Mallorca - natur och fåglar

Mallorca del 3.

Vi kommer fram till hotellet vi ska bo på när det är kväll. Spanar ut över S'Albufera Natural Park från balkongen (Hotell La Dorada, vi har bett om ett hotellrum med utsikt över fågelparadiset istället för mot poolområdet). Våtmarken man blickar ut mot är en perfekt biotop för olika vadare, änder och hägrar. Bara att ställa upp tubkikaren och börja studera fågellivet. Tre olika hägrar med ens i samma synfält: gråhäger, purpurhäger och silkeshäger. Senare på kvällen noterar maken att även dvärgrördrommen håller till i området.

Ett gömsle, därifrån man kan se fåglar på riktigt nära håll.

På med vandringsskorna och vi följer stigar och vandringsstråk i S'Albufera. Hägerlistan utökas snart med natthäger och kohäger. Här och där har det byggts gömslen så man kommer riktigt nära skärfläckor, styltlöpare, drillsnäppor och sothöns. Kamsothönan (inplanterad art) får vi också syn på. I buskaget sjunger gulhämpling och vid vasskanten står purpurhönan och det känns ganska otroligt att man kan se så många arter i vilt tillstånd så nära intill sig. Jag har den stora fördelen då jag är ute och reser med maken att jag har en stor fågelkännare vid min sida. Bara att fråga: "Nä men vad var det där?" när man hör nåt ovanligt läte eller om jag ser nåt jag inte själv klarar av att artbestämma. Svaret kommer oftas genast endera på latin, finska, svenska...engelska. Ofta blir vi stannade av någon annan förbivandrande ornitolog som vill veta om vad vi sett, och var. Holländare och engelsmän är i majoritet bland fågelskådarna märker vi snabbt.

Någon kväll och många fågelarter senare är vi igen på balkongen. Denna kväll äter vi "hemma på hotellrummet. Jag har lagat en risotto med svamp och sparris och vi ska strax sätta oss ner för att äta. Då upptäcker maken något i kikarskiktet. Fram med tubkikaren och två heliga ibisar med krökta näbbar flyger där! Helig ibis är en art som blivit allt allmännare i dessa trakter. En kungsörn ser vi också vid många tillfällen från balkongen. Det lär vara en parkrymling som stationerat sig här sedan flera år tillbaka. Tjockfoten hörs i skymningen och natthägerns siluett ser vi flyga förbi när solen nästan gått ner.

 Vill man kombinera fågelskådning med familjesemester är Alcudia ypperligt som resmål. S'Albufera Natural Park finns på gångavstånd och är öppet klockan 9-18. Hit kommer också (mest mallorcanska?) barnfamiljer som vill uppleva Mallorcansk natur. Rusta picknickkorgen med för nåt cafe finns här inte. Är man seriös skådare och vill se fågelivet i tidig morgontimma och vill undvika de värsta folkhjorderna kan man få ett specialtillstånd vid informationsstället (passet behövs när man söker tillståndet, nån dag innan.) Då kan man få hela området så gott som för sig själv och fåglarna är som aktivast då tidigt om morgonen.

Mötte ett litet lamm i en mallorcansk skog...

Bra vandringsleder på Mallorca.

En utmärkt liten skrift om fågellivet på Mallorca skriven av Dave Gosney kan man köpa från t.ex Lintuvaruste i Helsingfors innan man reser iväg. Den kom i flitig användning under vår fågelresa. Andra bra fågelställen i norra delarna av Mallorca är och vid sjön Cuber uppe i Tramuntanabergen. Där ser man mycket rovfåglar som t.ex gåsgam, grågam, glador m.m. Häcksparven hittades även där vid Cuber. 

Vill man se eleonorafalken lönar det sig att ta slingriga vägar till Formentorhalvön. Men vi blev glatt överraskade av att ännu se två eleonorafalkar från hotellbalkongen strax innan vi åkte hem. Den vackra blåtrasten hittade vi i närheten av fyren Cap Capdepera i nordöst.

