Teneriffa: Perlas del Mar och La Langostera

Perlas del Mar och La Langostera hette två finfina fiskrestauranger vi besökte under vår resa. Dem hittade vi i Los Abrigos där fiskrestaurangerna är många. I hamnen ligger restaurangernas egna fiskebåtar och fisken du serveras är garanterat pinfärsk. I La Langustera har man de levande krabborna och hummer i akvarier precis intill köket och i fiskdisken finns många olika fiskar man kan ta sig en titt på innan man bestämmer sig vad man vill äta.Till fisken kan man t.ex beställa in papas arragudas (rynkig potatis) som dippas i röd eller grön mojosås (mojo rojo/ mojo verde). Los Abrigos ligger drygt 6 km från  El Medano på Teneriffas sydsida. En lugn liten fiskeby till motsats till de stora turistorterna som inte alls ligger långt ifrån. Vill man se mer av det "äkta" Teneriffa ska man söka sig mer norrut.

Restaurante Los Abrigos och Perlas del Mar, med sina
 egna fiskebåtar vid kajkanten.

En sallad för fyra.

Fiskar: Cherne och Sama.

Perlas del Mars egen fiskeflotta.

Ur La Langosteras utbud.

Quesillo

Papas arrugadas con mojo recept

Teneriffa: Natur och fåglar

En vecka bakom oss på varmare breddgrader. Hyrbil hela veckan så vi kunde ta oss runt om på ön.  Maken, fågelskådaren, hade en hel drös med endemiska fågelarter han  måste se. Jag ville äta gott och vandra. Barnens önskemål: simma, spela fotboll och lapa sol. Det fick bli en mix av alltihop, man får försöka kompromissa. Några mornar tog maken bilen och åkte iväg ensam för att "kryssa" av någon fågelart medan vi dröjde oss kvar vid poolkanten. Picknick hade vi i pinjeskogen och fotograferade där flera exemplar av den endemiska Blåfinken. Vackert blågrå, väldigt söt!

Blåfink (Fringilla teydea) 
eller blå bofink, eller Teidefinken som man
 också kallar den finns bara på Kanarieöarna.

På vägen till utsiktsplatser vid Teide ser vi stora arealer med brunnen skog. En dag vandrar vi omkring vid Erjos, Parque Rural (Teno, norra Teneriffa), även där har det brunnit. Skogen består av lagerträd. Två olika endemiska duvor ser vi där (Palmduva, 1 exemplar och Lagerduva, 2 exemplar).

T.om skylten hade brunnit.

Dalgång Parque Rural.
 Här sågs de mer sällsynta duvorna.

Listan på fågelarter växer dag för dag. Även på hotellområdet får vi göra närmare bekanskap med fåglar: Bl.a silkeshäger, spansk sparv, halvtama turkduvor, forsärlor samt en ståtlig hornuggla.

Silkeshägern vi bodde granne med.

Turkduvan  kom och åt brödsmulor från handen.

Godaste maten åt vi vid fiskehamnen i Los Abrigos. Ett ställe vi återkom till i repriser. Det får bli ett matinslag senare här i bloggen...

Los Abrigos fiskehamn.

Matskolan och morötter

Idag hörde jag den goda nyheten att projektet med Matskolan utvidgas!! Allt fler barn får möjlighet att gå i matskola på loven. Nu har även MTK (centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter) och Maito- ja Terveys ry (Mjölk och hälsa rf) sällat sig till SLC, Folkhälsan och 4H. Bra! Pilotprojektet på finlandssvenskt håll håller på att bli landsomfattande och går nu över språkgränserna.
Läs mer: Ruokakoulu-Matskolan (text på finska).
...och här på svenska.

Om ännu mat- och måltidskunskap kunde involveras mer i skolornas vardag med t.ex ökade timresurser för huslig ekonomi så skulle det se riktigt lovande ut!

I Finland börjar hushållsundervisningen först i klass 7. Innan dess har man inte speciellt mycket "mat" på schemat. Efter sjuan väljer barnen om de vill fortsätta med hussa på 8:an och 9:an. Många vill fortsätta men en del väljer att inte göra det. Att under sin skoltid ha endast några veckotimmar hussa under 1-3 år anser jag vara alldeles för lite. Ja det finns alltså de som bara har hussa under ett enda år medan de går i åk 1-9!

När jag dragit klubbverksamhet för skolbarn (som ännu inte gått i sjuan) märker man hur ovana många barn är i kök. Visst finns det de som klarar allt med glans men många är osäkra."Hur skalar man en morot?" "Får jag använda kniven?" "Hur knäcker man ett ägg?" är inte alls ovanliga frågor. Sen när de fått pröva sig fram så lyser de av stolthet och glädje.  Jag skulle kunna komma med en lång lista på argument varför barnen borde tillbringa mer av sin tid i kök. Men nu blir det bara några uppmaningar till föräldrar:

Ge barnen tillgång till köket!
Ge barnen skalknivar och morötter!
Uppmuntra dem! Beröm!

Under senaste klubbträff jag drog fick barnen börja med att skala sig en morot. Som vi sedan knaprade på medan jag gick igenom vårt övriga program. På programmet; Sapereövningar med frukter, sedan fick de laga en fruktsallad och efter det hann vi ännu med några doftlekar med kryddor.

Visste föresten du detta om moroten?

Sparre, Warg och kokad lake

Att koka lake

"Lägg laken uti kalla vattnet och låt honom sakta koka tills dess han börjar bliva mjuk, och då saltas han. Låt emmellertid ett gott stycke smör med ett halvt skedblad mjöl uppfräsa uti en kastrull, slå sedan en eller två slevar vatten därpå, och låt koka med en hel lök, som skäres itu, fint hackad persilja, litet pappar och salt, sedan lägges laken däruti, och låt det på sakta eld stå att koka, men omskakas så och då, och när det anrättas rives muskot över."

ur Cajsa Wargs kokbok

Var till biblioteket igår och kom hem med en trave böcker varav några med gamla recept och menyer. I Eva Mannerheim Sparres kokbok hittas mycket gott, Cajsa Wargs kokbok ska även den studeras och från det lilla recepthäftet från Frugård, Rouvankartanon Herkkukirja kan det kanske också plockas ideér till 1800-tals middagen som går av stapeln om några veckor.

Idag äter vi lake! Kokt enligt Cajsas anvisningar, serverade med potatis, morot, purjo och palsternacka i fiskbuljong. D.v.s en härligt god fisksoppa. Nästa gång vi äter lake får det kanske bli Eva Mannerheim Sparres gratinerade lake från Lemsjöholm.

Boktips:
Eva Mannerheim Sparre Kokbok för finsmakare och vanliga hungriga, 1995, Otavas förlag
Cajsa Wargs kokbok Man tager vad man haver,1999, Klassikerförlaget
Rouvankartanon Herkkukirja, (Hedvig Eleonora Lilliehöökin kirjeet) Frugård 1992