Helan går och Hirams gurksoppa

"Hirams gurksoppa" kanske skulle passa bra som en förrättsoppa innan kräftorna kommer på bordet...

copyright MW 2010

Hirams gurksoppa

5 hg grön gurka

1,5 l grönsaksbuljong av extrakt

eller kokad av grönsaker.

Den som tycker så kan använda god hönsbuljong.

smör

mjöl till redning.

äggula och grädde

Skär lejonparten av gurkan i skivor eller bitar och låt dem sakta fräsa i ett par msk smör.

Efter en stund häller man på buljongen och låter gurkan koka mjuk. den skall nästan gå sönder. Passera alltsammans.

...så långt Hiram (Svenska Dagbladet  18 juli 1957)

Hon rekommenderar att soppan kan serveras med Tarte a l ´oignon. Lökpaj som innehåller kokt skivad potatis och lök som man mjuknat i stekpanna.

Jag lade lite krutonger i soppan. Hade dessutom Walldorfsallad (med stjälkselleri i istället för rotselleri) kvar från dagen innan. Walldorfsallad i kombination med surbröd var kanske inte så lyckat. Smakade mest surbröd... Och Walldorf och gurksoppa...njä... Tror Hirams lökpaj varit bättre, eller som sagt som en förrätt till kräftor.

En annan gurksoppa jag lagat tidigare är en med passerad potatis, gurka, bujong och innan  serveringen ännu mycket dill och lite smetana samt toppa med fina tärningar kryddgurka. Den brukar också vara god!

Talkkuna

...eller talkonmjöl som jag nämde för någon dag sedan finns det flera varianter av. Nu när jag läst på lite vet jag att mjölet har vissa regionala olikheter. I Tavastland blandas nämligen ärtmjöl med i blandningen. I östra Finland är det huvudsak korn man använder, medan man i västra Finland använder havre. Den varianten jag nu har hemma har både korn, havre och råg. Talkkuna är en bra råvara från det traditionella finländska köket som borde lyftas fram!

Lagade en paj som stod på förpackningen:

Snabb talkonpaj

1 ägg

150 g smör el. margarin

2 dl socker

4 dl vetemjöl

1 dl talkkunamjöl

1 tsk bakpulver

2 dl bär

Blanda degen jämn och tryck degen i botten och kanterna i en rund pajform ( 23 cm). Strö bären på ytan och grädda pajen i 200 grader ca. 30 minuter

(receptet från Taivalkosken Myllys förpackning Herkku talkkuna)

Jag använde blåbär. Bra resultat! Om mjölet ska kallas Talkon eller talkkuna på svenska tycks även Taivalkosken Mylly tveka om, då de växelvis i den svenska texten använder talkon/ talkkuna. Typiskt finskt som det är kanske talkkuna är det rätta?

Svedjefinnarna som i tiderna emigrerade till Värmland förde traditionen med talkkuna med sig. I Sverige kallas det rostade mjölet skrädmjöl, om det är blandat med ärter där vet jag inte... kanske någon annan vet?

Barn och restaurang

Sre, Befrämjandet för finländsk matkultur, gjorde senaste år en undersökning om barnfamiljers inställning till restauranger och restaurangkultur. 500 familjer med barn i åldern 0-12 år och över 250 restaurang- ägare/chefer utfrågades.

Vad kom man fram till? Går barnfamiljerna på restaurang?

De främsta orsakerna till att man går på restaurang tillsammans med sina barn är följande:

a) Man är på resa.

b) Man är "ifarten" och vill snabbt få någonting i sig (Vilket ofta leder till att familjerna uppsöker snabbmatsställen)

Lägst på listan över orsaker kom den att man vill lära barnen restaurangkultur . Därtill kan nämnas att av dessa familjer ansåg majoriteten att familjer som går på "fin restaurang" är slösaktig och/eller rik.

Hm...

Jag känner mig varken slösaktig eller särdeles förmögen ändå går vi nu och då ut och äter hela familjen på "riktig" restaurang. Orsak: vill lära dem restaurangkultur och att de lär sig uppskatta god vällagad mat. Det är igen en fråga om PRIORITERING. Man kan lämna två eller tre snabbmatsbesök emellan och i stället satsa på ett ordentligt. Man kan lämna någonting "onödigt" oköpt, man kan se restaurangbesöket som kvalitetstid, som "en programpunkt", någonting som är värt att satsa på. Hela familjen möts avslappnad över god mat i en trevlig miljö, ett avbrott i vardagen.

Restaurangmaten då? Hur ser restaurangerna på barn? Har de bara knackkorv, köttbullar, nuggets och en panerad fisk på barnens meny?

Kom ihåg att du som kund/gäst alltid kan frågasätta och komma med önskemål. En bra restaurang som är mån om sina kunder är medgörlig.

