Rosmarin/ Sapere

"Rosmarin luktar kottar!" sade en liten gullunge.

"Man känner hur den smakar när man luktar på den" sade en annan. 

Tänka att veta, eller åtminstone kunna föreställa sig smaken innan man ens smakat!

Det här är precis vad Sapere i ett nötskal går ut på. Använda sina sinnen. Få ord på det man upplever. Inte bara "Det smakar gott/ det smakar illa" utan att iställe dra paralleller till kottar och annat. Väcka nyfikenhet, få barnet att dofta, titta, känna och kanske smaka lite lite grann. Rosmarin är kanske inte en så vanlig krydda i hemmen, men börja lite försiktigt, och sen som också Jamie Oliver säger: upprepa, upprepa, upprepa. 

Kanske en rosmarinkruka hemma på fönsterbrädet även lockar barnet till små doft- och smakstunder.  

Nej det är inte Spagetti
 Bolognese,utan en vegetarisk
 sås med mungbönor,tomat,
 lök, vitlök,salt, peppar och 

fint skuren rosmarin.

Ett annat rosmarintips hittas här: 
Rosmarincrepes

Eller baka ett bröd, stick ner lite rosmarinkvistar här och där, kanske något annat också...ost, oliver, minitomater...

Citat min egen son: "De är ganska goda de där barren".

Top chef, MasterChef...

Iron Chef...och allt vad de heter. Tv-program där en skall sållas fram ur mängden. En som får en ärevördig titel och blir stjärna för åtminstone en stund. De som gallras bort får lämna kastrullerna och med besvikelsen lysande i ansiktet hasa sig hemåt. Just nu är det matlagning som tema men samma går igen i sång- , dans- och överlevnadsprogram. För att inte tala om Top Models där allt är fokuserat på det yttre...

Okej, det är ren och skär underhållning och visst, den som sig i leken ger han får leken tåla. Men tycker ibland det blivit lite väl mycket av denna programform. Trots att programmen inte egentligen är riktade till barn är ändå ett stort antal av tittarna unga. Vad ger vi dem för bild? Tävla, prestera och är du inte tillräckligt bra faller du ur.

Å andrasidan finns det visst fördelar med mat som tema. Det väcker förhoppningsvis  ett visst intresse för matlagning hos tittarna. Försäljingen av lyxiga kockknivar och kastruller skjuter i höjden då hemma-amatörerna blir inspirerade, och visst, det skänker lite glamour över kockens jobb. Många av dem som påbörjar kockutbildning idag bär på en dröm att bli stjärnkock. Kanske  tv-kock, kock-kändis. Medierna målar upp en bild där allt ser vackert och fräscht ut. Hur mycket slit och hårt arbete som ligger bakom kommer inte fram.

Verkligheten ja...? Om man inte över en natt blir den där nya stjärnan. Kan man ändå tänka sig att jobba kvar? Finns det någon annan passion som håller en kvar? Att vara kock innebär nämligen tunga lyft, svettiga dagar i stundvis alltför heta kök, trötta ben, ömma muskler och disk som hopar sig och ibland en kamp mot tiden. Därför måste det finnas något mer bakom.

Passionen. Matglädjen. Vardagsglädjen. Ögonblicksstunderna. Som att dra ett djupt andetag och dofta när man plockar upp örterna från varuleveransen, eller känslan när man bakar ut semlor och lägger dem rad i rad på en plåt. Eller njuta av dofterna som sprider sig ur grytan. Eller då man efter några avsmakningar märker att såsen blev just sån man tänkt sig ...eller kanske rentav bättre! Stunden när en matgäst tittar in och vill byta några ord. Ögonblicket då alla fått sin mat och nöjda sitter och äter. Då när man stänger dörren om sig för dagen och går hem och vet att man gjort sitt bästa. När man känner i kroppen att man jobbat. Verkligheten som kock är mycket långt ifrån tv-rutans bildsköna värld.  Men det är ändå ett yrke som varmt rekommenderas! 

