Svampklämma, abborrar och lingonmascarpone

Höstsysslor på torpet. Mycket att göra innan vintern kommer. Men äta måste man mellan varven. Fick bli mycket närmat denna gång. Abborrar, svamp och lingon. På tallriken även en "tunnbrödsklämma" med innehåll av blandad skogssvamp, fint skuren tomat, rödlök och lite peppar. I efterrätten fick lingonen spela huvudrollen.

Lingonmascarpone

100 g mascarpone
2 dl vispgrädde
några msk socker
en nypa vaniljpulver
lingon (eller lingonsylt)
några lingon till dekoration

Vispa grädden och rör ihop den vispade grädden med mascarpone, socker och lingon. Låt stå svalt innan servering. Lägg upp i skålar och garnera.

Skogens vilda djur hjälper till att städa upp i trädgården...

Bovetevåfflor, lax på spett och naturen in på knuten

Skär laxen i strimlor, smaksätt med pesto, rulla laxen och trä upp på spett tillsammans med svampen.

Det fick bli goda bovetevåfflor med nässla och mangold på torpet denna gång. Serverade med rårörda lingon. Det blev också laxrullader på spett med kantareller, samt potatis, rödbetor och bönor. Laxskinnet fördes ut på simbryggan och blev kalasmat till havsörnen (tyvärr hann inte kameran fram när Herr Örn gjorde entré). På kantarellrundan träffade jag på en älg... lite för nära... så fick dagens adrenalindos men frågan är om inte den ändå blev mer skrämd för mig än jag för den. 

Bovetevåfflor (liten sats för tre, laga dubbelt upp om ni är fler)

2 dl mjölk

1 dl smält smör

1 dl finhackad förvälld mix på nässla&mangold

1 dl bovetemjöl

1 dl vetemjöl

1/2 tsk salt

1 tsk bakpulver

1 ägg

Vispa ägget med mjölk och nässla-mangold. Rör ner mjölet blandat med bakpulver och salt, tillsätt det smälta smöret. Låt stå och svälla en stund. Ta fram våffeljärnet och värm upp det. Stek frasiga våfflor och servera med rårörda lingon.

Malins glutenfria och en bok om skolmat

Två nya böcker till kokbokshyllan på jobbet. Ena köpt den andra har jag fått.

Bok nummer 1. Malins nya mat  Glutenfri mat för livsnjutare köpte jag då jag kommer ha en glutenfri liten matgäst på jobbet i år. Malin brukar ha bra recept i sin blogg så litar på att jag här hittar recept som jag kan ha användning av. Jag bakar rätt mycket på jobbet och det känns bra att även den glutenfria får hembakt ibland. Boken känns som ett bra val i djungeln av alla "glutenfriböcker" som utkommit de sista åren. Layouten får också ett extra plus. En klar och tydlig kokbok.Mycket tips på vad man kan ha i sitt glutenfria skafferi och Malins egna mjölblandningar som hon rekommenderar för olika ändamål. 

Malins nya mat  Glutenfri mat för livsnjutare  
Malin Båtmästar
utgiven på eget förlag MalinsFoodieliving kb
Andra upplagan 2015

Den andra boken, helt nyutkommen,  fick jag på seminariet jag var på för nån vecka sedan. School dining in Finland - Learning and Well-Being är titeln och den är skriven och sammanställd av Seija Lintukangas och  Päivi Palojoki. En bok om skolmaten som helhet. Tänk att en sådan bok inte skrivits tidigare! Språket är engelska och kan tänka mig att denna bok kan vara användbar då andra länder nyfiket undrar hur vårt system med skolmaten egentligen fungerar.