En av våra söner var inte gammal när han en gång satte sig på tvären när vi läste upp alternativen från barnmenyn. "Nej! Jag vill ha samma som ni!!! "Vi hade talat om att ta gös med duchessepotatis... O.k, en fråga till hovmästaren om det gick för sig att få en identisk men mindre portion (och såsen i en skål bredvid , ifall den inte skulle falla honom i smaken). Det gick utmärkt. Gossen åt bra och var nöjd. Gös och "fina potatisrosor" är gott, tyckte han och fick medhåll av oss.

Nu i sommar var vi en kväll ute och åt med barnen och några gäster. Vi valde restaurangens sommarmeny: Ceasarsallad, Oxfilé med madeirasås och klyftpotatis/alternativ lax, kantarellsås och potatismos och som efterrätt Cremé Brulee. Äldsta barnet äter numera som en vuxen men den yngre däremot tog en grönsallad som förätt, tog lövbiff och klyftpotatis som huvudrätt och efterrätten fick bli en glassboll.

Tre rätter precis som vi, lika fint glas som oss vuxna. Han njöt. Och jag njöt! Jag njöt av att se hans ivriga och utforskande blickar, hur han nogrannt registrerade hovmästarens minsta lilla rörelse. Restauranger behöver inte vara utrustade med bollhav och dataskärmar där man kan "placera" sina avkommor. Det är konstigt egentligen hur lite man tar i beaktande barns behov. "Snabbt mat i magen sen kan du leka i bollhavet - medan mamma och pappa äter"-principen har många anammat... Hm...istället för att med gott exempel låta barnet ta del i njutningen av att sitta och småprata, äta, umgås. Lyssna på sitt barn. Behöver jag säga att jag är smått allergisk för stressiga snabbmatsställen? Ibland kan man inte undvika dem men kan jag så gör jag det.

Fina "kvalitetsrestauranger" är inte bara vuxnas revir! Om barn är det bästa vi har kan vi väl även unna dem "det bästa", åtminstone någongång ibland...

Barnen är restaurangernas framtida gäster. Lär vi inte dem restaurangkultur kan de (restaurangerna) lägga lapp på luckan. Och kön till snabbmatställena bara växer...

Oj jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mat och matkultur. Framförallt om barn & matkultur. Men orkar någon läsa? Bäst att lägga punkt. (för stunden;)

Måste ännu bara nämna Jamie Oliver... Scandichotellens restauranger har anlitat Jamie vid planerandet av barnmenyerna. Vi har haft möjlighet att pröva på dessa (på Scandic i Oslo, Örebro och Tammerfors) under de senaste åren. Utmärkt Jamie! Han har tagit fasta på att barn gillar att plocka åt sig. Många skålar, mycket färger. Nyttig mat kan läggas fram lockande. Får barnet själv komponera sin tallrik är den sedan mycket intressant. Och barnet och den lilla barnmagen mår bra:) = Matglädje som bäst.

Finsk sommar

...har i år varit het. Pust och stånk och filifjonk... Knappt man orkat med nånting. Åjovars, jag har målat ett rum. Så nu har vi snart ett till sovrum på torpet! Tidigare fyllt med skräp och bråte. Sen har jag gjort... ja vad mer? Minns mest lata dagar på en brygga. Bryggor är bra! Man kan t.ex. måla akvarell , praktiskt med vatten så nära;). Där kan man också ta sig svalkande fotbad eller rentav ett dopp. Äta matsäck, tvätta potatis, ja bryggor är mycket bra!

...sen har jag bykt för hand och hängt tvätten ute. Allt har torkat på nolltid:)

Makaonfjäril

... och iaktagit insektvärlden (som i år har varit extra riklig?) Makaonfjärilar, påfågelöga, blåvingar... och stora svärmar med trollsländor, en enorm fluga som enligt insektboken heter jätteparasitfluga och alla möjliga små kryp. Det är intressant att studera småkryp! Getingarna och fästingarna skulle jag dock gärna leva utan. De förstnämda dök alltid upp när vi skulle äta och de sistnämda märker man knappt och är svåra att få bort när de väl bitit sig fast. Plockat några stycken från barnen i år. Varje kväll obligatorisk"fästinggranskning".

Havtornskinuski

Sen har jag naturligtvis lagat MAT! Mycket fisk, pajer, omeletter, grillat... bakat limpor m.m

Havtorns"kinuski"(se ovan) är gott till vaniljglass! Hirams gurksoppa blev också mycket god. Kommer ett inslag om den snart. Mellan varven åts det fil, fil med blåbär och talkonmjöl eller musli. Appropå talkon: "I min barndom strödde vi alltid talkonmjöl på filen", sa mannen en dag. Så då köpte vi en påse. Och nu visade det sig att de föll även våra unga herrar i smaken. Talkon är enligt paketet (Taivalkosken mylly) en blandning av rostat vete, korn och råg. Innehåller massa kostfibrer och är en bra proteinkälla. Tillsammans med fil och blåbär är det ett mellanmål som slår de flesta med hästlängder!

