Else, Viggo och Lillnasse

Minns ni den fiktiva historien om veganen Viggo Vegan och LCHF:aren Else Håef? Veganen som mötte köttfrossaren strax innan jul. Två individer med ganska olik syn på mat.

Copyright MW-11

Hur gick det? Blev det ett par av dem trots att deras matvanor var så olika?

 -Jo då! De kunde kompromissa. Else ville så gärna ha gris till jul så Viggo gav med sig och det fick faktiskt bli en. Men inte i den tappning hon var van vid. Denna åts nämligen inte upp. Några marsipan dito slank däermot ner. Lillnasse kan man inte äta! Viggos första julklapp till Else kom att bli deras lilla kelgris. En ny medlem i familjen!

Och på julbordet... ja där dukades det upp viltköttbullar och fisk, för Else beslöt efter att ha sett Viggos filmer att hon inte längre äter djur som behandlas dåligt i de stora djurfabrikerna. De vilda djuren får åtminstone leva ett normalt djurliv tills kulan fäller dem resonerar hon och dessutom har de garanterat inte växt upp på soja. Viggo äter fortfarande veganmat han, men har också börjat fundera mer på sojans effekter både för miljön och människan. Borde man kanske ta reda på lite mer om soja eftersom den nuförtiden tycks finnas "överallt"... Varför vill matindustrin peta in sojan i så mycket? I Asien äter man mycket soja, där har den varit en naturlig ingrediens i matlagningen sedan länge. Men den är då oftas fermeterad i form av miso, tempeh, eller tamari. Sojamjölken som Viggo tidigare drack i parti och minut har han nu bestämt att byta ut mot nordisk tillverkad havremjölk. Linser, ärter och bönor får i hans kost allt oftare ersätta sojan. På julbordet hittades även den goda korngrynsgröten med plommonkräm. Else gick med på att den kokades på havremjölk så de alla kunde äta densamma.Till och med lillnasse åt av den med god aptit.

Snipp, snapp , snut, så var denna story slut.

Men vem vet...kanske de dyker up någongång igen, Else, Viggo och Lillnasse.

Nöff nöff!

Fermentering = en jäsningsprocess som syrar och ger maten ökad hållbarhet, ändrar näringssammansättningen, tar bort giftämnen m.m. Läs mer om soja i våra livsmedel t.ex här .

Att teckna serier

Går lite på högvarv efter en vecka med mycket jobb, svårt att hitta tillbaks till den normala dygnsrytmen då jag sov en stund på eftermiddagen. Så därav "nattbloggande". Ska bli skönt med ledigt nu fram till nyår! Och julen står vid dörren, det blir "modell enkel" i år. Men visst, vi får julstämning ändå.

Serier är temat på detta blogginslag.

I Finland tycks det vara en"boom" på gång inom serievärlden. Det skojiga är att det nu dyker upp många kvinnliga serietecknare! Mina egna små alster som ibland dykt upp här i bloggen, oftas bara en enda ruta, är ett utrycksätt som passar mig. Det kan vara nåt jag hört, läst eller funderat på som plötsligt blir en bild. En "ögonblicksbild" först i huvudet... och vill det sig så blir den nedritad på papper senare. Då kan den plötsligt ändra form och bli något helt annat än vad som först var tänkt. Undrar om andra som ritar fungerar som jag?? Ofta har jag ändå en tanke bakom eller en poäng som jag hoppas iaktagaren lägger märke till. Istället för att sväva ut och med ord försöka "påverka" blir det samlat i en liten ruta. För det är väl att påverka man är ute efter? eller... tja, kanske mer beröra. Ibland ritar jag bara helt spontant. Kan inte ha ett vitt ark framför mig länge innan det blir fullklottrat.  Ett vitt ark och pennor = lycka. Jag har inte så höga krav för att vara lycklig. Mätt i magen, lugnt i huset, kanske lite bra musik och så pappret och pennorna.Tror mitt intresse för att teckna rotade sig redan i de riktigt tidiga barnaåren. Sverige-barndomen, före jag fyllde sju och flyttade till landet i öster. Grannflickornas pappa jobbade som reklamtecknare. Drömyrket. Han var en av mina första stora idoler. Han var väldigt snäll, doftade piptobak och hade en stol som jag gillade skarpt. Ägget av Arne Jacobsen. Röd. Man kunde sitta i den och snurra runt. Hans döttrar ritade för jämnan och det smittade av sig. Är väldigt glad för det!