Finländska skolsystemet högaktas av mången runt om i världen. De fina Pisaresultaten har antagligen mycket att tacka skolmaten för var det någon utländsk gäst på seminariet som sa. Kanske det ligget något i det. Personligen anser jag att det finns endel saker och ting som kunde rättas till i skolmatssammanhang. Ja som t.ex den pågående boomen att man nu ska bygga nya stora jättekök istället för att ha mindre enheter eller helt egna kök i skolorna. Det känns totalt fel när man samtidigt talar så vackert om hur måltidspedagogik kommer lyftas fram allt mer i skolorna. Egna kök och skolträdgårdar skulle vara idealet om det verkligen är så att man vill att barnen ska få en bra inblick i matens väg. Ett system där barnen kunde vara mer involverade i måltiden skulle kräva närhet till kök och kökspersonal.
Boken innehåller rätt mycket arkivbilder av varierande kvalitet. Är inte så förtjust i bokens utformning Kanske man hade kunnat satsa lite mer på bildmaterialet och layouten. En ganska typisk "läromedelsbok". Ett lite fräschare och modernare grepp kanske. Men trots det ett stort plus för att det överhuvudtaget gjorts en bok om skolmat!

School dining in Finland - Learning and Well-Being
Seija Lintukangas och Päivi Palojoki
Edutaru
2016

Skog i förvandling del 5/ sandsoppar och havsörnens middagsbord

Inte ett moln...så långt ögat kan nå. 

Hade en följetong tidigare i bloggen om hur bästa svampskogen plötsligt förvandlades till hyggesmark (läs mer under etiketten "skogen" här i bloggen) Sommaren då vår närskog försvann. Då kände jag mest förtvivlan. Idag hittas inte mycket svamp där som tidigare fanns stora fält med trumpetsvamp och trattkantareller.  Vill man ut i skogen måste man först  ta sig över två besvärliga hyggesytor med kvistar, stubbar och allmänt dålig terräng. Trodde inte heller det skulle bildas så mycket "vattenpölar" uppe på hygget som det gjort. Marken är sank och vitmossa har brett ut sig. Kanske där ännu blir en myrmark? Nu på hösten måste jag trots saknaden av skogen ändå medge att det är rätt vackert på vissa ställen, och intensivt grönt gräs vid vattenpottarna.

Nå, tar man sig över hygget kommer man ändå fram till en skog. Där hittas blandsvamp som soppar, riskor och kantareller. Flera nya bra svampställen har upptäckts och kantareller har det funnits extra mycket i år. Glädjande nog! Sandsoppar och björksoppar är också typiska i "mina vandringsmarker". Har dessutom hittat fina lingonställen jag tidigare inte visste om.

Sandsopp är föresten en helt ok svamp om man blandar den med annan  i t.ex en paj. Den blir lite missfärgad mörk/ blåaktig när man skär i den men det är inget att bry sig om. Här hittas fakta om sandsoppen.

Inser att jag hittat havsörnens middagsbord när jag mitt inne i skogen stöter på fiskben, fiskfjäll och rester av en fiskmiddag. Havsörnen som då och då ses flyga över torpet har fått sig ett skrovmål.

Nu gäller det bara att hitta nya bra trattkantarell- och svart trumpetsvampställen...bara att ge sig ut i skog och mark och fortsätta leta...

Muminglass

Muminglass:

1 1/2 dl vispgrädde

2 äggulor

några msk socker alt. honnung

2 mogna avokado

ett par tsk fint skuren citronmeliss

en nypa vaniljpulver

2-3 dl rabarber, socker

Vispa grädden ganska hårt. Koka rabarberbitar med lite socker. Låt svalna. Vispa äggulor och socker (honnung) luftigt över över vattenbad. Vänd försiktigt ner grädden i den avsvalnade äggsmeten tillsammans med fint mosad avokado + citronmeliss och vaniljpulver så det blir en jämn smet. Häll i en muminform. Frys in

Ta ut formen från frysen där nu avokadoglassen stelnat. Häll över den avsvalnade rabarbermassan Dra en plastfilm över och frys in på nytt. Ta fram glassen lite innan den skall ätas. Knacka lätt på formen när den tinat något och stjälp upp på ett serveringsfat.

Rostad flagad mandel och några krasseblommor som dekoration.