Ja och när kvällen kom och hettan knappt gav vika kunde man ju alltid sitta uppe och se på månen och slåss mot myggen. Finsk sommar,  går någonting upp mot det?

Mångubben

Fru Astenii Värdshus

Människor med en stark vision, tro på sig själv och dessutom utrustade med handlingskraft är beundrandsvärda.

Hedvig Astenius (f. Sjöström) hade alla dessa egenskaper. Hon levde åren 1783-1860. Född i Hattula av en ogift mor, jobbade som piga i Tavastehus och gifte sig med tiden med Borgåbon sadelmakarmästare Elias Astenius. Paret bosatte sig i Borgå och fick två barn ,en dotter 1809 och en son 1820. Hedvig hade en dröm. En dröm om att öppna ett värdshus där genomresande kunde få kost och logi.

Hon var i fyrtioårsåldern då hon satte planerna i verket. Maken, Elias, stödde hennes planer men han fortsatte själv som sadelmakare och lät fruns projekt bli hennes  egna sysselsättning. Värdshuset slog upp sina dörrar och fick namnet "Tre Kronor" men Borgåborna kallade stället "Fru Astenii värdshus". Det fick snabbt rykte om att vara ett bra ställe, ja det bästa Borgå hade att erbjuda. Maten tja, det fanns delade åsikter. För Borgåborna dög den bra, man ska inte vara för kräsen... endel resande klagade dock på "snuskighet" och halvkall mat. Ändå kan man gott påstå att det var just fru Astenius som sparkade igång restaurangkulturen i staden. I januari 1837 bröt en brand ut på värdshuset ( som var beläget vid Krämaregatan) och elden spred sig i kvarteret. Men skam den som ger sig! Bara några månader senare öppnade Hedvig sitt värdshus igen men nu på ny adress. Det var hit J.L Runeberg med familj kom sent en kväll sjuttonde maj 1837. Sin första natt i Borgå bodde de hos fru Astenius.När Runeberg väl bodde i Borgå övernattade ofta tillresta vänner till skalden på Astenii Värdshus.

År 1839 dog Hedvigs man men Hedvig fortsatte sin verksamhet som förr. Såsmåningom fick Värdhuset även andra funktioner. Man började ordna danstillställningar, höll möten m.m hos Fru Astenius. Det blev en allt mer central plats för Borgåborna. Sonen Lars- Henrik som utbildat sig till konditor började jobba sida vid sida med sin mor. De flyttade ännu en gång och beslutade sig då att döpa om värdshuset till "Hotel de la Russie". Hedvig följer med sin tid och blir den första i staden som börjar med matsedlar. Stående bord är ett minne blott. Värdhuset lever nu sina glansdagar och klassas som minst lika fint som dem i huvudstaden.

1860 dör Hedvig. Bouppteckningen visar att hon inte var speciellt förmögen, men en människa som fick ett rikt liv och lyckades förverkliga sina drömmar var hon!

Om man vill läsa mer om fru Astenius och andra intressanta händelser från denna tid kan man läsa Gunnar Mårtenssons bok Fru Astenii Värdshus från år 1942. Kanske lite svår att få tag på men har man tur så...själv hittade jag den på biblioteket.

Lycka - Uleåborgslimpa

Lycka -kan vara något så enkelt som att testa  brödrecept.

Detta lagade jag senast på torpet. En ljuvligt doftande  limpa med pomerans och kummin. Det hör till de där gamla "torprecepten" som härstammar från 1900-talets början. Roligt att veta att just dessa dofter spridits i torpets kök någongång tidigare för mycket länge sedan...

...och att sedan smaka på det ugnsvarma brödet till kaffet! Nam!

(Nästa gång ska jag laga i höga formar med mera deg i. Och kanske man borde pröva med surdegsgrund istället för med jäst. Nu blev det lite låga då jag glömt bästa formarna hemma. Lagade dessutom bara en halv sats, nästa gång blir det mer!

 Uleåborgslimpa

50 g jäst
1 ltr ljum kärnmjölk
2 dcl sirap
2 msk fint skuren pomeransskal
2 msk salt
1 1/2 tsk finstött kummin
800 g vetemjöl
800 g skrätt rågmjöl

Jästen upplöses i lite ljum kärnmjölk, vetemjöl blandas i så det blir till en tjock välling, blandningen får jäsa upp.Sirapen uppkokas med kryddorna, får svalna, blandas jämte en del av vetemjölet i den ljumma mjölken. Den uppjästa jästen, saltet och resten av mjölet iknådas. Degen får nu jäsa till sin dubbla storlek, ältas på bakbordet och dela i tre delar, vilka formas till tre limpor och ställas att jäsa. Gräddas i ej för varm ugn ungf. 1 timme. Överpenslas ett par gånger under gräddningen.