Här en ruta som funnits med i bloggen tidigare i år. Aktuell nu i köphysterins dagar inför jul.

Kocken/köksmästaren Bourdain... ritar han också.

Och fransmannen, serietecknaren Christopher Blain har i år gett  ut ett seriealbum om restaurangliv : En cuisine avec Alain Passard. (Sök på you tube, där hittas en film)

Nu ska ändå nattsömnen få en chans. Go natt!

...och GOD JUL!

En söt historia

...eller en titt in i den
sockerberoende 
Sockerbagarens kök

Den coola kocken kokar kola.
Dricker också Coca-Cola.
Kollar klockan, klockan går.
Kolan ännu koka får.

Dricker mera Cola.
Kollar klockan, kokar kolan.

Kocken gör ett kul prov.
Ett kulprov.
Kula!
Nu är kolan klar!

Dricker Colan som finns kvar ,
äter sedan kolan.


Copyright MW-11

Tips!

(Kopierat från ICAs receptsidor)

Vid 120-125°C är knäck- eller kolasmeten lagom kokt.

Vid 140-145°C får man hårda kolor med lite seg mitt i.

Vid 160°C är smeten karamellfast.

Har man ingen hushållstermometer får man göra kulprov d.v.s. doppa lite av smeten i en kopp med kallt vatten. Går den att forma till en kula är knäcksmeten färdig. Går massan att bryta sönder men är lite seg är den lagom för hård kola och stelnar smeten genast och går att bryta är den karamellklar.

Else, Viggo, grisen och sojan

En fiktiv historia.
(Om att äta etiskt.)

Viggo Vegan föll pladask och bönade och bad att hon skulle följa med honom hem.

-"Ok, kan jag väl", sa Else, "men jag kilar in en sväng till Siwa först." (Siwa= Finlands motsvarighet till Konsum, författarens anmärkning)." Jag handlar lite smått och gott till oss".

Viggo gav henne sin adress. Rusade hem för att hinna städa upp lite innan hon skulle komma.

Han dammsög och ordnade, vattnade hibiskusen och gick visslande omkring på små rosa moln. Snart skulle HON komma!

Sedan uppenbarar hon sig då, drömbruden. Hon står i hans kök, hon lyfter upp matkassarna från golvet. Hon halar upp ett stort paket med bacon och lägger det på hans köksbord.

-"Ja jag tänkte vi kunde smaska i oss något gott".

Viggo bleknar och tittar med avsmak på den mördade grisen på hans bord. Vill helst blunda...

-"Du... jag har en seitan i kylen" försöker han.

-"En seitan.., ursäkta vadå?" Else tittar frågande på Viggo.

-"Tja, en slags... vegetarisk skinka, nästan som tofu!"

Stämmningen vid middagen blir lite krystad. Hon äter bacon, han äter seitan. Samtalet går  trögt. Men så börjar Viggo berätta för Else om hur den haft det, den där grisen, ja innan den hamnat på hennes tallrik. Han berättar om långa trånga djurtransporter, hur grisarna körts kors och tvärs, mil efter mil, om trängsel i de stora "köttfabrikerna", om kultingar som är stressade och inte alls mår bra, om deras mammor som är drogade av mediciner men ändå känner smärta. Det här är ett område han kan, Viggo. Ja han har ju ägnat timmar av sitt liv till att ta reda på detta. Han försöker förklara för henne om djurens rätt till ett värdigt liv innan de hamnar på tallriken. I sin iver ber han henne titta på en film. Ett skräckexempel. Sanningen om köttindustrin, hur djuren har det - maten du äter. Klickar fram You tube: YOUR FOOD. Baconet fastnar i halsen på Else. Hon som frossat i bacon de senaste åren, ja sen hon började den här dieten. Men hon mår ju så bra av den!

