Dofter och rovor

En jul utan dofter! Har nu i juletider varit berövad mitt doftsinne p.g.a flunssa. Lite knäckande må jag säga... Man märker hur viktiga sinnena är när man saknar dem. Men det är övergående och är på bättringsvägen! Och nu finns ännu nyåret att se fram emot. 

 Julmatstemat fortsätter fram till nyår. Lutfisk med bechamel tar vi så sent som idag. Köttbullar skall också rullas då lutfisk inte riktigt går hem hos alla. Morotslådan som äldsta sonen saknade på julafton lagades först igår! Vi tar det lite i etapper det här med julmat...man behöver inte äta så mycket "rester" på så vis;) Rödkål och Jansson är ännu påkommande i veckan, som nylagat alltså.  Julbordet mina föräldrar bjöd på julannandag dignade dock av alla möjliga godsaker. Och det var gott trots avtrubbade sinnen.

Under året som gick har en speciell rotsak blivit allmännare hemma hos oss. Rovan! För något år sedan började jag odla rovor själv i liten skala och upptäckte då att de var minst lika goda råa som tillagade. Om sommaren tunnt skivad, i sallader. Om höstarna tillredd i grytor eller bakade i ugn. Rovan är inte så "kraftig" i smak som kålroten men har ändå den där fylliga smaken som passar så bra ihop med annat. Med en mustig köttgryta för att ta ett exempel. Eller med lammkotletter...eller med mina rosmarincrepes. Rova med bacon! Rova med getost! Eller som här "Ville Vallgrens mandelfyllda rova" nu något modifierad av mig med rödbetslock = vacker färgkombination! och smakmässig harmoni! 

Beräkna en liten rova och en dito 

rödbeta per person. Koka i lättsaltat vatten,

tills de är "al dente". Dela rovorna och 

betorna på hälft och gröp ur dem. Mosa

fyllningen med en gaffel och blanda med

 finhackad eller flagad mandel,en klick smör

+ lite råsocker.(En uppvispad äggula brukade 

även Ville ha med) Lägg rovorna som botten

 i en ugnsfast form, Några msk fyllning på 

varje botten och rödbetshalvorna som lock.

Gräddas i ugn ytterligare 7-8 min.

Servaras varma med en klick smetana.

 Gott som tillägg till kött eller fisk eller

som  en förrätt . (Ja tilläggas kan att om 

man vill att rovan skall ha kvar sin

 vackra gula färg kokas den ej i samma 

kastrull som rödbetan...)

Havis Amanda

Om man har en etikett som heter Ville Vallgren i sin blogg så bara måste man fotografera hans bronsskulpturer när man stöter på dem. Här är hon, den kända Havis Amanda, som väckte stor uppståndelse i tiderna. Hon är ju naken, huu så vågat! Året var 1906 när Villes Amanda uppfördes invid salutorget. Igår i ett svinkallt Helsingfors tyckte man nog lite synd om damen i fråga. Det sägs att Ville blivit nekad ett lån i banken och därav vände frökens bak mot det håll banken lag. Om det är sant vet jag inte. Enligt Ville var det en fransyska, madmoiselle Marcelle Delquini som hade stått modell för statyn.

Efterrätternas Ville

Ville har fått en egen "etikett" nu. För ännu har jag inte övergett honom. Ville avslutade alltid en god måltid med en eller flera efterrätter. Men en efterrätt för honom behövde inte nödvändigtvis vara något sött och kaloririkt, nej speciellt bär och frukt tyckte han var gott som avslutning.

"Nog äro vi ett besynnerligt folk, vi finnar. Vi anser att det är lyx att spisa efterrätter, men hälsan är kanske lyx även den nuförtiden" 
 Ville Vallgren

"Romomelett med hallon  eller körsbärssylt uti" ,det var gott det, tyckte Ville.

Så här gjorde han:

Först påbörjade han en helt vanlig omelett, sedan...