Syrlig, fräsch och "nyttig smak" enligt smakpanelen. Rabarberlagret kan lämnas bort om man lagar lite mera avokadomassa istället eller  byt ut rabarberlagret mot t.ex mosad banan eller mixade jordgubbar.

Nordisk matkultur och matfostran stärker nordisk branding

...så hette seminariet jag deltog i förra veckan. Platsen var Helsingfors. I år har Finland ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet och det här var ett av programmen som jord - och skogsbruksministeriet och Kulturkontakt Nord stod värdar för,

"Under seminariet i Helsingfors presenteras innovativa matupplevelsekoncept från Sverige, Danmark och Island. Därtill diskuteras barn och ungas matkultur och matidentitet, främjande av skolbespisningen, matfostran i grundskolans undervisningsplaner, nya näringsrekommendationer för barnfamiljer, mångkulturella metoder inom matfostran samt matsvinn." / Bettina C. Lindfors

Storytelling by food

"We looked up from plate and starting creating..."

Björn Ylipää (kreativ ledare, Måltidsvision) höll ett medryckande framförande om hur man kan försöka fånga en känsla och överföra just den känslan till tallriken. Inte det lättaste kanske men väldigt utmanande. Han bad oss också blunda medan han spelade några låtar, bad oss tänka på mat. När Visa från Utmyra spelades kastades jag i tanken omedelbart in i min mommos kök. Mommo vid spisen som steker uppvärmd potatisgröt. Kanske jag hört den låten i det sammanhanget som barn? I vilket fall som helst ett positivt matminne. Potatisgröt med råg och lingonsylt. Lite smörsmak. Gröten godare dan där på än då den kokats. Sen följde någon lättare musik och gröten blev i stället en lätt fiskrätt, kanske sik o.s.v. Andra i salen såg säkert helt andra maträtter.  Musik och mat och minnen har starka band och det är en ytterst personlig upplevelse hur sinnesbilden blir.

Sebastian Hielm från jord- och skogsbruksministeriet presenterar följande talare
Halla Helgadottir från Iceland Design Center,

Sedan stod Halla Helgadóttir (Managing Director)i tur och temat var design. Food design. Hur man kan kombinera mat,design och arkitektur. (Ps.Googla om t.ex  Marti Goixe eller Marije Vogelzang)

En programpunkt var en presentation av "Geitmyra matkultursenter". Getmyras verksamhetsledare Eivin Lovdal var på plats och berättade om konceptet. Matglädje i praktiken, mitt i centrala Oslo ett matmekka för barn som Andreas Viestad är initiativtagare till.

(Vill ni veta mer om Geitmyra kan ni titta under etiketten: Geitmyra i denna blogg. Jag har besökt Geitmyra vid två tillfällen. Första gången jag var där var det precis nyöppnat. Det är fem år sedan dess. Många barn (och vuxna) har fått njuta av centret sedan dess. Ni kan också gå in på deras hemsida och läsa mer! Vi behöver fler "Geitmyrar" här i norden!

Från Danmark kom Mikkel Sander (Substainability Manager & Project Manager) han berättade om matarrangemangen kring Roskildefestivalen. I år var den ekologiska andelen råvaror 75% men målet är 95%  Danmark är ett föredömme vad gäller ekotänk!

I pausen blev vi bjudna på ett gott mellanmål.

...sedan fortsatte seminariet med många fler föreläsare. T.ex matkulturprofessor Johanna Mäkelä som pratade om matvanor i familjen.

 och Harriet Strandvik om Barnens kockskola på Åland och om att engagera barn att börja kocka.

Avslutningsvis fick vi smaka goda nordiska smaker tillredda av elever vid yrkeshögskolan Laurea.

Måltidsrepresentation.

...och musik av bl.a Aikasoppa. Ja ni ser väl att där står en ärta.

I bakgrunden en ny bok om skolmat i Finland, som jag kan återkomma till i ett annat inlägg.

Söt-surt till kaffet och supersaft för superkraft

Har varit på ett intressant seminarium med barn&mat tema men mer om det i ett senare inlägg.