Hur historien slutar? Hittar Else Håef och Viggo Vegan några gemensamma nämnare? Kommer de någonsin förstå varandra? Kan man acceptera varandra och respektera varandras totalt olika matvanor? Kanske man kan det om man är kär? Men hur är det egentligen? Är Vegan Viggos seitan eller den där tofun han brukar äta helt fläckfri, "etiskt rätt" som föda? Eller var där någon regnskog som rök med? Och hm, GMO-fri, ja var den verkligen det? Hur mycket gifter sprutades ut över de där sojaodlingarna innan bönorna skördades? Hur många arbetare och civila andades in giftångor? Och Elses gris då, hur var det med den, den åt visst också soja? - Men man kan ju köpa ekologisk skinka, grisar som ätit ekosoja! - Ekologiska glada grisar! (Sen kan man kanske även fråga sig frågan: kan en skinka vara glad?) I Italien uppdagades för ett tag sedan fusk av vissa ekologiska produkter. Livsmedel som påstods vara ekologiska och såldes som sådana men i grund och botten inte var det. Hur är det ställt? Vem kan man lita på? Köper man grisen i säcken vad man än köper? I Afrika räddar man liv med näringslösningar och nötkräm. I Europa tjafsar vi om kolhydraternas och proteinernas andel i kosten. Köttkonsumtionen bara ökar och ökar här. Billiga, näringsrika råvaror som bröd och potatis duger inte i samma utstäckning som tidigare. 7 miljarder människor på jorden antas öka med ytterligare 2 miljarder fram till till 2050. Mat finns, men hur är det med fördelningen? Hur är det med kvaliteten? Det finns så mycket ruttet inom matindustrin och matvärderingar av idag. Kroppsfixering och egotrippat tänkande lämnar inte mycket rum till empati och omtanke till medmänniskan. Till henne som har det verkligt svårt. Kanske man dock kunde tänka sig att frossa lite mindre i köttväg till jul och istället dela med sig av sitt överflöd?

Tillbaka till Viggo och Else. ..Framtiden får utvisa om dessa fiktiva personer fann varandra. Blev det en gris eller blev det en seitan eller någon sojaprodukt på ders julbord isåfall? Eller kanske något helt annat? Och vad de än åt var det då "schysst", etiskt, miljömärkt, ett klimatsmart val? Ett val med tanke på djurens bästa?

När det gäller mat är det bara att inse faktum: Mat är tyvärr inte bara mat numera. Mat är ställningstaganden och frågeställningar, mat är politik, mat är ekonomi och mat är makt. Konsumenten, du och jag, har har denna makt. Genom att välja vad vi lägger på tallriken kan vi även visa vad vi står för. Ska vi visa djuren respekt? Ska vi tänka på ätandets etik? Hur mår djuren när de enbart ses som produkter till för att tjäna människan? Ska vi börja säga ifrån då vårt samvete önskar något annat än vad som erbjuds? Men hur många orkar lyssna på samvetet, hur många orkar tänka? Hur många väljer att trotsa det minsta motståndets lag? Det är så lätt att simma medströms, åt samma håll som industrin vill föra oss. Det är så lätt att blunda.

Boktips! Prisbelönta boken: Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman

Läs mer om Soja t.ex. här!

-Att äta etiskt är inte alla gånger så lätt-

(Ps....fortsättning följer i följetongen "Viggo och Else", vi ska kolla upp dem vid jul hur det gick.)