Hann få en bild på trasten. Kraftigt uppförstorad bild, därav så suddig.

En landsködpadda mötte oss på promenadvägen i Son Real, ett område lite österom Can Picafort som är öppet för allmänheten. Det är också ett bra fågelställe där bl.a kornsparv, rödhuvad törnskata, fältpiplärka och svartbent strandpipare kan observeras. Gick man någon kilometer kom man fram till en fin lång strand. Ett dopp i medelhavet är inte helt fel när man befinner sig på vandring.

(Fler fågelbilder läggs in senare i detta blogginlägg...)

...sånt man äter på fågelturer

Fyllda batonger tillverkade på hotellrummet i tidig morgontimma.

Trädgård, myskmadra och steglits

Förra sommaren då vi var i Danmark blev jag förtjust i smaken av myskmadra (Galuim odoratum) eller tuoksumatara som den heter på finska. En helt ny smak för mig. Den var smaksättare i en dessertsås när vi åt i hotellets restaurang och sen hittade vi den även vilt när vi vandrade omkring i Vejle ådal. Nu har jag beställt frön från en trädgårdsaffär. Tänkte se om jag kan driva upp plantor till vår egna lilla lövskog vid torpet. De skulle köldbehandlas innan sådd, myskmadrafröna, så har haft dem i kylskåpet ca. en vecka. Idag petades de ner i krukor med jord. Håll tummarna att de gror!

I dag har vi sysslat i trädgården. Kyligt väder och marken ännu rätt frusen så inte mycket man kan göra men klippte några buskar och krattade lite. Ett gäng steglitsar (Carduelis carduelis)  hälsade på vid fågelmatningen. De är så fina! Även järnsparv (Prunella modularis) och rödhaken (Erithacus rubecula) syntes till idag. 

I dag hade jag inte kameran inom räckhåll men hade visst en steglitsbild "i arkivet". Detta orädda exemplar fotograferad på riktigt nära håll i Tallinn för nåt år sedan. 

Ännu en ledig dag innan vardagen igen tar vid.

Hoppas ni haft en bra påsk!

Ingen jul är en annan lik

Ingen jul är en annan lik...
I år flyttade ett påfågelöga in hos oss lagom till jul!
En veckas intressanta fjärilsobservationer följde.
Man kan visst "tämja" en fjäril genom att bjuda den på saft märkte vi.

Den här julen hann knappt ta fart så var den över. Julafton hann vi ändå fira innan vi en efter en drabbades av influenssan. Sen följde en febrig vecka med värkande kroppar och dålig aptit. Familjen Zombie sov mest och orkade med nöd och näppe ta sig ut på nyåret för att se på stans fyrverkerier. Det nya året har börjat bättre. Nu är det bara att köra på igen och hoppas på att den envisa hostan också skulle gå över.

Gott Nytt År!

Mat i veckan: 

" Blue Kongo lax med ägg och sallad" - krispigt, enkelt, gott. 

När man knappt orkar stå på benen.

En kopp grönt te med honung på det och sen sova vidare

....zzz.

Lucka 8 / adventskalender 2016 - Sinnen

Vill man inte övergå till insekter på tallriken kan man bara

vila ögonen på dem. Vackra som smycken.

Lucka 6/ adventskalender 2016 - Sinnen

Känslan när åran möter det tunna lagret is. 

Känslan att vara ute i naturen. Frihet.

Känslan att bo i ett självständigt land.

 Finland 99 år idag.

(Bilden dock tagen för något år sedan (december-14 då det var öppet vatten ända till jul) Nu skulle det inte gå att ro så det får bli en självständighetspromenad i naturen istället. Det har utlovats sol idag!)

