Koltrastar, gratäng och frasiga nyponvåfflor

Lite potatis, morötter, persiljerot och broccoli. En skvätt grädde och några skivor bacon samt en ostkant. Kylskåpsinventeringen fick vara utgångspunkt till middagen. Det blev en gratäng av det. 

Skiva 6-7 stora potatisar. Skär några morötter och pesiljarot i bitar. Skär ner brocolin. Salta lätt och peppra lite. Slå över grädden blandad med lite riven ost. Lägg allt i  en smord ugnsfast form ca. 35-40 min. När ca.8-10 min återstår av tiden ta ut formen från ugnen och lägg några strimlor bacon över. Lägg ugnen på grilläge den sista återstående tiden.  God vintermat!

När det är så här kallt ute så nästan kölden knäpper i knutarna då känns det som om man behöver nåt lite extra. Våffeljärnet plockades fram och så fick det bli ett våffelefterrätt så här mitt i vardagen.

Receptet fick denna gång bli detta: Hirams frasvåfflor men med en liten extra "twist". Lade nämligen också ca. 1/2 dl nyponskalmjöl i smeten (+ lite extra vatten). Våfflorna serverades dessutom med nyponpure istället för sylt så det blev mycket nyponsmak denna gång. Ja en klick vaniljglass blev det också.

Utomhus är det så vintervackert! I aroniabuskarna samlas koltrastarna. De hittar lite kvarblivna bär. Skogsharen dyker upp om kvällarna, den är säkert nöjd att vi börjat bjuda den på hö vid fågelmatningen. Den kommer varje kväll och mumsar i sig. En kväll tog den sina kompisar med sig. Tre mätta harar den kvällen...

Bland Charolais i Jakob Sabelhiertas fotspår

Igår vandrade jag omkring på ryttmästare Jakob Sabelhiertas domäner. Ja det är länge sedan han själv gick omkring där eftersom han  föddes kring år 1580 och  dog sextio år senare år 1640. Före Jakob har många andra bott på området och man har funnit arkeologiska fynd och spår av tidig bosättning samt grunden av en borg från 1300-talet i närheten. Numera finns gården Bosgård på markerna i Ylike, Östra nyland. De äldsta delarna på det vackra gula karaktärshuset uppfördes på 1800-talet.

Idag har man många järn i elden på Bosgård. Det idkas det jord- och skogsbruk, viltvård och man håller sig med boskap för köttproduktion, har en liten restaurang samt ordnar diverse tillställningar. Nyligen har Bosgård även börjat sälja sina köttprodukter i Hagnäshallen i Helsingfors. Man värnar om gamla traditioner och håller betesmarkerna öppna med att låta korna av rasen Charolais gå fritt inom stora områden året runt, med möjlighet att  korna kan gå in i en ladugård om vädret blir för kargt.

Skogsbruket sköts som s.k kontinuitetsskogsbruk vilket betyder att man istället för kalhyggen hugger färre träd men oftare. Som exempel: kalhygger man en skog tar det 70-100 år innan skogen är tät och klar för avverkning  igen, i ett kontinuitetsskogsbruk kan man hugga 3-4 gånger under samma tidsperiod, färre träd åt gången men i det långa loppet t.om mer lönsamt! Metoden är skonsammare, skogen mår bättre, arterna utarmas inte, miljöpåverkan inte alls så katastrofal som vid kalhyggesmetoden/ "bioekonomi-metoden", då tyvärr många arter helt försvinner. Vid kontinuitetsskogsbruk kan man fortsätta plocka svamp och bär i skogen och ha skogen som rekreationsområde. Man behöver inte heller lägga pengar på nya plantor eftersom man låter en hel del unga träd växa vidare. De fritt gående korna gödslar markerna och kretsloppet fungerar.  Det är så här skogar skall skötas!

Bosgård bjuder också på några fina naturstigar om man vill ut i naturen.

Avslutningsvis lunch på gården. Charolaishamburgare
(med rågbröd på vår begäran, specialitet för dagen).

Lamm i dagarna två, saftiga björnbär och vita kantareller

Vi köpte ett parti lammkött. Det mesta hamnade i frysen  men av färsen fick det bli god veckoslutsmat.

Lägg rosmarin i plätt-, crepes-, pannkaks-, sodaplätts- eller blinismeten och det blir så gott så! Speciellt om man sedan serverar dem med t.ex en god lammfärssås! Det upptäckte jag för nåt år sen då jag av misstag tappade en kryddburk med rosmarin i plättsmeten. Skrev om det här.