Fortsättningen hittas här

Sankta Lucia

13 December 2011

Natten går tunga fjät runt gård och stuva

kring jord som sol´n förgät skuggorna ruva

Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus

Sankta Lucia

FN:s barnkonventionsdag

"Som barn räknas varje människa under 18 år. De har rätt att överleva och utvecklas. De har rätt till ett namn och en nationalitet. De har rätt till en god vardag utan våld och utnyttjande.... Barn har rätt till goda auktoriteter, god uppfostran och goda möten med vuxna... Det som är barns rättigheter är egentligen de vuxnas skyldigheter."  (Hbl 20.11)

Och detta gäller förstås inte bara idag utan alla dagar.

Pestosik och Pepparkakan

I kväll har vi ätit sik. Sik fiskad i närvattnen. Gned in lite pesto på fileérna. Klämde en halv citron och pressade lite vitlök över i stekningens slutskede. Lite vitpeppar, inget salt då peston hade sälta. Ostpotatis till och ännu ett mörkt bröd med tomatskivor. Nordiska smaker...igen - de är bäst!

...och så kom tidningen från tryckeriet! Vi höll tidtabellen bra! Ska säljas innan jul till förmån för

dagiset jag jobbar på.

-Nej... månaden blev inte alls så hektisk som jag trodde den skulle bli=).

Så visst hinner jag med bloggen också! Festen är över, tidningen klar för tryck, konferansdagarna förbi...Ännu några arbetsdagar, ett kalas, några dagars höstlov med familjen och en matrelaterad resa till Oslo tillsammans med Majmamma återstår denna månad. En mycket givande månad i matens tecken!

Bloggpaus

...jepp det stämmer! Tar en liten bloggpaus. Men återkommer i november. Nå, någon liten "rapport" kanske det dyker upp här för det händer  mycket intressant på matfronten denna månad. Njut av hösten! Ses!

Skolmat

Skolmaten debatteras här i stan! Nu handlar diskussionen mest om spenatplättarnas vara eller icke vara...

Åsikterna delade. 15 ingredienser i industriplättar tycker jag talar mot sig. Centraliseringen av skolkök  kommer också debatteras på den stora matfesten i Fiskars om några veckor. Bra med debatt och aktiva människor!!!

Teckning,svampturer och god mat

Har ritat...

Gått i skogen...

plockat svamp...

flera korgar!

Studerat en gammal kokbok.
Hvad skal vi spise,  en dansk vegetarisk kokbok av
Ludovica Nilson. Återkommer till boken i ett annat inlägg.

Ätit gott med familjen. (Tömde frysen på abborrar).

Underbara höstdagar!

En bild

...bland många. Har så mycket bilder och teckningar liggande över allt. Och så finns det en hel massa bilder och ideér i mitt huvud som inte än kommit till pappers. Det går lite i perioder. Ibland ritar jag massor, ibland inte alls. Önskar ändå att jag hade mer tid att illustrera, rita serier till vardags. Kanske den tiden ännu kommer någongång?

Övrigt: Fick böckerna från ad Libris som jag beställt idag. Två till jobbet (Sinnenas skafferi och en bok om specialdieter som jag behöver i mitt arbete) och så hade jag beställt till mig själv ett exemplar av Mats-Eric Nilssons senaste bok Smakernas återkomst - när maten följer årstiderna. Den är fin! Har bara hunnit bläddra helt flyktigt i den ännu. Väntar ännu på Hirams bästa - boken. En helt ny Hiram bok!

Ekbockens vidare öden och äventyr

Vill ni veta vad som hände med ekbocken? Det är inte lätt att vara ekbock om man flyger iväg och i misstag snuddar med sina fina antenner på ett nymålat verandaräcke. För har man målarfärg på antennerna så kan det samlas det skräp, sågspån, spindelväv och ett vissnat löv på dem... hittade stackaren någon dag efter det att de första bilderna togs (förra blogginlägget). En lessnare långhorning har jag aldrig sett maken till. Det blev operation "rädda ett exemplar av ekbock". Och nu en erfarenhet rikare vet jag att jag klarar sånt! Det var dagens goda gärning.

Ekbocken, ja han vandrade sen glatt iväg och lever vidare i sitt lilla ekbockeliv.

