe och se på månen och slåss mot myggen. Finsk sommar,  går någonting upp mot det?

Mångubben