Gamla kokböcker, Turdus merula och pappas dag

Man blir lite rörd när någon kommer förbi och skänker en kasse gamla kokböcker. Med gamla menar jag i detta fall riktigt gamla, böcker från tider som flytt, 1800-talet. Gustafva Björklund, Margaretha Nylander och Anna Friberg. Kloka kvinnor med mat som stor passion och som lyckats få ner så mycket av sin kunskap inom pärmar under en tid som var så  annorlunda än den tid vi lever i nu. Återkommer till böckerna när jag hunnit bekanta mig med dem... Björklund är visserligen rätt "bekant" för mig från tidigare. Har skrivit ett inlägg om Gustafva tidigare. Hittas här. Och några av hennes recept har vi lagat på våra årligen återkommande 1800-talsmiddagar i föreningen jag är med i.

Koltrast (Turdus merula) i aroniabusken.

Vi fågelmatningen har det rådit full aktivitet de senaste dagarna. Mesar, sparvar och finkar äter sig mätta dagen lång. Koltrastar ser man också mycket av. Början av november blev vintervacker med mycket snö men nu har det utlovas varmare väder igen. 

©MW

Önskar er en fin dag alla fina pappor, inte minst min egen!

Mer om 1800-tals mat hittas under etiketten 1800-talet/ maten förr i denna blogg.

Culinary Team of Finland, matkultur och lite om skolmat

Nu börjar det nästan bli lite för spännande. Går väldigt bra för vårt kocklandslag i Erfurt  där Culinary Olympics går av stapeln som bäst.

En annan "matnyhet" : Resebyrån Lonley Planet listar Finland till det tredje mest intressanta landet att resa till år 2017 efter Kanada och Colombia. Almänna bastur, utebassänger och matkulturen i Helsingfors är bl.a sådant som lockar. Och månne inte naturen också! Vi har så vacker natur.

En "matnyhet" på hemmaplan är att det planerade jätteköket för offentlig måltid kommer att börja med kalltillredning. Tidigare var det tal om "cook and chill". Nu har man visst tänkt om och kommer till största delen kalltillreda. D.v.s det byggs ett dyrt stort "jättekök" där råvarorna till rätterna kommer att blandas i hop kalla. (Burr, vad kallt det skulle vara att jobba som "kock" där!) Sen körs det  ut till skolor och daghem för att där tillredas i ugnar... har  väldigt svårt att se fördelar, av varken "cook and chill" eller kalltillredning. Billigare än att ha egna kök med kockar i skolorna påstås det? Hm...min syn på matlagning ligger långt i från den synen som stadens beslutsfattare tycks ha då det fattat beslut om detta. En massa transporter hit och dit och många moment för något som kunde lagas på plats från början till slut. Dessutom: matlagning är ju inte bara att blanda ihop och värma upp!

Detta om detta...

Lycka till i Erfurt Kocklejonen! När ni tävlat klart kanske ni kunde ta er en titt på den offentliga måltiden, hitta på lite mer vettiga lösningar? Please!

Hummus och höst

Tecknade bilder finns det gott av hemma hos oss. Sitter ofta och ritar helt utan nån direkt anledning. Så har det nästan alltid varit. Finns ett papper och en penna till hands dyker där snabbt upp nån figur. Ett djur, en människa ett troll eller precis vad som helst. Den här damen får titta in i bloggen idag och förmedla er mitt goda hummusrecept. Hummus utan tahini men istället en sesamolja. Mycket citron (men smaka er fram så ni får den precis som ni vill! Kanske ni vill ha mindre syrlighet men mer vitlök?). Hummus är jättegott på t.ex smörgåskex. Tillsammans med jordgubbssmootie fick det bli mellanmål på dagis en dag.

Nu är det höst. Flyttfågelsträcken drar för bli och naturen är så vacker så passa på och njut av årstiden!

Bovetevåfflor, lax på spett och naturen in på knuten

Skär laxen i strimlor, smaksätt med pesto, rulla laxen och trä upp på spett tillsammans med svampen.

Det fick bli goda bovetevåfflor med nässla och mangold på torpet denna gång. Serverade med rårörda lingon. Det blev också laxrullader på spett med kantareller, samt potatis, rödbetor och bönor. Laxskinnet fördes ut på simbryggan och blev kalasmat till havsörnen (tyvärr hann inte kameran fram när Herr Örn gjorde entré). På kantarellrundan träffade jag på en älg... lite för nära... så fick dagens adrenalindos men frågan är om inte den ändå blev mer skrämd för mig än jag för den. 

