En ode till torkskåpet och till "De utmattade husmödrarnas försvarare"

En bra artikel i  Hufvudstadsbladet senaste vecka. Den  var skriven av Sofia Holmlund och handlade om Maiju Gebhard (1896-1986), chef  på hushållsavdelningen på Arbetseffektivitetsförbundet i Finland och även uppfinnare. Vilken kvinna! Maiju var nämligen den som såg hur saker och ting kunde göras annorlunda, smidigare och enklare. Hon som med sina bra ideér och uppfinningar gjorde att husmödrarna på många sätt fick en bekvämare arbetsmiljö. Hon bl.a införlivade torkskåpet som idag finns i så gott som alla finländska hem. (...ja förutom i de hemmen där man köpt utländska köksskåp då.)

Torkskåp, ja. Finns det nån smartare köksuppfinning? Och ändå har den knappt fått spridning utanför Finlands gränser. Så frustrerad jag var mången gång då jag som 20-åring flyttat till Sverige för en period och inget torkskåp fanns i köket. Hur bra diskmaskin man än har, och hur torr disken sen är när den plockas ur så finns det alltid sånt man ändå vill diska för hand. Nåt enstaka glas, nån kastrull, något ömtåligt... när det diskats är det vått. I Sverige fann jag att man då endera har ett diskställ på diskbänken (tar mycket utrymme!) eller så tar man en handduk och torkar kärlet så man ställa in den i nåt skåp. I Finland: lägg in kärlet i torkskåpet (=ett diskställ med flera hyllor placerat inne i ett skåp som saknar underhylla)... klart! (Torkskåpet kan bra fungera som förvaringsplats tills man nästa gång behöver kärlet). Kärlet är dessutom fräschare då det får stå luftigt på hyllor av galler. Har vid ett antal tillfällen försökt förklara för någon icke finländare det praktiska med detta system. De har mest tittat lite oförstående på mig... Vaddå, det blir ju vått på diskbänken då om det droppar sen". Nej det blir det faktiskt inte. Eller nåja det lilla som droppar faller rakt ner i diskhon och har verkligen ingen betydelse. En diskställning på diskbordet är mest bara ivägen och samlar vatten den med. Och att lägga upp våt/ fuktig handdiskad disk direkt på hyllor känns fel. Åtminstone jag diskar inte allt i maskinen.

Gebhard funderade på mycket annat rörande köket som arbetsplats. Hur långt är avståndet mellan diskho och spis? Hur är det med ergonomin?  Allt för att underlätta  husmödrarnas arbete.

Hon skrev också dessa  "budord":

(Här översatta till svenska)

Till den helt utmattade husmodern

Lär dig finska

-ibland behövs det.

Kuva din överdrivna ambition.

Var inte så hopplöst gammalmodig.

Bry dig inte om vad andra tänker om dig.

Lär dig att också låta andra jobba.

Var inte lat.

Ta en tupplur, pusta ut.

Kom ihåg att helga helgdagen.

Var glad.

Maiju Gebhard

Information om arbetseffektivitet

7/8 1947

Året var 1947... Budorden kan bra användas än i dag för hen som jobbar i köket. Tidigare helt kvinnans domän men tiderna förändras. Nu ska jag försöka kuva min överdrivna ambition, inte vara lat men kanske...ta en tupplur och pusta ut.

Men innan dess måste jag ännu visa er en annan smart uppfinning...

Denna bärplockargrej vi har i våra gömmor på torpet. Uppfinnare okänd. Ett kärl man hänger på armleden medan man plockar vinbär. Man får bägge händerna fria att bara att plocka, böja undan kvistar och fylla kärlet med fart. Tror den kan härstamma från 60-talet eller tidigt 70-tal (namn på uppfinnare och årtal, någon som vet?) Fick tydligen ingen större genomslagskraft... detta är åtminstone det enda exemplar jag har sett. Fungerar bra. Vinbären, de svarta, är mogna nu!

Lite smått och gott från trädgårdsrundan:
 sallad och örter, svarta vinbär och nässlor.
I bakgrunden en nyanläggd örtabänk vid en sten.

Ha det bra, ät gott och som uppfinnare M Gebhard sa:

Var glad!

Tsarens kök och god gös i Kotka

Igår blev det en utfärd till Kotka helt ex tempore. Först ett stopp vid Langinkoski och Tsar Alexander IIIs och Maria Fjodorovnas (Dagmar of Denmark) fint bevarade sommar- /fiskeställe på en mycket vacker plats!

Husen står kvar och är museum idag.

Vacker skog! 

Sommarkök för en Tsarfamilj.

Sedan fortsatte "Kejsartemat" då vi åt vid restaurangen Keisarinsatama. Underbart god rågpanerad gös med nypotatis och en basilika-limeaioli samt varm grönsakssallad. (Rätten hade namnet: Kukourin kupeesta, Kukouri är en ö utanför Kotka med en gammal fästning).

Dagmars ostar: Peltolas blåmögel, Hilma och Keisarinna ,
 nötter och honnung.

Anastasias sorbet (ekologisk vinbärssorbet)

Bryggeriet som tillverkar lokala ölet Ukko.

Keisarinsatama.

Parken Katariina  (Katariinan polku) är också en pärla i Kotka. Vackert område med grillplatser, promenadstråk, lek- och aktivitetsredskap, konstverk, utsiktstorn, fina planteringar. Här trivs ung som gammal. Städigt, lugnt och fint!

Över stock och sten för att finna guld

Nu är det tre år sedan "vår bästa skog" försvann. Har skrivit om det tidigare t.ex här och här. Ja egentligen inte vår skog men vi var så gott som de enda som plockade svamp och vandrade omkring i just den skogen. Fina mörka gamla granskogen blev ett grått svårframkomligt kalhygge. Förtvivlan kände jag då, ett stort vemod än i dag.