Den här gången fick det bli tjocka sodaplättar (med gräddfil och lite bovete i smeten, så de smakade nästan som blinier). Som fyllning; lammfärssås smaksatt med bl.a vitlök och ännu lite extra rosmarin. Riven västerbottenost till. Efterrätten fick bli havtornsglassen jag lagade för ett tag sedan av årets fina havtornsskörd. Förutom havtornen hittas nu också björnbär i trädgården, de passade bra ihop med glassen! Av lammsåsen som blev över från fredagsmiddagen fick det sedan bli en "lammfärstagliatelle" till lunch igår.

Mellan regnskurarna blev det en tur till skogen och upp på kalhygget. Inte mycket i svampkorgen denna gång men de ovanliga vita kantarellerna växer där de brukar. Kalhyggesvandringar ger bra motion men inte mycket till svamp. På kalhygget har nu en växt som heter skogssallat brett ut sig här och där. Borde vara ätlig enligt uppgift men likt maskrosen besk i smaken. På kvällen var det inte längre lamm som gällde utan det fick bli abborrar med stekt potatis och diverse grönt från trädgårdslandet. God höstmat det med! Höst i luften och en otroligt vacker stjärnklar kväll. Skönt med lugn och ro och en andhämtningspaus innan en arbetsvecka igen tar vid.

Nyanser av grått, promenader i regn och Berglins serier

En ovanligt grå sommar. Så grå att man endera måste börja gilla grått eller duka under. Beslöt mig att göra det första. Plötsligt ser jag det vackra i allt det gråa. Så många olika grå nyanser det finns. En gång för länge sedan under en utbildning (till dekoratör) skulle jag måla gråskalor som ett arbetsprov. Minns hur jag slet och kämpade med att få ihop tio nyanser av grått. Allt från ljusaste vagt gråa till mörkaste nästan svart.

Det ligger ett lugn över färgen. Grått kan vara riktigt vackert som på morgonen då gråhägern  i all sköns ro sträcker på benen på den grå simbryggan. Senare går jag upp på kalhygget, det "stora grå". Där tar jag fina bilder av den unga sädesärlan med alla sina grå nyanser.

Vi äter gråa fiskar. Silvergrå.

En dag bestämmer vi oss för att ta färjan över till Tallinn. Där fortsätter det gråa i borgar och stora gråa djur på Tallinn Zoo.

Läser Berglins serier om kropp och hälsa. Pärmens färg: grå.

Regnet och grådaskiga dagar har dominerat denna semester. En dag trotsar jag ett ösregn och klär mig från topp till tå i regnkläder och bara går... Kommer underfund med att regnpromenader är riktigt fräscha, eftersom det inte blåser är det rentav behagligt att traska omkring. Hittar kantareller, många, på helt nya platser. De lyser intensivare än vanligt  -inte det minsta grå. Ja förutom grått är gult också riktigt fint! Och kombinationer av grått och gult.

Som snokens färger. Snoken som bor vid stenfoten och håller mössen borta.

Boktips!

Titel: Berglins stora bok om kropp och hälsa (om matvanor, ovanor, hypokondri, åldrande, ångest och hela skiten)
Text och illustrationer: Jan och Maria Berglin
Förlag:Whalström & Widstrand
Utgivningsår: 2014

Liknande teman som jag också brukar rita serierutor om=). Några av mina rutor hittas här.

Violte, fågelmarker och sik med rödklöver

Ett te med violsmak, en gåva jag fick av ett barn vid vårfesten, smakar riktigt bra denna kyliga sommar. Inte många värmedagar hittills på semestern. Men det svala vädret gör att man orkar syssla och pyssla mera... 

...och man orkar vandra omkring i skog och mark och på kalhygget. Ännu en nykomling på hygget, en vadare, skogssnäppan (Tringa ochropus). Den ligger och ruvar på ägg och flyger förskrämd upp om man går lite för nära. Den är så snabb så man inte hinner få bilder av den. De som man däremot kan fotografera hur mycket som helst är sädesärlorna. De trivs också på hygget. Vattenpottarna är tydligen rika på insekter.

Ett av sädesärleparen har bosatt sig på vår veranda så dem kan man studera på riktigt nära håll. De har boet fullt med kvittrande ungar just nu och föräldrarna flyger skytteltrafik med mat till sina små.

Och så måste man själv äta lite emellanåt.... sik&potatis, lite rödklöver som dekoration (men se upp med klöver om du har allergi! Timotejallergikern vid vårt bord reagerade visst även på klöver.) 

Fågellivet och abborrmiddagar

Semestertider pågår och då blir det inte så mycket bloggat. Har en hel del nyritade bilder men orkar inte scanna in nån av dem nu så det får bli en gammal en från "bildarkivet". En bild på blåbär, de börjar mogna nu sakta men säkert. 