Bovetevåfflor (liten sats för tre, laga dubbelt upp om ni är fler)

2 dl mjölk

1 dl smält smör

1 dl finhackad förvälld mix på nässla&mangold

1 dl bovetemjöl

1 dl vetemjöl

1/2 tsk salt

1 tsk bakpulver

1 ägg

Vispa ägget med mjölk och nässla-mangold. Rör ner mjölet blandat med bakpulver och salt, tillsätt det smälta smöret. Låt stå och svälla en stund. Ta fram våffeljärnet och värm upp det. Stek frasiga våfflor och servera med rårörda lingon.

Skog i förvandling del 5/ sandsoppar och havsörnens middagsbord

Inte ett moln...så långt ögat kan nå. 

Hade en följetong tidigare i bloggen om hur bästa svampskogen plötsligt förvandlades till hyggesmark (läs mer under etiketten "skogen" här i bloggen) Sommaren då vår närskog försvann. Då kände jag mest förtvivlan. Idag hittas inte mycket svamp där som tidigare fanns stora fält med trumpetsvamp och trattkantareller.  Vill man ut i skogen måste man först  ta sig över två besvärliga hyggesytor med kvistar, stubbar och allmänt dålig terräng. Trodde inte heller det skulle bildas så mycket "vattenpölar" uppe på hygget som det gjort. Marken är sank och vitmossa har brett ut sig. Kanske där ännu blir en myrmark? Nu på hösten måste jag trots saknaden av skogen ändå medge att det är rätt vackert på vissa ställen, och intensivt grönt gräs vid vattenpottarna.

Nå, tar man sig över hygget kommer man ändå fram till en skog. Där hittas blandsvamp som soppar, riskor och kantareller. Flera nya bra svampställen har upptäckts och kantareller har det funnits extra mycket i år. Glädjande nog! Sandsoppar och björksoppar är också typiska i "mina vandringsmarker". Har dessutom hittat fina lingonställen jag tidigare inte visste om.

Sandsopp är föresten en helt ok svamp om man blandar den med annan  i t.ex en paj. Den blir lite missfärgad mörk/ blåaktig när man skär i den men det är inget att bry sig om. Här hittas fakta om sandsoppen.

Inser att jag hittat havsörnens middagsbord när jag mitt inne i skogen stöter på fiskben, fiskfjäll och rester av en fiskmiddag. Havsörnen som då och då ses flyga över torpet har fått sig ett skrovmål.

Nu gäller det bara att hitta nya bra trattkantarell- och svart trumpetsvampställen...bara att ge sig ut i skog och mark och fortsätta leta...

Kongens kaer, svarthalsad dopping och en ovälkommen växt/ Vejle del 3

Detta får bli det tredje och sista inlägget om vackra Vejle Ådal. Många har kanske besökt orten p.g.a av att Legoland ligger så nära. Men rekommenderar verkligen att man tittar sig omkring några dagar och bara njuter av naturen där. Vejle är också ur historisk synvinkel intressant. Vi rör oss i Harald Blåskäggs landskap, här finns många spår från järnåldern, här finns runstenar och mosslik att ta sig en titt på. Vi hann bara med en bråkdel så återkommer gärna någon gång tillbaks till dessa trakter. Nedan några bilder från Kongens kaer, här kommer man riktigt nära naturen. Man kan spana ut från en utsiktsplatå eller gå längs byggda spångar nere vid vasskanten. Att få syn på svarthalsad dopping är också lätt här finns nämligen många!

Maken fick fina bilder på den svarthalsade.

