Vardagshjältar

Hann slå två flugor i en smäll igår då jag slutade jobbet lite tidigare än vanligt. Åkte till huvudstan för att se en fin utställning på Ateneum "Vardagshjältar". Naturalismen i bildkonsten, fotografiet och filmen 1875-1918. Gick även en runda på den permanenta utställningen där bl.a flera av Ville Vallgrens mindre statyer finns.

Sedan en tur till Hagelstams antikvariat där jag kunnat stanna hela resten av kvällen...men jag hade ju bestämt träff med en bloggkompis=). "Majmamma" och jag gick tillsammans till G18 för att lyssna på två moderna vardagshjältar Mariella Paroma och Pia Stoltzenberg. Läs mer om dem här! Ja det handlade om matpolitik och om skolmat och var så intressant så! På tillställningen bjöds vi på mat, nordiska smaker. Spelt-svamprisotto, råriven rödbeta i blåbärs vinägrett m.m. tillrett av Kenneth Oker-blom.

Tillägger ännu en länk som berättar mer om tillställningen på G18: Majmammas blogg

Tid

Män tar sig tid, kvinnor stjäl sig tid var det någon som sade. Kanske en sanning med modifikation. Man kan också köpa sig tid. Ja som t.ex. Fredrika Runeberg (1807-1879) gift med vår nationalskald J.L Runeberg. Fredrika ville ha tid att skriva men maken krävde mycket av hennes uppmärksamhet. Helst ville han passas upp av sin fru, trots flertalet pigor i hushållet. Fredrika, fiffig som hon var, beslöt att "köpa sig tid". När Johan bad frugan komma med på någon tillställning avböjde hon men sa att hon gärna tar summan som hennes inträde skulle ha kostat. För den pengen gick hon till en gumma i stan och bad henne sticka sockor till de många sönerna. Hon tänkte att om hon inte själv behöver sitta och sticka så kan hon använda just den tiden som sockstickningen skulle ha tagit till att med gott samvete sitta och skriva istället. J. L Runeberg funderade säkert inte så mycket på tiden. Hans skrivande fick ta tid. Fredrika hade däremot fullt sjå med att vara "arbetsledare" till pigorna och ta hand om alla gäster som ideligen gästade familjen. 

Igår varken köpte eller stal jag tid. Jag tog den. Gick ut och åt med väninnorna. Åt gott! Det fick bli älg Wallenbergare med potatismos och murkelsås på Walgren´s. Skönt att varva ner efter en ganska så intensiv arbetsvecka. Idag fyller maken år. Så det blir något gott igen, men hemma, innan han åker till jobbet...

Wallenbergare recept  (En klassiker som troligen härstammar från C.E Hagdahl, d.v.s åts redan på 1800-talet)

Gustafva Björklund

Kokbok för Husmödrar, Kokbok för tjenare och tarfliga hushåll och Gustafva Björklunds lilla kokbok är titlarna på tre kokböcker som blev mycket populära när de utkom på 1800-talet. När Cajsa Wargs på 1700-talet skrev mycket noggranna och precisa anvisningar var Gustafvas böcker ledigare och recepten mer inexakta. Gustafva räknade med att läsaren redan behärskade grunderna. Gustafvas matsedlar var ofta lite franskinspirerade och detta kändes nytt och fräscht. Själv sade hon sig tänka på såväl "smakens och helsans fordringar".

Men vem var då denna kvinna?  

Gustafva Björklund (1794-1862)