Nu är det ungefär ett år sedan  favoritskogen höggs ner. Den bästa svampskogen. Skogsområdet där vi brukar plocka blåbär finns tack och lov kvar. Hittade ett par tidiga aspsoppar i blåbärskogen. På kalhygget har det nu planterats pyttesmå granar men det kommer att ta tiotals år innan granarna står höga och täta där igen. Den förändrade biotopen har påverkat faunan. Små skogsfåglar som svartmes och tofsmes har fått flytta på sig, däremot har vi haft mindre flugsnappare och gärdsmyg på besök, två arter som vi ej noterat tidigare på området. Spillkråkan tycker hygget är rena rama himmelriket. Hela familjen spillkråka (4 exemplar) trivs mer än väl och har t.om sökt sig nära vårt hus. De hittar myror i en gammal trädstam som blivit liggande. Dagarna har vi ägnat åt huset som kräver sitt. Är det inte nåt som ska målas så är det nåt som skall skrapas eller nånting annat som kräver underhåll. Gamla hus är charmiga men ganska arbetssamma. Gäller att ha rätt inställning så inte semestern börjar kännas som ett arbetsläger. Kvällarna har ägnats åt fiske och några av sommarens abborrmiddagar är redan avklarade. Fler lär det bli.

Nu börjar visst värmeböljan så ha det gott i värmen och drick mycket vatten!

Akvarieväxthus, päronpest, storkbebis och en söt liten igelkott

Vi fick finbesök till trädgården (i stan) igår kväll. En igelkott som lät sig väl smaka av kaninernas torrfoder innan den tassade vidare. Vattenmelonplantan jag köpte mår fint i sitt lilla "växthus". Blev lite osäker på om man kan odla meloner på friland här i kalla nord så beslöt att ett gammalt akvarium får fungera som växthus nu i början. Sen när den växt till sig kanske den klarar sig utan växthusvärme.

För några dagar sen gick Evira ut med en päronpestvarning! Så kanske det var tur att jag kom hem utan päronträd från trädgårdsaffären. Ett parti av päronsorten Pepi har visat sig bära på päronpest och nu önskar Evira att de som köpt av dessa skall retunera träden. Får hoppas de får päronpesten i Finland under kontroll! Vore hemskt om päronpesten börjar sprida sig till friska fruktträd.

Och i Koskis  har Finlands första storkhäckning lyckats! Det finns åtminstone en unge i boet nu. Denna stork var dock ensam då den landade och rastade här i närheten lite tidigare i år.

T som i toppmurkla och i taltrast

Plötsligt en dag var de bara där. Inte bara en
 utan många. Likt hattifnattar står de i klungor
 under äppelträden.

Toppmurklor (Morcella elata) har invaderat vår gräsmatta. En "snäll" variant av murkla. 

Stenmurklan (Gyromitra esculenta) som ni vet, är däremot giftig. Den har höga halter av gyrometrin som är cancerogent. Livsmedelsverket i Sverige avråder från att äta den även efter förvällning och nyligen blev det ett ramaskri då kocken Paul Svensson tillagade en murkelsås i Svensk tv.

I Finland står det så här på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras hemsida:" ... Stenmurklan (Gyromitra esculenta) omges av många fördomar: den är en egendomlig konstighet som först efter korrekt behandling förvandlas från dödligt giftig till en verkligt läcker matsvamp. 

Så kan det skilja länder emellan. Här är murkelsås inte alls en ovanlig syn på fina restaurangers menyer  den här årstiden. Det finns m.a.o sådant som skiljer länderna åt i "försiktighetsåtgärder för folkets bästa". (Jag brukar inte tillreda stenmurkla måste jag inflika...men har nog smakat på murkelstuvning nån gång, dock mycket sällan).

Vid torpet har taltrasten byggt bo i ett vedlager. Tre näpna små ungar har precis kläckts. Boet lite slarvigt byggt eller så är det senaste oväder som stökat till det så det fått ett hål i sidan (syns inte på bilden). Man får hoppas att det ändå går bra för de små liven! Taltrastarna har denna gång bl.a använt skägglav som bomaterial.

Vandring i en skog som inte längre är

Skogen förr...

Förra sommaren var sommaren då skogen försvann. En vemodig sommar då furorna och granarna föll en efter en. Det var en rågranne som fått för sig att fälla sin skog och visst, granbarkborren, den lilla skadeskalbaggen som ökat så, var väl en av orsaken bakom. Vad avverkningen ledde till för oss som bor intill... ja biotopen har verkligen förändrats. Idag gick jag ut i skogen, eller rättare sagt i skogen som inte längre finns. Nu i maj är där fuktigt och nästan som kärrmark på många ställen på avverkningsområdet (eller "föryngringsytorna" kallas det väl numera). Man får akta sig så inte man fastnar i leran. De stora skogsmaskinerna har gjort djupa spår, nu vattenfyllda. Jag såg några ekorrar hoppa omkring i några kvarlämnade lövträd och maken sa att han lagt märke till flera skogssnäppor, en fågelart som inte tidigare funnits på området. Spillkråkan trivs också bra. Spår av hjortar och älgar hittas här och där. På vissa ställen ser området nu nästan ut som ett parkområde om dock med en ganska oframkomlig terräng p.g.a mycket kvistar och stenrösen som kommit fram då mossa försvunnit. Lövträd är lämnade och solen lyser upp områden som jag tidigare minns som täta, mörka mossbelupna ställen. Känner mig lite vilsen då miljön förändrats så...