Pasta Merquez

Snabb lunchpasta

Koka pasta penne och broccoli al dente. Skiva upp ett par lammkorvar och några schalottenlökar och stek dem. Blanda ner lök och korv med pastan och broccolin. Slå över en skvätt grädde och en rejäl näve finriven parmesan. Smaka av och kolla om det ännu behövs lite salt. Häll upp i djup tallrik, Garnera med t.ex en stor kapris, lite extra parmesan och lite svartpeppar.

Earth hour

Dags att 

släcka ner... 
snart. 

På restaurang & våfflor

Copyright MW

Vi var ute och åt i kväll. Firade familjens förstfödde som fyllde 15. Hamnade ända långt bort i Den Stora Hufvudstaden. Det blev Chico´s då han fick välja...d.v.s saltigt, amerikanskt och "interiktigtimammassmak", men helt o.k var ändå biffen jag åt. Sen shoppade vi ännu lite kläder åt gossen. 25 mars är egentligen Våffeldagen, Jungfru Maria Bebådelsedag. Vi har rätt ofta haft våffelkalas just på hans födelsedag. Nu var våffeljärnet kvarglömt på torpet men en tårta ska det bli imorgon, i kväll fick det räcka med restaurangbesöket.

Skolmaten

Skolmat på tapeten. I valtider sprider politikerna löften åt höger och vänster, man lyfter fram och debatterar än det ena än det andra. Hur löftena sen i praktiken hålls när valet är klart är en annan femma. Skolmat hör kanske inte till de mest bekväma frågorna i valet. Barn och mat har ingen hög status. Det finns "viktigare" frågor anses det. Har med intresse följt med skolmatsfrågor de senaste åren och just nu bubblar det mycket i den debatten. Fler och fler börjar ifrågasätta. Föräldrar vill veta vad skolmaten innehåller, långt framskridna centralköksplaner och nedskärning av småkök börjar ifrågasättas. I ett radioprogram i veckan ville man ha svar av kostchefen i Palmia (Helsingfors) varför potatismos måste ha så många ingredienser och tillsattsämnen. Orsaken är kvantiteten mos. Man kan inte laga traditionell potatismos i så stora mängder var svaret. Därför använder man processade potatisgryn som tyvärr innehåller annat än bara potatis. Jag har själv lagat potatismos i ett centralkök i tiderna, mos som skulle köras ut till andra skolor. Vi gjorde den som mos bör göras med potatis, mjölk, kokvatten, smör, salt och vitpeppar. I och med att den ännu "skulle ut och åka" måste man göra den i lösaste laget. Det gäller den mesta mat som ska köras ut. Man måste ta tiden i beaktande. Mat som körs omkring i värmevagnar "efterbaddas" så pass länge att helst ska maten vara lite ofärdig då man skickar iväg den.    Palmiachefen hade dock ändå kommit på en annan lösning på problemet med mosen. Om föräldrarna kräver att den mos som nu lagas inte skall serveras ja då stryker vi helt och hållet mos från menyn! Att börja laga "äkta mos" i de kvantiteterna = omöjligt enligt henne. Barnen får ingen mos alls!

Vad pågår annat just nu på skolmatsfronten? - jo mycket! Bara i Svensk Finland händer det en hel del.

I flera städer runt om i landet har föräldrar börjat ta reda på skolmatssedlarnas egentliga innehåll.

I  Österbotten  diskuteras det skolmat idagarna.

Marthorna och Samfundet Folkhälsan lyfter starkt fram barn&mat frågor.

I Västra nyland finns en relativt nygrundad Slow food förening som oroar sig för skolmaten. 

Både tidningar och radio uppmärksammar skolmatsfrågor m.m 

Ska bli intressant att se om det finns någon politiker som tar tag i ämnet på allvar. Någon som vill prata "matpolitik". "Barn och mat" ÄR viktigt. Alla barn har rätt till bra måltider. Vi skall rösta på politiker som ställer upp för samhällets minsta (samt alla andra som äter av den offentliga måltiden d.v.s även sjuka, åldringar...) Personerna som lagar skolmat skall just precis LAGA mat. Inte värma upp industrins lagade mat. 