Gustafva var en finlandssvenska som föddes 1794 i Kjulo (Finland). Hon flyttade som tioåring med familjen till Huddinge i Sverige där fadern drev Snickarekrogen i Vårby. Där började såsmåningom även Gustafva arbeta men då fadern dog 1816 upphörde familjens verksamhet.  Gustafva började istället hushålla hos en överstelöjtnant på Högby Säteri i Enköping. Snart födde hon en oäkta son (troligen var hennes husbonde fader till barnet). När överstelöjtnanten dog några år senare flyttade Gustafva med pojken till sin syster som drev en krog på Sätra gård utanför Mariefred. 
Gustafvas väg till en beundrandsvärd kock och kokboksförfattare var lång och krokig. Vid ett skede när hon jobbade i Stockholm blev hon bekant med kung Karl XIV Johan och snart inleddes ett kärleksförhållande. Kungen tog henne under sitt beskydd och var antagligen far till de två döttrar hon födde. Trebarnsmor och hårt arbetande kvinna, men hon hade krafter som få. Som 39 åring fick hon  anställning som föreståndare på Lilla Sällskapet i Stockholm. En klubb i engelskt mönster bestående av 300 herrar. Lilla Sällskapet  höll på den tiden till i det s.k Petersénska huset i Gamla stan i Stockholm. Där kunde de äta gott, läsa tidningar och träffas för att diskutera. (Lilla Sällskapet återuppstod på 1960-talet och har som uppgift att vårda och främja den svenska matkulturen.)
Gustafva fick såsmåningom  tillstånd att dra spiskvarteret i sitt eget namn. Utskänkningen gick bra och det blev en blomstrande tid i hennes liv. Hon kunde arrangera bröllop, fester och begravningar och hade många anställda bl.a sina egna döttrar. Hon sysslade även med uthyrning av möblerade rum. (Här kan man dra paraleller till hennes samtida Hedvig Astenius i Borgå. Två mycket drivande finlandssvenskor som lyckades bygga upp rörelser med både mat och husrum i en värld där kanske en kvinna hade ännu svårare än idag att armbåga sig fram). Vid sidan av allt arbete hann Gustafva dessutom skriva kokböckerna. Innan Gustafvas levnadssaga var all hann hon ännu bo bl.a i Göteborg men då hade det  börjat  gå utför. Kanske hade alkoholen sitt finger med i spelet. Vinet smakade och det sägs även att hon började nyttja opium på äldre dagar. Hon flyttade tillbaka till Stockholm där hon dog i hon ett slaganfall år 1862.

Om man vill läsa mer om Gustafva och titta närmare på en del av hennes  recept kan man t.ex läsa en liten skrift utgiven av Lilla Sällskapet, 2005. Gustava Björklund och hennes kokkonst eller läsa boken Cajsa Warg, Hiram och de andra av Inger Äremalm, (Ordalaget, 2000). Eller naturligtvis läsa hennes egna böcker vars titlar står här i blogginslagets början.
Här ett av Gustafvas recept i stora drag:
Gustafvas sillrecept
Koka och pressa potatis, späd med varm mjölk. Tillsätt smör och en äggula blandas ner. Tillsätt rikligt med finklippt gräslök och persilja i moset  och smaksätt med muskot och lite salt.  Fyll fiskarna (Gustafva föreslår islandssillar som urvattnats) med moset och tryck samman bukarna. Lägg de mosfyllda fiskarna på ugnsfast fat, strö över skorpmjöl.  225C graders ugn ca. 30 min, när de fått färg pensla med smör. Servera fisken övergjuten med smör och grönsallad. 

Tidsresa till 1800-talet

En mjölkseparator

Så blev det en tidsresa igen. Tidsmaskinen tog mig till 1800-talet. Eller mig och mig... egentligen var det Tekla som begav sig till herrgården. Min farmorsfarmor Tekla. Hon, apotekardottern från Orimattila, som sedermera gifte sig med smeden. För någon timme var jag Tekla och träffade andra ur det förgågna. Nej jag är inte personlighetskluven men det är rätt skoj med lite rollspel när man studerar en annan tidsepok. 
Rudom Gård var målet denna gång. En herrgård i Östra Nyland, Lappträsk.1800-tals kvinnan Laura Gylling tog emot oss och visade oss runt i sitt hem. Fru Gylling, Laura Gylling (f. Wallgren, 31.12.1811 - 12.8.1876 ) gift med Karl Johan Gylling var föresten faster till ingen mindre än Ville Vallgren (han som har en helt egen etikett här i bloggen).

Jag kan inte sy trodde jag tills jag tog
 nålen i vacker hand och gjorde mitt

bästa. En gammal gardin förvandlades till
kjol á la 1800-tal. Så Tekla fick sitt kjoltyg.

 Detaljerna är viktiga. Spets i underkjolen 

(ett gammalt lakan). Kängorna dock lite för

moderna men lite ditåt.

Pigan på gården fixade fram lite paj med 

potatis och laxfyllning, och 

underbart goda Alexandersbakelser

En raritet från 1888, Aurora 

Liwanders bok Kortfattad handbok

den nyare kokkonsten. Närmast 

avsedd för det borgerliga köket

Paret Gylling på Rudom gårdLaura Gylling
 (f. Wallgren, 31.12.1811 - 12.8.1876 )
 gift med Karl Johan Gylling

Drama som bäst!
Laura Gylling
 återuppstånden.