"Rommen lägges i en kastrull och när omeletten är färdig strös socker däröver. Rommen hälles på och antändes, då den bäres in på bordet.

Sockret smälter delvis som en karamell som man säger. Detta smakar särdeles bra. Vi dricka madeira, portvin eller sherry på detta."

(Han hade alltså lagt körsbärs- /eller hallonsylt emellan)

Han gillade visst hallon, Ville.

Beskrivining av en annan efterrätt:

"Chesterost med ett glas portvin och sedan smultron eller aprikoser eller hallon med grädde och lite kirsch på hallonen. Halleluja på dessa hallon."

Men lika ofta tar han upp legymer som en utmärkt avslutning på en måltid. "Vi spisa därefter legymer av alla de slag samt frukter och bär..."

Saftsoppor och geleér talar han också varmt för: " Då vi här i Finland äga stor rikedom av sällsynt goda bär, så borde vi av rena hälsoskäl spisa oftare, ja dagligen och till varje måltid våra bär som kunna anrättas såväl till mat och dryck".   

Lite Ville igen...

Ville Vallgren del 3

Ville tycks bli en hel följetong.... Borde han kanske få en egen "etikett"?

Här har man läst på om karln i sommar och så plötsligt går det upp ett ljus: Ett hus han beskriver i en av böckerna är ju huset där jag jobbar!!

Som 7-åring, för si så där 150 år sedan var lille Ville och "insöp sina första lärdomar i konst" hos sin moster Sofie Nordström. Och moster Sofie hon bodde med sin man Otto, efter vad jag har förstått, i huset där jag jobbar! Förutom att han tog måleri- och ritlektioner hos mostern berättar han att han ibland satt och drack te med henne i rummet vid "salongen " medan hans far och andra intellektuella träffades hos Nordströms.

Konst&mat var Villes stora passion i livet. Konst och mat hör ihop på något sätt. Har lite gemensamma nämnare faktiskt. En konstnär lägger ner hela sin själ när han koncentrerad utövar sin konst, och visst är det lite detsamma med matlagning. Eller borde vara... Då blir det bra mat. (Lägga ner sin själ i matlagning är något inte fabriker klarar av, därför är industrimaten så fel - och själlös... )

Om Ville hade sett huset av idag tror jag han skulle gilla det. Matglada konstnärligt sinnade barn under samma tak han befann sig i barndomen. Det är ett hus med själ...kanske en liten smula Villes själ rentav, vem vet...

På tal om själar...han, Ville, ligger begravd bredvid sin Viivi på stans begravningsplats. En bronsstaty på gravstenen, en ihopkrupen ängel som breder ut sina vingar över stenen är skapad av konstnären själv och är nog en av de finaste på hela gravgården. Villes spår ser man lite här och där om man går omkring där. Hans skulpturer och bronsplattor pryder mången grav. Inte långt från Villes hittar man Oskar Levins grav ... borde man kanske börja "bonga" matmänniskors gravar nu också? Tja, folk håller på med så mycket konstigheter så varför inte. Isåfall fick jag redan två kryss på listan;)

Den där fru Astonii var månne hon håller hus då... får väl leta upp henne nåt tag...

Hemlagad pizza blev det i kväll... inte den på bilden, den åt vi på torpet i somras (med lufttorkad skinka, sparris m.m) I kväll blev det svamp och blåmögelost. Nam!

Rova på Villes vis

Ville Vallgren del 2

...ja Ville han älskade rovor. En kväll åt vi  fyllda rovor efter hans recept.

"Rovorna skalas och kokas. Sedan de äro lagom kokta, skär man rovans översta del-som ett lock-av. Sedan gröpes innanmätet bort samt blandas med äggula, rivna skorpor, socker och mandel efter eget behag och smak. Några lägga även fint malet kött, fågel eller kalv. Dessa rovor läggas på ett fat och stekas i hällugn.De passa ypperligt till fårstek. På dessa rovor dricka vi ett gott burgunderrödvin."