Så kära politiker: tala och agera för bra skolmat, Tack! 

Världsvattendagen

Sol, sand och strand. Det är hett hett hett

-för hett!

Törstar.

Måste ha vatten.
Svettas. 

Måste ta mig ett dopp.

Så dyker de opp.

Konstiga små figurer, de finns överallt!

Likt "hattifnattar" kryllar de omkring.
Obehagliga. 

De hindrar min väg till vattnet.
Känner paniken stiga. Jag måste ha vatten!
När jag väl kommer fram ser jag skylten.
Inget dopp och inte heller dricksvatten inom närhåll. 

Radioaktivt!

Svettas, törstar, smälter...

...vaknar.

-"Jag eldade lite i spisen, du sa att du va så frusen"

säger maken när jag slängt av mig filten.

Tröjan åker av.

Yllesockorna också.

Hasar mig ut i köket och dricker vatten.

En liter minst.

Huttrar till, hackar tänder.

Fryser.
Fryser alldeles kolossalt. 

Säsongsinfluensan med feberdrömmar och hela köret höll mig i sitt grepp flera dagar men nu kommer krafterna sakteligen tillbaka. Skönt!

I dag är det världsvattendagen.

Rent dricksvatten och sanitetstjänst är en mänsklig rättighet (FN:s generalförsamling). 
I världen lever idag över en miljard människor utan tillgång till rent vatten. 

Läs mer: worldwaterday 2011 

Palmolja och regnskogar

Raffinaderiet här i hemknutarna har satsat hårt på biobränsle. Men allt tycks inte gå enligt planerna. Palmoljeleverantören malaysiska IOI Group har plötsligt meddelat att de nu kommer att prioritera livsmedelsproducenterna istället. Livsmedelsindustrin skriker nämligen efter palmolja. Den har den fördelen att den inte behöver härdas. Ofta är det palmolja som avses när det står "vegetabiliskt fett" på innehållsförteckningar. Men palmolja - hur  vettigt är det?  - Hur påverkas  regnskogarna?...och orangutangerna...

Läs mer:  Palmolja

Vi konsumenter borde börja kräva noggrannare innehållsförteckningar, vad är det för vegetabilisk olja som använts i produkter? Har vi inte rätt att veta? 

Matglädje!

För en vecka sedan hade vi en matkväll på dagis. Gemensam samvaro  med mat som tema för föräldrar, barn och personal. Sapere och nordiska smaker/närmat var det vi ville lyfta fram. 

Sapere- smakskola. En programpunkt gick ut på att barn och föräldrar fick genomgå lite "krydd-Sapere".  Fyra "hemliga påsar" - vilka kryddor dolde sig i dem? Känna efter med handen i påsen, nånting knöligt, någonting smått och lite stickigt, något avlångt, och något smått "fröliknande". Vid doft/synburkarna kom det fram att det var fråga on Ingefära, nejlikor, kanelstång och kardemummafrön. Alla med sin egna speciella doft. Sen fick man smaka på kryddorna genom att äta "kryddiga kex" som innehöll just de där fyra kryddorna. Kexen bakade av barnen dagen innan.

Vid "Inspirationsbordet" hade vi lagt fram böcker som kan inspirera matlagning i en barnfamilj bl.a Karolina Sparrings Kom in och ät, den  finlandssvenska boken Mat rätt av Nina Colliander Nyman och Maria Riska. Även min senast köpta kokbok Vivi-Anns kök  av Vivi-Ann Sjögren fanns också med på bordet, den har så många fina recept!! En hel del nordiskt men också rätter från kök runt om i världen.
På inspirationsbordet fanns även hemlagad kontra köpt ketchup.  Man fick smaka med provpinne, jämföra  och plocka med sig receptet på den hemlagade. 