  

Mat i kristider

Vad åt man innan industrin tog över våra matvanor? Innan konservernas och de snabba rätternas tidevarv? Fick låna en intressant bok av en vän:

Lyyli Liukkonens bok "Kasvisruokaa pulaaikanakin" med Lyylis vegetariska kristids-recept och några inledande hälsokapitel skrivna av doktor Vilhelm Sucksdorff. Boken är från år 1942.

I den  andra boken Handbok för fältkökslottor av Elli Malmgren från 1938 kan man läsa om vad våra soldatgossar åt. Den hittade jag faktisk här hemma i gömmorna. Återkommer till böckerna när jag hunnit studera dem lite närmare.

Vattenglas, ägg och 1800-tal

Förr i tiden använde man sig av vattenglas för att konservera ägg. Nej inte glas med vatten, utan ämnet vattenglas som är synonymt med natriumsilikat. Natriumsilikatet täppte igen porerna på äggskalet och på så vis blev hållbarheten längre. Det var en vanlig metod bl.a till sjöss. 

I torpet där vi tillbringar en hel del av sommaren hittar man inristat i en skafferidörr några anteckningar vad som funnits i skafferiet. 270 st ägg har någon skrivit. Ja de hade många munnar att mätta och ägg gick åt i stora mängder.

Av någon anledning, (som jag gärna skulle vilja veta bakgrunden till) beställdes ägg från St Petersburg.  Har hittat ett brevkort där det står att de sänder icke mindre än 14 lådor. Innehåller per låda 1440 stg. Årtalet är oskarpt men torde vara 1900.

14 gånger 1440=20160st!


Tips! Läs mer om ägg i vattenglas i lottens blogg!

Fru Astenii Värdshus

Människor med en stark vision, tro på sig själv och dessutom utrustade med handlingskraft är beundrandsvärda.

Hedvig Astenius (f. Sjöström) hade alla dessa egenskaper. Hon levde åren 1783-1860. Född i Hattula av en ogift mor, jobbade som piga i Tavastehus och gifte sig med tiden med Borgåbon sadelmakarmästare Elias Astenius. Paret bosatte sig i Borgå och fick två barn ,en dotter 1809 och en son 1820. Hedvig hade en dröm. En dröm om att öppna ett värdshus där genomresande kunde få kost och logi.

Hon var i fyrtioårsåldern då hon satte planerna i verket. Maken, Elias, stödde hennes planer men han fortsatte själv som sadelmakare och lät fruns projekt bli hennes  egna sysselsättning. Värdshuset slog upp sina dörrar och fick namnet "Tre Kronor" men Borgåborna kallade stället "Fru Astenii värdshus". Det fick snabbt rykte om att vara ett bra ställe, ja det bästa Borgå hade att erbjuda. Maten tja, det fanns delade åsikter. För Borgåborna dög den bra, man ska inte vara för kräsen... endel resande klagade dock på "snuskighet" och halvkall mat. Ändå kan man gott påstå att det var just fru Astenius som sparkade igång restaurangkulturen i staden. I januari 1837 bröt en brand ut på värdshuset ( som var beläget vid Krämaregatan) och elden spred sig i kvarteret. Men skam den som ger sig! Bara några månader senare öppnade Hedvig sitt värdshus igen men nu på ny adress. Det var hit J.L Runeberg med familj kom sent en kväll sjuttonde maj 1837. Sin första natt i Borgå bodde de hos fru Astenius.När Runeberg väl bodde i Borgå övernattade ofta tillresta vänner till skalden på Astenii Värdshus.

År 1839 dog Hedvigs man men Hedvig fortsatte sin verksamhet som förr. Såsmåningom fick Värdhuset även andra funktioner. Man började ordna danstillställningar, höll möten m.m hos Fru Astenius. Det blev en allt mer central plats för Borgåborna. Sonen Lars- Henrik som utbildat sig till konditor började jobba sida vid sida med sin mor. De flyttade ännu en gång och beslutade sig då att döpa om värdshuset till "Hotel de la Russie". Hedvig följer med sin tid och blir den första i staden som börjar med matsedlar. Stående bord är ett minne blott. Värdhuset lever nu sina glansdagar och klassas som minst lika fint som dem i huvudstaden.