Jag lagade en potatisgratäng och marinerad lammytterfilé till (hade alltså ingen annan fyllning  än mandelkross,äggula, socker och lite skorpmjöl i dem + mosad rova.) Kokade rovorna nästan mjuka, fyllde och placerade dem ännu i ugnen i gratängens slutskede... Lite "massa" som blev över strödde jag ännu på ytan på potatisgratängen. Stekte köttet... och lagade lite gräddsås... Tillsammans med lammfilén var rovorna helt underbart goda! Den söta mandelfyllningen riktigt god. Så förstår Vallgren till hundra procent, rovor är gott!

...rovorna nästan klara...

men ännu en liten stund i ugnen...

Gott gott!

Ville Vallgren

Den som någongång besökt Helsingfors och gått över salutorget har sett henne, stans kändaste dam. Havis Amanda. Havis Amanda är skapad av den finländska skulptören Ville Vallgren. Han var en mångsidig skulptör men han blev också känd som en sann matvän. En man med sinne för det goda i livet. Eftersom han även skrev en del finns hans tankar kvar i bokform och det är häpnadsväckande att läsa hur rätt han har. Mycket som är aktuellt idag gick han och funderade han på under sin livstid.

Ville, eller  Carl Vilhelm Wallgren som han döptes till (Wallgren ändrade han senare till Vallgren) föddes i Borgå 1855. Hans mor var Emilia Ottelin och fadern hette Georg Wallgren och verkade som stadsläkare i Borgå. Eftersom famljen Wallgren var nära vänner till familjen Runeberg föll det sig ganska naturligt att den  konstnärligt sinnade Ville följde vännen Walter Runeberg, nationalskaldens son,  i fotspåren. Walter studerade till skulptör och reste till Paris. Snart befann sig även Ville i Paris. Där utvecklades han som konstnär och kom att bli fast bosatt i hela 36 år.

"Vi kan och bör hålla oss till de inhemska ingredienserna, men med den franska kokkonsten, då går det oss alltid bra" uttrycker sig Ville i en av sina böcker.

Ville var gift tre gånger. "Den första frun tog gud (Antoinette f. Råström som dog) den andra tog djävulen (Madeline Imbert-Rohan, som var missbrukare) men den tredje (Viivi Paarmio) henne tänker jag behålla själv" lär Ville ha sagt. Viivi och Ville gifte sig 1917 och levde sedan tillsammans ända fram till hans död 1940. De hade då flyttat till Alberga där Viivi byggt sig en stor villa. Som husdjur hade de bl.a två glada grisar. På gamla fotografier man ser av paret lyser de av förnöjsamhet. De ser lyckliga ut. Viivi var även hon skulptör och delade sin mans passion för god mat. I Villes böcker vimlar det av goda historier och anekdoter om mat och matmänniskor han mött under sin levnadsbana. Bland hans  goda vänner i Borgå fanns t.ex. Oskar Levin. Ville beskriver hur Oskar ställde till med kräftskiva för några Borgågubbar inkl. Ville. Det åts i kopiösa mängder nästan på gränsen till frosseri, Oskar var sådan. Innan kräftorna kom på bordet hade rätt efter rätt dukats fram och timmarna gått.

Carl Larsson var en annan god vän till Ville. Ja hela den stora nordiska konstnär- och författarskaran som befann sig i Paris vid 1800-talets slut och sekelskiftets början umgicks flitigt: A. Edelfelt, W. Runeberg, A.Strindberg, Hugo Birger m.fl. De sökte sig till varandra och tillsammans lärde de sig uppskatta den fina franska kokkonsten. Ville beskriver också sin barndom i en av sina böcker. Han talar lyriskt om braxen och rovor, råvaror han börjat uppskatta redan i unga år.

Det finns så mycket att berätta om denna man , ska återkomma bl.a kommer ett recept på något mycket mycket gott vi lagade häromkvällen efter Villes recept. Men mer om det i ett annat inslag.