En ensam björk hade blivit tyngd av sorg
efter av att ha förlorat sina trädkompisar så
den böjde sig ner och såg mest ledsen ut. 

Skägglav på några träd "på vår sida".

Sen hittades ett fynd i skogen.
Vid en gammal soptipp från flera årtionden 
tillbaka. Ett öga. Skogens öga? 

Putsades och bucklades försiktigt ut 

och visade sig vara en "skatt"!

En kopparskål med fyra "fästen"

 i kanten. Troligen en f.d ampel? 

Skönheten i gammalt skrot.

Som mat blev det risotto och sedan plättar till efterrätt som stektes av familjens yngsta.

Löktrav i peston

Brukar så här om våren blanda ner en del vilda örter i maten. Igår ville sönerna ha korvsoppa, då fick några nävar finhackad kirskål ge lite grönska i soppan istället för persilja. En annan dag åt vi lasagne (med kött-tomatsås och ostsås) den fick också  kirskål som extra ingrediens. Nässlorna har börjat titta fram här och där och snart blir det dags för nässelplättspremiär. "Vildmat" är pop och så gott!! Tipset att blanda löktrav (litulaukka, Alliaria petiolata) i en vildörtspesto fick jag från ett "webseminarium" på nätet med vildörtsspecialisterna Sami Tallberg och Heikki Ruusunen. En runda i trädgården och visst: löktraven hittades! Nu små runda blad som blir spretigare då plantorna växer till sig. Doftar vitlök. Så en vildörtspesto som omväxling. Byt ut basilika mot förvällda nässlor, pinjenötter mot skalade solrosfrö, ersätt vitlöken med löktraven, olivoljan mot rypsolja och ta en god inhemsk ost t.ex svart emmenthal. Vi har så goda råvaror i vår omedelbara närhet, och en del av dem hittas i naturen helt gratis!

Skorpa med Vivi-Anns rosenhonung

Boktips:

Sami Tallbergs bok vilda örter är en  fin bok om man vill lära sig mer om vildörter. Läs mer här. Annars är Vivi-Anns kök ( av Vivi-Ann Sjögren) den bok jag ofta återkommer till om jag vill ha "vildmatsinspiration".

Trevlig 1 Maj!

Bland får, kor och Ålandspannkaka/ Åland del 3

Och så ännu lite bilder från  Åland...

Mera tama djur än vilda. Vi skulle kolla in naturen och fågellivet men eftersom vi hamnade mitt inne bland kossorna och fåren var det de som denna gång fastnade på min kameralins.

Här nedan ett recept på Ålandspannkaka, det finns säkert många varianter (och även med grötris) men här är ett. 

Ålandspannkaka

(ugnspannkaka)

1 l mjölk

1,5 dl mannagryn

1 dl vetemjöl

3 ägg

1/2 dl socker

1/2 tsk salt

2 tsk kardemumma

50 g smör eller margarin

Sjud mannagrynen i mjölken till en gröt. Låt svalna. Vispa ägg med socker och rör ner i gröten. Tillsätt mjöl, salt och kardemumma. Smörj en ugnsform och häll i smeten. Smöret klickas över. Grädda i 200 graders ugn ca 40 min. Servera med sviskonkräm och/ eller grädde.

Ugnsäppel med en touch av lavendel - men vad hänger där i eken?

Några stycken kvarlämnade kakor hittades i kakburken på torpet. Och inte vilka småkakor som helst utan härligt goda lavendelkakor.  De smulades ner med flytande honung + en "fröblandning" (solrosfrö, pumpafrön, torkade tranbär) och gjorde ugnsäpplena snäppet godare än vanligt.

Ugnsäppel med lavendelkakekross, honung och frön

1-2 äppel/pers.
några krossade lavendelkakor
1/2 dl honung
1/2 dl blandade frön

Ta ur fröhuset, fyll äpplena med fyllningen. Grilla äpplena i ugnen ca.15 minuter. servera med vaniljkräm.

Lavendelkakor
Bild på lavendelkakor

Ett otroligt  fint getingbo i eken!

Och lönnarnas färg är som eld.

Den vackra årstiden är här.

Njut av hösten!