Pysselhörna för barnen, där  man t.ex kunde tillverka sig en fin cocktailpinne, fanns också men populärast för kvällen var de nyinförskaffade förstoringsglasen som vi skall använda vid framtida Saperestunder. Det blev mycket som undersöktes med förstoringsglas under kvällens lopp.

En litet frågeformulär där föräldrarna anonymt kunde  svara på lite frågor om matvanor och ge respons fanns också. 

Ja sen hade vi förstås också mat! Barnen hade, förutom att de bakat kex, tillsammans med personalen skalat rotsaker på dagen, och några barn + äldre syskon som dök upp hjälpte till med cocktailbitar, för övrigt fanns det salladsbuffé med massor av olika grönsaker, terrin, varma rotsaker, dippsåser, några pestovarianter, bröd och ostar...mycket närmat och i huvudsak nordiska smaker. Kaffe, saft och glasspinne till efterrätt.

Vilken kväll!!! Och så får man buga och bocka för fonden som gav oss en extra slant för förverkligandet av denna kväll. Och för alla som ställde upp. Matkvällen blev ett konkret bevis på att man kan föra fram matglädje. Visst krävde det en del extra arbete men med "talkoanda", bra ideér och rätt inställning klarar man sig långt. En matkväll behöver inte ens ha så digert utbud som vi hade. Man kan ha en enkel "soppkväll" eller "pastakväll" el dylikt. Ett utmärkt sätt för föräldrar att lära känna varandra bättre och barnen ja de stortrivs av gemenskapen!

Food and Fun

Matti Jämsen klarade sig riktigt bra på Island senaste veckoslut. Kom etta! Två blev Andreas Andersson, Sverige och trea Even Ramsvik, Norge. Nordisk trippel igen! Food and Fun ordnades för tionde gången i Reykjavik. Jämsen har nyligen börjat som köksmästare på G.W Sundmans i Helsingfors.

Pekka Terävä har också haft en bra vecka. Restaurangen Olo som ligger på Kaserngatan 44 i Helsingfors fick nämligen en  Michelinstjärna! Olo är en restaurang som starkt vill lyfta fram det genuint nordiska. "Potatis, gris och smör" säger Pekka att är favoritråvaror. Och snart kommer alla våra fina inhemska primörer!

Chez Dominigue fick behålla sina två stjärnor. Övriga stjärnrestauranger är Potres, Demo och Luomo. 



(...och  läser vidare i veckans nyhetsskörd... i Japan är det lyx om man lyckas få en halv risboll och en liten skål misosoppa i dessa dagar) 

Det plötsliga...

Skrämmande det som händer i Japan. Naturkatastrofer kommer alltid att finnas. På något konstigt sätt kan man acceptera att de händer, naturkatastroferna. Jordbävningar, tsunamin... Vad jag däremot inte någonsin kommer att förstå är de katastrofer där människan ställt till det. När människan bygger upp en värld med kärnkraft och tror hon är herre över jorden. Och sen händer sånt som nu händer jordbävning, tsunami OCH så ännu dessa kärnkraftverk som inte klarar av att stå emot  naturkatastroferna.

 ...och som om funderingar kring detta som händer i Japan inte det vore nog... 

En vän, en kär person, dog igår. Knall och fall, plötsligt, oväntat mitt i dagsbestyren. Visst, hon var lite till åren men hade väl kunnat få vara med oss ett tag till... Man vet aldrig vad morgondagen för med sig. Man borde lära sig att leva fullt ut i stunden som är. Hade tänkt skriva om matglädje egentligen, om fina festen som vi ordnade förra veckan, men det får vänta...återkommer till den.