Havtorn (Hippophae rhamnoides) kan också kallas 

havstörne eller finnbär. Tyrni är det finska namnet

Innan dess havtorn.Vi fick mycket bär i vår gårdsbuske i år. Jag har kokat saft, pressat råsaft, fryst in bären som de är för kommande experiment och lagat en morot-havtornsmarmelad (som jag kryddade med ingefära, kanel och nejlika). När jag kokade en sats bär till saft blev det mycket frö och skalrester kvar då saften silades. Vad gör man av det då? Havtornsknäcke tänkte jag först men det fick ändå bli nåt sött och gott denna gång, en "råkaka". I massan blandades diverse som hittades hemma: havregryn, mysli, havregkli, mandelmjöl och nån matsked olja + litegrann socker för att dämpa syran... och så smälte jag lite hushållschoklad. Blandade ihop allt och bredde ut på en plåt. Lät stå i kylen och skar sedan plattan i bitar (om man vill kan massan förstås rullas likt kokosbollar istället). Frös in hälften, andra hälften fick bli "kaffebröd" för de närmaste dagarna. Syrligt goda mättande chokladbitar med havtornssmak blev det. Lite fastare konsistens hade det blivit med smör eller kokosfett, nu är de lite mjuka men mycket goda! Havtorn har en finfin nordisk smak! Ångrar inte att jag planterade havtorn i tiderna. I vinter ska det drickas supersaft för att få superkraft när vintertröttheten börjar ge sig till känna.

Nya köket tar form

Mot en ny adress...

Jag har ett nytt jobbkök! I junimånad lades mycket tid och energi ner på att packa ner ett helt dagis, en massa köksprylar och alltmöjligt annat i flyttkartonger. Sen tog vi semester för att nu i augusti packa upp alltsammans på ny adress. Vi har slitit som djur den senaste tiden för att få sakerna på sina rätta platser. Vi har shoppat grejer vi behöver, köpt begagnat, återanvänt och äntligen börjar det kännas som om vi är inne på slutrakan. Fem före färdigt. På många sätt bättre än vår gamla arbetsplats för hur charmigt det förra huset och mitt gamla kök var har jag nu äntligen ett kök som fungerar till fullo. Ett kök som är lätt att hålla rent, med golv som lutar åt rätt håll d.v.s mot golvbrunnarna! Många golvbrunnar dessutom. Det kan låta som en bagatell men i ett yrkeskök är golvbrunnar rätt så viktiga och golv som lutar åt fel håll bara irriterande. Som kock uppskattar man också arbetsytor, Det ska finnas rum att breda ut sig vid behov. Inget jag varit bortskämd med precis. Och ordentligt med förvaringsutrymmen bör det finnas. Stora förråd och mycket skåp. Bra fungerande maskinpark. Det har jag nu! Hej, det här känns lyxigt!



(Kommentar i efterhand: skenet bedrog. Det var tyvärr inte alls ett bra kök... alla fel och brister syns inte på ytan... som t.ex inomhusluftproblem🙁...  så mot ny adress blev det igen.)

Pulled oats - test

Man kan inte bilda sig en uppfattning om något man inte prövat på tänkte jag och kom hem med ett paket "pulled havre" för nån vecka sedan. Det här en produkt som har varit alldeles otroligt mycket framme i medierna i Finland, ja redan långt innan den kom ut på marknaden. Marknadsförarna har verkligen varit skickliga och jobbat hårt.  

Ett försök att se objektivt på det nya.

Positivt: Man har lyft fram inhemska råvaror. Ok. det är ett halvfabrikat men innehållslistan är kort. Inga tillsatser. Innehållet enligt förpackningen på den naturella varianten är åkerböna, ärtkross och havre, därtill lite rypsolja och vatten. Konsistensen har man fått fram på mekanisk väg. Ärtkrosset medger tillverkaren att tas från centraleuropa, resten är inhemskt. Kanske det bara är en tidsfråga innan ärtkrosset kan tas från Finland? När efterfrågan finns kanske ärtodlarna ökar? Ett annan poäng är att kanske detta är sättet att få bönor i det finska folket? Bönor, ärter och havre är i sig bra födoämnen.