På infotavlorna hittade jag intressant upplysning om en problemväxt. Japansk pilört. Precis den växten som jag så sent som ivåras suckade över hemma i trädgården då jag såg hur den spridit sig. Planterade växten för några år sedan ovetande att den är så dominant. I år dyker den upp här och var med rotskott. I Vejle har man beslutat att försöka bekämpa den. Nu fanns det svart plast här och var på marken så den skulle hindras. Kanske något jag också måste göra? Problemet med såna här växter (lupinen är en annan) är att de tar över den naturliga floran och utarmar artrikedomen. En ståtlig växt i sig men den hör inte hemma här...

Muuu...

Vy från hotellet i Haraldskaer

Sen blev det västkusten och Vadehavet, men det är en annan historia...

Gastronomisk vandring i Vejle ådal / Vejle del 1

På Haraldskaer kan man råka på ett spöke... en olycklig
 kvinna sägs vandra förbi från Skibetskyrka ner mot ån.
 Haraldskaer omnämns för första gången 
år 1434 då Niels Friis var husbonde här.

Vi hade knappast kunnat välja bättre hotell när vi på måfå bokade in oss för några nätter i Danmark.

Nära till bokskogar, vandringsleder och fågelliv i en böljande vacker ådal. Ett hotell där man kunde blicka ut över betande boskap och vid behov kunde låna gummistövlar och traska iväg på gastronomiska vandringar för att se var kocken samlade ihop sina örter som användes i köket. I markerna kring hotellet hittas bl.a vandmynte (vattenmynta), skovmaerke (myskmadra), hvidtjörn (rund havtorn) och slåen (slånbär). T.ex i efterrätten vi tog vid middagen hittades myskmadran som en god grön sirap med vitchokladmousse och bär. Myskmadran var för mig en ny bekantskap, hade tydlig smak av mandel tyckte jag.

Myskmadra eller skovmaerke vars blad påminner om små lupinskott.

Under ankomstkvällen åt vi ´förrätten från buffén, Varmrätten serverades vid bordet med en nogrann beskrivning av råvarornas härkomst. Som efterrätt beställde vi chokladen med bären och myskmadran. Proffsig betjäning, trivsam restaurang och en mat god som få.

Blåhallon (salmbär), dessa hittades dock inte i Vejle
 utan i en bokskog i Dragør nån dag senare

Vejle var såpass intressant så fortsättning följer....

Citronslemskivling, kartfjäril och en stressad gärdsmyg

Citronslemskivling är en enkel matsvamp att lära känna. Den har såna karaktäristiska drag. De här exemplaren är stora och har inte längre så mycket slem som små slemskivlingar. "Slemmet" drar man naturligtvis bort innan man använder svampen. Här är en länk på till en fin svampblogg där man ser hur svampen ser ut som mindre. Jag brukar sällan hitta fler än några exemplar så den får blandas med soppar och kantareller i min matlagning. 

Igår hade vi en invasion av kartfjäril och påfågelöga i trädgården. Kartfjärilens undersida är ljusbrun- roströd och har teckning likt en karta. Översidan mörkbrun (nästan svart) och vit, se bilden ovan.

Och gärdsmygen har löpt amok och fått för sig att vi är de värsta fiender som intagit dess territorium. Från tidig morgon till sena kväll försöker den med varningsläte varna sina små för oss stora hemska varelser. Första gången den häckar hos oss (lite för nära huset...). Gärdsmygen hör med andra ord till en av de nya arter som kommit sedan grannens skog fälldes. Det har blivit lite mera "lund" nu på vår sida då ljuset kommer från två håll. Vissa arter har gett upp, andra har kommit istället. Ugglorna finns kvar. Sparvugglan höll till i en ek sent om kvällen och havsörnen flyger över hygget ibland, har säkert lätt att hitta föda där.

En annorlunda semester

När jag tänker på ordet semester tänker jag på ljusa fina sommardagar, obegränsat med tid, en upprymd känsla att man kan göra precis vad som faller en in. Sovmornar och uppesittarkvällar då man bara andas in sommardofter och lyssnar på naturens ljud. En tid man äter gott. Sommarsmaker som nyrökt fisk och jordgubbars sötma. Ibland en tur till någon stad för att kanske bara ta en glass. Eller sitta på ett hamncafé och se på segelbåtar och höra på måsar. Simma och att vandra i skog och mark.