Tid

Män tar sig tid, kvinnor stjäl sig tid var det någon som sade. Kanske en sanning med modifikation. Man kan också köpa sig tid. Ja som t.ex. Fredrika Runeberg (1807-1879) gift med vår nationalskald J.L Runeberg. Fredrika ville ha tid att skriva men maken krävde mycket av hennes uppmärksamhet. Helst ville han passas upp av sin fru, trots flertalet pigor i hushållet. Fredrika, fiffig som hon var, beslöt att "köpa sig tid". När Johan bad frugan komma med på någon tillställning avböjde hon men sa att hon gärna tar summan som hennes inträde skulle ha kostat. För den pengen gick hon till en gumma i stan och bad henne sticka sockor till de många sönerna. Hon tänkte att om hon inte själv behöver sitta och sticka så kan hon använda just den tiden som sockstickningen skulle ha tagit till att med gott samvete sitta och skriva istället. J. L Runeberg funderade säkert inte så mycket på tiden. Hans skrivande fick ta tid. Fredrika hade däremot fullt sjå med att vara "arbetsledare" till pigorna och ta hand om alla gäster som ideligen gästade familjen. 

Igår varken köpte eller stal jag tid. Jag tog den. Gick ut och åt med väninnorna. Åt gott! Det fick bli älg Wallenbergare med potatismos och murkelsås på Walgren´s. Skönt att varva ner efter en ganska så intensiv arbetsvecka. Idag fyller maken år. Så det blir något gott igen, men hemma, innan han åker till jobbet...

Wallenbergare recept  (En klassiker som troligen härstammar från C.E Hagdahl, d.v.s åts redan på 1800-talet)

Blommig falukorv

Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma

nåt annat vill jag inte ha

Jag hatar tomaten, och fisken och spenaten

och plättarna med lingonsylt.

Fläsk har vi för ofta,

Lamm smakar som kofta,

Biff med lök är riktigt läbbigt. 

Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma

nåt annat vill jag inte ha.

Nej aldrig jag äter mer rotmos och potäter

och isterband och kalvkotlett. 

Pytt är för pyttigt

mjölk är för nyttigt 

knäckebröd för hårt att tugga...

Nej...jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma

nåt annat vill jag inte ha!

Text: Hans Alfredsson

Vem minns inte Hasse Alfredssons låt om den bortskämda gossen. Hade han från späda år fått lite "Sapere - smakskola" så hade tongångarna kanske varit lite andra. Kanske hade han då sjungit Thorbjörn Egners "Grönsaksätarvisa" (ur Klas Klättermus):

Den som äter kött  var dag 

och skinkor hela dagen,

han blir så rysligt trött och lat

och får så ont i magen...men 

...den som äter palsternackor 

han går inte av för hackor,

morot, selleri och dill är inte heller illa!

Han blir så god och lätt i magen

glad och munter hela dagen 

får sån sprätt i benen 

att han inte kan stå stilla... 

Text: Thorbjörn Egner

Holksöndag

 Holkar. Byggda igår, upphängda idag. Här går det undan. Det blev ingen ärtsoppelunch på torpet men korven, kaffet och kanelskorpor smakade minst lika bra. Och godiset nedan. 

 

...och sen hem igen över isen. 

Istället för Guggenheim?

Kan danskarna så kan väl vi...

Kultur i all ära men kanske det finns annat som vore lite  viktigare än ett Guggenheimmuseum?? Om vi skulle ta och satsa på MATkultur nu istället. Om vi skulle skippa Guggenheimtankarna och bygga upp ett eget "Mathus" istället.

1/3 av maten som äts i Finland idag äts inom den offentliga sekorn. Ett mathus typ det i Köpenhamn skulle gagna den offentliga måltiden och i långa loppet hela folkhälsoarbetet i Finland. I Köpenhamns Madhus arbetar man med att lyfta fram måltidsglädje, måltidsfostran och matkultur. Man jobbar för att den offentliga måltiden skall förbättras.

Köpenhamn-Madhus

KBH Madhus

Och mer om danskarna här!

Madhuset skal være med til at vise veje for, skabelse af gode måltider og måder til at vinde over dårlige vaner, gamle rutiner, utilstrækkelige måltider og mangelfulde spisesituationer.