Lycka

...att ta i bruk ett gammalt redskap.

Nyslipat efter många år i glömska.

Och upptäcka hur bra det är!

I vår snedvridna värld...

...så kom pennorna fram igen. 1. ritad idag, de andra för en tid sedan.

1.

2.

3.

Trädgård

Gårdsplanens tredje fågelbad.

De används flitigt i hettan!

Sådär ja nu blev det trädgårdsjobbat nästan hela dagen. När man väl kommer igång så...En ny omgång sallad och rädisor planterades och ogräset rensades. Dessutom  planterades ett par nya växter till partiet invid nya utetrappan.

en veronica...

...fick plats invid lavendelkrukan.

"Finfisk" och "skräpfisk"

Här kommer ett middagstips. Enkelt, gott. Så som sommarmat ska vara! 

Siken är så fin! Men nu skulle jag vilja ha tag i lite "skräpfisk" för omväxlings skull. En politiker i Finland med  namnet Brax har nämligen en tävling på gång. Hitta på det bästa braxenreceptet. Kanske skulle var rätt skoj att vara med. Men var är ni alla braxar? Hittills har vi bara fått lite abborrar o mört i sommar. Braxen är en fisk som tillsammans med mörten uppskattas mycket mer i t.ex. vårt östra grannland.

I Ville Vallgrens bok "Mat och dryck med roliga gubbar" berättar han:"Vallgrens barn var dessutom kända för sin goda aptit och vi åt i sanning kopiöst. Vi hade alla dagar och till alla mål på sommaren den feta goda braxen som saltad, som kokt, och stekt och kallkokt i gelé, alltid med runda potäter till, stora högar smör, kallt kött, ost, gröt m.m" 

Stekt sik med ångkokt morot och potatis 

Kokade potatisen i ångkastrullen, lät några morötter koka med (men inte riktigt lika länge, de blir godare "al dente". Lagade en sås, vanlig vitsås med lite pepparrot i. Stekte siken (med skinnsidan kvar). Lite bröd, brie och jordgubbe... 

Trädgårdsdrömmar

Det är dessutom för hett att jobba ute. Trädgården är knastertorr, sniglarna har käkat vår sallad när vi var borta... men Kaninen är nöjd, fick flytta ner i svala källaren idag.

Hörsel, smak och doft...

Nej, fåglarna sjunger inte alls lika intensivt här på stadsområdet som i torpterrängen. En morgon i torpet vaknade jag av att mannen sade:

-Tjugoett!

-Vad då tjugoett?

-Tjugoett, svartmes! Han hade börjat artbestämma fåglar endast med hjälp av de läten han hörde genom det öppna fönstret med myggnätet. Han hade legat vaken en timme eller så.

Jag blundade och försökte urskilja svartmesen. Den hörde jag inte. Däremot en kaxig fågel som försökte överrösta alla andra.

-Härmsångare, sade mannen, nu leker den skogssnäppa...

 

Jag önskar jag själv kunde höra alla nyanser i fåglarnas läten. I mina öron är det ett enda sammelsurium av toner. Kvitt kvitt, tjipp tjipp och en och annan drill. De allra vanligaste kan jag och jag vet att det är rördrommen som blåser i flaskan. Ugglorna är jag också rätt bra på. Bofinken, spillkråkan och skogsduvan... jo jag kan nog en hel del. "Polis" skriker standskatan och Flodsångaren låter som en symaskin (men de sistnämda hör man inte hos oss...). Kanske man kunde träna upp sin hörsel ännu mer? Koppla bort de andra ljuden och koncentrera sig på en pippi i gången.

 

För en kock är smaken det absolut viktigaste sinnet. Det kan också tränas upp. Smaksensorerna på tungan är de allra viktigaste redskap man kan ty sig till. Det är de som avgör. Sinnen är faschinerande. Nu ska jag gå ut och dofta på sommaren!

Nattugglan jobbar

1.
2.

3.

4.

copyright MoWe

Hm, har jag sovit för mycket? Uppe mitt i natten och leker konstnär;). Men det har blivit en del bilder under senaste "torpvecka". Roligt att experimentera. Denna bild/ bilder är tillägnad bloggen som nu funnits i ett år.

Snart börjar fåglarna sin morgonkonsert. Kanske inte lika intensivt som på torpet. Lika mycket mygg har vi inte heller i stan... ska vara lite urbana nu igen ett tag. (Mest nöjd blev jag med bild no.4! Skulle kanske passa som vinetikett? 1: an är orginalet.

Go natt!

Matglädje?

copyright MoWe

Häpnadsväckande rubriker i dagspressen (Hbl, Bbl...) 

...och det är inte ens första april.