Den här sommaren har varit annorlunda. Sommardagarna har funnits, sommardofterna och ljudet av måsarna. Glassen och jordgubbarna också. Den rökta fisken... men ändå känns det som sinnena inte hängt med. En semester i sorgens tecken. En för mig viktig kär person insjuknade och dog och allt gick så fort. Cancer. Sånt tar tid att bearbeta.

Bloggen går på sparlåga.. Har ett och annat "matrelaterat" att skriva om, för det här är först och främst en matblogg. Och ska uppdatera mig riktigt snart. Men i väntan på det blir det bara en bild på blåbär. Det finns otroliga mängder i år!

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer." Alf Henriksson

Louhisaaren juoma och vackra gula blommor

En fest på kommande på jobbet och då är önskemålet "Louhisaaren juoma" (Villnäs dryck) som välkomstdryck. Drycken gjord på svartvinbärsblad, citron, socker och jäst. Drycken som Marskalk Mannerheim var så förtjust i. Lagade en liten sats här hemma också (bilden överst). Man kan om man vill laga en dryck utan jäst (går snabbare) använd då citronsyra från apoteket istället. Halvera satsen ifall den verkar för stor.

Louhisaaren juoma 

Ca. 2 liter svartavinbärsblad
2 citroner
5 dl socker
5 l vatten
en liten bit jäst (liten som en ärta)

Skölj bladen nogrannt. Lägg dem i ett kärl tillsammans med citronskivor och socker. Koka upp vattnet och häll det sedan över. Låt svalna. Tillsätt jästen då det är ljummet. Låt stå till följande dag. Sila och tappa på flaskor. Låt stå i kylskåp några dar.

...och en annan version, den med citronsyra

Ca. 2 l vinbärsblad
25 gram citronsyra
5 l vatten
500 g socker

Saften blir rätt koncentrerad så kan bra spädas ut med vatten (eller kolsyrat vatten) innan den dricks.
Louhisaari drycken är även trevlig som bål. Dekorera t.ex då med vinbärsblad infrysta i iskuber eller isiga jordgubbar.

Ursprungliga receptet från Villnäs har jag visst haft med tidigare i bloggen. Det är en ännu större sats (8 l vatten och 5 l vinbärsblad))

 På torpet tittade jag försiktigt i svärmors vackra herbarium. Konstaterade att växter ihopsamlade på 50-talet är mycket mycket sköra... men ett vackert arbete med prydliga anteckningar om varje växt. Förr var det obligatoriskt att skoleleverna samlade växter under sommarmånaderna. Minns att syrran ännu höll på med herbarium men när jag kom upp i åren hade man slutat med det. På bilden nere till höger gul svärdslilja som växer på standängen och den gula till vänster tror jag är visst är en gulvicker... eller?

Kaniner, vårsol och en risotto

Funderade vad jag egentligen gjort idag. Ingenting känns det som... ibland behöver man såna dagar. Dagar man gör ingenting.



Men vid närmare eftertanke, visst har jag gjort nåt. Fotograferat kaniner har jag gjort. De, kaninerna, var så nöjda över att efter en lång innevinter äntligen få tillbringa en hel dag utomhus i vårsolen.
Ja och sen har jag ju lagat mat... en svamprisotto. Bara ett fåtal  ingredienser: risottoris, en lök, sista svampen från frysen (kantareller och trattkantareller), en skvätt vittvin, grädde, parmesan och svartpeppar. Ångkokta gröna bönor till. Att det sen kan smaka gott!

Haren, den vilda, som brukar komma och äta vid fågelmatningen punktligt varje kväll har nu slutat dyka upp nu. När snön försvann hittar han väl mat på annat håll. Men i nästan två månaders tid blev det liksom en kvällsrutin: att "kolla om haren kommit". Känns fint att ha naturen så inpå knuten.