Ett annat plus är det höga proteinvärdet och totala avsaknaden av soja. Allätare har lättare att hålla sig på avstånd från sojan men tänker nu främst på veganer och speciellt på barn i veganfamiljer. Tror att det inte kan vara bra för ett litet barn att äta alltför mycket soja  (och det är alltså bara vad jag personligen tror... eftersom jag inte på nåt vis är nån expert). Här har de istället en produkt med högt näringsvärde som alltså inte innehåller varken alltför mycket soja eller tillsattsämnen.

Priset då? - överkomligt. Men hemlagade vegebiffar innehållande bönorkross, ärtkross och havregryn blir säkert ändå billigare.

Tacos med  pullet havre och svamp. Jordgubbar i salladen.

"Pulled havre sapere":

utseende: nja, ser rätt oaptitligt ut innan man gör nåt av det, lite "kattmatskonsistens" innan man tillreder. Ska helst läggas med i slutskedet och inte koka sönder. 

doft: neutral, sädeslag, mild

munkänsla: som pulled pork eller höna/kyckling

smak: ok. Smakar förstås inte kött eftersom det inte är det... saknar fettsmak och "djup". Smakar ändå ok om man "fixar till det". Kräver bra kryddor!

I testet användes neutral pulled havre. Jag hade även med lite karl-johansvamp för att få lite mer smak i det hela. Det finns två övriga varianter som är färdigt smaksatta.

Summa sumarum: Nyhetens behag, finändsk innovativ produkt, trendigt. Mättar bra. Godare än quorn, sojastrimlor och dylikt men en böngryta med  grönsaker och ris/ korn till och lite stänk med chili är trots allt godare tycker jag. O.k som "sällanmat" och ett bra komplement om man har vegetarianer/veganer på besök och vill ha t.ex en tacokväll eller om man annars bara vill minska på köttkonsumtionen och ha variation i den utökade vegetariska kosten. 

Men tja... personligen tror jag inte jag blir nån storkonsument av produkten. Det finns så mycket annat gott att laga mat av.

Kongens kaer, svarthalsad dopping och en ovälkommen växt/ Vejle del 3

Detta får bli det tredje och sista inlägget om vackra Vejle Ådal. Många har kanske besökt orten p.g.a av att Legoland ligger så nära. Men rekommenderar verkligen att man tittar sig omkring några dagar och bara njuter av naturen där. Vejle är också ur historisk synvinkel intressant. Vi rör oss i Harald Blåskäggs landskap, här finns många spår från järnåldern, här finns runstenar och mosslik att ta sig en titt på. Vi hann bara med en bråkdel så återkommer gärna någon gång tillbaks till dessa trakter. Nedan några bilder från Kongens kaer, här kommer man riktigt nära naturen. Man kan spana ut från en utsiktsplatå eller gå längs byggda spångar nere vid vasskanten. Att få syn på svarthalsad dopping är också lätt här finns nämligen många!

Maken fick fina bilder på den svarthalsade.

På infotavlorna hittade jag intressant upplysning om en problemväxt. Japansk pilört. Precis den växten som jag så sent som ivåras suckade över hemma i trädgården då jag såg hur den spridit sig. Planterade växten för några år sedan ovetande att den är så dominant. I år dyker den upp här och var med rotskott. I Vejle har man beslutat att försöka bekämpa den. Nu fanns det svart plast här och var på marken så den skulle hindras. Kanske något jag också måste göra? Problemet med såna här växter (lupinen är en annan) är att de tar över den naturliga floran och utarmar artrikedomen. En ståtlig växt i sig men den hör inte hemma här...

Muuu...

Vy från hotellet i Haraldskaer

Sen blev det västkusten och Vadehavet, men det är en annan historia...