Nya svampställen har hittats men man är tvungen att vandra längre och först ta sig fram över hygget vilket är lite jobbigt... men med svetten lackande i pannan, mycket "finsk sisu" och målmedvetenhet travas det fram över stock och sten. Otroligt så mycket sten som kommer fram då mossor försvinner!

Mjölkört/duntrav/rallarros
... ger vackra isbitar till sommardrinken.

Några bra saker följde ändå i avverkningens kölvatten:

-Ljuset! Nu har vi kvällssol och ser vacker kvällsrodnad från köksfönstret. Innergården blev ljusare och riktigt vackert då kvällssolens sista strålar letar sig fram mellan träden.

-Lundkänslan. Björkarna, almarna och ekarna på vår sida mår bra av ljuset och hela området är fullt av fåglar. Olika trastar och flugsnappare mest.

-På kalhygget händer faktiskt en hel del trots man inte skulle tro det. Helt nya växter dyker upp som från ingenstans. Kaveldun för att ta ett exempel. Uppe på kalhygget där det tidigare stod stolta granar har det bildats en myrliknande vattenrik biotop där vitmossan frodas. Duntrav och nåt starrliknande gräs har börjat ta plats. Familjen Trana trivdes också utmärkt där vid häckningstid. Smultron finns det en hel del av på de torrare partierna och hallon och ormbunkar breder ut sig. Lite nyplantering av gran har också gjorts.

Men "ack o ve" så jobbigt att trava omkring på hygget för att ta sig till svamparna längre bort. Stenbumlingar, rötter, stubbar och förmultnade kvistar och ingen chans att gå raka vägen över "nybildade myren" då där är så sank mark. Blir långa omvägar för att ta sig fram till svampen. Men sen hittar man dem, de gula fina. De goda. Då inser man att det var mödan värt.

Vad gör man inte för de goda gula...

Mushroom coffee, en god risotto, mera mjöl och en igelkott

Läser om nästa stora trend. Så hör på nu alla "trendnissar". Nu ska det drickas svampkaffe! Nu är det svamp som lyfts fram som superfood. Plocka, torka och mal ner svampen och blanda svampkrosset med kaffet. Och du får ett mer "umamismakande" kaffe med "jordkaraktär". Eller rusa iväg till din superfoodgrossist och köp ett färdigt blandat, fint förpackat svampkaffe till överpris.

...eller så lägger man "som vanligt" svampen i maten och tar en kopp kaffe därpå.

I år är svampen sen. Åtminstone här i våra marker. Torrt i skog o mark, trots regnskurar nu och då. Inte ens de första kantarellerna har börjat titta fram. Fick bli köpt svamp i senaste risotto. Köpta odlade champinjoner och en burk kantareller. Färgen blev lite grå p.g.a champinjonerna men smaken ändå god. Salladslök och vittvin och mycket färsk oregano, salt, peppar och parmesan. En dutt grädde. Bra torpmat! Följande dag åt vi tacos. Jag fyllde mina tacoskal med "risottorester". De blev lite annorlunda, mycket goda!

Bondbönorna växer och frodas på Malmgårds åkrar.

Nu ska det bakas igen...

Igår en utfärd til vackra Malmgård. Köpte lite mjöl och annat. Sen till Lovisa där vi åt på Ölvins. 

Restaurangen hade en tam igelkott som tassade omkring bland borden.

Idag blir det blåbärsplockning och svampspaning på programmet och kanske årets första blåbärspaj. Ännu  kvar av semestern och i dag tittar solen fram lite grann för omväxlings skull.

 Ha en fin dag!

(...ett icke sponsorerat blogginlägg)

Experimentella luncher - pasta med emmer och nypon

Pastaexperimenten fortsätter. Denna gång fick det bli tagliatelle med både nypon och emmer i degen. Lite mer svårarbetad deg än den förra...men smaken god! Den här gången fick degen vila i kylskåpet nästan två dygn innan den tillagades.

Enligt bilden på durumvetepåsen borde
 man ta benen till hjälp...
nå det gick bra trots jag inte gjorde så.

Läst på om pastadegar och kollat lite på youtube. Här några tips:

* Beräkna  1 ägg till 100g mjöl (endel använder hela ägget, andra bara gulan)
* Mjölet får gärna siktas genom en sil innan.
* någon msk olja eller vatten kan man också ha med och glöm inte saltet (nån enstaka nypa).
* Lägg mjölet i en hög på bakbordet, forma en grop i mitten där äggen läggs, arbeta in med en gaffel lite mjöl i gången. Knåda 5-10 minuter för hand...och så finns det de som tipsar att man också kan använda sig av degblandare.
* Testa gärna olika mjölsorter, experimentera! Testa också att lägga med nån smaksättning t.ex torkat svamppulver, örter...
* Lägg plastfilm eller en fuktad handuk över och låt degen vila. Kan också lagas långt innan och sparas i kylskåp eller t.om frys. Får den stå i kylen några dagar hinner smakerna i mjölet utvecklas och pastan blir ännu godare.

Mitt senaste degexperiment

 2 1/2 dl durumvete

1/2 dl emmermjöl

1/2 dl nyponmjöl
2 ägg

nån msk olja

En nypa salt

Liknade nästan pepparkaksdeg...

Innovativ pasta: nypon&emmer i pasta - någon som gjort den kombinationen tidigare?

Kombinerades med en nässel-mandel pesto.
I peston grovhackad mandel denna gång.

(Det är så skoj att experimentera med smaker!! Nån som vill anställa mig till ett matlabb?

Helst vill jag jobba på distans här på torpet. Vildörtssamlare kan jag också bli....)

Här hittas mitt förra pastaexperiment.