1860 dör Hedvig. Bouppteckningen visar att hon inte var speciellt förmögen, men en människa som fick ett rikt liv och lyckades förverkliga sina drömmar var hon!

Om man vill läsa mer om fru Astenius och andra intressanta händelser från denna tid kan man läsa Gunnar Mårtenssons bok Fru Astenii Värdshus från år 1942. Kanske lite svår att få tag på men har man tur så...själv hittade jag den på biblioteket.

Tekla

Min farmors farmor hette Tekla. Ikväll var jag Tekla. Låter det märkligt?

Förra sommaren gick jag med i en nygrundad 1800-talsförening. Varför?

-Jo för jag älskar vårt gamla torp där man nästan kan höra historiens vingslag.

-Jag gillar 1800-talet. Byggnader, saker, bruksföremål, kläder... de är så välgjorda, praktiska och vackra.

-Jag är intresserad av mat och mattraditioner även ur ett historiskt perspektiv. Vad åt man förr, seder och bruk o.s.v

På torpet finns en hög gamla brev bevarade, skrivna i slutet av 1800-talet. Det var ett helt äventyr i sig när jag rätt nyligen började tyda de sirliga handskrivna breven. Endel handlade om vardagsbestyr om köp av ägg och val av tapeter. Andra handlade om resor, kalas och hundvalpar. Plötsligt börjar husets historia, dess människor framträda allt mer tydligt. Att jag trots allt valde Tekla som min "rollfigur" i föreningen var att jag vill veta lite mer om min egen släkt. Det är nästan som ett detektivarbete att leta fram fakta. Nu hoppas jag hitta ett fotografi av henne, ska försöka hitta graven, kanske någon äldre släkting ligger inne med fakta om henne, folkkulturarkivet... Tror hennes man var smed åtminstone blev två av hennes söner smeder. Hantverkare, jordnära...kanske lite som jag.

Tekla, ett ganska roligt namn! låter nästan som Katla. Jättevulkanen som förhoppningsvis inte blir lika aktiv som Eyjafjallajökul. Helt otroligt vad redan den "lilla" vulkanen kunnat ställa till med.

Runeberg & Gäddprovning

Sedan jag senast bloggade har jag varit på visit hos paret Runeberg. Johan Ludvig och Fredrika alltså. Själva var de inte hemma av den enkla anledningen att de dog för sisådär 130 år sedan. Men hemmet finns kvar. Förtjusande.

Fredrika och Johan Ludvig hade sex söner och fem!!!!! pigor. Skulle jag ha fem pigor så skulle jag också ha tid att skalda, skriva poesi och ha ett prydligt hem. Nej jag skulle sitta under ett äppeltäd och dricka hemlagat äppelvin och rita serier eller så skulle jag läsa böcker och bli klok. Jag skulle likt Fredrika inreda rummen enligt färg, hitta på briljanta uppfinningar,vara kreativ och få utlopp för min förträngda konstnärssjäl. Laga ett skrovmål god mat mellan varven. Gädda kanske...hm (återkommer till gäddan).

Nå efter en rundvanring i Runeberska hemmet i empirestadsdelen fortsatte jag med mitt sällskap till ett Café. Där vi inmundigade Runebergstårtor och drack kaffe helt i 1800-tals anda. Så trefligt att ägna några lediga söndagstimmar åt det förgågna. Det var så vackert förr! Må det sen vara fråga om byggnader, bruksföremål, kläder eller frisyrer. Inte slit och släng mentalitet och made in Taiwan.

Gäddan ja, den skulle jag återkomma till.
Har varit på Gäddprovning. Just det! Gäddprovning. Och Abborprovning också för den delen.
Intressant!!
Vinprovning har jag varit på nångång tidigare i livet men det här med gäddprovning det var nog lite extra det. En jämförelsegädda och fyra testbitar. Nykokta, okryddade. Smaka...dofta...spotta ut, skölj munnen, jämför. Fisk fångade på olika ställen längs vår å. Vilken var godast? Vilken oätbar? Neutral? Sedan samma sak med abborrbitarna. Så smaklökarna har jobbat idag. Vad gör man icke för vetenskapen. Tyckte jag hade fisklukt i näsan hela eftermiddagen sedan.

På kvällen kom pappa förbi, hade varit och pilkat. Tyckte vi kunde få fångsten. Fyra abborrar och en gädda. Hm... de hamnade i frysen.

Jag åt korv.