Men här är några av hans böcker, boktips till den som vill läsa mer om "Villegubben", (som han kallade sig själv).

Ville-gubbens matkatekes, Ville Vallgren (En guldgruva! Med finfina recept och mycket matfilosofi).

Mat och dryck med roliga gubbar, Ville Vallgren (Roliga anekdoter om händelser och personer i 1800-talets Borgå)

Ville Vallgrens ABC-bok, Ville Vallgren (Beskriver människor i Villes närhet och livet i Paris)

Hallontips gånger fyra

 Tips 1.

Gå ut och plocka dig ett hallon
Sätt dig bekvämt tillrätta
ja t.ex på en mjuk stubbe.

Titta på bäret.

Känn på bäret.

Dofta på bäret.
Släng in bäret i munnen.
Slut dina ögon.

Nej, svälj inte... inte än.
Låt bäret rulla runt i munnen,

låt alla smaklökar smaka.
Tryck sönder det sakta med gommen.

Att ett enda litet bär

kan smaka så mycket!

Det var en liten övning i Sapere;)

Tips 2.

Naturell yougurt (alt. fil), talkkunamjöl

och en näve hallon
...passar som frukost, eller mellanmål

...eller kvällsmål. Egentligen när som helst.

(tittar man riktigt noga på denna bild, ser man även årets första lilla  torra  kantarell;)

Tips 3.

...är ett boktips:
Hallonmasken av Zacharias Topelius,
en trevlig liten saga att läsa i Hallontider...

Tips 4.

Ja, det är egentligen ett citat:

"Romomelett tycker jag mycket om

med hallon eller körsbärssylt uti..."

Ville Vallgren

Kanske vore värt att pröva!

...mer om konstnären, matmänniskan,

glädjespridaren, 

matfilosofen och livsnjutaren

"Villegubben" inom kort...

"Finfisk" och "skräpfisk"

Här kommer ett middagstips. Enkelt, gott. Så som sommarmat ska vara! 

Siken är så fin! Men nu skulle jag vilja ha tag i lite "skräpfisk" för omväxlings skull. En politiker i Finland med  namnet Brax har nämligen en tävling på gång. Hitta på det bästa braxenreceptet. Kanske skulle var rätt skoj att vara med. Men var är ni alla braxar? Hittills har vi bara fått lite abborrar o mört i sommar. Braxen är en fisk som tillsammans med mörten uppskattas mycket mer i t.ex. vårt östra grannland.

I Ville Vallgrens bok "Mat och dryck med roliga gubbar" berättar han:"Vallgrens barn var dessutom kända för sin goda aptit och vi åt i sanning kopiöst. Vi hade alla dagar och till alla mål på sommaren den feta goda braxen som saltad, som kokt, och stekt och kallkokt i gelé, alltid med runda potäter till, stora högar smör, kallt kött, ost, gröt m.m" 

Stekt sik med ångkokt morot och potatis 

Kokade potatisen i ångkastrullen, lät några morötter koka med (men inte riktigt lika länge, de blir godare "al dente". Lagade en sås, vanlig vitsås med lite pepparrot i. Stekte siken (med skinnsidan kvar). Lite bröd, brie och jordgubbe... 

Fredagskväll

"Det är hälsosammare att äta mycket och dricka mindre"

                                                              Ville Vallgren

Kom just hem från Walgren´s.

http://www.walgrens.fi/

Tomt hus. Mannen ännu på jobb och barnen är på vischan. Cyklade till stan och åt god mat i gott sällskap! Det fick bli vegetariskt ikväll. Åt detta:

Grönsallad, röd lök, gulbeta och avokadodressing

Svamprisotto och stekta nötter

Crème caramel, apelsin-jordgubbssallad och calvadosnötter

Till detta ett glas rött och nu är jag mätter o trötter
...och i magen mycket nötter.


Go natt!