           En nyfunnen vän med häftig skugga!

( ps. nån insektexpert som läser detta? Är det ens en ekbock? Nån långhorning är det men....? 

Ge expertutlåtande i kommentarsfältet tack!)

Dagens tanke...

Julbilder och vinterkrig

Copyright MW-11

Pepparkaksgubbar och tomtenissar. Ritar till en kommande jultidning. Det bör börjas i tid.Vet att jag kommer ha fullt upp med annat i höst, hinner kanske inte plocka fram pennorna så ofta. Ännu någon dag semester. Läser också om vinterkrig och elände. Hittade en diktbok på torpvinden skriven av en soldat. Så det blir lite julbilder och vinterkrig mitt i sommaren...

Boken"Stig fram vårt land" är skriven1942 av Kaj Lindgren. Utgiven av Holger Schidts förlag. En dikt handlar lite om mat...så den får komma med i bloggen.

På permission

Han var smutsig och skäggig och mager och blek,

men han kom som den käraste gästen.

Hans kläder bar spår av en allvarlig lek

och blickarna talte om resten.

Men munnen den frågade huru vi mått

och talte ej alls om krevader och skott

och glömda maskingevärsnästen

Han åt av vår enkla och fattiga mat

och smålog fint åt servietten,

han hanterade varligt dricksglas och fat

 och njöt utav efterrätten.

Han satt i vår bästa, bekvämaste stol,

drack kaffe ur kopp och sken som en sol

mot ett småbröd, som låg på assietten.

Vi ville ju veta om han haft det svårt

och om han varit utsatt för fara,

men han ville höra om allt som var vårt

vår fattiga verklighet bara.

Han smekte ett barn såg ömt på en sak,

som funnits sen barndomen under vårt tak

och hans ögon blev stilla och klara.

Han klagade ej, fast vi visste han led

av att snart fara bort och tillbaka

till fronten, där tysta kamraterna stred

i köld och i mörker och vaka

Han sökte istället få oss att förstå

att vi för dem, som mot fienden gå,

får offra och mycket försaka

Så kom tillslut den dag, då han for;

mors ögon var röda och skumma

I våra hjärtan blott han var stor,

men vi så eländigt ljumma.

Vi vände om, när vi vinkat adjö,

och ställde oss kanske i livsmedelskö,

men ödmjuka, stilla och stumma.

På restaurang & våfflor

Copyright MW

Vi var ute och åt i kväll. Firade familjens förstfödde som fyllde 15. Hamnade ända långt bort i Den Stora Hufvudstaden. Det blev Chico´s då han fick välja...d.v.s saltigt, amerikanskt och "interiktigtimammassmak", men helt o.k var ändå biffen jag åt. Sen shoppade vi ännu lite kläder åt gossen. 25 mars är egentligen Våffeldagen, Jungfru Maria Bebådelsedag. Vi har rätt ofta haft våffelkalas just på hans födelsedag. Nu var våffeljärnet kvarglömt på torpet men en tårta ska det bli imorgon, i kväll fick det räcka med restaurangbesöket.

Lucka 13 - Lussetider

Dag med guldkant

På agendan idag!

Menu:

Förrätt:

små smakbitar från ett dignande skördebord. Bl.a de grönsaker och rotsaker barnen fått smaka på i samband med "Sapere".  

Varmrätt: Skördesoppa (puresoppa) med kålrabbi, morot, svartrot, lök, lite fänkål

potatis, grädde och örter. 

 Efterrätt: Äppelkaka med vaniljglass. 

Cook It Raw

Upp till bevis nu vad de finska råvarorna går för. Under de närmaste dagarna samlas 16 av världens bästa kockar (idel män, kvinnor var håller ni hus??) i vårt land för att inspireras av våra finfina råvaror. Nu om någonsin ska det nordiska och det genuint finländska lyftas fram. 

Den här rutan har varit med i bloggen förr...

Men den här är ny för dagen:

Lycka...

copyright MW 2010

Äppeltider!