Lite extra "knas" till salladen? / Vejle del 2

Får det vara lite "knas" till salladen. Krispiga mjölmaskar kanske? I Vejle där vi bodde under några dygn under vår Danmarksresa finns ett fint "vetenskapscenter" økolariet som det lönar sig att besöka! Förutom att man kan experimentera med allt möjligt där är det samtidigt en bra infoplats om Vejle. Här hittas broschyrer, ges tips om vandringsleder m.m Vejle ådal presenteras på ett alldeles utmärkt sätt. Experimenten är skojiga för både ung som gammal samtidigt som man lär sig om sophantering, återanvändning, framtidsmat och om vad som händer och sker i Vejle med omgivning och också globalt. Inträde till økolariet är dessutom (otroligt nog) gratis! En av utställningarna i økloariet handlade om insekter som föda. Här lite bilder från den, det fina "Bugs cafe". I den lilla shopen  kunde man köpa godis med insekter i om man kände för det.

Gastronomisk vandring i Vejle ådal / Vejle del 1

På Haraldskaer kan man råka på ett spöke... en olycklig
 kvinna sägs vandra förbi från Skibetskyrka ner mot ån.
 Haraldskaer omnämns för första gången 
år 1434 då Niels Friis var husbonde här.

Vi hade knappast kunnat välja bättre hotell när vi på måfå bokade in oss för några nätter i Danmark.

Nära till bokskogar, vandringsleder och fågelliv i en böljande vacker ådal. Ett hotell där man kunde blicka ut över betande boskap och vid behov kunde låna gummistövlar och traska iväg på gastronomiska vandringar för att se var kocken samlade ihop sina örter som användes i köket. I markerna kring hotellet hittas bl.a vandmynte (vattenmynta), skovmaerke (myskmadra), hvidtjörn (rund havtorn) och slåen (slånbär). T.ex i efterrätten vi tog vid middagen hittades myskmadran som en god grön sirap med vitchokladmousse och bär. Myskmadran var för mig en ny bekantskap, hade tydlig smak av mandel tyckte jag.

Myskmadra eller skovmaerke vars blad påminner om små lupinskott.

Under ankomstkvällen åt vi ´förrätten från buffén, Varmrätten serverades vid bordet med en nogrann beskrivning av råvarornas härkomst. Som efterrätt beställde vi chokladen med bären och myskmadran. Proffsig betjäning, trivsam restaurang och en mat god som få.

Blåhallon (salmbär), dessa hittades dock inte i Vejle
 utan i en bokskog i Dragør nån dag senare

Vejle var såpass intressant så fortsättning följer....

Citronslemskivling, kartfjäril och en stressad gärdsmyg

Citronslemskivling är en enkel matsvamp att lära känna. Den har såna karaktäristiska drag. De här exemplaren är stora och har inte längre så mycket slem som små slemskivlingar. "Slemmet" drar man naturligtvis bort innan man använder svampen. Här är en länk på till en fin svampblogg där man ser hur svampen ser ut som mindre. Jag brukar sällan hitta fler än några exemplar så den får blandas med soppar och kantareller i min matlagning. 

Igår hade vi en invasion av kartfjäril och påfågelöga i trädgården. Kartfjärilens undersida är ljusbrun- roströd och har teckning likt en karta. Översidan mörkbrun (nästan svart) och vit, se bilden ovan.

Och gärdsmygen har löpt amok och fått för sig att vi är de värsta fiender som intagit dess territorium. Från tidig morgon till sena kväll försöker den med varningsläte varna sina små för oss stora hemska varelser. Första gången den häckar hos oss (lite för nära huset...). Gärdsmygen hör med andra ord till en av de nya arter som kommit sedan grannens skog fälldes. Det har blivit lite mera "lund" nu på vår sida då ljuset kommer från två håll. Vissa arter har gett upp, andra har kommit istället. Ugglorna finns kvar. Sparvugglan höll till i en ek sent om kvällen och havsörnen flyger över hygget ibland, har säkert lätt att hitta föda där.